”Det är bättre att försöka än att inte försöka alls”
Efter att ha undersökt vilka utmaningar det finns med att undervisa om andra kulturer, blir det uppenbart att det inte är helt lätt. Det blir dock också uppenbart att ingen av lärarna undviker att göra det, även om en del inte gör det jättemycket. För att ändå kunna undervisa om andra kulturer, är lärarnas tankesätt avgörande. Alla lärarna tänker nämligen, på ett eller annat sätt, att det är bättre att försöka, än att inte göra det: ”men det viktigaste är, tror jag, att försöka, det är bättre att försöka än att inte försöka alls.”168
166Telefonintervju med Man 6, 17 -11-20. 167Telefonintervju med Man 1, 10 -11-20. 168Ibid.
41
Lärarna försöker på lite olika sätt, när de möter utmaningar eller känner sig osäkra i undervisningen av andra kulturer. Ett par av dem säger att de försöker läsa på extra mycket innan: ”Jag ryggar inte för det och är det nånting jag är osäker på så får man ta tid och läsa på lite mer.”169 En annan lärare säger att om hon känner sig osäker så ber hon kollegorna om hjälp istället för att undvika att ta upp ämnet.170 Två av lärarna menar att de försöker gå igenom undervisningen om andra kulturer lite snabbare istället för att välja bort flera kulturer. De tänker därmed att det är bättre att hinna ta upp flera olika kulturer än att gå på djupet, men bara hinna med några få. En av dem säger såhär när han pratar om tidsbristen: ”Utan det är bara att pensla i stora breda penseldrag, det får liksom vara väldigt såhär konkret.”171
Flera lärare säger också att de försöker vara öppna med att de inte kan allt. När eleverna vet att läraren bara är mänsklig, blir det också lättare för läraren att känna sig trygg med att undervisa, även om de kulturer som hen inte är lika insatt i. En av lärarna uttrycker det såhär:
Jag försöker vara ganska öppen med det gentemot mina elever, att jag sitter långt ifrån inne med alla svara utan… och det är ju också ett sätt att framställa sig själv som mer mänsklig så, tror jag… så det är nog bara en fördel. Men det kan vara att man ibland känner att man är ute på väldigt djupt vatten, men det viktigaste är, tror jag, att försöka, det är bättre att försöka än att inte försöka alls.172
Använder andra arbetssätt
Fem av de sju lärarna uppger att de, i alla fall ibland använder andra arbetssätt när de arbetar med andra kulturers historia. Det vanligaste sättet att arbeta med andra kulturer är genom tvärgrupper, det vill säga att eleverna arbetar med olika kulturer och sedan presenterar det för varandra. På det sättet kan fler kulturer inkluderas i undervisningen. Såhär säger en av de lärarna: ”Kanske kan bli lite mer grupparbeten, eller mer fördjupningsarbeten kan man säga, men att de ändå får fördjupa sig i en kultur då och sen hjälps de åt att lära sig av de andra.”173 Ett par av lärarna upplever att man får undervisa mer från grunden när man undervisar om andra kulturer, eftersom eleverna inte har lika mycket förkunskaper. En av de lärarna fortsätter sedan att förklara, när han får frågan om vad han har för tips till andra lärare:
169Telefonintervju med Man 3, 12 -11-20. 170Telefonintervju med Kvinna 1, 13 -11-20. 171Telefonintervju med Man 5, 13 -11-20. 172Telefonintervju med Man 1, 10 -11-20. 173Telefonintervju med Kvinna 1, 13 -11-20
42
Glöm inte bort att oftast är kunskaperna ganska så skrala, så fort man är tio mil från hemsocknen höll jag på att säga… det är liksom verkligen såhär: ta det från grunden. Även om det är självklart, för det är inte så lätt. Det är det inte ens för en vuxen, utan det gäller att vara grundlig om man vill att de ska förstå olika perspektiv.174
Detta kan nog vara sant för fler av lärarna, men att det sker omedvetet, för att det blir uppenbart att eleverna inte förstår annars. Det är troligtvis av samma anledning som en annan av lärarna låter sina elever diskutera mer, när det handlar om andra kulturer: ”Vi diskuterar i klassrummet och mycket diskussionsfrågor och sådär.”175 Diskussioner blir det ju ofta när man inte förstår, och diskussionerna i den här lärarens klasser hjälper förhoppningsvis eleverna att förstå de olika kulturerna bättre.
