3.1 Sveriges Domstolars kärnuppdrag
Sveriges Domstolars verksamhet styrs av instruktionen för respektive myndighet samt det regleringsbrev som regeringen årligen meddelar Sveriges Domstolar. Regleringsbrevet anger att verksamheten ska bedrivas med hög kvalitet och vara effektiv.
Domstolarna är oberoende och självständiga i förhållande till riksdag, regering och andra myndigheter och den svenska grundlagen ger domstolarna en självständig ställning. Varken riksdagen, regeringen eller någon annan myndighet får bestämma hur en domstol ska döma i ett enskilt fall.
Domstolarnas uppdrag är rättskipning. I 1 kap. regeringsformen står att läsa:
”För rättskipningen finns domstolar och för den offentliga förvaltningen statliga och kommunala
förvaltningsmyndigheter. Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den offentliga förvaltningen skall i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iakttaga saklighet och opartiskhet”.
11 Sveriges Domstolar har rättssäkerheten - den enskildes rättstrygghet och rättssäkerhet - som sin viktigaste övergripande uppgift. Med respekt för varje individ och genom ett objektivt och opartiskt synsätt ska domstolarna sträva efter att uppnå detta mål.
Domstolsverkets uppdrag är att ge administrativt stöd och service åt de allmänna domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna, hyres- och arrendenämnderna, Rättshjälpsmyndigheten och Rättshjälpsnämnden. Enligt förordningen med instruktion för Domstolsverket ska verket i fråga om dessa:
1. i administrativt hänseende leda och samordna verksamheten för att skapa förutsättningar för en rättssäker verksamhet och se till att den bedrivs effektivt,
2. åstadkomma en ändamålsenlig resursfördelning,
3. vara en drivande och stödjande kraft i utvecklings- och kvalitetsarbete,
4. arbeta för god tillgänglighet och information när det gäller verksamheten, och 5. arbeta för god samverkan dem emellan och med andra berörda myndigheter.
I detta arbete ska verket iaktta domstolarnas självständighet enligt regeringsformen.
Utöver vad som följer av Domstolsverkets instruktion har Sveriges Domstolar formulerat en gemensam strategisk inriktning, upprättad år 2010 och som sträcker sig fram till och med år 2020, som syftar till att skapa ett tydligt och praktiskt verktyg för Domstolsverkets arbete och som är väl förankrad i Sveriges Domstolar.
Den strategiska inriktningen innehåller en vision samt nio målområden inom vilka strategier har utarbetats på Domstolsverket för att bidra till att målen, och på så sätt visionen, ska uppnås.
Den strategiska inriktningen visas nedan:
12 Strategisk inriktning 2010-2020
13
3.2 Jämställdhetsperspektiv på kärnuppdraget
För att kunna anlägga ett jämställdhetsperspektiv på Sveriges Domstolars kärnuppdrag behövs kunskap om genus och könsnormer och hur dessa tar sig uttryck. Trots domstolarnas uppdrag att vara objektiva, sakliga och opartiska, står inte de eller deras medarbetare fristående från att vara en del av samhället och de normer och värderingar som råder där. Normer, som även kan beskrivas som ”outtalade sociala regler”, finns överallt i samhället och utgör mallar eller
rättesnören för vad som av samhället betraktas vara normalt eller korrekt. Utifrån dessa normer skapas förväntningar på hur kvinnor och män, pojkar eller flickor ska vara eller bete sig. Detta påverkar i sin tur hur människor bemöts och bedöms. Problemet med normer är att dessa ibland bygger på fördomar och förutfattade meningar, det vill säga ogrundade uppfattningar och vanföreställningar om hur människor ska vara eller bete sig.
