Intervju 6 – Linköpings Domkyrkoförsamling

Just nu håller församlingen på att starta en konfirmandgrupp med två ungdomar med

funktionsnedsättning. Av olika praktiska anledningar har gruppen ännu inte haft någon träff tillsammans. Två ledare är ansvariga för gruppen, en av ledarna är präst och en

församlingspedagog. Det finns en ungdomsgrupp i församlingen med ungdomar med funktionsnedsättning som heter ”Solskensgruppen” där ungdomarna är mellan 18 och 35 år. Utifrån att konfirmandgruppen endast består av två ungdomar planeras träffarna till samma dag som ungdomsgruppen träffas. På så sätt kan konfirmandgruppen ansluta till

Solskensgruppen den andra halvan av mötestiden. Det möjliggör gemenskap i större grupp. Ungdomar med funktionsnedsättning bjuds in till konfirmandundervisning vartannat år. I den skriftliga inbjudan till konfirmation som skickas till alla ungdomar finns också

information som är särskild riktad till ungdomar ”med särskilda behov”. Ungdomar med                                                                                                                

152 _{Styrdokument för Stiftsstyrelsen i Linköpings stift, http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=647345,}

funktionsnedsättning finns också integrerade i skolan. Ungdomen själv får avgöra om han/hon vill tillhöra konfirmandgruppen med ungdomar med särskilda behov. Församlingens

medarbetare får inte längre komma till skolan för att bjuda in till konfirmation detta enligt skollagen. Den intervjuade berättar att kyrkan försöker hitta andra vägar för att bjuda in till konfirmation, det bästa sättet är att informationen sprids från mun till mun.

På frågan vad som är viktigt i konfirmandarbetet med ungdomar med funktionsnedsättning berättar den intervjuade att det är viktigt att ungdomen först och främst är just konfirmand. Det behöver inte skilja så mycket mellan en vanlig konfirmandgrupp och en konfirmandgrupp med ungdomar med funktionsnedsättning. Olika former av funktionsnedsättningar kan även finnas hos ungdomar i vanliga konfirmandgrupper. Det som är viktigt i allt konfirmandarbete är att man tillsammans får upptäcka livet, livet med Gud, livet i kyrkan och sig själv.

Det går inte att säga att vi använder någon speciell metod, säger den intervjuade. Det är olika saker som fungerar för varje grupp, man får prova sig fram. Just nu är tanken att

konfirmandgruppen ska träffas under en kortare period mellan januari och maj som innebär en mer intensiv period. Idag finns planer på att genomföra utflykter några lördagar eller söndagar. Den intervjuade berättar att de inte använder sig av något speciellt material, utan hämtar

inspiration och idéer från olika material. Gruppens behov utgör underlag för det material man väljer, vilket gäller alla konfirmandgrupper.

Pedagogerna i församlingen träffas regelbundet för utbyte av erfarenheter och dialog kring verksamheten. Det finns ingen ytterligare samverkan med andra församlingar. När det finns möjlighet deltar man i stiftets nätverksträffar för medarbetare från olika församlingar som arbetar med barn och ungdomar med funktionsnedsättning. Det var ett tag sedan man deltog i dessa träffar då det har krockat med annat.

En utmaning i arbetet med konfirmander med funktionsnedsättning är att man måste vara väl förberedd. Det är viktigt med en tydlig struktur och återkommande moment så att man känner igen sig. Ofta är det bra med korta pass. På ett sätt är detta enkelt men det kräver god förberedelse från ledarna, det kan vara svårt att improvisera i en konfirmandgrupp med ungdomar med funktionsnedsättning. Det är också viktigt att gruppen inte förändras, det har visat sig fungera bättre med två ledare som är med varje gång än att det är fler ledare som kommer sporadiskt. Den intervjuade uttrycker att det är viktigt att prioritera och ta sig tid till att planering av verksamheten. Hon efterlyser mer samlat pedagogiskt material med tips och idéer och inspiration för konfirmandarbete med ungdomar med funktionsnedsättning.

