Att komma ut för släkt och landsmän

De flesta av Aishas släktingar bor kvar i hemlandet, hon vet inte om föräldrarna berättat för dem:

”Och sen har jag inte varit där, tillbaks som vuxen heller. För i början trodde jag just att det skulle vara jobbigt / att vara där för då skulle de försöka gifta bort mig och sånt där fjantigt så jag har undvikit det. Jag tänker inte hamna i en situation som jag tycker är jobbig. / Men jag vet inte om de har de här bilderna, det enda var ju såhär när man var yngre, nu är jag ju ändå så pass gammal att jag i princip är förbi giftasåldern. / Men / då var det ju släktingar som frågade inte när ska du gifta dig men jag visste att de frågade föräldrarna och föräldrarna sa så här – jag har ju gjort karriär, jag har ju jobbat mycket – då har de sagt ja men hon satsar på karriären. Så det har ju varit

för dem / ett svepskäl att inte berätta om min läggning, utan nej men hon satsar på karriären, hon har inte tid för man och barn.”

Fatimas fars släktingar bor inte i Sverige och hon har ingen kontakt med dem. Hennes mors släktingar däremot bor i Sverige: ”(O)ch där har varit mycket oro i början eftersom jag hade en fin, jag hade bra kontakt med dem / och jag var liksom väldigt nära mina mostrar och deras barn, mina kusiner. Så att klart det var lite det, rädd att inte bli accepterad.” Hennes mor har också oroat sig för vad släkten ska säga: ”(D)et är det som också sårat mig, för om inte hon / står upp för vem jag är, hur ska jag kunna göra det liksom? För att det är hennes släktingar, hon ska stå upp för mig, men min dotter är gay, det är bara att gilla läget liksom.” Fatima har inte satt sig ner och berättat: ”De har sett mig komma med nya, med tjejer när jag var

tillsammans med dem, när kommer och hälsar på och så. De har aldrig ifrågasatt det, de öppnade sitt hem för mig, de var gästfria.” Även om det har gått förhållandevis smärtfritt när det gäller Fatimas släkt har hon hört att det pratats om henne: ”(T)yp morbröderna har sagt: ”Oj, hur ska vi hjälpa henne att bli normal?” De andra har sagt: ”Men låt henne vara.”” Khadidja berättar att hennes familj inte har mycket kontakt med släkten, de har mest vänner omkring sig. Vissa av dem vet att Khadidja är homosexuell, hon tror dock att de inte tar det seriöst: ”Men det kan jag säga, jag är väldigt avvikande från de vännerna som redan alltså, som pappa har eller mamma har.” Föräldrarnas vänner ringer och skickar vykort till hennes syster och ibland hälsar de på henne. Så är det inte när det gäller Khadidja: ”Jag kanske tål att träffa dem max två dagar, sen skär sig någonting”. Hon säger att hon inte bryr sig direkt:

”Jag trivs med min familj och resten tycker jag att det är lite, det kan vara lite såhär sorgligt eller vad det nu är / att man har inget stor släkttjosan, men däremot jag är väldigt besatt av att jag vill röra mig i ett omgivning där jag blir accepterad och respekterad. Blir jag inte det så skiter jag nästan i om det är min morbror eller min kusin, för att jag är, jag vill komma ut, jag vill berätta att jag är en lesbian. Det är väldigt viktigt för mig.”

Khadidja känner sig inte hemma bland landsmän som inte är gay: ”Där är jag nästan otroligt mer förtryckt än att jag skulle tycka att jag går ut nu på en restaurant i Södermalm och käkar, det är helt annan, och träffar någon gammal kollega eller vad det nu är. Det är väldigt, det är härligt, då, då är hjärnan inte utbränd.” Men om hon går på en fest med landsmän:

”(D)å är man helt sliten. Det är därför jag kanske fortfarande inte vill delta så jävla ofta, ändå att jag saknar då och då maten och höll på att säga (otydligt) och musiken och sådär. Men just att det är så mycket / antingen är det oh, vad kul du är lesbian, eller liksom ihuh, vad är det här för något?”

Även Aisha undviker att vara med när föräldrarna umgås med landsmän eftersom hon vet att många har fördomar mot homosexuella och kvinnor som inte ser ut eller beter sig

traditionellt. Hon vill inte provocera eller få dumma frågor eller att hennes föräldrar ”på något sätt ska bli utsatta för / dumma frågor eller synpunkter och kommentarer och så.” Hon berättar att det varit viktigt för henne hur hennes homosexualitet inverkat på föräldrarna, hon har varit rädd för att de ska bli smutskastade på grund av henne. Det har dock bara varit farhågor.

7.3.1. Släkt och landsmän och andra intersektioner

När det gäller släkt och landsmän styr normen om den heterosexuella kvinnan med muslimsk bakgrund förväntningarna på kvinnorna på liknande sätt som i förhållande till familjerna. Att kvinnorna inte gift sig och lever på ett otraditionellt sätt gör relationen till släkt och landsmän komplicerad för dem själva och deras familjer.

Kvinnorna har mer eller mindre brutit med släkt och landsmän, vilket verkar varit möjligt eftersom de flesta släktingar bor i landet de kommer ifrån eller på annan ort. Jag tänker mig att det geografiska avståndet underlättat brytningen, att det varit svårare om de bott kvar i sina ursprungsländer. En lesbisk ”svensk” har inte landsmän att förhålla sig till på samma sätt och har inget alternativt hemland, bara den svenska kontexten. Om hon stöter på svårigheter när det gäller släkt och föräldrars vänner kan det kanske på så sätt bli svårare att distansera sig.