Syftet med regeringsuppdraget om jämställdhetsintegrering som Domstolsverket har fått, är att Sveriges Domstolar på sikt ska ge brukarna likvärdiga villkor oavsett kön samt bidra till att de jämställdhetspolitiska målen uppnås. En förutsättning för att lyckas bli en jämställdhetsintegrerad myndighet är att ha kunskap om hur just normer och föreställningar om kön påverkar hur människor bemöts och bedöms. Sådan kunskap stödjer verksamheten att handla aktivt för att motverka osakliga skillnader mellan könen, vilket är av fundamental betydelse för att Sveriges Domstolar ska kunna utöva en kärnverksamhet av ännu högre kvalitet.
Det bör dock betonas att jämställdhetsintegrering är strategin för att nå de jämställdhetspolitiska målen, inte ett syfte eller mål i sig. Det gäller alltså att inte fastna i metoden och
jämställdhetsintegrera för jämställdhetsintegreringens skull, utan att verkligen hitta de aktiviteter som får stort genomslag för medborgarna.
Frågor verksamheten bör ställa sig är: Bidrar Sveriges Domstolar till att ge kvinnor och män samma makt att forma samhället och sina egna liv? Hur ska Sveriges Domstolar utvecklas för att brukarna ska få ta del av en verksamhet som aktivt arbetar för att främja jämställdhet?
Rättskipning är domstolarnas kärnuppdrag och likhet inför lagen är utgångspunkten för
kärnverksamheten. Det är huvudsakligen i denna verksamhet som Sveriges Domstolar kan och ska anlägga ett jämställdhetsperspektiv för att bidra till att de jämställdhetspolitiska målen uppfylls. Domstolsverkets roll blir att driva och stödja domstolarna i detta arbete.
Exempel:
Den strategiska inriktningen formulerar en vision för Sveriges Domstolar enligt följande:
”Sveriges Domstolars rättskipning är av hög kvalitet, med snabb handläggning och enhetlig rättstillämpning.
Verksamheten har ett högt förtroende hos allmänheten”.
En jämställdhetsintegrerad vision skulle kunna se ut enligt följande:
14
”Sveriges Domstolars rättskipning är av hög kvalitet, med snabb handläggning och enhetlig rättstillämpning.
Verksamheten har ett högt förtroende hos allmänheten, oavsett kön”.
Verksamheten kan inte förutsätta att den lever upp till visionen om ett högt förtroende hos allmänheten, oavsett kön, om detta inte på något sätt mäts eller studeras. Verksamheten behöver alltså koncentrera sig på det eventuella glapp som finns mellan det befintliga kärnuppdraget och ett jämställdhetsintegrerat kärnuppdrag för att kunna arbeta i en jämställdhetsintegrerande riktning. En förändring som innebär att kärnuppdraget jämställdhetsintegreras ändrar inte själva kärnuppdraget i sig, men förtydligar könsaspekten så att Sveriges Domstolar ska kunna leverera kärnuppdraget med ännu högre kvalitet.
Det är alltså hur väl Sveriges Domstolar uppfyller sina egna mål i arbetet med att uppnå visionen, om man anlägger ett jämställdhetsperspektiv på kärnuppdraget, som behöver undersökas. Det kan handla om alltifrån bemötande och service, hur myndigheten uttrycker sig i text, ord och bild, lokalutformning och säkerhetstänk, krav som ställs på leverantörer av varor och tjänster, hur resurser fördelas på måltyper, vilken kompetensutveckling som efterfrågas samt även bemötande och uttryck i den dömande verksamheten och i domskrivningen.
Om sådana kartläggningar och studier visar att verksamheten gör det bra, även när ett
jämställdhetsperspektiv läggs till, då bidrar Sveriges Domstolar till att de jämställdhetspolitiska målen nås. Om studierna visar det motsatta, har ett jämställdhetsproblem identifierats och myndigheten har då ett ansvar att agera med anledning av detta och åtgärda problemet. Detta är avgörande för att brukarna, oavsett kön, ska känna sig respekterade, trygga och rättvist
behandlade. Jämställdhetsintegreringen kan alltså innebära att Sveriges Domstolar måste våga ifrågasätta sina sedan tidigare invanda sätt att förstå och agera utifrån normer och invanda föreställningar om kön.