De studier som utförts på barn som exponerats för mycket höga nivåer av fram- förallt PCDD/F in utero eller tidigt under uppväxten har visat att negativa hälso- effekter uppkommit på bland annat tandutveckling, hud, utveckling av CNS och reproduktion. När det gäller effekter på hud (klorakne) och reproduktion (färre födslar av pojkar) så antyder resultaten att exponering under barndomen utgör en större risk än exponering efter puberteten. Effekten på reproduktionen uppkom endast bland pojkar som exponerats för höga doser och ej bland flickor. Jämförande studier av barns och vuxnas känslighet för persistent organiska halogenerade miljöföroreningar vid låg bakgrundsexponering saknas. Ett stort antal studier har funnit statistiskt säkertsällda negativa effekter på framförallt födelsevikt och barns utveckling av CNS. Andra studier har dock inte funnit några sådana samband. De vetenskapliga utvärderingar av publicerade studier som utförts har gett olika resultat gällande slutsatser om orsaksamband mellan fram- förallt PCB- och PCDD/F-exponering under fosterstadiet och födelsevikt/CNS- utveckling. Det går därför fortfarande inte att dra säkra slutsatser om det finns kausala samband mellan hälsoeffekter och exponering.
På senare år har ett fåtal studier försökt studera om exponering för PCB, PCDD/F och p,p´-DDE under fosterutvecklingen och tidigt efter födseln påverkar immun- försvarets funktion och risken för infektionssjukdojmar samt allergier/astma. De flesta studierna har funnit statistiskt säkerställda samband mellan tidig exponering för miljöföroreningarna och påverkan på markörer för immunförsvarets funktion senare i livet, framförallt vita blodkroppar. Det är dock svårt att finna enhetliga samband eftersom olika markörer har studerats och barnens ålder varierat. Dessutom har de förändringar som observerats legat inom det som kliniskt anses vara normalvariation för friska barn. Det går ännu inte att fastslå om dessa små förändringar har betydelse för barns hälsa. När det gäller samband med
infektions-sjukdomar och allergier/astma så finns det för få studier för att möjliggöra säkra slutsatser.
Sammanfattningsvis så finns det fortfarande många osäkerheter gällande orsaks- samband mellan negativa hälsoeffekter och barns exponering för låga bakgrunds- nivåer av PCB, PCDD/F och p,p´-DDE. En slutsats som ändå kan dras är att om bakgrundsexponering av barn i Sverige verkligen orsakar negativa hälsoeffekter så är hälsoeffekterna sannolikt mycket svåra att upptäcka. Det finns så många andra faktorer i barns uppväxtmiljö som påverkar att det krävs mycket stora studier med god kontroll över dessa miljöfaktorer och god kännedom om exponering för att kunna upptäcka de små negativa hälsoeffekter som eventuellt uppkommer vid så låga exponeringar.
TCDD är den enda persistenta halogenerade organiska substansen som har
klassificerats som humancarcinogen av WHOs forskningscenter för cancer, IARC. I studier av yrkesexponerade kohorter har ökade risker för cancer observerats i grupper med mycket hög TCDD-exponering. Riskökningarna var dock små och exponeringarna låg närmare 100 gånger högre än bakgrundsexponeringen för PCDD/F och dioxinlika PCB i Sverige. Troligen är skillnaderna i exponering ännu större eftersom exponeringarna bland de yrkesexponerade sannolikt under- skattades i de epidemiologiska studierna. I de nordiska länderna, liksom i ett stort antal studier från andra delar av världen, har man inte funnit några säkerställda samband mellan PCB/DDE-exponering och bland annat endometriecancer och bröstcancer bland kvinnor, samt mjukdelscancer band kvinnor och män. Studier av svenska yrkesfiskande män och deras hustrur, med potentiellt hög exponering från fet östersjöfisk, har inte observerat ökade totala cancerrisker. Riskökningar för enstaka cancerformer observerades men studiedesignen försvårade
möjligheterna att dra slutsatser om eventuella orsakssamband med exponering för PCB/DDE/PCDD/F. Många andra cancerformer har också studerats inter-
nationellt, och i de enstaka fall då samband mellan ökade risker och exponering observerats har problem med confounders och exponeringsmätning ofta omöjlig- gjort slutsatser om kausala samband. I vissa fall har studierna också varit för små för att kunna säkerställa orsakssamband. Sammanfattningsvis så tyder de cancer- epidemiologiska studierna som hittills publicerats att nuvarande exponerings- nivåer av halogenerade persistenta organiska miljöföroreningar innebär mycket små eller obefintliga cancerisker i Sverige.
