www.austria.swea.org I austria@swea.org
ceremonin fortsatte i flera år.
Efter julklappsutdelning och innan gröt och godis, var det fritt fram för långdansen!
Juldansen går ... det gjorde den verkligen, för alla grannarna i huset öppnade sina ytterdörrar på vid gavel och familjerna kunde dansa in och ut hos varandra. Det
förunderliga är att detta tilldrog sig i ett hyreshus inom tullarna Stockholm, som man så vackert säger.
Detta var minnena jag hade med mig, när jag plötsligen blev varse att nu får jag fira jul bäst jag kan "i förskingringen". Något julbord var inte att tänka på för två personer, det hade inte fungerat, men julgröt skulle jag allt bjuda på och pynta skulle jag också, så gott det nu gick. Ung, nygift, första barnet på väg och en liten charmig lägenhet i Wien skulle få utgöra ramen för mitt mediokra julfirande.
Vi hade fått en julgran från min makes farfars skog och den skulle jag smycka på gammaldags svenskt manér, hade jag tänkt. Jag hade inhandlat halmsaker och röda lackäpplen, suttit och knåpat hjärtan av glanspapper, som jag hade stoppat en nöt i och krusat papperskarameller med godis i. Kronan på verket var dock alla svenska flaggor som jag överdådigt anbragt över hela granen, på grenarna som girlanger och i toppen satt två stora svenska flaggor, kronan alltså! Jag hade hängt för glasdörren, så att den unge maken inte skulle se härligheten på kvällen innan, utan få sig en överraskning på julaftons morgon.
Och nog lyckades det alltid!!! Den unge mannen stod hänförd inför min skapelse, tittade och tittade, sedan utbrast han: "Hoppala, bald haben wir die Staatspolizei hier!" (Hoppsan, nu har vi snart stats-säkerhetspolisen här, om jag får översätta så fritt). Granen strålande i ett franskt fönster så att alla kunde ta del
av den!
Fick jag utlopp för min kreativitet i gran med flaggor, så fick jag sätta manken till och när det gällde julgröten. Jag lyckades, den smakade gott, men som ni kan se på fotografiet, var jag inte en inövad
grötlagerska för man ser hur gröten har runnit utmed kastrullen! Jag har bättrat mig under åren, jag lovar!
Carina Kainz
www.austria.swea.org I austria@swea.org
Varje gång vi ger ut vår fina tidning hjälps redaktören och jag åt att korrekturläsa alla texter.
Alltid är det något vi missat men ni ska veta att vi gör vårt bästa. Självfallet är det
redaktören som gör det stora jobbet och jag slukar i mig dessa alster och korrigerar någon enstaka bokstav. Den här gången har läsandet tagit mycket längre tid än vanligt på grund av att det var så fascinerande att ta del av alla underbara julberättelser. Det påminde mig om våra egna jular när barnen fortfarande bodde hemma. En riktig nostalgitripp!
Solweigs och Kattas berättelser väckte minnen av julskinkan och Weihnachtsstollen på samma bord. Åsas jular tog mig tillbaka till julaftnar med min pappa vid pianot, ett uppdrag som så småningom togs över av vår yngste son. Anitas och Cissies planering och
förberedelser inför denna festmåltid hade en mycket hög igenkänningsfaktor. Evas (J)
väntan på tomten var också ett inslag som kändes bekant. I mitt fall när väntan blev för lång tog jag till saxen och gjorde mig och hunden fina inför tomtens ankomst. Resultatet blev att stackars tomten höll på att få hjärtslag vid åsynen. Hundens bruna päls hade en fläck av vit päls mitt på ryggen resten av hennes liv. Hundar har jag haft hela mitt liv men alltid tikar så jag behövde aldrig uppleva Birgittas våndor på mina promenader.
