Vägen till jämställdhet

Gästrike Räddningstjänstförbunds fyra övergripande mål i jämställdhetsplanen är att skapa och utveckla124:

• en arbetsplats som både i sin helhet och i sina olika delar har en jämnare fördelning av kvinnor och män med olika kulturell och etnisk bakgrund

• en arbetsplats som tar tillvara och utvecklar den mångfaldskompetens som finns i organisationen

• en arbetsplats som präglas av respekt människor emellan och där ingen diskriminering förekommer

• en lönestruktur som avspeglar kompetens samt prestation och som inte är diskriminerande

I Gästrike Räddningstjänstförbunds jämställdhetsplan hänvisar man till jämställdhetslagen: 8§ Arbetsgivaren skall verka för att lediga anställningar söks av både kvinnor och män.

9§ När det på en viss arbetsplats inte råder i huvudsak jämn fördelning mellan kvinnor och män i en viss typ av arbete eller inom en viss kategori av arbetstagare, skall arbetsgivaren vid nyanställning särskilt anstränga sig för att få sökande av det underrepresenterade könet och söka se till att andelen arbetstagare av det könet efter hand ökar.

124

Kapitel 4 - Räddningstjänsten

I intervjun berättar Lars för oss att Gästrike Räddningstjänst har en jämställdhetsplan och att den efterlevs. När vi frågade brandmännen om de kände till att det finns en jämställdhetsplan, så svarade tre av dem att de inte visste att den fanns. Brandman 3 var medveten om den, men inte på grund av att han sett den, utan för att han vet att det måste finnas en jämställdhetsplan. Inte heller Marie har läst jämställdhetsplanen, men hon känner till att den finns.

Lars anser att det bara finns fördelar med ökad jämställdhet. Som exempel på sådana fördelar nämner han ökad kreativitet, bättre jargong, ökad motivation och bättre mentalitet. Brandmännen skulle också bli mer ödmjuka mot varandra och bli mer öppna med sina känslor.

På frågan huruvida kvinnor klarar av brandmannayrket lika bra som män, svarar Lars att det inte är starkast som är bäst, men självklart måste man vara tillräckligt stark för att klara arbetet. Men det handlar inte bara om fysisk styrka, utan även mental styrka. I vissa sammanhang klarar kvinnor arbetet bättre än män, de kan exempelvis ibland vara bättre på att förmedla information.

Vid frågan om huruvida det bör finnas fler kvinnor inom räddningstjänsten skiljer sig brandmännens åsikter från varandra. Brandman 1 och 4 anser inte att en kvinna skulle tillföra något som inte männen redan bidrar med. ”Jag ser alla personer som individer, man ska

anställa efter testresultaten” säger brandman 4. Han menar också att det varken skulle bli

bättre eller sämre med fler kvinnor. Brandman 1 svarar på denna fråga;

”Jag har inget emot kvinnor inom räddningstjänsten, men har heller inget direkt intresse av att arbeta med dem. Om män och kvinnor arbetar tillsammans så finns det också risk att relationer uppstår och därigenom relationskonflikter. Vilket är det sista som man vill se på en arbetsplats. Det här är ett yrke som inte har plats för mer känslor (eftersom man i arbetet blir vittne till tragedier). Tror heller inte att det är bra att det för kvinnor är en fysisk utmaning redan då man sätter på sig utrustningen, de ska ju förmodligen bära halva sin kroppsvikt. Ett annat problem med kvinnor inom räddningstjänsten är att de vid graviditet inte får delta i utryckningstjänst, vilket innebär att de blir borta både under hela graviditeten och under mammaledigheten. En ny person måste därför anställas och för arbetsgruppen innebär det att man inte får göra alla uppgifter, eftersom den nya personens uppgifter är begränsade och måste läras upp. Kräver även ett socialt engagemang för att få den nya personen delaktig i gruppen.”