Något annat som är viktig för att öka elevernas förståelse för och av andra kulturer, är att sätta in deras historia i rätt kontext. En av lärarna säger såhär:
Man måste förstå människorna utifrån dåtidens sätt att tänka, och det är svårt att förmedla det till eleverna. Jag brukar själv, hemskt nog, säga såhär att om jag hade växt upp i nazi-Tyskland så är det inte helt omöjligt att jag själv hade varit nazist, för att förklara att ja, det är en hemsk tanke, men man måste också förstå lite hur såg det ut i Tyskland som exempel, ja det är en avskyvärd handling, men vi måste också ha förståelse för att det skedde, men vi måste jobba för att det inte ska ske igen. Så det är svårt att få eleverna att koppla, att förstå att man kan tänka på ett annat sätt, oavsett hur hemskt det är, men man måste sätta in det i rätt historisk kontext.176
Läraren menar med andra ord att detta är viktigt för att eleverna ska kunna förstå varför saker och ting har skett genom historien. Det är ännu viktigare när det gäller andra kulturer eftersom vi har konstaterat sen innan, att eleverna oftast har ganska dåliga förkunskaper om andra kulturer och därför kanske lättare dömer dem. På det sättet skiljer sig också arbetssättet mot när man som lärare arbetar med Sveriges eller Europas historia, här får de arbeta hårdare för att förklara omständigheterna, som inte är självklara för eleverna.
En av lärarna upplever också att arbetet med andra kulturer skiljer sig på ett mer konkret sätt, 174Telefonintervju med Man 5, 13 -11-20.
175Telefonintervju med Man 2, 12 -11-20. 176Telefonintervju med Man 6, 17 -11-20
43
mot att arbeta med den västerländska historien. Han använder sig nämligen av mer visuella hjälpmedel i sin undervisning, just eftersom eleverna oftast har så dåliga förkunskaper:
Rent generellt så skulle jag nog säga att jag försöker att ha mer bilder och mer filmer också liksom, för att skapa en slags, ge dem en mer konkret bild om de vi talar om. Det behövs ju liksom, till exempel om vi pratar om pyramider eller något i Nord- och Sydamerika så behöver man ju liksom har tydligare... det är inte samma sak som liksom att förklara hur ett slott i Frankrike ser ut, det kan dom ju ha någon slags föraning om.177
Med andra ord så kan arbetet med andra kulturer skilja sig mot arbetet med den västerländska kulturen. Ett par av lärarna upplever dock att det inte direkt gör det: Jag gör nog ingen skillnad på det så. Jag jobbar nog på liknade sätt”178 säger en av lärarna när han får frågan om det skiljer sig.
Referera till andra kulturer
Ett annat sätt att arbeta med andra kulturer, är att helt enkelt referera till dem i undervisningen om Europa, på ett generellt sätt. Det vill säga, inte kopplat till eleverna i klassen.
En av lärarna försöker till exempel få in fler kulturer i undervisningen genom att ta in referenspunkter till andra kulturer när han undervisar om Europas historia. Andra kulturer har vuxit fram parallellt och det finns alltid möten mellan kulturerna.179 En annan lärare tänker på ett liknande sätt, och menar att det då är viktigt att specificera de utomstående kulturer man nämner i sin undervisning:
Jag tycker att man kan liksom vara mycket mer specifik ofta. Att liksom, säg om man tar till exempel transatlantisk slavhandel, så är det ofta att man framställer det som att: ’ja men spanjorer och portugiser och engelsmän då’ och sen säger man att det var ’afrikaner’ de förde över. Bättre att såhär diskutera: ’Ja men vilka afrikaner då?’ Det fanns ju en hel uppsjö med olika kungariken, då kan man faktiskt ägna lite tid till att diskutera det. För det är också såhär en förståelse i bakgrunderna till slaveriet. Så de kan ju vara ett sätt jobba kring andra kulturer.180
177Telefonintervju med Man 5, 13-11-20. 178Telefonintervju med Man 3, 12 -11-20. 179Telefonintervju med Man 1, 10 -11-20. 180Telefonintervju med Man 5, 13 -11-20.
