målsvård på nationerna, det vill säga utöver de personer
samhet. När vi sedan jämför detta med nationernas prioritering av kulturverksam-het är intresset svalare.
Det är tänkbart att e
att kårobligatoriet avskaffats. Flera informanter berättar att man gärna vill förändra uppfattningen av nationen som enbart ett ställe för fest och alkoholintag och istället lyfta fram dess roll som kulturbärare. Nu kan det bli ännu viktigare än tidigare att nationerna lockar nya medlemmar genom att visa mer tyngd och tro-värdighet, samt genom att uppvisa olika delar av verksamheten som kan tilltala olika personer. Lowenthal menar att kulturarvet är som starkast och viktigast när det är i fara, och även att ett gemensamt kulturarv kan stärka en grupps identitet och sammanhållning, något som kan locka nya medlemmar till nationerna. Många vill vara del av ett starkt och anrikt ”vi”.192
Att se till intresse för före
som innehar konstbevarande ämbeten, kan visa på områdets status. De verksam-hetsområden som tillskrivs hög status på nationen kan bli de som ämbetsmän och medlemmar intresserar sig för, och även de som främst prioriteras ekonomiskt och
utrymmesmässigt. Den allmänna kunskapsnivån på nationen om dess kulturarvs-föremål hänger ihop med intresset. Det är möjligt att en låg kunskap leder till ett minskat intresse.
Informanternas uppfattning om intresset för föremålsvård på nationerna
. Därför t större intresse på nationen och
ns intresse för att ta bättre hand om före
tresse, men inte så myc
rättar att det på nationen under den senaste tiden har funnits ett g
Har vi snygga, fräscha, trevliga lokaler kan vi få evenemang som ger pengar och då har vi råd
Detta tyder på att intresset ökar om föremålsvården kan förknippas med inkomster
För denna fråga går det inte att dela upp frågorna i enkla, entydiga svar redovisar vi de olika informanternas svar var för sig.
En förste kurator med konstansvar önskar dels et
dels att föremålen inte ska skötas av förste kuratorn som har mycket annat att göra. Även på en annan nation anser informanten att intresset generellt sett är ganska lågt, även om denne menar att det beror på vilka personer som finns på nationen vid olika tillfällen. Informanten anser dessutom att okunskapen är stor bland många av dem som rör sig på nationen.
En informant menar att det på nationen fin
målen, men att det samtidigt saknas känsla för vad denna vård skulle innebä-ra. Informanten anser att de flesta exempelvis inte ser att en målning är i dåligt skick förrän det går hål på duken eller om ramen går sönder.
På tre nationer menar informanterna att det finns ett in
ket mer. Många talar om förändringar som borde göras, men ingenting för-ändras. En av informanterna säger att detta beror på logistiska skäl. En annan in-formant menar att det på nationen finns många eldsjälar som vill göra mycket för föremålen, och att det görs en del saker för dem, men enligt informanten skulle det kunna vara mer.
En informant be
anska stort intresse hos kuratel och framförallt styrelse att ta hand om och att vårda föremålen, eftersom detta ses som en del i nationens överlevnad. Därför satsas nu väldigt mycket på renoveringar och uppfräschningar av lokaler.
att betala hyran och då kan vi fortsätta att ha en nation. Det är så det är. Så på senaste tiden har man nog börjat uppfatta nationens konst och inventarier som en del av helheten som är väldigt viktig.193
och fördelar för nationen. Även på en annan nation är intresset från kuratel och förvaltningsnämnd väldigt stort, och föremålen har en hög prioritering, men in-formanten menar att den vanliga ämbetsmannakåren inte har något intresse för detta eftersom den byts ut ofta.
Det skulle kunna vara vad som helst uppe på väggarna, de (ämbetsmännen, vår anm.) hinner oftast inte lära sig ens vad som finns tillgängligt i nationslokalerna under den korta tid de finns på nationen.194
Informanten menar att det istället framförallt är äldre medlemmar och personer som varit aktiva länge på nationen som ser värdet i föremålen och som prioriterar dem.
På en nation jobbar informanten mycket med intressespridning, bland annat genom att prata mycket om föremål och porträtt samt att skriva om dem i nations-tidningen. Även där är intresset störst bland dem som vet vad som finns i huset och som har satt sig in i ämnet. Också andra informanter nämner intressespridning under denna fråga.
Det verkar finnas intresse för föremålsvård vid nationerna, men oftast centre-rat till de med insyn samt personer som varit på nationen en längre tid. Trots att ett visst intresse finns nämner flera informanter att det inte blir så mycket mer av det, kanske dels på grund av okunskap. Några informanter nämner som en viktig uppgift att sprida kunskap och på så sätt öka intresset för nationens kulturföremål. Detta är väldigt viktigt för att bevara de immateriella, och därmed materiella, vär-dena i föremålen.
Informanternas uppfattning om kunskapsnivån om kulturarvsföremål på nationer-na
Nio av informanterna menar att kunskapen om nationens föremål hos kuratel och övriga ämbetsmän är låg, bristfällig eller begränsad. Vad detta beror på kan tänkas vara bland annat ointresse och att kunskapen ofta förvärvas genom muntlig tradi-tion. Två informanter menar att det är väldigt skiftande mellan olika personer och ämbeten.
Tre av informanterna menar att viss okunskap är bra för föremålens säkerhet eftersom nationerna oftast inte själva kan hålla med larm eller annat skydd för värdefulla föremål. Det har hänt att föremål stulits från nationerna och det finns stor risk att det händer igen om kunskapen om vissa verk sprider sig utanför na-tionerna. Samtidigt säger en informant att föremålen ofta behandlas utan respekt och att de far illa just på grund av att folk som rör sig i de lokaler där föremålen finns inte är medvetna om varken dess ekonomiska eller emotionella värden.
Att se allmän okunskap som en fördel för bevarandet av nationens kulturarv kan resultera i att föremålens emotionella värde går förlorat om kunskapen om dem inte sprids. Om den vanlige nationsmedlemmen inte har någon känsla för ett föremål som tillhör det egna kulturarvet upphör föremålet att vara identitetsska-pande och behandlas på grund av detta dåligt. Här kan vi, förutom den ekonomis-ka och den säkerhetsmässiga aspekten, även applicera Lowenthals teori om att
kulturarvet gynnar specifika grupper enbart när det undanhålls för andra.195 Vi tror dock att det kan fungera på olika sätt. Flera informanter väljer ju att istället göra tvärtom, och använda sitt kulturarv utåt för att stärka nationens identitet och sta-tus. Detta kan även stämma in på Lowenthals teori, eftersom även ett kulturarv som tillgängliggörs för utomstående kan ha kvar sin identitet som ”nationens”. Man visar upp det avskärmade och egna. Utomstående kan ta del av detta, men enbart som just utomstående betraktare.