Jämförelse av medelvärden

signifikanta huvudeffekter. Klustertillhörighet, utifrån svarsmönster på arbetsrelaterade faktorer, hade en svag signifikant effekt på PSS, ω = .26, och på HADS-total, ω = .26. Vidare fanns även en något svagare signifikant effekt för klustertillhörighet på katastroftankar, ω = .20, och beteendemässigt undvikande, ω = .21. Kognitivt undvikande påvisade svagast, om än signifikant, effekt , ω = .11.

3.7.2. Interklusterjämförelser. Post hoc enligt Tukeys b fördjupade jämförelsen och visade hur de olika klustren stod sig mot varandra. Avseende PSS skiljde sig den Goda arbetsplatsen och den Utvecklande arbetsplatsen från den Mediokra arbetsplatsen, den Relationella arbetsplatsen och det Kliniska klustret. För HADS-total och katastroftankar påträffades samma mönster. Dessa analyser indikerade således att den Goda arbetsplatsen och den Utvecklande arbetsplatsen på något sätt hörde samman, och att detsamma gällde för den Mediokra arbetsplatsen, den Relationella arbetsplatsen och det Kliniska klustret, för skalorna PSS, HADS-total samt katastroftankar.

För beteendemässigt undvikande och kognitivt undvikande höll sig dock inte mönstret. I den förra skiljde sig endast det Kliniska klustret från samliga övriga kluster, och i den senare återfanns ett mer komplicerat samhöre samtidigt som en viss gruppering av den Goda

arbetsplatsen, den Utvecklande arbetsplatsen, den Mediokra arbetsplatsen, och den

Relationella arbetsplatsen var synbar. Det Kliniska klustret och den Mediokra arbetsplatsen skiljde sig dock inte signifikant åt.

3.7.3. Validering av klusterlösning. Skillnader mellan samtliga kluster fanns enligt ANOVA, se ovan. Post hoc enligt Tukeys b var dock ej lika konsistent, även om flera signifikanta resultat uppnåddes. Dessa resultat styrkte klusterlösningens validitet.

4. Diskussion

Denna tvärsnittsstudie har syftat till att undersöka huruvida kognitiva och beteendemässiga processvariabler påverkar det sedan tidigare kända sambandet mellan arbetsrelaterade faktorer och stress. Vidare har undersökts om det finns särskilda svarsmönster gällande psykosocial arbetsmiljö och huruvida dessa eventuellt olika mönster skiljer sig åt avseende stress och psykologiska processvariabler. Då litteraturöversikten vittnar om ökad stressrelaterad psykisk ohälsa i befolkningen samt arbetssituationens betydelse i detta är föreliggande studie högst relevant. Genom att undersöka kognitiva och beteendemässiga processvariablers betydelse för sambandet mellan arbetsrelaterade faktorer och stress, undersöks en tidigare relativt förbisedd aspekt inom stressforskningen. Detta ökar förståelsen för vilka individfaktorer som är av vikt för hur individer uppfattar och påverkas av yttre förhållanden. Genom att även belysa det transdiagnostiska perspektivet på psykisk ohälsa och komorbiditet ökar förståelsen för hur gemensamma processer vid olika tillstånd påverkar utvecklandet och vidmakthållandet av olika problem.

Resultaten visar, i enighet med tidigare studier (Maslach & Leiter, 2008; Cooper et al., 2001; Theorell, 2003), att det finns ett medelstarkt positivt samband mellan psykosocial arbetsmiljö och upplevd stress, ju sämre människor upplever sin arbetsmiljö, desto mer stress upplever de. Trots detta medelstarka samband finns det dock en tämligen stor varians som inte förklaras av variablerna. Detta tyder på att det finns ytterligare variabler som har samband med upplevelse av stress (Perski, 2002; Enzmann & Schaufeli, 1998; Jurisoo, 2001; Edling & Nordberg, 2001; Hallsten et al., 2002).