44
Genom att specificera kulturer, när de nämns i undervisningen, vare sig det egentligen handlar om Europa eller något annat, så lyfter man de kulturerna och gör eleverna medvetna om dem.
Kulturerna i klassen får ta plats
Som vi sett tidigare i undersökningen, väljer flera av lärarna att ta hänsyn till vilka kulturella bakgrunder eleverna i deras klasser har när de planerar och undervisar. I detta stycke presenteras hur de gör det. Flera av dessa arbetssätt hör egentligen ihop med analysen här ovanför, det vill säga att kulturerna refereras till, men här gör läraren det för att någon i klassen har den bakgrunden, därför hamnar det under denna rubrik. Det förefaller dock ovanligt att man som lärare planerar ett helt arbetsområde utifrån en elevs kulturella bakgrund, man berör det oftast mer i förbifarten, eller betonar kulturen när man ändå undervisar om den.
Betona dem när de ändå tas upp
Det vanligaste sättet att låta elevernas kulturella bakgrunder ta plats, verkar vara att betona dem när man ändå pratar om dem:
Om man har en elev som kommer från en specifik plats eller sådär. Jag har en tjej nu som kommer från Vietnam till exempel, så att när vi ska prata kalla kriget sen, då kommer jag ju ta upp Vietnamkriget lite extra. Här i Nässjö så har vi många som kommer ifrån Balkan, efter Balkankriget på 90-talet, det tar jag ju upp ganska mycket när vi pratar första världskriget, alltså hur nationalismen på Balkan såg ut och att det då spillde över på 90-talet.181
Det vill säga att, om man till exempel ändå ska prata om Vietnam när man undervisar om Kalla kriget, så väljer man att uppmärksamma det mer än man annars skulle gjort, eftersom man har en eller flera elever från Vietnam. Flera lärare tänker liknande, och försöker uppmärksamma de kulturerna som finns representerade i klassen, genom att lyfta de saker som en viss kultur har att vara stolta över:
Nämen till exempel, om jag vet att det finns, många som har rötter till exempel i Mellanöstern, så är de ju någonting som jag kanske trycker på när jag pratar om de här sakerna. Till exempel när jag pratar om att, ja men kanske dom första civilisationerna liksom växer fram i Mesopotamien, dagens Irak, och när jag
45
pratar om vilka uppfinningar och framsteg man gör där, så försöker jag såklart att betona det. […] Så att alla i klassrummet liksom på något sätt kan känna sig stolta.182
Samma lärare uppmärksammar också andra kulturer genom att han refererar till dem i sin undervisning, som egentligen handlar om Europa:
Men sen är det ju också såklart att det är ju ett helt annat perspektiv på historien, så man har ju svårt som elev att kanske hitta punkter att fästa kunskap vid, och det är väl då kanske ytterligare än anledning till att få in andra kulturer än den västerländska också, just för att ge dom här eleverna den referenspunkten, eftersom dom har kanske aldrig hört talas om antikens Grekland, eller Romarriket, eller högmedeltiden i Europa. Utan dom har ett helt annat… perspektiv. Men oavsett vilket historisk epok man beskriver så har det ju funnits kulturmöten med andra kulturer och andra kulturer, i andra delar av världen som växt fram samtidigt, som man då kan få in och hjälpa eleverna, för att få just den här referenspunkten.183
Att göra på detta sätt fyller alltså två funktioner; dels uppmärksammas en elevs kulturella bakgrund, dels kan det bli lättare för den eleven att förstå undervisningen om Europas historia, för att den då går att koppla samman med elevens egen kulturs historia.
