D
en svenska dagspressen står idag inför utmaningar av ett sällan skådat slag. De tryckta upplagorna – som alltjämt står för den stora merparten av tidnings-företagens intäkter – faller, och i takt med att publiken överger dagstidningen på papper väljer annonsörerna i ökad utsträckning andra kanaler för att nå ut med sina budskap. sedan år 2000 har den samlade dagspressupplagan minskat med omkring 20 procent (Dagspressens ekonomi 2000, 2011). Under samma tid har dagstid-ningarnas annonsförsäljning fallit med 30 procent (svensk reklammarknad 2011, s.16). Vikande intäkter för tidningsföretagen har resulterat i omfattande personal-neddragningar på tidningsredaktioner runt om i landet.1 sannolikt är fler att vänta.Den pågående strukturomvandlingen av mediemarknaden har återigen satt fokus på statens roll i förhållande till medierna. Den svenska staten har av tradition spelat en jämförelsevis aktiv roll i utvecklingen på mediemarknaden (hallin och Mancini 2004). De tydligaste exemplen på detta är de statligt reglerade public serviceföre-tagen sveriges Radio, sveriges Television och Utbildningsradion, samt i fråga om dagspressen, det statliga presstödet.
I skuggan av den omvälvande utvecklingen på dagspressmarknaden tillsattes i slutet av 2011 en parlamentarisk kommitté med uppdrag att utreda presstödets nuvarande funktion och framtida utformning. arbetet ska vara avslutat i augusti 2013. I utred-ningens kölvatten har följt en debatt om presstödets existens. I november 2012 gick företrädare för samtliga s-märkta morgontidningar samman i ett upprop där krav ställdes på snabba statliga åtgärder för att hindra en ny tidningsdöd i landet (Dn Debatt, 121118). Reaktionen från regeringen var dock ljum: ”statens roll kan inte vara att skapa en marknad för dagstidningar”, löd svaret från kulturminister lena adelsohn liljeroth någon månad senare (Dn Debatt, 121228). I ett annat inlägg från två moderata riksdagsmän fastslogs helt sonika att ”presstödet har gjort sitt och bör avskaffas.” (Dn Debatt, 130105). Det svenska presstödet har också kritiserats av EU-kommissionen för att snedvrida konkurrensen på tidningsmarknaden, något som bland annat resulterat i en gradvis sänkning av stödet till de båda storstadstid-ningarna Svenska Dagbladet och Skånska Dagbladet.2
Frågan om presstödets existens skär genom flera olika principiella skiljelinjer, både av övergripande normativ natur (”ska staten alls lägga sig i utvecklingen bland de fria medierna?”) och av mer konkret utformningstekniskt slag (”ska staten alls ge finansiellt stöd åt ett specifikt medium – eller kanske rättare en publiceringsform:
den tryckta papperstidningen – som mediekonsumenterna i allt högre utsträckning vänder ryggen?”). Frågan kompliceras vidare av den nuvarande ägarstrukturen inom
Jonas Ohlsson
176
dagspressen, vilken skiljer sig avsevärt från situationen vid tiden för stödets infö-rande i början av 1970-talet. av de sammanlagt fjorton andratidningar som gavs ut under år 2012 ägs tio av samma koncerner som också stod bakom den lokala förstatidningen.3 Medan presstödet helt visst har bidragit till att bevara mångfalden vad gäller antalet specifika tidningstitlar, har det inte lyckats hindra den tilltagande koncentrationen av tidningsägandet.
I ljuset av den pågående omformningen av mediemarknaden, och den i släptåg följande debatten om den svenska mediepolitiken, ska vi i det här kapitlet analysera den allmänna opinionen om presstödet. som redan nämnts kan frågan om det statliga presstödet karaktäriseras som en överordnad principiell ideologisk fråga, som på det praktiska planet omfattar en rad tekniskt komplicerade lösningar. Det gör frågan komplex att ta ställning till. härtill kommer att den förvisso intensiva debatten kring presstödets existens har haft svårt att nå utanför branschpressen och storstadstidningarnas debatt- och ledarsidor. Det finns därför få anledningar att tro att det här är en fråga där så många människor har en uttalad uppfattning (jfr Gilljam 1988).