Resultaten av mediations- och moderationseffekter ger stöd åt att kognitivt undvikande och katastroftankar kan vara indirekt medierande snarare än modererande faktorer i

sambandet mellan psykosocial arbetsmiljö och upplevd stress. Kriterierna för

signifikant. Dessutom gjordes som validering av resultaten även en bootstrappinganalys (Efron, 1987) som påvisade liknande resultat. Resultaten innebär att en del av sambandet mellan psykosocial arbetsmiljö och upplevd stress går genom katastroftankar och kognitivt undvikande. När dessa faktorer är närvarande stärks alltså sambandet. Eftersom

mediationseffekten är indirekt, innebär detta att sambandet mellan psykosocial arbetsmiljö och upplevd stress inte upphör när katastroftankar och kognitivt undvikande kontrolleras för. Enkla samt multipla mediationsanalyser visar att kognitivt undvikande och katastroftankar både har unik samt delad varians i sambandet psykosocial arbetsmiljö och upplevd stress. Detta betyder att kognitivt undvikande och katastroftankar var för sig är mediatorer i sambandet mellan psykosocial arbetsmiljö och upplevd stress, men att effekten ytterligare förstärks när dessa kombineras.

Avseende moderation uppnåddes signifikant, men mycket liten, effekt för

katastroftankar på valideringsskalan HADS-total. Dock är denna effekt så pass liten (ΔR2 = .004) att den med all sannolikhet inte är kliniskt signifikant. Vidare analys av denna

signifikanta moderationseffekt stödjer denna tolkning då det fanns ett signifikant samband mellan psykosocial arbetsmiljö och HADS-total för både de som hade låga katastroftankar (r = .29, p < .001) och de som hade höga katastroftankar (r = .35, p < .001).

Sammantaget tyder resultaten på att kognitivt undvikande och katastroftankar har en medierande snarare än modererande funktion i sambandet mellan psykosocial arbetsmiljö och upplevd stress.

Resultaten av de personorienterade analyserna tyder på att det är möjligt att urskilja subgrupper inom vilka individer rapporterar olika typer av psykosocial arbetsmiljö. Det återfinns fyra kluster, där den Goda arbetsmiljön präglas av låg arbetsbelastning samt god psykosocial arbetsmiljö, den Mediokra arbetsplatsen präglas av hög arbetsbelastning i kombination med relativt dålig kontroll, den Relationella arbetsplatsen präglas av en

arbetsmässigt sett krävande miljö men en god psykosocial miljö, samt den Utvecklande arbetsplatsen som präglas av hög arbetsbelastning i kombination med god kontroll och psykosocial miljö. Det Kliniska klustret uppvisar dålig social gemenskap och medelmåttig kontroll. Dessa kluster skiljer sig åt avseende stress och användandet av katastroftankar och undvikande. Individer med hög nivå av upplevd stress rapporterar mer katastroftankar än individer med lägre nivåer av upplevd stress. Individer inom klustren den Mediokra arbetsplatsen, den Relationella arbetsplatsen och det Kliniska klustret rapporterar högre värden avseende båda stressmått samt katastroftankar än individer inom den Goda

arbetsplatsen och den Utvecklande arbetsplatsen. Individer på sistnämnda arbetsplatser ligger lägre på båda stressmått samt användande av katastroftankar. Katastroftankar har, enligt författarnas vetskap, inte undersökts i förhållande till arbetsrelaterad stress tidigare. Gällande kognitivt undvikande finns dock tidigare resultat som påvisar högre undvikandetendenser hos individer med långvarig stress än hos aktiva arbetare (Schmidt, 2003).