Gabriellas sabbatsår från julen och Ingas vartannat år förslag kändes också igen. Hemma i Stockholm brukade vi vara sisådär 15 personer vid bordet varje julafton. När jag bestämde mig för att påbörja mina andra studier blev tanken på julbestyr mitt i tentaläsning väldigt oattraktiv. Elises tomte flög till Afrika, för oss blev det tvärtom. Vi styrde kosan mot USA. En annorlunda jul med vissa exotiska inslag, inte direkt som i Louises beskrivning av julen i Beirut men som bl.a. inbegrep 60 ton importerad snö i 25-gradigt värme. Det får nog bli en annan historia. Magusias luciaupplevelse med uppstigning i ottan påminde mig om mina skolår då man fick infinna sig på skolan med en klar strupe, uppsjungen och redo för dagens luciatåg vid 6.00 för att därefter bege sig i mindre grupper till olika platser på stan och lussa.
Ungefär 12 timmar senare samlades hela skolan vid trappan på Sergelstorg (ca 1200 elever) och det sjöngs för kung och fosterland. Vilken känsla det var!
Karins berättelse fick mig verkligen att dra på mungiporna och tog mig tillbaka till mitt absolut första år som nygift. Den köpta skrapan min man kom hem med förtjänade nog inte namnet julgran. Evas (D) julbestyr med Kalle Anka kl. 15.00 är en direkt erinran om våra egna jular. Till denna dag har vi en riktig juvel, en dvd skiva med "Kalle Anka och hans vänner önskar en god jul" och med Bengt Feldreich som Benjamin syrsa. Om ni tror att den kan tittas på närsomhelst så har ni helt fel. Något år försökte jag starta tittandet tio minuter
En släng av nostalgi
www.austria.swea.org I austria@swea.org
i tre. Den tillsägelsen jag fick från mina kära söner vill jag inte uppleva igen.
Malins beskrivning av den trolska kvällen och snön fick mig att tänka på avslutningen på våra julaftnar då vi övermätta och lite småtrötta begav oss till Engelbrektskyrkan för midnattsmässan i knastrande snö. Efter alla minnen drogs jag in i nutiden med Hannas så fina reflektioner med påminnelse om att inget ont som inte har något gott med sig. Visst är det kämpigt på många sätt men vi fick också tillfälle att stanna upp och ta vara på tiden på ett sätt som vi inte har gjort på länge, om överhuvudtaget.
Stort tack till er alla för dessa berättelser. Det blev som att läsa H.C. Andersens och Dickens olika korta berättelser, vilket vår äldste son brukade läsa för oss i väntan på
midnattsmässan.
Vår redaktör, Carina, delade med sig av sin första jul i "förskingringen". Det fick mig att tänka på vår sista jul i Stockholm innan det bar av till London.
Jag tackar för mig och önskar er alla en riktigt God Jul, Gott Slut och ett Gott Nytt År 2021!!!
Roma Bratt
www.austria.swea.org I austria@swea.org
Vår Swea Solweig Rittenschober bjuder på mycket intressant information angående SWEAs rumsförmedling. Det blir väl ljusare tider inom en snar framtid och då kan kanske SWEAs internationella rumsförmedling komma väl till pass. Vilken trevlig service vi Sweor har att tillgå i vårt nätverk! Efter några års paus, har vi beslutat att anmäla vår avdelning
som värdar för kort boende igen.
Syftet är att ge resande Sweor tillfälle att övernatta förmånligt och träffa andra Sweor som bor på orten. Om inte rum kan ordnas hos en Swea, kan förslag på prisvänligt hotell eller "
bed and breakfast" ges.
Vad som ingår är rum, frukost, tillfälle att tvätta och stryka samt upplysningar om sevärdheter.
Vad som ej ingår är transporter till och från flygplatsen el. övriga transporter. Sightseeing (Naturligtvis kan överenskommelse om detta göras). Ersättningen benämns i detta
sammanhang som donation. Euro motsvarande 40-80 USD per natt/person. Värdinnan bestämmer belopp och hur länge gästen kan stanna. Mindre beloppet är rimligt för bostad utanför stadscentrum, som därför innebär transportkostnader.
Du som känner att detta är något du vill ställa upp på, anmäler dig vänligen till mig på följande adress:
room.swea.austria@gmail.com
Kan berätta att jag själv haft förmånen att utnyttja denna service under en vistelse i Chicago och fann det mycket positivt!
På återhörande, Solweig
Solweig bifogar en viktig lista samt ett ypperligt foto på vad hon kallar "en baglady"!
Underbart, Solweig!!!