4.2 Observation i årskurs ett
4.2.5 Intervju med Cynthia
Cynthia börjar berätta om sin språksyn och talar om för mig att hon tycker samspel är en viktig del i lärandet. Hon menar att barn lär av varandra.
Att man kan få draghjälp. Svenska A7 barnen kan få hjälp av svenska barnen, de som är svagare kan få hjälp av de som är starkare. Just samspel med andra, att samtala mycket. Det går hand i hand, samtalandet, läsandet och skrivandet.
Cynthia berättar att den läsgruppen jag fick vara med och lyssna på är grupperade på ett sätt där baktanken är att Joseph och Fouad ska stärka sitt ordförråd med hjälp av Sandra och Tina. Killarna befinner sig på samma nivå som flickorna när det gäller läsning men Cynthia menar att genom samtalet ska killarna lära sig nya ord. Att barnen på detta sätt kan stödja varandra är ett exempel på det Vygotskij talar om i anslutning till begreppet den närmsta utvecklingszonen och menar att barn lär sig tillsammans med andra som har mer erfarenhet (Vygotskij, 1999 s.349-351).
Vidare berättar Cynthia att när de jobbar med uppgifter i helklass startar de ofta med samtal där alla barnen är med och sen går man vidare med t.ex. skrivandet eller vad det nu är man ska göra med uppgiften. Efter samtalet arbetar barnen enskilt och alla presterar efter sin egen nivå. Men det viktiga är att man har en gemensam start där alla kan vara med. ”De som inte säger så mycket, de lyssnar och får med sig det. Sen när de ska sätta sig ner och jobba individuellt så gör man efter hur långt man har kommit.” Björk och Liberg (2004) talar om att alla barn skall ges tillfälle att lära på sitt sätt och att deras behov skall tillgodoses. Det är då lättare att bygga på det som är varje enskilt barns starka sida (s.12).
Kiwimetoden genomsyrar det mesta klassen jobbar med. De jobbar med läsgrupper eller så har de en storbok. Cynthia berättar för mig att barnens egna erfarenheter har stor betydelse när de ska läsa och skriva. Hon visar ett exempel på en uppgift de arbetat med. Barnen fick ta med sig gosedjur de hade hemma och då tog Cynthia bild på varje elev tillsammans med sitt djur. Utifrån bilderna skulle barnen skriva och berätta om sina djur. Vad det var för djur, var de fått det ifrån o.s.v. Cynthia berättar att barnen sen tidigare visat upp sitt djur och berättat om det för klassen. Hon menar att det som skulle ingå i berättelsen hade barnen samtalat om
34
innan och påpekar att mycket bygger på samtalet. Berättelsen skulle sedan läsas och hängas upp i klassrummet. I Vägar in i skriftspråket (2004) talar Björk och Liberg om att man på olika sätt ska anknyta barnens läs- och skrivupplevelser till deras egna erfarenheter. De menar att om det man läser och skriver är av kvalitet så kan alla tillgodogöra sig innehållet på ett meningsfullt sätt (s.12-13).
När jag frågar Cynthia hur hon ställer sig till syntetiskt gentemot analytisk metod berättar hon att hon bara har jobbat med kiwimetod och har därför inget att jämföra med. Hon berättar däremot att hon inte kan tänka sig att arbeta på ett annat sätt. Den syntetiska metoden menar hon handlar om att ljuda bokstäver och då utesluter man samtalet och det meningsfulla sammanhanget.Hon nämner dock att ljudet också finns med i kiwimetoden och att den analytiska metoden inte utesluter att ljuda ”för visst måste man ljuda ibland i den analytiska också. När man kommer längre och möter okända ord så måste man ljuda ju. Så egentligen finns det också med”. Det kan ju finnas elever som kiwi inte passar för och då måste man vara lyhörd och prova något annat. Det handlar då om enstaka fall säger Cynthia och konstaterar att hon inte kan tänka sig jobba på ett annat sätt annars.
Fördelarna med kiwimetod tycker Cynthia är att hon träffar barnen två gånger i veckan där hon får en bra stund med varje barn och samtalar och gör bildpromenad vilket i sin tur leder till att hon hela tiden har full koll på var barnen befinner sig i sin läsning och skrivning. ”Man behöver t.ex. aldrig lusa8 barnen för jag vet ju hela tiden var de ligger någonstans”. Något som också är positivt det självständiga arbetet barnen har i klassrummet. Cynthia menar att barnen lär sig ta ansvar när hon inte finns i klassrummet och kan hjälpa dem. ”Visst förekommer det hög ljudnivå men det måste man släppa och lita på att de klarar sig själv. Det är en träning i att själv ta ansvar och fråga varandra om hjälp för jag är ju inte där och hjälper till”. Nackdelen är enligt Cynthia att kiwimaterialet är väldigt dyrt att köpa in. Cynthia tilläger att denna metod är fantastisk just för att man grupperar barnen och möter alla individuellt, oavsett om man ligger på luspunkt 3 eller 139.
