D ISKUSSION OCH S LUTSATSER

2.4. Diskussion och Slutsatser

I denna del av uppsatsen kommer studiens slutsats redovisas. Slutsatsen utgår ifrån att de frågeställningar som legat som grund för studiens arbete skall besvaras.

Syftet med denna studie var att med närläsning och hermeneutiken som metod, ta hjälp av litteratursociologisk teoribildning för att undersöka ett urval av Carl Michael Bellmans texter.

Texterna som skulle undersökas var Fredmans epistel nr 23 och Fredmans sånger nr 35 och 41. Syftet var att undersöka hur Bellman i dessa texter använder parodi och humor för att på något sätt säga något om kristendomen och bibliska gestalter. Resultatet tolkades fram och analyserades för att besvara studiens frågeställningar:

Första frågeställningen löd: på vilket sätt målar Bellman upp en bild av kristendomen med hjälp av parodi?

Den tendens som är tydligast i dessa tre texter är att Bellman använder parodin för att tydligt förhålla sig ironiskt till antingen delar av, eller gestalter ur Gamla testamentet. I sång nr 41 och i epistel 23 sker en allusion till berättelser i bibeln, i stället för en allusion på en bibelgestalt, likt sång nr 35. Med hjälp av humor förmänskligar Bellman religionen i samtliga av de tre texterna. I epistel 23 tar han Jobs klagan och sätter den i Stockholms krogmiljö och byter ut den kristna Guden mot vinets Gud. I sång nr 35 väljer Bellman att fokusera och förmänskliga bibelgestalten Noah. Detta gör Bellman genom att skriva en parodi där Noah skrivs om från en viktig man i bibeln till en gubbe vars största bidrag till medmänniskorna är hans skapande av vin. Det är framför allt med hjälp av allusion och omskrivningar som Bellmans parodiska skrivande presenterar ett förmänskligande av den kristna tron och dess gestalter. Bellman gör ingen tydlig aktiv ansträngning att förlöjliga kristendomen men det går att argumentera för att han tar en form av ställningstagande av den bild han målar upp.

Kristendomen var under Bellmans tid en stor och viktig del av samhället och som tidigare nämnt låg det en censur över litteratur som berörde teologiska frågor vilket ledde till att det var inte helt oproblematiskt att publicera texter vars innehåll målade upp en negativ eller annorlunda bild av kristendomen. Bellmans bild av religionen blir mer humoristisk, mänsklig och verklig. Det är med hjälp av parodin det är möjligt att under Bellmans tid förmedla en syn på religionen som skiljer sig från kyrkans vedertagna uppfattning.

Avslutningsvis går det att se att Bellman målar upp en bild av religionen som får ses som mer verklighetsnära och avspeglar den delen av samhället han själv rörde sig i. Användandet av bibliska gestalter i dryckesvisor var under denna tid inte främmande men Bellmans vinkel på det hela kan ses som relativt unik. Bellmans användande av bibeln bör inte ses som något förlöjligande av religionen utan mer som ett ironiskt förhållningssätt till sagda religion.

Parodin används helt enkelt för att ta ner kristendomen och dess gestalter till en mer begriplig, jordnära och aktuell verklighet.

Den andra frågeställningen var: Vilken attityd till kyrkan och kristendomen går att se i de utvalda texterna av Bellman?

Likt tidigare nämnt förhåller sig Bellman ironiskt till religionen och dess innehåll. I epistel 23 tar han Jobs klagan och skriver om det till urmakare Fredmans klagan kopplat till hans eget liv och födelse. Det sker en förändring i innehållets attityd; Jobs klagan är en väldigt seriöst skriven text som mynnar ut i guds välsignelse medan Fredmans epistel 23 är en parodi som mynnar ut i lättnaden att åter igen äntligen få förtära alkohol. Även i sång nr 35 sker det ett stort skifte i attityd till innehållet. Noah går från att vara en respekterad man vars ansvar är att rädda mänskligheten till att vara en äldre gubbe vars liv kretsar kring sprit och fest.

Förändringen i sång nr 41 ligger främst i vart fokus av berättelsen ligger. Fokus ligger i majoriteten av Bellmans sång på Susanna medan den skiftar betydligt mer mellan olika aktörer i den bibliska texten.

I samtliga texter går det att tolka en attityd till religionen hos Bellman som till viss del går att beskriva som en avdramatisering av allvaret som finns i bibeln. Genom att med hjälp av humor göra en nedtonad gestaltning av kristendomen och dess personer går den upplevda attityden från allvarlig till mer lättsam. Det finns inga tecken på ett tydligt avståndstagande från religionen men hans texter kan ses som möjliga opinionsbildare mot ett starkt kyrkligt och kristet inflytande. Oavsett Bellmans ursprungliga intention med dessa texter bör det has i åtanke att de skrevs under en tid då kyrkans inflytande minskade och ifrågasattes och att texternas attityd således till viss del kan tolkas som ett avståndstagande från kyrkan och religionen. Ser man till texterna som enskilda litterära verk utan kopplingar till det samhälle

de skrevs i är det svårt att utläsa någon attityd, utan de blir enskilda humoristiska texter med allusion till bibeln. Det är när ett litteratursociologiskt perspektiv används för att utläsa eventuell attityd som ett avståndstagande och en kritik riktad mot kyrkan och religionen går att utläsa.