Brandman 2 och 3 ser positivt på fler kvinnor inom räddningstjänsten. Brandman 3 ser mångfald som något positivt eftersom det är utvecklande för organisationen, dock är det en förutsättning att de kvinnor som kommer in klarar av arbetet. Brandman 2 säger;

”Bra om det kommer in fler kvinnor, kanske inte 50/50, men i dagsläget är det ju i princip noll. Exempelvis bra med kvinnor vid olycksplatser, speciellt om den drabbade är kvinna. Som olycksdrabbad blir man helt utelämnad till andra, det kan då vara bra att ha någon som man kan identifiera sig med. Det är också bra att få in fler kvinnor då de har ett annat synsätt och andra åsikter. Men för att få det att fungera med fler kvinnor inom räddningstjänsten så krävs nog att alla är med på det, annars skulle det kunna leda till en försämring.”

Precis som i de flesta yrken så är det bra med en kombination av olika människor, gamla och unga, kvinnor och män, menar Marie. Hon är dock inte säker på att hälften ska vara kvinnor, men det bör åtminstone vara fler än idag.

Kapitel 4 - Räddningstjänsten

Kvinnorna i organisationen anser att man bör tänka kritiskt kring målsättningen med fler kvinnor inom räddningstjänsten. Är det verkligen ett yrke för kvinnor? Eftersom det är ett yrke med höga krav på fysisk styrka så innebär det att kvinnor måste träna nästan som en elitidrottare för att klara av arbetet. Frågan är dock hur länge man orkar göra det? De menar att man ska se på frågan från olika perspektiv, inte att kvinnor är olämpliga för yrket. Då vi frågade Marie hur länge hon tror att hon kommer orka träna på denna höga nivå, svarade hon att det självklart sliter på kroppen. Det kommer inte att vara aktuellt att åka på larm tills sextioårsåldern, istället kommer hon i framtiden att vilja engagera sig mer i exempelvis utbildning.

Vid frågan om det finns en vilja bland de anställda att göra yrket mer jämställt, så svarar brandman 1 och 3 att det inte finns någon vilja. För att brandmännen ska acceptera att yrket blir mer jämställd, så är det en förutsättning att kvinnorna gör bra ifrån sig. Brandman 2 och 4 vet inte riktigt om det finns någon vilja bland de anställda, dock finns en vilja bland dem som rekryterar, menar brandman 2. Marie antar att det finns en vilja hos de flesta av brandmännen. Hon tror att det är en självklarhet bland de yngre att göra yrket mer jämställt, delvis på grund av att de har utbildat sig till brandmän tillsammans med kvinnor. Då vi frågar henne om de äldre motsätter sig en förändring, så svarar Marie att det har mer med personligheten att göra än med åldern.

4.3.3.1 Anställningskraven

Vid intervjun med Lars så förklarar han vilka tester de sökande får genomgå vid rekrytering; • Intervju, för att få veta bakgrund och t.ex. varför de vill arbeta inom räddningstjänsten. • Testmattan, dvs. rullbandstestet, där man får gå på rullbandet i sex minuter med full

rökdykningsutrustning.

• Simning där det ingår fyra moment, t.ex. dyka från kanten och hämta blytyngd från botten. Testet i simhallen går till stor del ut på att se personens beteende, om man har en vilja, eller om man ger upp.

• Rökdykning, för att ser hur man beter sig i ett mörkt rum, så att man exempelvis inte har cellskräck.

• Höjdprov, klättra 20 meter upp på stege, rulla upp en 8 kilos tyngd för att kolla handledsstyrkan.

Lars poängterar att kraven på dessa tester är lika för män och kvinnor.

De tillfrågade brandmännen är eniga om att anställningskraven inte är för höga, utan att de är relevanta för arbetet. Brandman 4 tycker till och med att de kanske är för låga. Brandman 2:s syn på det hela är att kraven är lagom höga eftersom det inte ska krävas en övermänniska för att bli brandman. Det handlar inte bara om att ha fysisk styrka utan det krävs även andra personliga egenskaper. Även Marie anser att anställningskraven är lagom höga.

