Intervjuer med tio personer med lång erfarenhet av polisens

Under våren 2018 intervjuade rapportförfattaren tio personer med lång erfarenhet av att arbeta med kommunikationsarbete inom Polismyndigheten. Nio av dem var anställda på polisens kommunikationsavdelning när intervjuerna gjordes, medan den tionde relativt nyligen hade slutat arbeta på denna avdelning. Under intervjuerna användes ingen intervjumall utan de som intervjuades fick själva fritt reflektera kring polisens kommunikationsverksamhet med anledning av den kritik som framförts att Polismyndigheten skönmålar verksamheten och om antalet anställda på kommunikationsavdelningen var rimligt.

En av de intervjuade sade sig aldrig ha sett att Polismyndigheten gjort några skönmålningar av verksamheten, utan att det från Polismyndighetens sida handlar om att ge den sanna bilden och inte den bästa bilden (intervju person A, 2018-03-12). En annan intervjuperson

65

menade att verksamheten generellt sett inte skönmålas, men att Polismyndigheten inte alltid för ut hela bilden. Man bestämmer vad som ska kommuniceras ut och myndigheten är ”rätt så tysta när det inte går bra, men kommunicerar ut saker när det går bra” (intervju person B, 2018-03-14). En tredje framförde att hen sällan känner igen de texter hen skrivit efter att de granskats. Hen menade att det ofta har lagts till många fina ord och att andra vägt in hur Polismyndigheten ska uttrycka sig, där den redigerade texten innehåller tilltalande målbeskrivningar som ska finnas med, men som är ’flummiga’ och inte går att fatta. ”Allt blir tillrättalagt och likformas” (intervju person C, 2018-03-12). En fjärde uttryckte att det kan vara bra att skicka ut positiva signaler för att det kan minska en oro, t.ex. i samband med terrordådet i Stockholm, men menade att:

”Ibland när polisen går ut med information är det pinsamt. Inbrotten går ner en månad av 12 och då går polisen ut med en nyhet att inbrotten gått ner. Människor är väl så överlag att man gärna för fram det positiva och tonar ner det negativa, men det är viktigt att vi som Polismyndighet för ut information på ett rättvisande sätt. Nu drar man stora växlar vad gäller vissa saker och lyfter fram positiva siffror. Det är inte vi som ska säga att vi är bra, det är andra.” (intervju person D, 2018-03-12)

Den femte av de intervjuade framförde starka farhågor för hur Polismyndighetens kommunikationsverksamhet är på väg att utvecklas och pekade på att massmedia genomgår en stark förändring där länsmedia håller på att försvinna. Hen har noterat att det finns krafter inom polisen som ser det som positivt att polisen då kan ta över nyhetsskrivandet själva och ”gå ut med vår version av verkligheten”. Denna person har i det tysta reagerat starkt på detta (intervju person E, 2018-03-09). Flera av de som intervjuats uttryckte på ett tydligt sätt att kommunikationsverksamheten numera går ut på att stärka och försvara Polismyndighetens varumärke:

 ”Ett problem i nuvarande organisation är att man får gå hur många led som helst för att få tillåtelse att göra ett yttrande. Hos mig har det faktiskt infunnit sig en rädsla att yttra sig. För säger man nått som inte passar Stockholm så får man höra det direkt via olika kanaler […]. Ibland känner jag mig som en i Ryssland att man ska säga saker som passar en viss agenda. […]Numera satsar man mycket på att stärka varumärket. Minsta lilla sak som händer så kommer det ut talepunkter som det är tänkt att man ska hålla sig till. Jag har svårt ibland att göra det för jag låter inte trovärdig om jag skulle följa dem. Ibland kan dock talepunkter vara bra. (Intervju med person F, 2018-03-15)

 ”När man ska gå ut med information är det flera kontrollinstanser för att värdera innehåll. Man sitter och väger ord i meningar fram och tillbaka i syfte att kunna parera sig för all kritik. […]. Varumärket är oerhört viktigt. Det blir viktigare än saklighet och objektivitet, där man förskönar faktiska förhållanden. Man är väldigt mån om att det inte ska se ut som om man misslyckats med något. Det är ett stort kontrollsystem vad gäller informationshanteringen.” (Intervju person G, 2018-03- 06)

66

 ”Varumärket är allt viktigare, där information är tillrättalagd och presenteras i enlighet med ett myndighetsperspektiv. Det handlar om att presentera tilltalande bilder av verksamheten och vid kritik mot polisen är det undanflykter istället för fakta som gäller. Genom detta förfaringssätt biter man sig själv i svansen eftersom man inte kommer tillrätta med problem när man gör så. Det blir att lappa och laga hela tiden” (Intervju person H, 2018-03-06)

Att Polismyndigheten inte utvecklas på önskvärt sätt på grund av nuvarande kommunikationsstrategi berördes också av en annan av de intervjuade:

”När det är besvärliga frågor under uppsegling ser man från kommunikations- avdelningens sida till att lyfta upp en närliggande fråga som tar utrymme så att kritiken och de besvärliga frågorna inte får plats. Det här får allvarliga följder. Om man lägger dimridåer kring problem och inte får en öppen diskussion så blir det svårt att utveckla verksamheten. Man får inte en fruktsam diskussion om faktiska problem när man vill flytta fokus till en annan fråga. Man pustar sedan ut att man lyckats få bort fokus från problemet.

Det här får till följd att det finns ett behov att mörka även nästa gång osv. Jag tycker det är viktigt med en öppenhet i offentlig verksamhet. Min upplevelse är att det blev en markant förändring på kommunikationsavdelningens sätt att arbeta i den nya organisationen. Den handlar mycket om att agera så att ingen skugga ska falla på den nya organisationen. Att taktiskt flytta fokus handlar om att säga ’hurra hurra kolla hur framgångsrika vi är här’ och sedan lyfter man fram något exempel i landet. Istället för att identifiera och diskutera ett problem handlar det om att föra ut hur duktig man är på en sak. (Intervju person I, 2018- 03-19)

Slutligen var det en som menade att så kallade experter i kommunikationsfrågor som anställts på de nationella avdelningarna inte verkar förstå vikten av att lämna saklig och objektiv information:

”De verkar många gånger inte förstå att Polismyndighetens uppdragsgivare är allmänheten och vikten av att lämna saklig och objektiv information. Istället verkar det centrala vara att stärka polisens varumärke. Det finns en gräns för hur mycket man kan vinkla information innan den beskrivning som ges är missvisande. Den gränsen har passerats med råge och problemet ökar. […] Om man som kommunikatör har en stor integritet är det väldigt påfrestande när man känner att den bild Polismyndigheten förmedlar är missvisande. Polismyndigheten måste börja redovisa sin verksamhet på ett ärligare och mer öppet sätt. Det är mycket som inte är accepterat att föra fram. Det styrs alldeles för mycket från centralt håll vad som ska föras fram. Jag blir skrämd när det finns tjänstemän inom Polismyndigheten som inte säger ”stopp så här kan vi inte göra” och gör saker som bryter mot lag i den operativa verksamheten, eller inte

67

ser det som viktigt att följa regeringsformens krav att en myndighet ska vara objektiv och saklig, och istället för ut missvisande och felaktiga bilder av vad som hänt eller hur något fungerar. Det krävs en kulturförändring inom Polismyndigheten där tjänstemannaansvaret utvecklas. (Intervju med person J, 2018-05-30)