6. Analys

Som inledning i uppsatsen har jag valt ett citat från boken Tålamod, tydlighet och struktur –

konfirmandarbete med ungdomar som behöver mer. Citatet belyser det ömsesidiga lärandet i

konfirmandarbetet för ungdomar med funktionsnedsättning. I Riktlinjer för Svenska kyrkans

konfirmandarbete och i den litteratur jag använt mig av betonas att både deltagare och ledare

bidrar till lärande. Detta synsätt har också framträtt i de intervjuer jag haft, där de intervjuade har betonat att dialogen mellan ledare och konfirmander är viktig. I intervjuerna uttrycktes att medarbetarna värderar denna verksamhet för att de själva får nyakunskaper och erfarenheter i kontakten med ungdomar med funktionsnedsättningar. Det viktigaste är inte

kunskapsförmedling utan relationerna med ungdomarna, att ungdomarnakänner sig sedda, att de får samma möjlighet som alla andra ungdomar att konfirmeras och alla människors lika värde. Medarbetarna vill att konfirmandtiden ska bli en god och trygg upplevelse för dessa ungdomar.

Utifrån de intervjuer jag haft är min uppfattning att det finns en osäkerhet kring användandet av olika begrepp, exempelvis funktionsnedsättning, funktionshinder och

handikapp, och hur de ska användas. Under intervjutillfällena lyftes att användning av olika

begrepp kan bidra till att personer med funktionsnedsättning exkluderas eller upplever sig exkluderade. För en del av de intervjuade verkade det vara en komplicerad och svår

gränsdragning, ofta använde de själva hellre begreppet särskilda behov då det begreppet inte lika tydligt avgränsar. Jag har ändå genomgående använt mig av begreppet

funktionsnedsättning, se stycke 1.4. Jag anser att det snarare är hur man samtalar om

funktionsnedsättningar som speglar attityd och förhållningsätt. Det finns en vilja hos de intervjuade att det ska bli så bra som möjligt och att man ska ha en öppenhet men en osäkerhet inför olika begrepp och ordval.

Den första frågeställningen var att undersöka hur konfirmandarbete för ungdomar med funktionsnedsättning erbjuds och utformas i de församlingar som arbetar med denna

verksamhet i Linköpings stift. I de intervjuer som jag har utfört och i de pedagogiska böcker som jag använt mig av, utgivna av Svenska kyrkan, framkommer liknande arbetssätt och perspektiv som viktiga. Gemensamma nämnare som beskrivs som viktiga är inbjudan, planering, individ- och tidsperspektivet, konkreta strategier, tydlig information, skapa lugn miljö, respekt och kunskap om funktionsnedsättningar. Detta utgör grunden för ett bra konfirmandarbete och skapar möjlighet för ungdomar med funktionsnedsättning att få en positiv erfarenhet från konfirmandtiden. I intervjuerna framkom att församlingarna erbjuder

konfirmationsundervisning för ungdomar med funktionsnedsättning i särskild grupp eller i integrerad form, inbjudan sker skriftlig och information lämnas ofta vid föräldramöten i skolan. Personliga möten är det bästa sättet att nå ut till ungdomar och föräldrar. Förberedelse och individanpassning lyfts fram i alla intervjuer som viktigt. Olika former av integrering förekommer i konfirmandarbetet i den mån det fungerar för individen. Genomgående beskriver de intervjuade att de anpassar innehållet och formerna i konfirmandarbetet utifrån individens/individernas förutsättningar.

Den andra frågeställningen var hur samverkan ser ut mellan församlingarna och stiftet. Två av intervjuerna var med personer som arbetar på stiftsnivå och har ansvar för konfirmand- och ungdomsarbete för ungdomar med funktionsnedsättning. En av personerna innehar uppdraget samordnare för barn och unga med särskilda behov i Linköpings stift. En samverkansform är en nätverksgrupp för medarbetare som arbetar med barn och unga med funktionsnedsättning. Stiftet anordnar arrangemang som seminariedagar med föreläsare och studiebesök,vilket uppskattas av församlingarnas medarbetare. Medarbetarna önskar utökad samverkan och utökad kompetensutveckling till exempel utbildning med riktat innehåll mot ämnen som pedagogik och samtalsmetodik. Samordnaren önskar också att det skulle finnas ytterligare resurser att arbeta med uppdraget som samordnare. Vid tillfällen då stiftet inbjudit

medarbetare till kompetensutveckling och studiebesök har det ibland inneburit få

anmälningar, en förklaring kan vara att medarbetare vill ha kompetensutveckling just när de står inför en ny utmaning. Om de inte har en konfirmandgrupp med ungdomar med

