Fosterexponering
Riksmaten - barn 2003: flickor
Kroppsbelastningen av PCDD och PCB under graviditeten är beroende av
exponering under lång tid innan graviditeten på grund av att ämnena stannar kvar i kroppen under lång tid. Därför ger exponeringen under barndomen ett bidrag till den kroppsbelastning som kvinnan har under graviditeten. Den senaste nationella intagsberäkningen av dioxiner och dioxinlika PCB för barn gjordes 2006 [38] och är baserad på en riksomfattande kostundersökning på barn, Riksmaten – barn 2003 [35]. Intagsberäkningen för 2006 omfattade barn från 3 olika åldersgrupper (4 år, 8-9 år och 11-12 år). Som beskrivits i kapitlet "Exponering" så har barn i Sverige något högre intag av PCB och PCDD/F än vuxna, framförallt beroende på att barn har högre livsmedelskonsumtion per kilo kroppsvikt än vad vuxna har. Yngre barn har också i allmänhet högre konsumtion per kilo kroppsvikt än äldre barn.
Det tolerabla intaget för dioxiner och dioxinlika PCB som EU-SCF tog fram 2001 är en uppskattning av det genomsnittliga livslånga intag innan graviditet som ansågs ge upphov till halter av PCDD/F och dioxinlika PCB hos gravida som är säkert för fostret. En jämförelse mellan detta TDI (2 pg/kg kroppsvikt/dag) och intag beräknade för flickor som deltog i Riksmaten-2003 visar att 65 % av 4-åringarna, 39 % av 8-9-åringarna och 13 % av 11-12-åringarna överskred det tolerabla dagliga intaget (TDI). Bland studiedeltagarna totalt hade 5 % av flickorna intag som låg över 4,1 pg/kg kroppsvikt/dag.
Kvinnor under 41 år -Riksmaten 1997-98
Från kostundersökningen av vuxna, Riksmaten - 1997-98 användes intags- beräkningarna för kvinnor <41 år vid jämförelserna med EUs TDI för en säker fosterexponering. Intagsberäkningen från 2005 [41] visar att medianintaget för dessa kvinnor (0,93 pg TEQ/kg kroppsvikt) ligger under TDI-värdet på 2 pg TEQ/kg kroppsvikt. Intaget för den 95:e percentilen är 2,0 pg TEQ/kg kroppsvikt vilket innebär att 5 % (13 st) av kvinnorna i åldern 17-40 år hade ett beräknat intag av PCDD/F och dioxinlika PCB (total-TEQ) som låg på eller över TDI (Tabell 25). Av dessa kvinnor (13 st), följde 9 st (69 %) inte Livsmedelsverkets
kostråd gällande fet fisk från Östersjön (Tabell 24). De kvinnor som följde kostråden men som ändå hade ett TDI över 2 pg TEQ/kg kroppsvikt, hade i allmänhet en relativt stor konsumtion av övrig fisk (ej nödvändigtvis fet fisk) och mejeriprodukter [41].
Tabell 24. Totalt TEQ-intag i förhållande till TDI och kostråd för fet östersjöfisk. Kvinnor < 40 år
Alla konsumenter (n) 271
Total-TEQ intag > TDI 4,8 % (13/271) Konsumenter > kostråden 3,3 % (9/271)
>TDI och > kostråden 69 % (9/13) > TDI och < kostråden 31 % (4/13)
Gravida
Det beräknade medianintaget av PCDD/F och dioxinlika PCBer bland först- föderskor från Uppsala, som rekryterades mellan 1996 och 1999, uppskattades till 0,9 pg TEQ/kg kroppsvikt och dag [43], vilket är cirka hälften av EU:s tolerabla dagliga intag (TDI: 2 pg TEQ/kg/dag) [228]. Bland Uppsalakvinnorna låg intaget för den 95:e percentilen på samma nivå som TDI, det vill säga 5 % av kvinnorna hade ett intag på samma nivå som eller högre än TDI (Fig. 16) [43].
Intag av PCDD/DF/PCB TEQ 0. 1 0. 3 0. 5 0. 7 0. 9 1. 1 1. 3 1. 5 1. 7 1. 9 2. 1 2. 3 2. 5 2. 7 2. 9 3. 1 3. 3 3. 5 3. 7 3. 9 4. 1 4. 3 5 10 15 20 25 TDI 2 pg/kg/dag Intag (pg TEQ/kg/dag) Pr o c en t
Figur 16. Dagligt intag av PCDD/DF/PCB TEQ bland förstföderskor från Uppsalatrakten 1996-99 (N=235).