Avseende psykosocial arbetsmiljö skiljer sig klustren inledningsvis åt gällande

arbetsbelastning. Individer inom den Goda arbetsplatsen har låg arbetsbelastning, vilket även gäller för det Kliniska klustret. Individer inom övriga kluster upplever hög arbetsbelastning. Dessa skillnader tycks dock inte avspegla sig i resultat på övriga psykosociala

arbetsmiljöfaktorer. Trots låg arbetsbelastning som gemensam nämnare mellan den Goda arbetsplatsen och det Kliniska klustret, finns i övrigt inga likheter mellan dessa kluster. Vidare skiljer den Goda arbetsplatsen och den Utvecklande arbetsplatsen sig åt avseende

arbetsbelastning, men gällande övriga faktorer finns stora likheter mellan dessa kluster. Arbetsbelastning i sig verkar således inte vara avgörande för hur individer upplever sin psykosociala arbetsmiljö i övrigt. Dessa resultat ligger i linje med tidigare forskning som postulerat att det inte är arbetsbelastning i sig som utgör den största riskfaktorn i utvecklandet av arbetsrelaterad psykisk ohälsa, utan att det snarare är interaktionen mellan arbetsbelastning

och upplevelse av kontroll över arbetssituationen som är viktig (Karasek & Theorell, 1990; Maslach & Leiter, 2008). Noterbart är att det kliniska jämförelseklustret inte rapporterar hög arbetsbelastning. Detta är det dock inte möjligt att dra några slutsatser om då studien inte haft tillgång till data avseende sjukskrivningsorsak. Genomgående i analyserna upplever

merparten av de svarande sig ha relativt goda möjligheter till belöning, social gemenskap samt kontroll, med några få undantag inom klustren avseende någon av de mätta variablerna. Av de fyra ursprungliga klustren framkommer inget kluster där individer genomgående rapporterar negativa resultat på samtliga av de mätta variablerna arbetsbelastning, belöning, social gemenskap och kontroll. För det kliniska jämförelseklustret speglar svarsmönstren däremot en genomgående sämre nivå. De fyra förstnämnda klustren har något eller flera mått som är bra, medan det Kliniska klustret ligger förhållandevis dåligt till på samtliga. Det finns således inte något mått inom detta kluster som utmärker sig och väger upp dåliga aspekter inom andra områden. Det faktum att inget område upplevs som direkt positivt är intressant. Kan det vara så att avsaknad av positiva aspekter, snarare än förekomst av negativa aspekter, har en ogynnsam inverkan på hur individer upplever sin psykosociala arbetsmiljö? En möjlig förklaring är att det krävs positiva aspekter i arbetsmiljön för att uppleva god psykosocial arbetsmiljö, och vidare att dessa positiva aspekter kan skydda mot negativa aspekter. Detta skulle innebära att avsaknad av positiv upplevelse gällande arbetssituationen ökar risken för upplevelse av negativ arbetssituation även om det inte finns direkt negativa aspekter.

Liknande teoretisering återfinns i Vitamin-modellen, i vilken särskilda arbetskaraktäristika (t.ex. möjlighet till kontroll och möjlighet till interpersonell kontakt) antas påverka mental hälsa på liknande sätt som vitaminer påverkar vår fysiska hälsa; de behövs för att överleva (Warr, 1987).

Det Kliniska klustrets bedömning av den psykosociala arbetsmiljön kan ifrågasättas avseende exempelvis objektivitet, det vill säga har individer inom detta kluster verkligen

mycket att göra eller uppfattar de sig ha mycket att göra? Det kan även vara så att en dålig psykosocial arbetsmiljö ökar risken för stress, vilket i sin tur kan påverka bedömningen av arbetssituationen i sig. Enligt den kognitiva dissonansteorin skapar motstridiga uppfattningar eller åsikter obehagliga tankekonflikter, vilka individen försöker reducera genom att föra uppfattningarna närmare varandra. Detta sker genom att förändra antingen attityder,

övertygelser eller beteenden för att återställa balansen (Festinger, 1957). Om exempelvis det psykosociala arbetsklimatet på arbetsplatsen är dåligt, är det därför möjligt att individen även är mer benägen att se de negativa aspekterna i arbetssituationen i övrigt.