Givet de senaste årens dramatiska förändringar inom pressen, med sjunkande upp-lagor och fallande intäkter, är det likafullt relevant att se ifall opinionen kring stödet har förändrats över tid. Genom att ta fasta på eventuella systematiska skiftningar i opinionen kan frågan om presstödets ställning bland de svenska medborgarna ses som en indikator på vilken ställning den tryckta dagspressen åtnjuter generellt. Är det så att det utsatta ekonomiska läget för många klassiska lokaltidningar resulterat i ett ökat stöd för statliga hjälpinsatser för att bevara mångfalden inom dagspressen?
Eller är det precis tvärtom: att de minskade upplagesiffrorna i själva verket ska ses som ett uttryck för att allt fler svenska mediekonsumenter tycker att dagstidningarna spelat ut sin roll – och att stödet för stödet därigenom har minskat?
analysen sker i två steg. I det första undersöks frågan om vilka det är som alls har en åsikt i frågan om presstödet; i det andra om man i så fall är positivt eller negativt inställd till stödet. Vad vi med andra ord ska undersöka är dels den s.k. åsiktsföre-komsten i presstödsopinionen, dels den s.k. åsiktsriktningen hos samma opinion (Gilljam 1988). I båda fallen har analysen en förklarande ambition. Vad vi letar efter är alltså om det bland medborgarna finns systematiska skillnader som gör att vissa grupper tenderar att vara för stödet, medan andra tenderar att vara emot (samtidigt som ytterligare andra tenderar att inte ha någon åsikt överhuvudtaget). Till de förkla-ringsfaktorer som prövas hör såväl socioekonomiska som traditionella partipolitiska och ideologiska faktorer. Även medborgarnas egna relationer till dagspressen tas i beaktande. Vad vi specifikt ska pröva är betydelsen av pressens förtroendekapital som samhällelig aktör, samt – inte minst – den egna dagstidningskonsumtionen. I samtliga fall är vi ute efter att spåra eventuella skillnader över tid.
Svenskt presstödsopinion
177 det svenska presstödet: en kort resumé
De statliga bidrag som vi i dag vanligtvis menar med presstöd, det s.k. driftsstödet, infördes år 1971 efter en uppgörelse mellan socialdemokraterna och Centerpartiet.
stödet riktades till tidningar som befann sig i konkurrensmässigt underläge på sina respektive lokala marknader. syftet var att hindra den utveckling som sedan mitten av 1950-talet inneburit att många icke marknadsledande tidningar på grund av svårigheter att locka annonspengar tvingats till nedläggning (Gustafsson och hadenius 1976).
Även om det övergripande motivet var att försvara mångfalden i den svenska dags-pressen så hade beslutet om stödets införande en tydlig partipolitisk resonansbotten (hadenius 1983). stödet var också utformat på ett sätt att det huvudsakligen kom att riktas till tidningar kopplade till just s och C (Borden 1995). Kritiken från den borgerliga oppositionen – och den borgerliga pressen – var genomgående mycket hård. Vid sidan av de rent partipolitiska argumenten om gynnande av de egna tid-ningarna, så kritiserades stödet för att störa konkurrensen på den fria marknaden.
Från högerhåll sågs presstödet som ett första steg mot en socialisering av pressen (Weibull 2009).
Trots flera regeringsskiften sedan det kontroversiella införandet har stödet blivit kvar. Med hänsyn till inflationen har fyra decennier av presstöd inneburit en överföring av omkring 22,7 miljarder från statskassan till de stödberättigade tidningsföretagen.4 År 2011 uppgick det utbetalade stödet till drygt 500 miljoner.