8 Lusa innebär att lyssna på barnen när de läser och ta reda på var de befinner sig i sin läsutveckling. Detta gör man genom att placera dem på en punkt inom LUS. Om man använder sig av LUS lusar man barnen, oavsett vilken metod man arbetar med, med jämna mellanrum.
9 När man ligger på luspunkt 3 innebär det att eleven visar att det upptäckt att det skrivna ”går att säga”. Luspunkt 13 innebär att eleven läser nästan flytande, fastnar bara ibland (nya läsutvecklingsschemat).
35
5 Diskussion
Under intervjuerna talade pedagogerna om vilka faktorer de ansåg var viktiga för att alla barn ska lära. Jag har valt att belysa dessa faktorer och koppla dem till teori och tidigare forskning och sedan dra slutsats av det hela. De faktorer som pedagogerna pratade mycket om är individualisering, samspel med andra och förförståelse/förståelse.
Alla tre pedagoger talar om att de använder sig av den metod de jobbar med just för att de kan möta alla barn där de står i sin utveckling. Alex talar om hur viktigt det är för honom att avstå från den syntetiska inlärningsmetoden för annars behandlar man alla barn exakt likadant. Han menar att man inte kan ge samma uppgifter och samma text till ett barn som ligger på luspunkt 3 som till ett som ligger på 13. Svensson (1998) skriver att skillnaden mellan den syntetiska och analytiska inlärningsmetoden är att den syntetiska fungerar bättre i grupp eftersom man lär sig ljuda och avkoda vilket barnen kan göra tillsammans medan den analytiska är bra för enskild inlärning (s.111). Pedagogerna är överens om att individualisering är något som ligger till grund för deras arbetssätt och skulle inte drömma om att behandla alla barn på ett och samma sätt.
Vidare talades det om vikten av samtalet och samspelet med andra. Pedagogerna menar att barn lär av varandra på alla håll. Genom att eleverna har ständiga diskussioner och samarbeten lär de sig av varandra. Björk och Liberg (2004) skriver att språket är viktigt för barnens utveckling och att tala lär man sig i samspel med andra (s.14-15). De skriver också att naturliga följder av textläsning bör vara samtal och gemensamma skrivningar och menar åter igen att lärandet sker tillsammans med andra (s.12-13). Lindö (2005) skriver att genom samtal kan eleverna dela med sig av sina erfarenheter och tankar kring gemensamma upplevelser (s.14). Hon skriver också att elever ska uppmanas att läsa, utbyta sina erfarenheter och utveckla sin förståelse i samspel med andra. Hon menar att barnen bör vara delaktiga i ett ständigt givande och tagande samspel (s.19).
Karin Jönsson, författare till avhandlingen Litteraturarbetets möjligheter – en studie i barns läsning i årskurs F-3 (2007), skriver om läsning på egen hand och tillsammans. Hon skriver att läsning tillsammans kan skapa gemensamma upplevelser som man sedan kan bearbeta på olika sätt. När en text läses högt kan innehållet stå i centrum och inkluderar man samtal till
36
en lässtund kan läsare och lyssnare samtala om sin förståelse av olika texter. Läsning tillsammans kan också ha positiv effekt som inspiration till elevernas individuella läsande och språkutveckling (s.61-62). När Jönsson kommer in på läsning på egen hand skriver hon att barn skapar sig en läsprofil och väljer böcker utifrån intresse och att läsförmåga, intresse och tillgång till böcker påverkar barnens val av böcker (s.173). Den slutsatsen kunde jag också dra då jag observerade i förskoleklassen. Eleverna där läste var för sig, till skillnad från årskurs ett som läste tillsammans, och då valde barnen böcker efter intresse.
Jönsson (2007) skriver att genom samtal kring böcker, som intervjupersonerna i min undersökning har, skapas en djupare mening kring böckerna eleverna läser (s.134). När man samtalar kring böcker är det inte bara sig själv man möter i samtalet. Man får även möjlighet att möta andras tankar och föreställningar och tillsammans kan man bygga upp en förståelse som varje individ inte kan nå själv (Säljö, 2000 s.235).
