En intressant kontrast som finns kring vad public service är för aktör är den mellan Bylunds syn på public service som ett kollektivt ägt objekt och synen på public service som en själv-ständig medieaktör, vilken har betonats frekvent av Socialdemokraterna. Bylunds syn har på så sätt en del likheter med den Sovjet-kommunistiska synen där aktören betraktas som en del av statsapparaten, ett tydligt exempel på detta är Bylunds analogi till statliga tjänstemän. Detta betyder inte att Bylund fullt ut ser public service som en del av statliga förvaltningen på samma sätt som övriga myndigheter men dock kan man säga att hans syn verkar ligga mer i linje med en sådan förståelse av public service än övriga perspektiv.
Frågan om existensberättigandet verkar vara den punkt där det råder störst konsensus mellan samtliga politiska partier. Detta då alla verkar förenas i uppfattningen om att public service behövs för att tillhandahålla viktiga demokratiska funktioner som inte den privata mark-naden och dess kommersiella aktörer klarar av, åtminstone inte på ett adekvat sätt. Därav mo-tiveras public service existens av alla utifrån att det är en lösning på en form marknadsmiss-lyckande, även om den termologin inte explicit används. Det finns även en viss likhet här med det socialt ansvarsfulla perspektivet på så sätt att även det perspektivet motiverar existensen med utgångspunkt i ekonomiska teorier.
Bylund utgör här en tydlig kontrast – och den här gången även till sitt eget parti – på så sätt att han menar att det enda sättet public service kan motiveras är genom att det skapar nat-ionell gemenskap. Även om motivet även här skulle kunna vara att marknaden inte klarar av att tillhandahålla just gemenskap så är det tveksamt om det är det enda som åsyftas när övriga parter talar om ”viktiga demokratiska funktioner”.
Beträffande uppdraget finns det en del skillnader sett till de olika komponenterna. På en övergripande nivå kan man dock först betona skillnaden i synen på uppdragets bredd där Social-demokraterna ger uttryck för ett brett uppdrag, SverigeSocial-demokraterna ett grundläggande sam-hällsuppdrag men ett brett kulturuppdrag och Moderaterna ett smalt uppdrag. Det breda upp-draget kommer även till uttryck i det objektiva perspektivet, som dock troligtvis är stark influ-erat av Socialdemokraterna med tanke på deras politiska ställning. Belägg för den Sverigede-mokratiska tolkningen kan återfinnas i hur man talar om ett brett kulturutbud och storslagen svensk dramaproduktion samtidigt som man påpekar att public service inte ska ägna sig åt så-dant som kommersiella aktörer redan gör.
Sverigedemokraterna utmärker sig även på så sätt att man efterfrågar ett utökat nordiskt samarbete, både beträffande kultur och drama men även inom journalistisk. Socialdemokra-terna talar också delvis om hotet mot nordiska kulturen som de växande streamingjättarna utgör. En anledning till att man betonar det mindre kan vara att det redan finns medtaget i sändnings-tillståndet och att kulturutskottet i sitt senaste betänkande fastslog att ett nordiskt samarbete redan är väletablerat och inte behöver utvidgas. Från Moderaternas sida är denna fråga helt frånvarande.
På frågan kring public service uppdrag att värna det svenska språket förenar sig både Sverigedemokraterna och det objektiva perspektivet, ett ställningstagande som inte förekom-mer alls bland de övriga partierna. Det faktum att det förekomförekom-mer i det objektiva perspektivet innebär däremot att det måste vara en ståndpunkt som även de andra partierna står bakom även
om man inte behöver ge uttryck för den. Detta skulle kunna ha att göra med Sverigedemokra-ternas vedertagna strategi i att tydligt profilera sig som ett socialkonservativt parti som värnar den svenska kulturen.
Samtliga partier, och även det objektiva perspektivet, kan anses vara överens om den grundläggande idén om att public service verksamhet ska styras genom sändningstillstånd, även om de skiljer sig på andra punkter beträffande styrning. Detta är intressant eftersom det liknar det auktoritära perspektivet där media styrs genom tillstånd utfärdande av statsmakten som kan dras tillbaka om medierna inte är lojala. Skillnaden är att statsmakten i det här fallet är en de-mokratisk stat och inte en despot samt att lojaliteten är gentemot det uppdrag i form av sänd-ningstillstånd som staten har givit aktören och inte monarkens godtyckliga känslor. På så sätt kan analogin anses haltande men det är samtidigt svårt att placera systemet närmare några av de övriga normativa teorierna. Att system från den auktoritära teoribildningen lever kvar som en relik på de flesta håll i världen är dessutom något som tas upp av Siebert med flera (1984, s. 3).