Sammanfattningsvis går det som nämnt att se ett visst avståndstagande och en

avdramatisering av kristendomen i de tre utvalda texterna. Det är framför allt det humoristiska och ironiska i Bellmans texter som bygger upp denna attityd och den blir framförallt tydlig ur ett litteratursociologiskt teoriperspektiv. Bellmans texter är huvudsakligen skrivna för att underhålla men innehållet och allusionerna på bibeln skapar en viss bild och tidigare nämnda attityd.

Den sista frågeställningen, som även fungerar som didaktisk implikation var formulerad på följande sätt: På vilket sätt går det att se en relevans av användandet av Bellman i

svenskundervisningen?

I sin essä ”Vår traditionslöshet” skrev Gunnar Ekelöf:

(33) Vad hjälper det en vilsen och trilsk gymnasist att han vet något om förnuftsdyrkan, utilism och den borgerliga revolutionens idéer när han läser Kellgren eller fru Lenngren. Han kommer bara att se snusförnuft och torftig sensmoral. Ge honom i stället tiden, dess umgängeston,

klädedräkt bland hög och låg, gatsmuts och odörer, ekipager, musik, även slagdängor, måleri, även krogskyltar, könsmoralen, formen på glasen, dekoren på tallrikarna, matrecept, sotarpojkarnas rop, skeppen på Strömmen eller Älven, dagens on dits och bon mots, och ge honom åskådligt:

Fader Movitz, den hundsvotten, gjorde detta epigram:

När jag tömt mitt stop i botten

gör jag något i madam. (Ekelöf 1957:9)

I citatet belyser Ekelöf en viktig del i anledningen varför Bellman bör ses som relevant i svenskundervisningen och även gå före en hel del andra lyriker som tillhör lyrikens finrum. I denna undersökning går det att se att samtliga utvalda texter kretsar kring fest och krogliv.

Bellmans plats i svenskundervisningen går att hitta framför allt i undervisning inom

litteraturhistoria och lyrik. Bellmans relevans ligger däremot inom hans innehåll och sättet att skriva. I svenskämnets syfte står det att undervisningen skall stimulera elevernas lust att tala, skriva och läsa (Skolverket, 2011). Det är just att skapa lusten som Bellman och hans texter bidrar till och det är i det humoristiska samt det till viss del mer verklighetsnära för eleverna, som Bellman har sin största uppsida i. Det går tveklöst att argumentera för att Bellmans texter med inslag av krogmiljö, spännande karaktärer och bekymmerslösa texter bör ses som mer underhållande att använda i sin undervisning jämfört med mer seriösa lyriker och diktare. Det är just detta Ekelöf menar i (33). Ge eleverna lyrikundervisning som är underhållande, mer

nära deras egen verklighet och framför allt ge eleverna en lyrikundervisning som är begriplig och opretentiös. Det är inte långsökt att tro att Fredman och hans vänners äventyr till stor del kan tilltala eleverna i större utsträckning än diktare som i litteraturvärlden ses som mer litterärt givande och tillhör den litterära kanon.

Sammanfattningsvis finns Bellmans relevans i svenskundervisningen i det lustfyllda och humoristiska. Att som lärare arbeta med Bellman finns det stöd för i läroplanen och hans litterära arv går in i flera arbetsområden. Hans texter skapar en möjlighet för en mer

underhållande och rolig undervisning som i slutändan är mer givande för eleverna. Bellmans texter handlar om, samt utspelar sig i en miljö som kan ses vara mer tilltalande för en

gymnasist och gör det på så sätt lättare för dem att ta till sig texten och utveckla förmågor kopplat till förståelse och analys.

Undersökningens resultat och analys visar vissa tendenser i ett litet urval av Bellmans litterära arv. Undersökningen och analysens metod leder däremot till att uppgiftens reliabilitet inte kan ses som hög. Detta är inte ett problem enbart kopplat till denna undersökning, utan är ett vanligt förekommande i undersökningar och studier som kräver att resultat och analys tolkas fram. Problemet med tolkning och hermeneutiken som metod i en studie ligger i att resultat och analys får ses som subjektiva. Detta leder till att om samma studie hade bedrivits av annan forskare, hade resultaten med stor sannolikhet skilt sig åt. Detta eftersom var och en tar med egna erfarenheter och dylikt in i en personlig tolkningsprocess. Undersökningens validitet får däremot ses som hög. Det som var syftet med studien var att undersöka Bellmans texter och dess koppling till religion samt diskutera hans relevans i nutida

svenskundervisning. Det är till stor del detta som gjorts i denna studie vilket således resulterar i en hög validitet.

Denna studie är i mindre skala och kan ej ses som ett större bidrag till forskningen om Bellman och hans syn på religion. Ett förslag till vidare forskning är att göra en liknande undersökning, med samtliga av Fredmans sånger som innehåller bibelgestalter (nr 38-43) och analysera dessa utifrån en nyhistorisistisk teoribildning istället för att använda

litteratursociologin. Forskning kopplat till användandet av Bellman i gymnasieskolan bör också ses som ett relevant förslag till vidare forskning inom ämnet.