Jämställdhetsarbete inom räddningstjänsten

Författarna Hanna Glans och Bettina Rother har skrivit boken ”Bära slang som en man” där de tar upp saker som kan göras för att nå en mer jämställd arbetsplats på räddningstjänsten. Där trycker de bland annat på hur viktigt det är att informera om varför ett blandat arbetslag är värdefullt, för att få brandmännen att förstå och förhoppningsvis bli mer positivt inställda till att ha kvinnor i arbetslaget. De menar att det givetvis är angeläget att denna information och förståelse också infinner sig hos ledningen då det trots allt är de som tar besluten. Det råder även problem att få kvinnor att söka sig till räddningstjänsten just eftersom det ses som ett yrke för män, men med rätt information går det att ändra på. Det gäller att slå hål på myten, om att man som brandman ska ha traditionellt manliga egenskaper, för att kunna locka

112

DN, 21 jan 2003, Det här måste en brandman klara av

113

DN, 8 mars 2003, Brandman Gun Wall

114

DN, 21 jan 2003, Det här måste en brandman klara av

115

Kapitel 4 - Räddningstjänsten

kvinnor. Författarna föreslår särskilda prova-på-dagar med riktad information till kvinnor för att öka intresset hos dem.116

Författarna anser även att det krävs ett större samarbete olika räddningstjänster emellan. Genom att byta erfarenheter med varandra skulle arbetet underlättas mycket. Bara för att en station anställer en kvinna betyder det inte att jämställdhet uppnåtts, utan det handlar också om att kvinnan ska arbeta på samma villkor utan att hela tiden behöva hävda sig. Risken finns också att hon som ensam kvinna förväntas stå i fronten för jämställdhetsarbete och på så sätt urskilja sig från gruppen, trots att hon kanske bara vill smälta in och vara där på lika villkor som männen. Man ser dock att mycket arbete har gjorts på olika stationer runt om i Sverige både vid rekryteringen och på arbetsplatsen för att underlätta för både kvinnor och män, bland annat genom att antalet heltidsanställda kvinnor ökat med 100 procent det senaste året. Vilket dock kan vara en missvisande siffra eftersom endast 1 procent av landets 5300 heltidsanställda brandmän är kvinnor.117

JämO har gjort en undersökning om huruvida testerna och anställningskraven bland alla de 101 räddningstjänster runt om i landet som har heltidsanställda brandmän är likvärdiga. Det visade sig att 67 av dem behöver se över sina krav. Det man bland annat frågade räddningstjänsterna var om de hade gjort en jämställdhetsanalys av sina tester. Då 80 procent av dem som inte klarar testerna är kvinnor finns det en könsaspekt, säger Peter Thai Christensen utredare på JämO. Problemet ligger dock inte alltid i att kraven är för höga, men de som anställs är de som klarat testerna bäst, vilket väldigt sällan är kvinnorna. Så trots att de egentligen är tillräckligt bra för att arbeta som brandmän, så anställs de inte på grund av att männen är starkare. De räddningstjänster som inte könsanalyserat sina tester och inte kunde motivera dem fick helt enkelt ta bort eller ändra dem. Det JämO vill uppnå är att alla räddningstjänster runt om i landet ska ha så lika tester som möjligt. I storstäderna pågår ett arbete kring en storstadsmodell som innebär att alla storstäder ska följa samma modell. Svårare är det för de mindre kommunerna som anser att de inte kommer få några brandmän överhuvudtaget om de har samma krav som storstäderna. Räddningstjänsterna var dock i överlag positiva till att förändra värderingarna som finns och de vill få in fler kvinnor.118

Under den regionala branschrådsträffen i Jönköping i november 2006 diskuterades huruvida de fysiska kraven borde sänkas för att få fler kvinnor till räddningstjänsten. Alla var överrens om att detta inte är något bra sätt, men man är positiv till fler kvinnor inom yrket.119 Peter Erlandsson, brandman i Gislaved, tyckte inte att den negativa inställning till kvinnor som är heltidsanställda brandmän som verkar råda, stämmer in på deras län. Han gjorde därför en enkätundersökning bland alla brandmän inom Jönköpings län och den visade att de flesta är positiva till fler kvinnor inom räddningstjänsten, men man tycker inte att det ska ske någon positiv särbehandling. Anledningen till detta kan vara att man inte förstår att det är en skillnad mellan begreppen kvotering och positiv särbehandling, säger Peter Erlandsson. Vid positiv särbehandling är kvinnorna tvungna att klara testerna lika väl som männen och har då samma chans som dem till anställning. Medan kvotering innebär att kvinnorna kan få anställning trots att de inte uppnått villkoren för godkänt, vilket inte är tillåtet enligt lag. Undersökningen säger dock inget om hur det ser ut i övriga Sverige, kanske är det endast i Jönköping som man har denna uppfattning, spekulerar Peter Erlandsson.120 Svårigheten med att få in fler kvinnor är

116

Sirenen Nr2 mars 2007, Bära slang som en man

117

Sirenen Nr2 mars 2007, Bära slang som en man

118

Brandmannen, nr 4 2006, Svårare för kvinnor att bli brandmän

119

Brandmannen, nr 4 2006, Sänkta fyskrav gagnar inte räddningstjänsten

120

Kapitel 4 - Räddningstjänsten

att det inte är tillräckligt många som söker, vilket gör det svårt att hitta några som är bra på allt enligt Stefan Lundh. De behöver inte vara bäst på allt, men de måste klara grundnivån. Att det kommer kvinnor till en mansdominerad organisation är alltid positivt, det kan tillföra mycket och kvinnor och män har oftast olika syn på saker och ting tror Stefan Granberg. Arbetsmiljön blir också bättre, tycker Mikael Svensson, i och med att kvinnorna blir fler så kräver det att arbetsmaterialet blir lättare, vilket gynnar alla.121 I Jönköpings undersökning tror dock majoriteten inte att man kommer att behöva ändra några övningar, utbildningar eller själva utryckningsprocessen om det anställs kvinnor, eftersom de klarar samma tester som männen. Vid anställning vill man fokusera på individen och låta bästa person få jobbet, utan att se till könstillhörigheten, säger Peter Erlandsson.122

I dagsläget kan man se att yrket är långt ifrån jämställt, men att det pågår ett arbete för att öka jämställdheten inom räddningstjänsten. De påtryckningar som JämO utövar för att förändra anställningskraven är en del utav detta arbete.

4.3 Våra intervjuer

För att genomföra vår studie så har vi intervjuat åtta personer inom Gästrike Räddningstjänst. Fyra av dem är män som arbetar som brandmän och en är en kvinna som

arbetar som brandman. Resterande personer är områdeschefen och två kvinnor inom

organisationen. När vi redogör för vår studie så syftar vi till de fyra männen när vi skriver brandmän. Dessa kommer att kallas brandman 1-4 när de uttrycker individuella åsikter. Kvinnan som arbetar som brandman, Marie, kommer att benämnas med namn. Områdeschefen Lars kommer även han att benämnas med namn. Vidare vill vi förtydliga att då vi skriver kvinnorna inom organisationen så är inte Marie inkluderad.

I vår studie har vi förutom intervjuerna, också använt oss av Gästrike Räddningstjänstförbunds jämställdhetsplan.