Styrningsprinciperna som återfinns i det socialt ansvarsfulla och det libertarianska per-spektivet är svårare att återfinna. Till viss del kommer dock det socialt ansvarsfulla även till uttryck hos Sverigedemokraterna genom att man förespråkar ett medieetiskt system för public service och något implicit genom att man vill att rättelser ska exponeras bättre vilket kan ses som ett sätt för den allmänna opinionen att kunna granska public service arbete. Den libertari-anska tanken om ett fritt utbyte av idéer som sanningssökande metod tycks inte stå att finna alls. Dock kan det ifrågasättas om en normativ teori om objektiv sanning à la laissez-faire över-huvudtaget är applicerbar på en situation där medieaktören finansieras av staten genom tvångs-beskattning.
För att återkoppla till Bylunds förhållande till det Sovjet-kommunistiska perspektivet så blir det tydligt även här då båda verkar förenas kring en tanke om att mediers anställda ska kunna styras på ett liknande sätt som övriga statstjänstemän. Återigen så är det att gå för långt att påstå att Bylund vill styra journalister med hjärnhand, utan det handlar mer om att styra public service likt den statliga förvaltningen. Styrmetoderna är i det hänseendet inte kontrover-siella i sig utan det handlar snarare om att sådana styrmekanismer inte anses vara lämpliga när det handlar om styrningen av medier eftersom dessa behöver vara oberoende på ett annat sätt än statliga myndigheter
Att granskningsnämnden har en viktig uppgift i styrningen verkar de flesta var överens om. Däremot vill Sverigedemokraterna utöka nämndens granskning till att inte bara omfatta efterlevnaden av sändningstillstånd och lagar utan även till att granska faktafel. Även om detta inte verkar vara den etablerade tolkningen av nämndens uppdrag så är det emellertid möjligt att argumentera för att detta är något som kan rymmas inom granskningen av hur väl bolagen upp-fyller kravet på saklighet. Från det synsättet skulle det inte innebära en egentlig breddning av nämndens uppdrag utan snarare än fördjupning och precisering av det. Sverigedemokraterna pekar även på att granskningsnämnden behöver utökade befogenheter. Ur det objektiva per-spektivet kan nämnden redan sägas ha en hel del befogenheter. Däremot så är de flesta nuva-rande befogenheter, som förelägganden och viten, verktyg för att tillse att nämndens beslut efterlevs vilket kan kontrasteras mot det som exempelvis Bylund efterfrågar vilket snarare handlar om repressalier och bestraffningar.
En tydligt problem som samtliga partier pekar på, om än med olika ingång i frågan, är den om förhandsprövningen av nya tjänster, vilken inget parti är nöjd med. Sverigedemokra-terna vill avskaffa förhandsprövningen, ModeraSverigedemokra-terna vill utveckla den och SocialdemokraSverigedemokra-terna vill avskaffa den, trots att man har varit med och infört den.
En annan intressant problembild är den över hur public service påverkar den privata marknaden. Sverigedemokraterna betonar att public service inte ska ägna sig åt sådant som tillhandahålls av den privata marknaden och att det skulle kunna hota de kommersiella aktö-rerna. Moderaterna verkar också ha en liknande syn, dock så betonar man främst att detta är ett problem eftersom det hotar pluralismen och mångfalden snarare än kommersen. Socialdemo-kraterna skiljer sig här då man menar att public service inte alls utgör ett hot mot kommersiella aktörer, man pekar snarare på att ett starkt public service även stärker den privata marknaden. Dessa ställningstaganden ligger även i linje med hur man ser på bredden av public service upp-drag. Vad som blir intressant är, det som kan tolkas som, Sverigedemokraternas negativa syn på marknadens förmåga att tillhandahålla kultur. Detta då man vill värna de kommersiella in-tressena gentemot public service samtidigt som man är en stark förespråkare för ett brett kul-turuppdrag med storslagna dramaproduktioner.
