Intervju #3 Staffan Pihl

Staffan Pihl – bildlärare på Magasin 5, Lärkan, Gymnasium Luleå

S: - Varför tror du att bilden är så viktig för dagen barn och ungdomar?

SP: - Jo, det är ju för att vi överöses av bilder och bilden är ju också ett sätt att kommunicera.

En slags kod va, alltså all kommunikation går ju ut på att vi är överens om koden – språket är ju en kod. En överenskommelse om att jag betyder jag. En grek förstår ju inte att ”jag”, att det betyder jag, utan tror kanske att det betyder nej va, och så vidare.

Och dessutom är det ju så här att den information vi tar in genom seendet va, den är ju många många gånger så stor som den information som vi kan ta emot genom öronen va. Vi tar även emot information genom lukt och så där va, men bilder, är så att säga väldigt väldigt väldigt mycket större. Så att till största delen är den information vi bli översköljda utav varje dag det är ju alltså genom bilder va. De påverkar oss i en betydligt större utsträckning än vad lärarna gör i skolan och i större utsträckning än vad föräldrarna gör va. Så att det är bilden och den så att säga sociala kommunikationen som i första hand är betydelsefullt va. Som med ett svart förflutet som reklammarknadsförare så vet jag att det är väldigt viktigt för att i de

sammanhangen talar man ju om den så kallade sociala spridningsprocessen som är ganska viktig va. Alltså vad händer efter man har gjort en reklamkampanj att får den ett gott rykte va, så går det bara av farten och då blir det en multiplicerande effekt så att säga. Därför så har ju storstadsregionerna marknadsföring i varje fall på 70-80 talet haft den där

försöksverksamheten att folk som har bara suttit på allmänna kommunikationsmedel och startat samtal och kommit in på produkten och pratat positivt om produkten så att folk så att säga som sitter på bussen/spårvagnen ska uppfatta det, det var ett försök så att säga att marknadsföra den vägen. Nu vet jag inte om det existerar idag men det har förekommit den varianten.

S: - Vad tror du om bilden utveckling och framtid?

SP: - Ja alltså den tar ju allt större plats och det har ju skett under en ganska lång period va,.

Öh, just nu, med din generation, alltså jag tillhör ju lite grann en förlorad generation va så att, man ser inom tekniken framför allt. Alltså vi som är äldre vi ska, vi är van att lära oss på ett speciellt sätt. Läran är ju form utav prägling så att säga och ni är uppfödda att delvis lära er på ett helt annorlunda sätt va. Så svensklärarna och bibliotekarierna de klagar ju på att man läser allt mindre böcker idag va. Nu har talböcker kommit istället men det är ju så att man läser mycket på ett helt annat sätt idag än på det där konventionell sättet och det är ju bara en fråga om inlärning för läsandet som vi är van vid – om du har någon brevkompis i Asien så vet du att de skriver lite konstigt va. Men det är ju fler människor som skriver bakvänt än vad vi västerlänningar gör för att eftersom vi fick alfabetet via romarna som fick det över Fenicien och grekerna, då var det spegelvänt va. Men eftersom romarna var så att säga tekniker och slog an på det här monumentala va och så att säga, gjorde propagandakonst övergick man ju till att använda bokstäverna på väggarna och då så bytte man skrivandet från vänster till höger. Kapitalistisk kvadrant som det hette. De konstruerade allt i en hel och en halv kvadrat, Eftersom de var ingenjörer och det är det vi har lärt oss så att säga att läsa från vänster till höger. Den rätta vägen är en prägling helt enkelt Reklamen, den används ju då, den 28

västerländska, utav det här seendet – från vänster till höger och en del tidningar, om du ska ha en liten annons va så här, på ett uppslag, då kan det vara dyrare att sätta in annonsen här (högt uppe till vänster) än här (någonstans i mitten av uppslaget). Därför att vi alltid börjar läsa här va (uppe till vänster). Vad var det egentligen du frågade?

S: - Utveckling & framtid…

SP: - Jo, därför ser man helt enkelt att det kommer in mer och mer bildkoder – symboler va och märken i olika sammanhang. Titta på datorer och så vidare. Vi gamlingar ska alltid läsa metodiskt, läsa oss till hur vi ska göra för att det ska fungera och varför. Och vet vi inte det så är vi livrädda att trycka på den där symbolen/knappen. Vi tror att det ska gå sönder va. Men i nya program och nya instruktioner så jobbarn man mer och mer med symboler och koder för att man vet att den här nya generationen, de som inte läser, inte konsumerar så mycket böcker är mer vana att konsumera lite mer så här irrationellt och läsa mycket koder. Det fungerar bättre för dem. Så man präglas helt enkelt att läsa och förstå på ett speciellt sätt. Sen finns det ju då sådana här regler som man använder sig utav när man jobbar med reklam och så vidare va. Och västerlandet är ju ända sen renässansen… bygger ju på det gyllene snittet. Då ser man ju att väldigt mycket arkitektur bygger på det. Testar man det här va, så ser man att det

fungerar till viss del på oss som är uppfödda med det medan det inte fungerar på tax asiater lika bra.