Elevers kulturella bakgrunder, uppmärksammas också genom att en del lärare ibland låter eleverna dela sina erfarenheter om sin kultur när den berörs:
Jag kopplar ju till vad som står i läroplanen att man ska ta upp, och sen så är det ju klart att om det är någon… nej jag skulle nog vilja säga att det kopplas nog till läroplanen mer. Men skulle det vara så att det kommer någon person från någon annan kultur så kanske man väljer att den personen får berätta lite om sin kultur, men det är inte så ofta det sker.184
Här ser man också att läraren i första hand går efter vad läroplanen säger, och om det finns utrymme så får eleverna berätta om sina kulturer. Med andra ord planerar inte läraren att ta upp kulturen bara för att en elev kommer därifrån och det verkar gälla för de flesta lärarna. Här blir
182Telefonintervju med Man 1, 10 -11-20. 183Ibid.
46
det också tydligt att lärarna inte arbetar med andra kulturer genom att låta ett helt arbetsområde baseras på elevers kulturella bakgrunder. Därför är det först här, i denna del av undersökningen, när lärarna berättar hur de arbetar med andra kulturer i undervisningen, som det blir tydligt på vilket sätt lärarna anpassar sin undervisning efter vilka kulturella bakgrunder som finns i klassen. Såhär svarar en av lärarna på frågan om och hur han tar hänsyn till elevernas bakgrunder i sitt val av arbetsområden:
Ja, det försöker jag göra. Fast jag vet ju vad jag själv tycker är viktigt att ta upp i rollen som lärare, sen tycker jag ju, om ungdomarna kommer med önskemål så tar jag förstås hänsyn till det, för det betyder ju att dom är intresserade också, då vill man ju göra nånting utav det. Och sen som jag sa innan att det är ju roligt för dom har, ja, andra kulturer och veta mer om det och hur det hänger ihop med Europa. Jag tycker jag tar bra hänsyn till det.185
Han tar alltså hänsyn till vilka elever som finns i klassen, dock är det oklart om han baserar ett helt arbetsområde på det, det blir tydligare när han svarar såhär på frågan om hur han arbetar med andra kulturer: ”Möjligen så kan jag bli lite mer bekräftande i min undervisning av andra kulturer än den europeiska, så att jag medvetet försöker hitta bitar som blir aha-upplevelser för eleverna så att de kan känna sig lite mer stolta över sin bakgrund eller så.”186 Att han säger att han försöker ”hitta bitar som blir aha-upplevelser” visar på att han ändå redan tänkt ta upp kulturen men försöker uppmärksamma den extra för eleverna som kommer från den kulturens, skull. En annan lärare som också upplever att han anpassar undervisningen efter elevernas kulturella bakgrunder är man 2. Dock så verkar inte heller han välja arbetsområde eller kulturer att undervisa om, baserat på det:
Nej men det beror ju helt på vad man har för grupp, och hur många olika kulturer man har, för ska man ta fasta på alla kulturer i en klass, om du har kanske 20 olika, det går ju inte riktigt. Utan man får ju välja ut då vad man tycker passar med vad jag vill undervisa om, givetvis. Men sen kan man ju skjuta in, nån lektion sådär: ’Ja men du kommer ju därifrån’ och så pratar man lite om det och…och då kanske jag gör det individuellt med den personen, för att den ska känna sig lite sedd sådär.187
185Telefonintervju med Man 3, 12 -11-20. 186Ibid.
47
Det verkar som att läraren här, berör elevernas kulturer i förbifarten och inte i hela klassen, i likhet med flera av sina kollegor.