funktionsnedsättning när kompetensutveckling erbjuds, prioriteras inte den, ofta på grund av många andra arbetsuppgifter. På stiftet ingår konfirmandarbete för ungdomar med särskilda behov i ett större sammanhang – arbete med barn och unga. De medarbetare som nu arbetar med denna verksamhet på stiftet upplever att verksamheten inte är tillräckligt synlig och det finns risk att den glöms och prioriteras bort. De har inte tillräckligt med tid i sina

tjänster/uppdrag för den delen av uppdraget. Det står i riktlinjerna att stiftet har ansvar för att utveckla konfirmandarbetet för ungdomar med funktionsnedsättning. Utifrån de intervjuer jag utfört med medarbetare på stiftet har jag uppfattat att de personalresurser och den tid som ges att arbeta med utveckling av konfirmandarbete för ungdomar med funktionsnedsättning inte är tillräcklig. Det finns en vilja och att utveckla verksamheten men uppfattningen bland de intervjuade är att det inte finns tillräckligt med resurser.

Den tredje frågeställningen var på vilket sätt Riktlinjer för Svenska kyrkans

konfirmandarbete överensstämmer med konfirmandverksamheten i de församlingar jag utfört

verksamheten på en övergripande nivå. Den konfirmandverksamhet jag fått inblick i genom mina intervjuer överensstämmer med gällande riktlinjer. Församlingarna följer riktlinjerna genom att inbjudan skickas ut till alla kyrkotillhöriga som ska fylla 15 nästkommande år samt att konfirmationsundervisningen är öppen för alla. Konfirmandundervisning är tillgänglig för den som vill utifrån var och ens individuella behov. I riktlinjerna framgår det att människors lika värde och ett respektfullt bemötande ska utgöra grunden för konfirmandarbete av god kvalitet. Min uppfattning är att det vid samtliga intervjuer framkom medmänsklighet, värme, omsorg och respekt till de ungdomar med funktionsnedsättning som de berättade om, både tidigare och nuvarande konfirmander. De betonade också att denna verksamhet är viktig och gör stor skillnad för dessa ungdomar och för församlingen. Medarbetarnas engagemang framgick när de berättade om hur de bedriver verksamheten om tålamod och förberedelse- och planeringstid samt de utmaningar de möter och tar sig an. De intervjuade betonade att innehåll och former för konfirmandarbetet anpassas efter vad som fungerar för

individen/individerna så som det också anges i riktlinjerna.

De intervjuade berättade att inbjudan till konfirmationsundervisning skickas ut skriftligt samt att medarbetarna besöker skolan ochdeltar vid föräldramöte, detta enligt vad riktlinjerna anger om inbjudan till konfirmation. Det kan vara problematiskt med inbjudan till ungdomar med funktionsnedsättning då information inte alltid når ut tillräckligt väl till föräldrar som ofta är med kring ungdomens beslut att komma till konfirmationsundervisning. Kanske tror de inte att det finns något bra alternativ på konfirmationsundervisning som passar deras ungdom? Det kan också vara så att för en ungdom med funktionsnedsättning så passar det bättre att komma till konfirmationsundervisning när man är några år äldre? Når information ut om denna möjlighet? I riktlinjerna anges endast att inbjudan ska nå ut till alla ungdomar som ska fylla 15 år nästkommande år, vilket lämnar en utmaning kring inbjudan till ungdomar med funktionsnedsättning. Riktlinjer för Svenska kyrkans konfirmandarbete innehåller inget kring hur verksamheten kring konfirmandarbete för ungdomar med funktionsnedsättning bör prioriteras gällande personalresurser på stiftnivå eller i församlingar i stiftet. Det som står i riktlinjerna att stiftet är ansvarig att utveckla verksamheten och erbjuda kompetens till församlingar som efterfrågar det. Som jag tidigare nämnt sker utveckling av

konfirmandarbetet för ungdomar med funktionsnedsättning på stiftsnivå endast i begränsad omfattning. Utifrån de intervjuer jag utfört framkommer att tiden inte räcker till och det saknas förutsättningar att lyfta dessa frågor. Även om församlingar följer framtagna riktlinjer är min uppfattning att det finns behov att utveckla verksamheten i syfte att säkerställa

församlingen och på stiftet vill förbättra denna verksamhet, men man efterfrågar tydligare ledning och styrning samt personalresurser.