S: - Tror du att bilden kommer att blir mer digital? Precis som allt annat.

SP: - Ja. Inte bara tror, det vet man ju redan. Det svaret man kanske inte behöver utveckla så mycket. Det är ju redan så.

S: - Fast till hur stor del tror du?

SP: - Vad menar du med digital? För vi håller ju på med både foto och film. Det finns som valbara kurser. Så vi kör det parallellt men den analoga verksamheten. Vi har ju inte råd att köpa allt det här digital på en gång.

S: - Jag tänkte mer om du tror att bilder kommer att bli kanske mer som grafisk form där man jobbar framför datorn och ritar på wacombord och sådant?

SP: - Nej inte helt och hållet. Jag tror det kommer att finnas kvar… behovet av den

traditionella bilden. Samma sak med konceptkonsten, har ju funnits ganska länge. Sen början på 1900-talet. Radikala idéer och sånt som frodades i Frankrike t.ex. De uppstod egentligen i österrike och Ungern va. 1915-16-17. Under första världskriget, Sen har det vart lite tyst men när jag bodde i Stockholm här på slutet av 60-talert och början på 70-talet då kom det tillbaka.

Då kom Fredrik Reuterswärd som var en stor happening.

Sen har vi glidit över till den så kallade installationa konceptkonsten mer eller mindre men har ju kvar frimåleriet och det. Svårt att sia om hur det kommer att se ut i framtiden. Men det kommer inte att försvinna. Det kommer att finnas kvar. Det kanske, under vissa perioder, blir ytterst exklusivt. Det handlar lite om utbud och efterfrågan.

S: - Hur vill du själv utveckla bilden?

SP: - Ja, vi lever ju mitt uppe i det. Vi – med bildeleverna här jobbar vi till stor del

konventionellt va. Dels så har de foto och film som valbara kurser och där jobbar man dels med rörliga bilder och dels med fotografier så att säga. Och sen den rörliga bilden, den har ju ett specifikt bildspråk va. Och det är ju en kurs för sig. Man måste nästan läsa filmhistoria – filmkunskap. Men jag vet inte. Ska vi gå vidare. Det här kan man också prata om hur länge som helst.

S: - Läser du själv kurser för att utvecklas?

29

SP: - Ja, ibland lite grann försöker jag hänga med. Men jag har ju ridigare läst konsthistoria och filmkunskap. Men det var ju längesen.

S: - Finns det kurser att läsa som bildlärare?

SP: - Ja det gör det väl faktiskt. Men det är inte så många av de som finns här.

Men om det är någon som, vi tar som exempel, programmet photoshop, som är ett

jätteprogram där man kan göra väldigt mycket så är det så pass stort att om varje bildelev får det så skulle man behöva göra om hela kursplanen helt och hållet va. För att riktigt behärska photoshop, så väldigt många som är datanördar va har gjort under nätterna hemma va, så motsvarar ju det kanske en hel kurs på ett par hundra poäng egentligen

Så därför är det ju som med den här kursfördelningen – det upplägg som vi har – omöjligt att bedriva någon riktigt undervisning i det här va. Det kräver mer och mer resurser. Men

däremot så finns det valbara kurser som webbdesign och liknande där de får lära sig mera.

Många kan ju redan väldigt mycket. Och det är ju ett utav problemen. Och det börjar ju handla om vad lärarrollen är idag. Det kan ju vara lite svårt ibland. Om man alltid har varit bäst i klassen i alla sammanhand. Helt plötsligt dyker det upp data och film som innebär att du hamnar i en situation där du inte alltid är bäst i klassen i alla sammanhand. Alltså det kommer elever som kan vissa grejer mycket mycket mycket bättre än dig va. Och det har ju att göra med att man tillhör en förlorad generation. Eller att dygnet bara har 24 timmar så tiden räcker inte till va… till allt det här som egentligen fodras va.

S: - Tycker du att det är för få bildtimmar i skolan?

SP: - Alltså, när det gäller sådana här frågor så måste du nästan prata med de på grundskolan för att få ut mest av det… Men vad man märker va har det blivit sämre – alltså färre timmar va. Så att väldigt mycket av der mera grundläggande med T.ex. färglära och perspektiv, det har blivit mycket sämre. En del kan ju det, men att det kan skilja väldigt mycket från elev till elev. Det är så olika kvalité och timutbud på olika skolor – väldigt stor skillnad.