Bland förstföderskorna från Uppsala som överskred EUs TDI uppgav 60 % av kvinnorna att de konsumerade fet östersjöfisk mer än 1 gång per månad [43]. Detta visar att kvinnor som inte följer Livsmedelsverkets kostråd riskerar att överskrida TDI. Övriga kvinnor som låg över TDI uppgav ofta en hög konsumtion av annan fet fisk (10-29 g/dag), som inte är lika förorenad som fet östersjöfisk [43]. Endast två kvinnor av 235 deltagare låg över TDI om konsumtionen av fet fisk i allmänhet exkluderades. Ingen av de deltagande förstföderskorna överskred TDI genom att bara äta andra livsmedel än fisk [43]. Totalt sett verkar alltså konsumtion av fet östersjöfisk på en nivå över kostrådet 1 gång/månad vara den viktigaste riskfaktorn för ett överskridande av TDI, även om en hög konsumtion av fisk i allmänhet och fet fisk i synnerhet i enstaka fall också kan innebära att TDI överskrids.
Medianintaget av p,p´-DDE (3,1 ng/kg/d) bland förstföderskorna [43] låg på samma nivåer som medianintaget bland kvinnor i åldersgruppen 17-40 år i Riks- maten [250]. WHO har tagit fram ett provisoriskt tolerabelt dagligt intag (pTDI) för DDT (inklusive p,p´-DDE) på 10 μg/kg kroppsvikt, baserat på utvecklings- effekter på hanråttor efter exponering under fosterstadiet [277]. En jämförelse mellan det uppskattade intaget av p,p´-DDE bland förstföderskorna och pTDI visar att alla kvinnor låg klart under pTDI [43].
Slutsatser-fosterexponering
Sammanfattningsvis så har den största delen av den svenska populationen av kvinnor i barnafödande ålder ett dioxinintag som ligger under EUs TDI för PCDD/F och dioxinlika PCB och som resulterar i en fosterexponering som anses vara säker. Dock har några procent av kvinnorna ett beräknat intag som ligger på eller över TDI. Dessa kvinnor har i många fall uppgivit en konsumtion av fet östersjöfisk som ligger över Livsmedelsverkets råd (1 gång per månad). Bland flickor i åldern 4-8 år ligger intagen något högre än bland vuxna kvinnor och fler överskrider EUs TDI. Vad detta får för konsekvenser för den långsiktiga ackumu- leringen av PCDD/F och dioxinlika PCB är osäkert eftersom data gällande total- halter av TEQ bland svenska barn helt saknas. Det är dock sannolikt att det högre intaget bland flickebarn till viss del kompenseras av den snabba vikts- och längd- tillväxten som sker under barndomen, vilket "späder ut" halterna av TEQ i kroppen.
Exponering under barndom och vuxenliv - dioxiner och dioxinlika PCB
Riskvärderingen av negativa hälsoeffekter vid exponering för PCDD/F och dioxinlika PCB under barndom och vuxenliv kom fram till att cancer var den negativa hälsoeffekt som uppkom vid de lägsta exponeringarna bland det mest känsliga djurslaget (råtta) [231]. Ett TDI-intervall på 2-10 pg TEQ/kg kroppsvikt
och dag togs fram baserat på den lägsta exponeringsnivå som uppskattades orsaka en ökning av cancerrisken hos råttor med 5 % över bakgrundsrisken. Detta TDI- intervall ansågs innebära små eller inga cancerrisker [231].
Riksmaten - 2003 barn
Medianintaget för barnen i åldrarna 4-12 år låg på 1,7 pg/kg kroppsvikt och dag vilket är lägre än det mest konservativa TDI:t för dioxinexponering av pojkar, män och kvinnor över barnafödande ålder (2 pg/kg kroppsvikt och dag) [231] (Fig. 17). Barn med hög exponering (95:e percentilen) hade intag som låg dubbelt så högt som det mest konservativa TDI:t, men de låg ändå klart inom TDI-
intervallet 2-10 pg/kg kroppsvikt och dag.