Det motsvarar omkring två procent av dagspressens totala intäkter. För enskilda tidningsföretag är dock stödets betydelse avsevärt större än så. Det gäller inte minst inom den lågfrekventa dagspressen med utgivning en eller två dagar i veckan, där presstödet i genomsnitt svarar för nästan hälften av de samlade intäkterna. Det står utan tvivel att den lågfrekventa dagstidningsmarknaden skulle se helt annorlunda ut om inte dagens stödformer funnits. av de omkring 85 tidningar som är berättigade till presstöd kan över tre fjärdedelar hänföras till denna grupp. För den högfrekventa pressen är beroendet av presstöd jämförelsevis mindre. För Svenska Dagbladet, som är den största presstödsberättigade tidningen, stod driftsstödet för år 2011 (inalles 59 miljoner) för endast fem procent av de totala intäkterna. För landsortspressens andratidningar uppgick motsvarande andel till i genomsnitt 25 procent. Trots stödet dras flera av tidningsföretagen i gruppen med stora ekonomiska problem. Även i denna kategori är det rimligt att anta att flera tidningar inte skulle funnits kvar om det inte vore för de statliga stödåtgärderna.
presstödsopinionens utbredning: vilka har en åsikt?
analysen av den svenska presstödsopinionen som presenteras i det här kapitlet bygger på data från 2012 års nationella soM-undersökning. Underlaget kommer från ett frågebatteri med elva frågor som rör inställningen till olika sakpolitiska
Jonas Ohlsson
178
förslag. Det förslag som här analyseras handlar om att avveckla det statliga presstödet.
Det rör sig alltså om ett förslag som traditionellt sett förfäktats på högerkanten av det partipolitiska spektret, och som i modernare tid också framförts på EU-nivå.
De svarandes inställning till förslaget presenteras i tabell 1. I tabellen redovisas utfallet i en rad olika grupper. Frågan om en avveckling av presstödet har ställts vid ytterligare ett tillfälle, år 2000. Resultatet från den undersökningen presenteras i parentes i tabellen.
Vi ska inledningsvis koncentrera oss på tabellens tredje resultatkolumn. här visas andelen som har valt svarsskalans mittenalternativ, att en avveckling av presstödet är ett ”varken bra eller dåligt förslag”.5 Med andra ord handlar det här om de svars-personer som inte har någon uttalad inställning för eller emot förslaget. Resultatet hjälper oss därmed att skatta åsiktsförekomsten i opinionen kring det svenska press-stödet.6 Måttet ger en enkel indikation på hur uttalad den allmänna opinionen kan anses vara, oavsett åsiktsriktning. Eller annorlunda uttryckt: Är detta en fråga som människor i allmänhet alls har några uppfattningar om?
av tabellen framgår att andelen av befolkningen som saknar en uppfattning i frågan uppgår till 57 procent. huruvida presstödet bör avvecklas eller inte är alltså en fråga som de flesta svenskar inte har någon åsikt om. I en jämförelse med andra inrikespolitiska spörsmål rör det sig om en ytterst liten åsiktsförekomst. av de sam-manlagt 58 sakpolitiska förslag som svarspersonerna i 2012 års soM-undersökning haft att ta ställning till är det här den fråga där lägst andel av befolkningen har en uttalad åsikt.
samtidigt visar tabellen att åsiktsförekomsten varierar mellan olika grupper i samhället. såväl kön och ålder som utbildning och subjektiv klasstillhörighet spelar roll för människors benägenhet att ta ställning till förslaget. så uttrycker män en uppfattning i högre utsträckning än vad kvinnor gör. Detsamma gäller för äldre människor i jämförelse med yngre, personer med högre utbildning i jämförelse med personer med lägre utbildning och personer som vuxit upp i tjänstemanna- eller företagarhem i jämförelse med personer med arbetar- eller jordbrukarbakgrund.