S: - Det pratas ju mycket om pengabristen i skolorna, rör det er också?

SP: - Jo visst gör det det. Och, jag har ju nämnt det tidigare att vi, både på film- och fotosidan så finns ju det analoga kvar. Inte vet riktigt när det försvinner. Så att vi skulle gärna behöva mera pengar för att köpa digitala kameror – en hel uppsättning. Och till det följer ju en egen dator. För då ska de ju sitta vid de och jobba. Men det finns inte pengar. Man får hålla

tummarna för att det finns kvar de här kort – och framkallningsvätskorna. I alla fall ett tag till, tills vi har råd att införskaffa digitala prylar.

S: - Tror du att bilden hamnar något efter i utvecklingen just pga. pengabristen?

SP: - Ja. Det känns så. Skriv känns inom citationstecken va, Det här kan man ju också prata om i timmar va. Det här var så intressant så jag skulle kunna ha ett seminarium med bara dina frågor.

S: - Tycker du att bilden är lika viktig som alla andra ämnen?

SP: - Det har jag väl redan svarat ja på tidigare. Ja.

S: - Tror du att bilden kan ses som ett andningshål i en övrigt styrd tillvaro?

SP: - Mm. Öh, jo det gör det ju. Indirekt så.

S: - Hur stor roll tror du att bilden spelar för ungas kreativitet?

SP: - Hm… Nu börjar frågorna att bli väldigt svåra va… Alltså… man kan ju spekulera och tycka... Men det är väldigt svårt. Men alltså, kreativitet och kreativitet det är ju också så…

30

svårt greppbart. Men, den finns med där men musiken finns också med där… och språket finns ju med där också. Den är definitivt en del utav den sociala präglingen som finner oss i, som vi utsätts för. En del utav den, den är ju väldigt mångfasetterad… Ja, alltså den väcker ju någonting. Det som jag kallar för kultur då va, med det menar jag att kultur kan vara mycket annat också. Men någonting som forskare hävdar idag kanske är ett belägg för det här, att det är så många som byter kultur och språk va, det finns ju den här debatten om invandring och så vidare och det är ju många som har forskat kring det här och menar som på att de kan påvisa att det är en tillgång, att ha olika kulturer att bära i bagaget. Man blir helt enkelt kreativare, hävdar de, utav det. Och det kan ju räcka med det som svar då.

S: - Kräver de här ungdomarna mer av dig som du inte kan ge? Som du inte har möjlighet eller resurs att ge.

SP: - Mm. Mm. Det gör de. Ja alltså, det… Vi har ju en extra resurs här till exempel. Jag vet inte… hur många var ni när du hade din bild…?

S: - Vanlig klass… kring 20 kanske. 15-20 ungefär

SP: - Då kanske du märkte själv att… Man hinner inte runt. Ibland när man gör såna här uppgifter där många behöver hjälp va… då hinner man inte med om man har grupper som är på 20 stycken. Då hinner man inte runt på ett lektionspass va. Det gör du bara inte. På grundskolan är väl det ett utav problemen va, det är ofta ganska stora grupper så att… Bara utav matematiska kalkyler så kan man ju bevisa detta. Om du frågar en elev som kommer från grundskolan: - Hur många timmar har du suttit och tecknat från det du började årskurs ett i grundskolan? Är det femton minuter eller är det 30 minuter eller är det tvåhundrafemtio timmar, du kan jämföra med hur många timmar matematik du har haft. Då säger eleven:

– Jamen jag har inte haft mer än 20 minuter och så har jag haft kanske 780 timmar matte, så det är klart jag börjar ju kunna lite mera matte än perspektivteckning. Som exempel va. Så att det finns ju forskning då... Det finns en amerikansk forskare som har jobbat kring det här med att träna upp, verkligen så här metodisk och vetenskapligt, träna upp folk så att man kan bevisa det. Den heter ”Teckna med vänster hjärnhalva”. Men det är ju också ett stort område.

S: - Ja mitt arbete är ju inte så djup. Det går mest ut på att ta reda på hur bilden kommer att se ut och om den kommer att finnas kvar…

SP: - Jo alltså, men sen hur mycket data och film det kommer vara det vet man inte. Det blir ju bara mer och mer av det. Men den här konventionella, det kommer ju liksom inte att dö.

Den kommer kanske att bli en exklusiv nisch i framtiden. Om efterfrågan finns alltså. Men den traditionella bilden kommer att leva kvar, Yes!