Gällande kognitiva och beteendemässiga processvariabler rapporterar den kliniska jämförelsegruppen högre bruk av beteendemässigt undvikande än individer inom övriga kluster, vilka inte skiljer sig åt sinsemellan i någon större utsträckning. Då den kliniska

jämförelsegruppen består av individer som i varierande utsträckning på grund av sjukdom inte arbetar, kan högre värden på beteendemässigt undvikande förstås. För övriga kluster tycks beteendemässigt undvikande inte variera nämnbart beroende på psykosocial arbetsmiljö. Liknande mönster framträder för kognitivt undvikande där återigen det kliniska

jämförelseklustret ligger högre än övriga, men där relativt små skillnader mellan övriga kluster framträder. Vad gäller katastroftankar ligger den Goda arbetsplatsen och den

Utvecklande arbetsplatsen lägre än övriga kluster. Avseende katastroftankar framträder större skillnader mellan de olika klustren än för kognitivt och beteendemässigt undvikande. Det tycks således finnas likheter mellan den Goda arbetsplatsen och den Utvecklande

arbetsplatsen, samt mellan den Mediokra arbetsplatsen, den Relationella arbetsplatsen samt det Kliniska klustret avseende användandet av katastroftankar.

Ovanstående nämnda klustergrupperingar återfinns även på båda stressmått. Individer på den Mediokra arbetsplatsen, den Relationella arbetsplatsen samt inom det Kliniska klustret ligger betydligt högre på båda stressmått och rapporterar även mer katastroftankar än

individer på den Goda arbetsplatsen och den Utvecklande arbetsplatsen. Ett observandum är dock att individer inom samtliga kluster rapporterar höga värden för HADS-total. Då PSS inte är ett kliniskt instrument finns ej klinisk normering att tillgå, varför jämförelser sker inom samplet där det Kliniska klustret utgör referens.

Avseende demografiska faktorer återfinns även här vissa skillnader mellan klustren. Den Relationella arbetsplatsen har en större andel kvinnor än övriga kluster, bortsett från det Kliniska klustret, vilket är det kluster med högst andel kvinnor. Talande för den Relationella arbetsplatsen är att individer inom detta kluster alla rapporterar hög arbetsbelastning i kombination med dålig kontroll. Detta är det enda klustret där upplevelsen av kontroll är mycket låg. Samtidigt upplever samtliga inom detta kluster att de har en god sammanhållning samt goda möjligheter till beröm på arbetsplatsen. Resultat från detta kluster kan jämföras med de från den Utvecklande arbetsplatsen där könsfördelningen är jämnare, men då upplevd kontroll är hög samtidigt som sammanhållningen är densamma som för den Relationella arbetsplatsen. Det finns flera möjliga förklaringar till dessa resultat. Det är möjligt att den Relationella arbetsplatsen avspeglar anställda inom offentlig sektor i större utsträckning än övriga kluster. Som tidigare nämnts är anställda inom kommun och landsting sjukskrivna i större utsträckning än de som arbetar i statlig och privat sektor, och en övervägande majoritet kvinnor arbetar inom den offentliga sektorn medan män i större utsträckning återfinns inom den privata (Socialstyrelsen, 2003; Theorell, 2003). Upplevelsen av kontroll har i tidigare studier rapporterats vara lägre inom den offentliga sektorn än inom den statliga och privata, och det är framför allt kvinnor som arbetar inom denna sektor som rapporterar ökade krav och minskad kontroll, vilket skulle kunna vara vad den Relationella arbetsplatsen illustrerar (Folkhälsoinstitutet, 2004). I linje med tidigare forskning visar sig det kliniska

jämförelseklustret ha en högre andel kvinnor än män, medelåldern är högre samt

2003; Statistiska centralbyrån, 2008). Intressant att notera är att den Utvecklande

arbetsplatsen är betydligt större än övriga kluster, vilket talar för att merparten av de anställda upplever att den psykosociala arbetsmiljön är tämligen god.