4.3.3.2 Kvotering

Som nämndes i inledningen av detta kapitel så pågår en debatt om huruvida anställningskraven bör sänkas för att få in fler kvinnor. Våra respondenter i studien är eniga

Kapitel 4 - Räddningstjänsten

om att detta inte är något bra alternativ, då alla måste klara av arbetet. ”Det är inga

omänskliga krav idag” säger brandman 2. Det är en säkerhetsfråga att alla är tillräckligt

fysiskt starka, detta gäller oavsett om man är kvinna eller man, menar brandman 4. Brandman 1 uttrycker sig såhär när han förklarar varför kraven inte bör sänkas;

”Polisen har olika krav, men där har man också olika uppgifter. Inom räddningstjänsten har alla brandmän samma arbetsuppgifter vilket medför att alla måste klara av dem. Varför ska man sänka något som har fungerat bra så pass länge? Ska man sänka kraven så borde det göras för män också. Tror att de kvinnor som kommer till räddningstjänsten har en stark mentalitet och är nog inte intresserade av att bli inkvoterade. De vill nog konkurrera på lika villkor.”

Även kvinnorna i organisationen tror att det kan vara svårt att sänka anställningskraven, eftersom alla brandmän måste klara av alla arbetsuppgifter. De gör en jämförelse med USA som har betydligt fler kvinnor anställda som brandmän, något som är möjligt eftersom storleken på deras arbetsgrupper medför att anställda kan ha specifika arbetsuppgifter. Detta skulle inte fungera i Sverige då arbetsgrupperna här är för små för att ha exempelvis speciella rökdykargrupper, enligt kvinnorna i organisationen.

Det finns redan ett visst motstånd mot kvinnor inom räddningstjänsten, något som inte skulle förbättras om man sänkte anställningskraven för kvinnor, menar Marie.

Istället för att sänka anställningskraven bör man istället fokusera på att underlätta arbetet, enligt Lars. En åtgärd som redan har vidtagits är att man gjort slanglådorna mindre, detta för att underlätta för kvinnorna som oftast är kortare än männen.

4.3.3.3 Positiv särbehandling

Idag använder man sig av positiv särbehandling på Gästrike Räddningstjänst. Om en kvinna och en man har lika bra resultat på testerna så är det oftast kvinnan som får anställning, det kan till och med vara så att hon presterat lite sämre säger Lars.

Brandman 2 upplever att kvinnor konkurrerar på samma villkor som männen vid rekrytering, eftersom det är samma anställningskrav för alla. Brandman 4 menar att de utför testerna på samma villkor, men att kvinnorna sedan blir uppgraderade. Han ifrågasätter varför en lågutbildad kvinna ska gå före en högutbildad man endast på grund av hennes kön. Om hon ska göra det så är det viktigt att rekryteraren har bra argument för det. Dock bör en kvinna med höga testresultat självklart få anställning tillägger han. Brandman 1 och 3 anser att kvinnor inte konkurrerar om tjänster på samma villkor som män. ”Det är väl inte direkt

någon hemlighet att det finns en positiv särbehandling av kvinnor som söker” säger brandman

3. Brandman 1 påpekar att man som man inte är garanterad att få komma på testerna bara för att man har sökt, vilket är en fördel som kvinnorna har. Han tror också att det skulle underlätta om alla testresultat redovisades, på så sätt skulle kanske spekulationerna kring att kvinnor inkvoteras upphöra.

Marie upplever att kvinnor konkurrerar på samma villkor som männen, eftersom de genomgår samma tester innan de får anställning. Hon menar att det som skiljer män och kvinnor åt är att alla kvinnor som söker får komma på testerna, vilket inte alla män får.

Kapitel 4 - Räddningstjänsten