Problemet med public service förtroende kommer tydligast till uttryck hos Sverigede-mokraterna, detta är troligtvis det mest betonade problemet hos partiet. Moderaterna menar också att detta är ett tilltagande problem men framhåller samtidigt att förtroendet fortfarande är högt. Socialdemokraterna nämner inte alls detta som ett problem, det framkommer dock i pro-positionen (2018/19:136) att förtroendet är avgörande för legitimiteten och att förtroendet sjun-ker – även här dock med tillägget att det fortfarande är högt. En tolkning av detta är att de övriga partierna inte ser förtroendet som ett lika brådskande problem som Sverigedemokraterna gör.
Ett annat problem som Sverigedemokraterna framhåller är att public service webbverk-samhet inte omfattas av sändningstillståndets krav och granskningsnämndens översyn. Detta kommer även till uttryck i det objektiva perspektivet där detta har identifierats av både rege-ringen och konstitutionsutskottet. Man har däremot konstaterat att grundlagen utgör ett hinder för att utvidga kraven och granskningen till webbverksamheten. Det pågår emellertid en parla-mentarisk kommitté som utreder frågan och vars uppdrag ska redovisas den 26 augusti 2020 (Bet. 2019/20:KU14, s. 36). Regeringen har framhållit att man, efter en eventuell grundlags-ändring, är villig att vidga kraven på, och granskningen av, public service verksamhet. På så sätt får även Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna, i egenskap av regeringsparti, anses vara överens i frågan om att granskningen och villkoren även bör omfatta webbverksamheten.
Beträffande övriga reformer så kan det nämnas att Sverigedemokraterna och mokraterna verkar dela synen på att public service ska ha ett utökat kulturuppdrag. Socialde-mokraterna går på sätt och vis ännu längre på så sätt att man tydligt pekar ut kommersiella aktörer, bland annat i form av streamingjättar, som ett hot mot den svenska kulturen. Detta kan jämföras med den syn de båda parterna har på huruvida public service utgör ett hot mot de kommersiella aktörerna eller vice versa. Tolkningen här är att även om både Socialdemokra-terna och SverigedemokraSocialdemokra-terna vill att public service ska bedriva en omfattande kulturverksam-het så är det främst Socialdemokraterna som pekar på att det idag finns ett tydligt hot mot den.
Några punkter där det objektiva går emot de Sverigedemokratiska reformförslagen är på frågan om en sammanslagning av bolagen och ett utökat nordiskt samarbete, varav det senare
redan har behandlats. Frågan om en sammanslagning av bolagen var ett av partiets frekvent återkommande reformförslag då man menade att det var otidsenligt med flera bolag och att det fanns stora effektivitetsvinster. Kulturutskottet ansåg dock att det var fortsatt ändamålsenligt med tre bolag och man hänvisade till uppdelningen motiveras av att en decentraliserad organi-sation i olika bolag är viktig för att säkra en mångfald av olika perspektiv.
Slutligen kan det nämnas något om synen på public service storlek. Här är den Sverige-demokratiska ambitionen inte helt tydlig men enligt den huvudsakliga partilinjen ska public service inte konkurrera med privata bolag samtidigt som man ändå ska bedriva storslagna dra-maproduktioner och konkurrera med dessa på den internationella marknaden. En förklaring, som också gör dessa premisser förenliga, vore om man skulle ha en ganska negativ syn på vad den privata marknaden klarar av att tillhandahålla. Vid sidan om denna linje finns det dessutom helt klart vissa delar inom partiet som uttryckligen talar om att spetsa till verksamheten. Sveri-gedemokraterna verkar här står någonstans mellan Socialdemokraterna som klart verkar vilja utöka verksamheten och Moderaterna som uttryckligen vill skala av den, även om man ännu inte har några konkreta förslag och istället talar om att man vill ha en utredning som ska under-söka detta.
7. Slutsatser
För att inledningsvis nämna några beaktningsvärda aspekter så kan man först ta upp att studien i huvudsak utgår ifrån perspektivens egna utsagor, vilka i partiernas fall kan vara befläckade av alla möjliga taktiska och strategiska skäl. Detta ska dock kanske inte betraktas som en potentiell felkälla utan snarare som något man får ha i åtanke innan man drar alltför långtgående slutsatser kring diverse aktörers egentliga intentioner. Därutöver kan det nämnas att Socialdemokraternas ställning som regeringsparti gör att riksdagsdokument i form av färska motioner torde vara frånvarande och att delar av det objektiva perspektivet kan vara starkt influerad av partiet. Detta är däremot något som författaren har tagit höjd och försökt att påpeka då det ansetts relevant.