Resultaten från epidemiologiska studier av immunförsvaret bland vuxna tyder hittills inte på att de exponeringsnivåer av PCB, PCDD/DF och p,p´-DDE som vi har i Sverige orsakar allvarliga störningar av immunförsvaret. Det är heller inte sannolikt att miljöföroreningarna orsakar allvarliga effekter på homeostas av sköldkörtelhormoner samt benstommen. Som i fallet cancer går det dock inte att utesluta att det uppkommer effekter som är så små att de är mycket svåra att upptäcka i epidemiologiska studier.
Flera studier har undersökt om PCB-, PCDD/F- och p,p´-DDE-exponering är en riskfaktor för diabetes. De flesta studierna har funnit statistiskt säkerställda positiva samband mellan risk för diabetes och exponering för dioxiner, PCB och p,p´-DDE. Problemet med dessa studier är dock att halterna av miljöföro-
reningarna har mätts när sjukdomen redan brutit ut. Eftersom diabetes är en metabolisk sjukdom så går det därför inte att utesluta att sjukdomen orsakat förändringar i till exempel fettmetabolismen vilket kan ha påverkat halterna av miljöföroreningarna i kroppen. Diabetiker får också ofta rådet att gå ner i vikt och många studier har visat att viktnedgång innan provtagning orsakar förhöjda nivåer av de fettlösliga föroreningarna i blod- och kroppsfett.
Bland kvinnor och män i den svenska yrkesfiskarekohorten har effekter på reproduktionsystemet och reproduktionsutfall studerats, bland annat pubertets- ålder, tid till graviditet, missfall och missbildningar, nivåer av könshormoner, och olika markörer för spermiekvalitet. Några entydiga samband observerades inte mellan exponering och negativa effekter på reproduktionen. En studie av yngre mönstrande män fann ett positivt samband mellan blodhalt av PCB 153 och nivåer av steroidbindande globulin (SHBG) och ett negativt samband med kvoten testo- steron/SHBG. Forskarna drog dock slutsatsen att avsaknaden av liknande sam- band bland yrkesfiskarekohortens deltagare pekar mot att sambanden kan ha berott på slumpen. Resultaten från liknande studier internationellt varierar och det är även i dessa fall svårt att finna några entydiga samband. I många studier har exponeringen mätts i samband med att hälsoutfallet studerats, i vissa fall till och med flera år efter hälsoutfallet. Ett intressant fynd är dock den förändring av könskvot som observerades bland nyfödda barn efter Seveso-olyckan, det vill säga fler flickor än förväntat föddes. Detta är kopplat till höga TCDD-nivåer bland fäderna. Liknande fynd har rapporterats från Taiwan, Österrike och Ryssland. De få studier som gjorts på bakgrundsexponerade kohorter har inte funnit liknande samband.
Sammanfattningsvis så är det sannolikt att de nuvarnande kroppsbelastningarna av PCB, PCDD/F och p,p´-DDE bland de flesta konsumenterna i Sverige inte orsakar allvarliga negativa hälsoeffekter. Om hälsoeffekter induceras vid dessa låga expo- neringar så är svåra att upptäcka. I dessa fall är det sannolikt att andra livstils- faktorer och medicinska faktorer är mer betydelsefulla för eventuell uppkomst av sjukdom än exponering för PCB, PCDD/F och p,p´-DDE. Det finns dock fort- farande kunskapsbrister som försvårar bedömningen av epidemiologin. Data saknas helt gällande PCB-, PCDD/F- och p,p´-DDE-nivåer i kroppen hos barn. Kunskapen om nivåer av dioxiner och dioxinlika PCB i kroppen hos vuxna (förutom kvinnor i barnafödande ålder) saknas också helt eller är mycket dålig. Djurförsök tyder på att reproduktionssystemet är känsligt för exponeringar för dioxiner och dioxinlika PCB under fosterstadiet. Epidemiologiska studier av sådana samband saknas dock nästan helt. I allmänhet är det en stor brist på epi-
demiologiska studier som undersökt samband mellan exponering under foster- stadiet eller tidigt i livet och hälsoeffekter senare i livet vid vuxen ålder. Dessutom har många epidemiologiska studier av samband mellan sjukdom och exponering under barndom och vuxenliv endast mätt halter av av PCB, PCDD/F och p,p´-DDE i kroppen när sjukdomen redan är ett faktum. Det är svårt att dra slutsatser om dessa halter är representativa för de halter som förelåg innan sjukdomen utbröt. Det finns därför ett stort behov av prospektiva studier, där exponeringen mätts flera år innan sjukdomen brutit ut.