Även om man 6, som citerades under förra rubriken, och man 4, inte upplever att de tar hänsyn till vilka kulturer som finns i klassen, så blir det tydligt att de till viss del ändå gör det. De låter dem till exempel berätta om sina kulturer när det passar. Såhär säger man 4:
Elever från olika kulturer, då är det väl att… låt dom ändå vara med och, om dom nu kan och vill, berätta och ge exempel, hur dom gör, eller vad dom har sett eller vad dom minns, det ger ju alltid lite mer, så att säga, äkthet åt lärobok eller filmer, när man ser att här sitter någon i klassrummet som har varit med om det.188
Lärarna påverkas alltså av elevernas kulturella bakgrunder till att betona dem när det passar i undervisningen, de arbetar inte med dem genom att skapa ett helt arbetsområde om dem. Detta verkar gälla alla lärarna, vare sig de uppger det eller ej. Det handlar troligtvis om hur man tolkar orden ”ta hänsyn till”.
Ta reda på elevers kulturella bakgrund
Flera av lärarna är också duktiga på att ta reda på vilka kulturer som finns i klassen, vilket är en förutsättning för att kunna ta hänsyn till dem. Såhär tänker en av lärarna kring det:
En vanlig sak som vi frågar i klassen, alltså när vi pratar om olika kulturer och sådant, är ju liksom; ’är det någon som har besökt den här platsen?’ Det är ju en ganska vanlig fråga. Och där så liksom kommer man ju inte på det. Då kanske det är ett par som räcker upp händerna, och någon berättar liksom att: ’a men jag har varit där på semester’, men någon annan berättar: ”men jag är uppväxt där” eller ’min familj kommer därifrån’, och det kanske är nånting som man, ibland vet man det på förhand, men det kan också vara nånting som man upptäcker under ett arbetsområdes gång liksom.189
Andra lärare menar att man helt enkelt kan fråga eleverna rakt ut, eller att det i annat fall tas upp på klassöverlämningar: ”Från början så får vi ju överlämningarna, och då brukar jag kolla lite. Men sen när man lär känna dom lite mer, så frågar man. Men oftast så får man ju reda på om det är något speciellt som är känsligt.”190
188Telefonintervju med Man 4, 13-11-20. 189Telefonintervju med Man 1, 10-11-20 190Telefonintervju med Man 6, 17 -11-20.
48
Ett par av lärarna menar dock att det är uppenbart vilken bakgrund eleverna har191 och en av lärarna verkar inte ha tänkt på att det kan vara bra veta: ” Nej det funderar jag faktiskt inte så mycket på.”192 Ändå tar han till viss del hänsyn till elevernas kulturella bakgrund, dock verkar han oftast göra det när han får en fråga om någon av elevernas bakgrund, vilket betyder att de avslöjar sin bakgrund då. Även här blir det tydligt att det för många främst handlar om att betona elevers kulturella bakgrunder när de tas upp.
Slutsats
För att sammanfatta kan man säga att det enligt styrdokumenten främst är Europas historia som ska läras ut. Dock så erbjuder flera av punkterna, under det centrala innehållet, möjligheter att inkludera andra kulturer: antingen för att det uttryckligen står ”andra delar” av världen, eller för att det inte nämns i vilken del av världen, man ska ta upp till exempel ”revolutioner”. I tre av punkterna under det centrala innehållet nämns också Amerika, Asien och Afrika som områden man bör beröra. Dessa tre världsdelar nämns också frekvent av lärarna i studien, som områden alla undervisar om, framförallt när de pratar om högkulturer. I övrigt tar lärarna givetvis främst upp Europa, och när man undervisar om andra kulturer, är det ofta med ett europeiskt perspektiv. För man 4 och kvinna 1, innehåller inte undervisningen i historia så många fler kulturer än högkulturerna och Europa. Bland de andra lärarna tas en del utomeuropeiska kulturer upp i samband med bland annat andra världskriget och kalla kriget. Flera lärare nämner också upptäcktsresarna och koloniseringen som arbetsområden där de berör olika kulturer. Sammanfattningsvis kan man också säga, att lärarna undervisar om de kulturerna de gör, av många olika anledningar. Alla utgår givetvis först och främst från vad det centrala innehållet tar upp, men det blir tydligt att lärarna ser på styrdokumenten på lite olika sätt, och att det påverkar vilka kulturer de inkluderar i sin undervisning och också hur mycket de låter andra