Förståelse är en av de viktigaste faktorerna som lärarna pratade om. De menar att barn lär sig mer om de förstår det de läser och skriver. Ejeman och Molloy (1997) skriver att läsförståelsen utan tvekan är den viktigaste komponenten i barns läsutveckling. Läsningen ska ses som en del av hela språket och därför är det viktigt att barn förstår det de läser (s.48). Pedagogerna jämför här den syntetiska och analytiska metoden och menar att om de använder sig av den syntetiska inlärningsmetoden skulle hela deras språksyn falla samman. Till skillnad från den analytiska metoden har texternas innehåll ingen stor betydelse i början av elevens försök att läsa texten på syntetisk vis. Det viktigaste är att man avkodar orden och lär sig dem innan man söker efter textens innehåll och börjar förstå vad den handlar om (Svensson, 1998 s.111). En av anledningar till att pedagogerna väljer bort den syntetiska metoden är för att förståelsen försummas i början av inlärning.
Mina frågeställningar handlade om vilka metoder pedagogerna jobbar med för att alla barn ska lära och vilka för- och nackdelarna var med respektive metod. Pedagogerna väljer arbetssätt utifrån vilken språksyn de har. Alex, Elisabeth och Cynthia talar alla om att de använder metoder för läs- och skrivinlärning som bygger på den analytiska inlärningsmetoden där man kan individualisera och möta varje barn enskilt utifrån var det befinner sig i sin utveckling. Förståelse och samspel med andra var två viktiga faktorer. Gång på gång talar de också om vikten av att barnen ska förstå det de jobbar med annars är risken att lusten försvinner.
37
Förutom rent organisatoriska saker tycker ingen av pedagogerna att det finns några nackdelar med arbetssättet de jobbar på. När jag samtalar med Elisabeth berättar hon för mig att den lilla lässtunden hon har med grupperna är mycket viktig för då får man vara med gruppen och samtala samtidigt som hela gruppen är engagerad. Under observationen av den lässtunden var det inte lika harmoniskt som hon berättar. Flera gånger blev de avbrutna för att resten av klassen var högljudd och hon var tvungen att säga till. Elisabeth anser dock inte att avbrotten har någon negativ effekt för att barnen ska lära.
I Lpo94 står det att undervisningen ska anpassas till elevernas behov och att man ska utgå från elevernas bakgrund och erfarenheter. Det står också att undervisningen ska bedrivas likvärdigt så att alla elever lär. I kursplanen för svenska står det att ämnets syfte är att främja elevernas förmåga att tala och skriva. Det står även att språket har stor betydelse för lärandet och att språket utvecklas i samspel med andra. Därför bör man skapa goda möjligheter för elevernas språkutveckling. Vidare står det att ämnets centrala innehåll är språk och litteratur och dessa behandlas som en helhet. Det nämns dock varken läsning tillsammans, högläsning eller gemensam läsning. Pedagogerna väljer att arbeta på ett sätt där det tas hänsyn till varje enskild elev och där dess förutsättningar och behov prioriteras. Pedagogernas sätt att arbeta gynnar även språkutvecklingen eftersom deras undervisning bedrivs på ett sätt så att eleverna samspelar med antingen varandra eller en vuxen. I kursplanen för svenska står det att eleverna utifrån sina erfarenheter måste få upptäcka kunskaper om språket för att gå vidare i sin språkutveckling och att när eleverna använder språket - talar, lyssnar, skriver, läser och tänker - i meningsfulla sammanhang, utvecklar de goda språkfärdigheter. Pedagogerna väljer att arbeta på ett sätt så att elevernas erfarenheter och tidigare kunskap tas tillvara. Genom att samtala och göra undervisningen meningsfull utvecklar eleverna sitt språk och detta sker genom att arbeta med sammanhängande och meningsfull litteratur. Lärarnas val av arbetssätt överensstämmer med styrdokumentens intentioner. Lärarna arbetar på ett sätt där de kan möta alla barn oavsett var i sin språkutveckling eleverna befinner sig.
Slutsatsen blir att lärarna följer styrdokumentens intentioner när de väljer att undervisa på det sättet de gör. Deras val av arbetssätt överensstämmer med läroplanen och kursplanen för svenska som säger att man ska utgå från varje barns enskilda behov och förutsättningar så att alla barn lär. I styrdokumenten står det också att språket utvecklas tillsammans med andra och därför sätter lärarna stor vikt vid samspel med varandra.
38
6 Kritisk reflektion
I detta kapitel gör jag en kritisk granskning av mitt arbete och presenterar nya tankar som väckts under arbetets gång.