också politiskt intresse och politisk orientering spelar roll i frågan. Personer som säger sig vara intresserade av politik väljer i klart högre utsträckning att uttrycka en åsikt än dem som har ett begränsat politiskt intresse. Vad gäller placering på den ideologiska vänster-höger-axeln framträder också ett tydligt mönster. här tycks dock synen på presstödet i första hand hänga samman med hur starkt man definierar sig ideologiskt, snarare än om man håller till på vänster- eller högerkanten. Följaktligen är det på skalans båda ytterkanter (”klart till vänster” respektive ”klart till höger”), som ställningstagandet angående presstödet är mest explicit. när det gäller parti-sympati är åsiktsförekomsten högst bland parti-sympatisörer till Vänsterpartiet och lägst bland anhängare till Centerpartiet. (I båda fallen rör det sig dock om mycket små svarsgrupper, varför resultatet måste tolkas med försiktighet.) sympatisörerna till de största partierna, socialdemokraterna och Moderaterna, placerar sig i båda fallen nära genomsnittet för befolkningen som helhet.
Svenskt presstödsopinion
179 Tabell 1 Inställning till förslaget att avveckla det statliga presstödet, 2012
(2000), (procent, procentdifferenser och balansmått)
Mycket Ganska Ganska Mycket
bra bra Varken dåligt dåligt Balans- Antal förslag förslag eller förslag förslag mått svar Samtliga 7 (6) 9 (8) 57 (42) 18 (23) 9 (21) -11 (-30) 1 502 (1 717) Kommentar: Frågan lyder: Nedan finns ett antal förslag som har förekommit i den politiska debatten. Vilken är din åsikt om vart och ett av dem? Avveckla det statliga presstödet. Svarsalternativen är Mycket bra förslag, Ganska bra förslag, Varken bra eller dåligt förslag, Ganska dåligt förslag samt Mycket dåligt förslag. Till svaren i mittenkategorin har förts de respondenter som hoppat över delfrågan, men som valt att svara på en eller flera andra frågor i frågebatteriet. Balansmåttet anger andelen ”bra förslag” minus andelen ”dåligt förslag”.
Källa: De nationella SOM-undersökningarna 2000 och 2012.
Jonas Ohlsson
180
Utöver nyss nämnda mönster visar sig såväl den egna dagspresskonsumtionen som förtroendet för dagspressen generellt ha betydelse för inställningen till en eventuell avveckling av presstödet. Personer som anger att de som huvudsaklig morgontid-ning (på papper) läser en dagstidmorgontid-ning som tar emot presstöd (driftsstöd) tenderar att uttrycka en inställning i högre grad än personer som antingen läser en annan typ av tidning eller inte läser en tidning alls. här kan noteras att personer som läser en s.k. förstatidning – som alltså befinner sig i en lokal konkurrenssituation med en presstödsberättigad morgontidning – placerar sig mitt emellan presstödstidnings-läsarna och de övriga. när det gäller kopplingen till förtroende för dagspressen framträder samma mönster som för vänster-höger-orienteringen. Med andra ord är det inte om man har stort eller litet förtroende för dagspressen, utan benägenheten att faktiskt uttrycka en åsiktsriktning i sig (snarare än att ange mittenalternativet
”varken stort eller litet”), som har störst betydelse för huruvida man tar ställning till stödet eller inte.
Frågan om presstödets eventuella avveckling ställdes också år 2000. Den tydligaste förändringen som skett i presstödsopinionen under den tid som passerad mellan de båda mätpunkterna är en stor ökning av just den grupp svarande som inte har någon uttalad inställning i frågan. andelen som väljer det osäkra mittenalternativet (”varken bra eller dåligt”) har på tolv år vuxit med 15 procentenheter, från 43 till 57 procent. Ökningen är generell och kan hänföras till i princip samtliga av de undergrupper som presenteras i tabell 1. Minst har ökningen dock varit bland de personer som definierar sig som klart till höger: +6 procentenheter. Motsvarande ökning på yttre vänsterkanten är +16. Vad ideologi beträffar indikerar resultaten att det alltså huvudsakligen är i de mest klara högerleden som presstödsfrågan förblivit en fråga som människor har en tydlig uppfattning om. På vänsterkanten däremot förefaller intresset för frågan ha minskat över tid.7
Åsiktsförekomstens mekanismer
Utfallet i tabell 1 ger en översiktlig beskrivning av hur olika bakgrundsfaktorer hänger samman med åsiktsförekomsten kring förslaget att avveckla det statliga presstödet. likafullt ger den inte hela bilden av vilka bakgrundsfaktorer som ytterst formar opinionen. Exempelvis vet vi sedan tidigare att det finns tydliga samband mellan till exempel ålder och utbildning, och mellan utbildning och politiskt intresse. Relationen mellan vänster-högerinställning och partisympati är också väl dokumenterad. Endast genom att undersöka förklaringsvariablerna med kontroll för varandra går det att fastställa inte bara vad det är som egentligen har betydelse för att människors ska ha en uppfattning i frågan om det kloka i förslaget att avveckla det statliga stödet till de svenska tidningsföretagen – utan dessutom varför andelen utan en tydlig uppfattning i presstödsfrågan har ökat över tid.