Denna studie har tagit sig an frågan om vad Sverigedemokraternas vision för public service är samt hur den förhåller sig till övriga partier, det svenska förvaltningsrättsliga syste-met och normativ teori. Svaret till den primära frågeställningen finns återgiven i sin helhet finns under avsnitt 5.1.7. Sammanfattning men för att bidra med ett än mer koncist svar: Sverigede-mokraternas vision för public service handlar om ett public service bolag som i grunden behövs för att fylla viktiga funktioner i termer av demokrati och samhällsnytta som marknaden inte kan tillhandahålla. Bolaget ska ha ett grundläggande samhällsuppdrag och ett brett kulturuppdrag med storslagna svenska dramaproduktioner. Bolaget ska ha ett högt förtroende bland allmän-heten, vara underställd omfattande granskning och bedriva ett extensivt nordiskt samarbete.
Beträffande den sekundära frågeställningen kring visionens förhållande till övriga per-spektiv finns denna redogjord för i sin helhet under avsnitt 6. Jämförande diskussion men några intressanta aspekter tål att betonas särskilt. En sådan är att samtliga partier motiverar public service existens utifrån en logik om marknadsmisslyckanden. En annan intressant aspekt är hur Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna tycks förenas kring att public service ska bedriva en omfattande kulturverksamhet. En tredje är hur det hos Sverigedemokraternas ledamot i för-valtningsstiftelsen, Linus Bylund, går att se likheter med det normativa Sovjet-kommunistiska perspektivet. Man ska dock beakta att Bylunds perspektiv endast kommer till uttryck i en källa, nämligen intervjun i tidningen Fokus. Här kan man även spekulera kring vilken påverkan for-matet har, dels eftersom en intervju är rätt spontan och eftersom journalisterna har kontroll över vad som publiceras. Om sanningen kommer bäst till uttryck på detta sätt eller genom personens egna beskrivningar är något som man kan diskutera.
För att fortsätta lite på samma tema så är en tydlig slutsats som kan dras att Bylund konsekvent ger uttryck för en linje som särskiljer sig från partiets. En linje som kan betraktas som mer radikal på så sätt att den ligger längre bort från origo på de ideologiska skalorna. Det är främst denna kollektivistiska linje där public service ses som en del av statsapparaten som tangerar det Sovjet-kommunistiska perspektivet. Då är frågan huruvida detta är att anse som en mer oslipad version av partiets syn på public service eller om Bylund har en egen agenda som skiljer sig från partiets. Ett argument som kan tala för det tidigare är att Bylunds uttalanden är gjorda i en intervju, vilket kan jämföras med partiets vision som främst kommit till uttryck i officiella riksdagsdokument – som dessutom verkar vara kraftigt standardiserade med tanke på att likalydande fraser och passager är frekvent återkommande i olika dokument. För att kunna dra några säkra slutsatser kring detta torde det dock krävas en mer omfattande vetenskaplig genomgång än vad som det finns utrymme för här, en boll som författaren – med en genuin
lyckönskan – passar vidare till framtida studier. Vad än svaret på den frågan må vara så kommer man däremot inte bort från det faktum att partiet placerat Bylund på en viktig post i samman-hanget och att det onekligen torde säga något om i vilken riktning public service kan komma att utvecklas.
Studiens bidrag till forskningen ligger i den systematiska genomgången av riskdagsdo-kument, partidokument och intervjuer, vilken utmynnat i en beskrivning av ett Sverigedemo-kratiskt perspektiv på public service, ett område som tycks vara frånvarande i tidigare forsk-ning. Förutom att det är intressant i sig att veta hur en stor och växande maktfaktor ser på en grundläggande demokratisk institution så skapar även denna deskriptiva studie en stadig och bred grund för framtida forskning och teorier att utgå ifrån. Ett intressant fynd, som även är väldigt lämpligt för framtida djupare undersökningar, är hur Linus Bylund tycks utgör en tydlig och mer radikal linje jämfört med sitt eget parti. Därutöver innehåller studien även en – om än mindre omfattande – genomgång av ett antal andra centrala perspektiv på public service som bland annat öppnar upp för framtida studier att ta sig an en liknande frågeställning fast med ett annat parti eller perspektiv som sitt huvudfokus.
Referenser
Adolfsson, T., & Eriksson, A. (2019). Den mediala diskursordningen i förändring: En
jämförande kritisk diskursanalys av medias framställning av Sverigedemokraterna.
(Kandidatuppsats) Linköpings universitet.
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-157399
Andersson, E. & Olsson, L. (2004, 15 november). Tv-licensen avskaffas. Svenska Dagbladet, sida 51.