Sammanfattningsvis kan sägas att klustren skiljer sig åt avseende demografiska variabler, upplevd stress samt användandet av katastroftankar och undvikande. Resultaten påvisar en gruppering avseende katastroftankar och utfallsmått, där den Goda arbetsplatsen och den Utvecklande arbetsplatsen hör samman, samt den Mediokra arbetsplatsen, den Relationella arbetsplatsen och det Kliniska klustret hör samman. Det är möjligt att likheter med det kliniska jämförelseklustret indikerar ökad förekomst av riskfaktorer. Den Mediokra arbetsplatsen och den Relationella arbetsplatsen skulle i så fall utgöra riskgrupper för framtida klinisk problematik.

4.1. Oväntade resultat

Mot bakgrund av tidigare studier inom områden där det råder hög komorbiditet med stress och där de kognitiva och beteendemässiga processvariablerna visats vara av betydelse (Ehring & Watkins, 2008; Calmes & Roberts, 2007; MacDonald et. al, 2008), torde liknande samband vara rimliga inom stressområdet. Dessa resultat replikeras för katastroftankar och kognitivt undvikande, men resultaten visar att beteendemässigt undvikande endast har ett mycket svagt samband med upplevd stress. En möjlig förklaring till detta skulle kunna vara att

beteendemässigt undvikande främst ingår i modeller kring vidmakthållande av

smärtproblematik (Waddell, Newton, Henderson, Somerville & Main, 2003). Skalan som mäter beteendemässigt undvikande innehåller item som möjligen är mindre relevanta för stressproblematik, till exempel ”När jag har symtom bör jag inte utföra ansträngande motion”. De item som ingår i subskalan för kognitivt undvikande däremot kommer från stressområdet (Martelli et al., 1999)och har därmed framtagits mot bakgrund av sitt samband med stressproblematik. Dessutom ingår kognitivt undvikande som konstrukt i modeller kring

ångest- och depressionsproblematik, vilket är starkt förknippat med upplevd stress (Blalock & Joiner, 2000). Detta är troligtvis anledningen till att sambandet för kognitivt undvikande och upplevd stress är starkare än för beteendemässigt undvikande och upplevd stress. Slutligen verkar katastroftankar vara en mer generell process som är närvarande vid olika sorters problematik (MacDonald et al., 2008). En möjlig hypotes är att katastroftankar utgör initial process vid flera störningar, men att dess innehåll varierar beroende på tillstånd (t.ex depression eller ångest). Om individen inte upplever en situation som problematisk, det vill säga katastrofierar i någon utsträckning, minskar sannolikheten för undvikandebeteende. Enligt detta resonemang skulle katastroftankar föregå exempelvis undvikandebeteende. 4.2. Styrkor i studien

Förutom att undersöka huruvida det finns ett samband mellan psykosocial arbetsmiljö och upplevd stress, samt hur detta eventuella samband ser ut, undersöks även om det finns subgrupper med särskilda svarsmönster. Studien har således både ett variabelfokus och ett personorienterat fokus. Variabelfokuset möjliggör analyser kring sambandet mellan enskilda faktorer, vilket ger en bred bild av förhållandet dem emellan. Det personorienterade fokuset däremot gör det möjligt att undersöka hur sambanden tar sig uttryck på individnivå samt urskilja grupperingar i ett sampel och finna likheter och skillnader mellan dessa. Genom detta fördjupas analyserna och det blir även möjligt att se huruvida det finns konstellationer med riskfaktorer som påverkar sambanden. Vidare stärks studien av att de båda utfallsmåtten avseende upplevd stress visar liknande resultat, vilket ökar tilltron till resultatens validitet. Vid mediationsanalys används Sobel test, vilket är konservativt. Detta innebär att ett

signifikant resultat är svårare att uppnå, vilket därmed stärker föreliggande studie. Ytterligare en styrka är studiens generella hållning. Genom att ha få exklusionskriterier fokuseras

analyserna inte till någon särskild grupp individer, vilket ökar studiens generaliserbarhet. Något som kan ses som både en styrka och en svaghet är studiens stora sampel. Genom ett

stort sampel ökar studiens statistiska power, vilket innebär att möjligheten att urskilja

samband mellan variabler ökar. Detta kan dock även resultera i att mycket svaga samband blir signifikanta.