Den fjärde frågeställningen var vilka utmaningar kyrkan har att möta vad det gäller konfirmandarbetet för ungdomar med funktionsnedsättning. Jag har i mina intervjuer mött medarbetare inom kyrkan som visar stort engagemang för konfirmandarbete för ungdomar med funktionsnedsättning. Medarbetarna visar stor vilja att göra vad som är möjligt inom befintliga resurser. Det finns en vilja att utveckla verksamheten och de intervjuade har lyft fram konkreta förslag, på förbättringsområden. De intervjuade efterfrågar tydligare ledning och styrning på församlingsnivå samt utökade personalresurser. Därutöver

framkommer behov av ytterligare kompetensutveckling samt utökad samverkan inom stiftet. En annan utmaning är på vilket sätt man kan arbeta med och utveckla inbjudan till

konfirmationsundervisning för ungdomar med funktionsnedsättning samt uppföljning efter konfirmandtiden. Behov finns av att fortsätta utveckla former för integrering. Några av dessa utmaningar som lyfts fram i intervjuerna med medarbetare i stiftet har också påvisats av forskare som jag behandlat i stycke 1.5.

7. Sammanfattning

Syftet med uppsatsen har varit att undersöka hur konfirmationsundervisning för ungdomar med funktionsnedsättning erbjuds i de församlingar som arbetar ned sådan verksamhet, hur den kan vara utformad samt vilka samverkansformer som finns i stiftet. Syftet är också att undersöka på vilket sätt konfirmationsundervisning för ungdomar med funktionsnedsättning i församlingarna överensstämmer med Riktlinjer för Svenska kyrkans konfirmandarbete samt vilka utmaningar Svenska kyrkan möter inom detta område. Jag presenterar resultatet av min undersökning genom att besvara mina frågeställningar.

Min första frågeställning, hur konfirmandundervisning erbjuds och utformas för ungdomar med funktionsnedsättning i de församlingar som arbetar med denna verksamhet i Linköpings stift, har jag besvarat genom att återge innehållet i mina intervjuer. Konfirmandarbete för ungdomar med funktionsnedsättning erbjuds i alla fyra församlingar där jag utfört intervjuer. Individanpassning ligger till grund för såväl inbjudan som konfirmandverksamheten. Det ser alltså olika ut i varje grupp, men arbetet kännetecknas av tydlighet, struktur, återkommande moment i syfte att skapa trygghet och möjlighet till integrering.

församlingar där jag utfört intervjuer och Linköpings stift, har jag besvarat genom det presenterade intervjumaterialet. I intervjuerna framkommer att samverkan finns i form en nätverksgrupp i stiftet. I Linköpings stift finns en samordnare för barn och ungdomar med särskilda behov, dock efterfrågas ytterligare samverkan.

Min tredje frågeställning på vilket sätt konfirmandarbetet i de församlingar jag utfört intervjuer överensstämmer med Riktlinjer för Svenska kyrkans konfirmandarbete, har jag besvarat genom att redogöra för innehållet i riktlinjerna, särskilt den del som belyser

konfirmander med funktionsnedsättning. Jag har redogjort för hur intervjumaterialet stämmer överens med riktlinjerna. Församlingarna följer Riktlinjerna för Svenska kyrkans

konfirmandarbete gällande konfirmandarbete för ungdomar med funktionsnedsättning. Det

innebär att inbjudan skickas till alla kyrkotillhöriga som ska fylla 15 nästkommande år och att konfirmationsundervisningen är öppen för alla. Konfirmandundervisning är tillgänglig för den som vill, utifrån var och ens individuella förutsättningar. Det framgår i intervjuerna att det finns behov av ytterligare personalresurser i denna verksamhet i församlingar och på stiftet. Enligt riktlinjerna är stiftet ansvarigt för utveckling av konfirmandarbetet för ungdomar med funktionsnedsättning. Ytterligare resurser efterfrågas för verksamhetsutveckling.

Den fjärde och sista frågeställningen var att undersöka vilka utmaningar som kyrkan har att möta vad det gäller konfirmationsundervisning för ungdomar med funktionsnedsättning där de intervjuade beskriver behov och tankar om framtiden. De lyfter fram att utmaningar för kyrkan är att möta behovet av styrning och ledning, kompetensutveckling och fördjupad samverkan.