Asp, K. (1999, 13 oktober). ”SVT:s kommersialisering en myt” Ny stor undersökning.
Dagens Nyheter, s. 4.
Beckman, L. (2005). Grundbok i idéanalys: Det kritiska studiet av politiska texter och idéer. Stockholm: Santérus
Bet. 2019/20:KrU11. Frågor om film och public service.
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/arende/betankande/fragor-om-film-och-public-service_H701KrU11
Bet. 2019/20:KU14. Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor.
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/arende/betankande/tryck--och-yttrandefrihet-massmediefragor_H701KU14
Bogucanin, A. (2005). SVT:s självklara (o)frihet? : En kritisk diskursanalys om svensk svensk
public service-television [sic!]. (Kandidatuppsats). Högskolan Dalarna,
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:du-1431
Bylund, L [@LinusBylund]. (2016, 16 april). Vilket SKÄMT stora delar av Sveriges
navelskådande trångsynta journalistkår är […] [Tweet]. Hämtad den 5 april 2020 från
https://twitter.com/LinusBylund/status/722296523061653505
Collins, R., Hoskins, C., McFadyen, S., & Finn, A. (2001). Public service broadcasting beyond 2000: Is there a future for public service broadcasting? Canadian Journal of
Communication, 26(1), 3. https://doi.org/10.22230/cjc.2001v26n1a1192
Cwejman, A. (2020, 2 mars). Vill inte SD bli tagna på allvar? Göteborgs-Posten, s. 2. Eriksson, G. (2019, 11 november). KD skapar ny högerfront för att minska public service.
Svenska Dagbladet, s. 9.
Esaiasson, P., Gilljam, M., Oscarsson, H., Towns, A. & Wängnerud, L. (2015).
Metodpraktikan: Konsten att studera samhälle, individ och marknad (4 uppl.).
Stockholm: Wolters Kluwer.
Ewenfeldt, B. (2006, 12 oktober). Borgerlig spricka om public service. Tidningarnas
Telegrambyrå.
Expressen-TV. (2019). Ebba Busch Thor: ”Vi kan samarbeta med SD i alla frågor” [Webb-TV]. https://www.expressen.se/tv/politik/ebba-busch-thor--vi-kan-samarbeta-med-sd-i-alla-fragor/
Finnstorp, L. (2019, 22 oktober). Public service mår bra av en saklig debatt. Aftonbladet. Hämtad den 28 april 2020 från https://www.aftonbladet.se/debatt/a/zGepVr/public-service-mar-bra-av-en-saklig-debatt
Fyhr, T., & Juhlin, E. (2008). Hur bra kan en tv-kanal vara? - En kritisk diskussion kring SVT :s
plats i det demokratiska samhället. (Kandidatuppsats). Högskolan i Halmstad.
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:hh:diva-2053
Guillou, J. (2020, 1 mars). SD kräver numera öppet att pressfriheten ska avskaffas.
Aftonbladet.
Hellekant, J. (2011, 3 mars). Public service splittrar alliansen. Svenska Dagbladet, s. 4.
Holmkvist, L. & Backelin, T. (2020, 28 februari). Mediestöd eller mediedöd? Fokus, s. 22-30. Interpellation 2010/11:182. Öppnande av Säpos Stasiarkiv.
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/interpellation/oppnande-av-sapos-stasiarkiv_GY10182
Jacka, E. (2003). “Democracy as Defeat”: The Impotence of Arguments for Public Service Broadcasting. Television & New Media, 4(2), 177–191.
https://doi.org/10.1177/1527476402250675
Jönsson, A. M. (2004). Public service som ideologi och praktik. Nord, L., & Strömbäck, J. (Red). Medierna och demokratin (1. uppl., ss 71-92). Lund: Studentlitteratur.
King, G., Keohane, R. O., & Verba, S. (1994). Designing Social Inquiry. Princeton: Princeton University Press. https://doi.org/10.1515/9781400821211
Kristersson, U. [@UlfKristerssonM]. (2019, 4 december). I oktober hade Moderaterna
partistämma i Västerås. [...] [Facebook].
https://www.facebook.com/1694628737439476/posts/2548482762054065
Kristersson, U. [@UlfKristerssonM]. (2020, 28 februari). Sverigedemokraterna har under
senare tid gjort ett par rejäla övertramp [...] [Facebook].
https://www.facebook.com/UlfKristerssonM/posts/2624979777737696