Sammanfattningsvis är studiens styrkor att den för in nya perspektiv som ökar

förståelsen för sambandet mellan psykosocial arbetsmiljö och stress, dess generella hållning ger en bred bild av människors arbetssituation i Sverige och de båda spåren i studien belyser dels hur sambanden ser ut, men även hur de tar sig uttryck på individnivå.

4.3. Svagheter i studien

En svaghet med tvärsnittsstudier i allmänhet är att de anses vara svagare än prospektiva studier då de inte kontrollerar för eventuella tidseffekter. Då arbetsrelaterade faktorer och kognitiva och beteendemässiga processvariabler mäts vid samma tidpunkt som

utkomstvariabler, är det möjligt att en rad faktorer påverkar sambanden (Kazdin, 2009). Korrelationsanalyser förtäljer således inte någon uppgift om riktning, kausalitet, eller om det möjligtvis finns någon okänd tredje variabel som påverkar sambandet. Inbyggt i begreppet mediationseffekt ligger en tidsaspekt, vilken ej kan fångas i denna studie. Resultat för mediationseffekt får således ses som antydan till mediationseffekt då tvärsnittsstudier

begränsas till samvariation. Ett framtida studieområde skulle mot bakgrund av detta vara att i en longitudinell studie undersöka huruvida det är möjligt att dra slutsatser om utveckling och varaktighet över tid avseende utfallsmåtten. En prospektiv studie skulle även öka möjligheten att predicera arbetsrelaterad stress, och därmed på ett tidigt stadium identifiera individer i riskzon för att utveckla framtida stressproblematik.

Ytterligare en svaghet med studien är att ingen uppgift om anställningens omfattning undersöks, varken avseende visstids- eller tillsvidareanställning. Deltidsarbetande och heltidsarbetande åtskiljs således inte i analyserna, vilket i sin tur resulterar i att det blir omöjligt att dra några slutsatser om huruvida arbetets omfattning är av betydelse för hur

individer uppfattar sin arbetssituation samt vilken påverkan denna variabel har på

stressupplevelsen. Studien undersöker inte heller anställningsformens betydelse. Det vore därför intressant att i fortsatta studier exempelvis undersöka om visstidsanställning är relaterad till en osäkrare livssituation som i sin tur leder till ökad stressupplevelse. Studiens generella hållning medför även att fördjupad information kring huruvida sambandet mellan arbetsrelaterade faktorer och utfallsmått ser olika ut beroende på exempelvis ålder och kön inte finns att erhålla.

Vidare var initial svarsfrekvens i studien ”the middle Sweden pain and sleep project” låg (49%). Bortfallet analyserades inte, varför beskrivning av denna grupp inte kan göras. En möjlig anledning till uteblivet deltagande i studien kan vara att somliga individer av olika anledningar inte kan nås (på grund av exempelvis felaktig adress). En annan möjlighet är att denna grupp aktivt valt att inte delta i studien. Mot bakgrund av detta väcks frågan huruvida dessa individer på ett systematiskt sätt skiljer sig från studiedeltagarna. Om så är fallet begränsas studiens generaliserbarhet.

Sammanfattningsvis kan studiens generella hållning ses som en svaghet då det sker på bekostnad av fördjupad spetsinformation. Studiens design gör det inte heller möjligt att uttala sig om kausalitet då tidsaspekter inte kontrolleras för. Slutligen begränsas studiens

generaliserbarhet eventuellt av stort bortfall i den ursprungliga studien vilken föreliggande studie baseras på.