I tabell 2 redovisas en binär logistisk regressionsanalys med utgångspunkt i tabell 1:s tredje resultatkolumn. Metoden gör det möjligt att isolera enskilda effekter på
Svenskt presstödsopinion
181 den studerade frågan av en eller flera tänkbara förklaringsvariabler. (Vad analysen i tabell 2 konkret visar är sannolikheten för att ha en inställning i frågan utifrån de olika förklaringsvariablerna.8) I tabellen ingår endast de förklaringsfaktorer som i en samlad analys visat sig ha en självständig förklaringskraft i förhållande till övriga faktorer.
Med regressionsanalysens hjälp kan vi förkasta några av de i tabell 1 framskym-tande sambanden. när effekten av de olika förklaringsvariablerna ställs mot varandra försvinner betydelsen av både klassbakgrund och partisympati. Men vad som kanske är mer noterbart är att också betydelsen av vilken tidning man läser saknar bäring på inställningen till presstödet. Med andra ord verkar inte det faktum att man läser en presstödstidning ha någon betydelse för huruvida man kan ta ställning i press-stödsfrågan eller inte.
Tabell 2 Sannolikheten att uttrycka en åsikt (”bra” eller ”dåligt förslag”) om förslaget att avveckla det statliga presstödet, 2012. Binär logistisk regression
Standard- Wald’s Frihets- Odds-
Koefficient β fel chi2 grader kvot ∆ p
Konstant -1,919 0,228 70,746 1 0,147***
Kön (0=kvinna, 1=man) 0,309 0,115 7,207 1 1,362** +0,08 Ålder (16–85 år) 0,010 0,003 9,634 1 1,010** +0,17 Högskole-/universitets-studier
(0=nej, 1=ja) 0,328 0,129 6,440 1 1,388* +0,08 Vänster-höger (dummy-kodad;
ref. = varken eller) 13,794 2
Något till vänster/höger 0,265 0,134 3,905 1 1,303* +0,07 Klart till vänster/höger 0,616 0,166 13,794 1 1,852*** +0,15 Pol. intresse (0=nej, 1=ja) 0,640 0,122 27,632 1 1,897*** +0,16 Förtroende för dagspressen
(dummykodad; ref. = varken eller) 19,907 2
Stort förtroende 0,413 0,140 8,696 1 1,511** +0,10 Litet förtroende 0,575 0,136 18,008 1 1,778*** +0,14
Kommentar: Signifikansnivåer: * p<0,05; ** p<0,01; *** p<0,001. Likelihood ratio test: chi2 121,239, df 8, p 0,000. Hosmer & Lemeshow: chi2 3,786, df 8, p 0,876. Cox & Snell’s R2 = 0,084. Nagelkerke’s R2 = 0,112. N = 1 388. I analysen har svarsalternativen Mycket bra förslag, Ganska bra förslag, Ganska dåligt förslag samt Mycket dåligt förslag getts värdet 1 och alternativet Varken bra eller dåligt förslag värdet 0. I den senare kategorin ingår även de respondenter som hoppat över delfrågan, men som valt att svara på en eller flera andra frågor i frågebatteriet. För frågans exakta formulering, se kommentar tabell 1. För att underlätta tolkningen av de logistiska effekterna (”β”) har vi i kolumnen ”∆ p” (beta p) beräknat hur stor procentuell förändring av sannolikheten att vara antingen för eller emot förslaget att avveckla det statliga presstödet (=värdet 1) som varje enskild förklaringsfaktor bidrar med när alla andra förklaringsvariabler antar sitt genomsnittliga värde.
Källa: Den nationella SOM-undersökningen 2012.
Jonas Ohlsson
182
samtidigt ser vi att några av sambanden i tabell 1 styrks i den multivariata analysen.
Inledningsvis konstateras att betydelsen av kön, ålder och utbildningsnivå är kvar.
Även när hänsyn tagits till övriga förklaringsvariabler tenderar män i högre utsträck-ning än kvinnor att ha en åsikt i presstödsfrågan. Vidare ökar åsiktsförekomsten ju högre upp i åldrarna vi söker oss. Vad gäller betydelsen av utbildningsnivå visar det sig emellertid att den enbart gäller för personer som läst vid högskola eller universitet (kategorin ”hög utbildning” i tabell 1). Mellan de lägre utbildningsnivåerna finns det inga signifikanta skillnader.
också huruvida man söker sig mot någon av ytterkanterna på den ideologiska vänster-högerskalan kvarstår som enskild förklaringsfaktor. något mindre förkla-ringskraft, men likafullt med en klart signifikant oberoende effekt, har förtroende för dagspressen. I synnerhet är det personer som har ett ganska eller mycket litet förtroende för dagspressen som skiljer ut sig (i förhållande till referensgruppen
”varken eller”).
sammanfattningsvis kan alltså konstateras att gruppen som har en klart uttryckt åsikt i frågan om presstödet skiljer sig något från resten av befolkningen. I grup-pen finns en överrepresentation av män, av äldre, av personer med hög utbildning och av personer med politiskt intresse och/eller med en klar positionering på den politiska vänster-höger-axeln.De systematiska skillnader som framträder i tabell 2 indikerar att det finns en tydlig social skiktning i den svenska presstödsopinionen.
när vi gör motsvarande analys av resultaten från år 2000 framkommer att press-stödsopinionen har kommit att skifta karaktär. när hänsyn tas till samma förkla-ringsvariabler visar det sig att för tolv år sedan hade vare sig kön eller ålder någon egen självständig betydelse för åsiktsförekomsten i presstödsfrågan. Det samma gällde för utbildningsnivå. Även om såväl politiskt intresse som styrkan i den ideologiska orienteringen var viktiga förklaringsvariabler även år 2000 så tycks presstödsfrågan ha haft en tydligare partipolitisk prägel i början av seklet, åtminstone vad åsiktsfö-rekomsten beträffar. således framträder i analysen en signifikant positiv effekt av att sympatisera med antingen s eller C.9 också klassbakgrund hade betydelse, i så måtto att personer uppvuxna i antingen arbetar- eller tjänstemannahem var mer benägna att uttrycka en åsikt för eller emot presstödet än övriga. Till skillnad från läget idag hade slutligen också den egna tidningskonsumtionen en enskild bety-delse: störst sannolikhet att uttrycka en åsikt i presstödsfrågan fanns således bland de personer som inte läste någon dagstidning alls. Däremot hade det inte heller år 2000 någon betydelse huruvida tidningen man huvudsakligen läste var en press-stödstidning eller inte.
presstödsopinionens riktning: vilka är för och vilka är emot?
Ett naturligt nästa steg i analysen blir att rikta uppmärksamheten mot dem som faktiskt har en åsikt i frågan om det statliga stödet till dagspressen. Underlaget återfinns återigen i tabell 1.
Svenskt presstödsopinion
183 av tabellen framgår att andelen som tycker att det är ett antingen mycket eller
183 av tabellen framgår att andelen som tycker att det är ett antingen mycket eller