1. Inledning
1.5. Källmaterial
Samfundet I.I: Judiska Intressets protokoll skiljer sig något mellan de båda avdelningarna. I Stockholm har det oftare hållits möten och i de flesta fall har det gjorts avskrifter på dessa protokoll vilka skickats till Göteborgsavdelningen för att även de skulle kunna ta del av vad som försiggick inom sällskapet i huvudstaden. I Göteborg möttes de enbart vid ett fåtal tillfällen varje år och deras protokoll är oftare av ringare längd, men också deras protokoll kopierades för att sändas till Stockholm. Den största andelen av det undersökta materialet är Stockholmsavdelningens mötesprotokoll, såväl avskrifter som originalhandlingar. Samfundet bildades 1841 och var möjligtvis aktivt till 1863, osäkerheten ligger i att det inte påträffats några uppgifter på när sällskapet upplöstes men det som med säkerhet kan sägas är att materialet i Samfundets arkiv sträcker sig till 1863. Det som finns bevarat är främst protokoll från åren 1841–1852 för Stockholmsavdelningen och 1842–1851 för Göteborgsavdelningen. Jacobowsky beskriver Samfundets arkivmaterial som ”en guldgruva för studiet av
svensk-judisk historia åren 1841–53”.177
175 Charles Wetherell. ”Historical Social Network Analysis (New Method for Social History)” international
Review of Social History. Vol. 43, 1998.
176 Se nedan. Carl Henrik Carlsson. A Polish Jew, Swedish Clergymen and the Jewish Community – a case study
from 1848. I Jews and Christians in Dialogue II: Identity – Tolerance – Understanding. Michal Bron Jr (red.). Stockholm: Almqvist & WIksell International 2001.
31
Vid jämförelser mellan avskrifterna av Stockholmsavdelningens protokoll, i Göteborgsavdelningens arkiv, och originalprotokollen finner vi att de i en överväldigande majoritet av de fall då jämförelser gjorts är de i det närmaste identiska, ned i var punkt och komma. Med detta sagt så bör nämnas att det återfinns en del fall då originalet och avskriften skiljer sig åt, med anteckningar i marginalen och dylikt. Var avskrift har ej jämförts med varje original. I vissa fall finns enbart avskrifter: detta gäller i de flesta fall brev, uppsatser och liknande handlingar men även vid några tillfällen har protokollen enbart överlevt som avskrifter – vilket främst gäller Göteborgsavdelningens protokoll under de sista åren.
Självklart går det inte att förlita sig på exakt vad som har sagts vid dessa sammanträden. Att känsliga ämnen berördes kunde leda till att heta debatter blossade upp och då är den enda inblicken som ges i materialet ledtrådar såsom ”liflig discussion” eller liknande. Alla gånger har inte heller protokoll förts vid möten utan vid ett fåtal tillfällen har detta först senare blivit nedskrivet. Detta då exempelvis göteborgarna ej ville vanhelga shabbat genom att föra
anteckningar då möte var tvunget att förläggas till en fredag.178
Protokollen och breven är kvarlevor med stundom berättande karaktär. Enbart för att en källa
är berättande betyder det inte att det inte är en kvarleva.179 De redogör ibland för saker som
skett och ger därmed deras bild av händelseförlopp. Det rör sig oftast inte om några större händelser och är därmed ofta svåra att kritiskt säkerställa. I vissa fall är det förstahandsinformation men många gånger är det likaså andrahandsberättelser – händelser som de fått återberättat för sig. De framhöll själva att de inte borde agera på information som de enbart fått till sig muntligen utan de väntade ofta tills de kände sig säkra på källans tillförlitlighet.
Källorna är kvarlevor från Samfundets sammankomster och dess verksamheter. De redogör för sin samtid och det som skedde på mötena: vad som diskuterades och vilka beslut som fattades. Något som stärker deras trovärdighet är det faktum att sällskapet var hemligt. Dessa protokoll var inte ämnade för någon utomståendes ögon, inte ens inom de egna församlingarna. Med det sagt så kan en därmed inte bortse från att det är synnerligen tendentiösa källor – de visar i stort sett enbart en sida av myntet. Materialet redogör för deras världsbild och deras strävan efter rättigheter och friheter. Bland bilagorna återfinner vi brev från utomstående men dessa är nästan uteslutande från personer som Samfundet på något sätt samarbetade med för att nå sina mål. Det fanns även en rädsla bland Samfundets medlemmar för att bli avslöjade, vilket
178 Brev från Ludvig Hartvig till Axel Lamm. Göteborg 26 jan 1849. RA:JFS:05:01:A1a:8.
179 Maria Ågren. Källkritik. I Metod: Guide för historiska studier. Martin Gustavsson, Yvonne Svanström (red.) Lund: Studentlitteratur AB 2018, 57.
32
ledde till en diskussion om protokollens beskaffenhet men inte till någon bestående förändring. Förutom protokoll och brev finns det även revisionsberättelser för åren 1841–1853. Den sista skriven i april 1854. Denna sista revisionsberättelse nämner att protokoll för Stockholmsavdelningens sammanträden även fördes efter 1852. Vad som hände med dessa senare protokoll är tyvärr för mig okänt men att det berör rädslan för upptäckt kan anas i revisionsberättelsen för 1851–53, mer om detta nedan.
Materialet som finns vid sidan om protokollen är mycket knapphändigt. Detta material sträcker sig från 1782 till 1863 och innehåller vitt skilda dokument: lagtexter, motioner, brev, böcker, förteckningar över böcker och tidningar med mera. Det äldsta materialet är avskrifter av kungliga förordningar och olika dokument rörande judarnas legala ställning i riket. Materialet efter cirka 1840 kan kopplas till Samfundets verksamhet: exempelvis L. Lewin juniors rapporter angående judars ställning i diverse länder, mestadels europeiska stater men även USA. Efter cirka 1850 blir materialet väldigt ringa, diverse brev och andra dokument finns bevarade men inget som ger någon klar bild av Samfundets dåvarande verksamhet.
För att komplettera källorna angående begreppen ”jude” och ”mosaisk” i Samfundets arkiv har även en del föreståndar- och församlingsprotokoll, med tillhörande korrespondens, från såväl församlingen i Stockholm som den i Göteborg, undersökts. Detta för att bredda underlaget, mestadels diakront då materialet som används är från mitten av 1870-talet. Anledningen till detta beslut togs är inte enbart för att förlänga undersökningen i tid utan baserar sig snarare på min egen tidigare forskning, då det är känt att det förekom debatter angående just begreppen ”jude” och ”mosaisk”. Idealt hade varit att undersöka föreståndar- och församlingsprotokoll för den tid då Samfundet var aktivt men blir på grund av dess omfång föga möjligt under tidsramen.
Louise Magnus, född Fürstenberg, skrev i början av 1900-talet ned sina memoarer om livet inom den göteborgska judenheten. Skriften Från flydda tider. Minnen från Oscarsdal trycktes
1912, för att delas ut till släkten.180 Detta är en berättande kvarleva som är yngre än det övriga
källmaterialet och ger självklart ingen objektiv bild av förhållandena men kan ändå ge en fingervisning till omständigheterna inom gruppen. Den beskriver personer i den mosaiska gruppen i Göteborg under 1800-talets andra hälft, över sextio år efter vissa händelser som beskrivs. Då Louise Magnus mor var född Warburg finns det beskrivningar av vissa Samfundsmedlemmar i skriften. Magnus memoarer ger ingen tillförlitlig bild, då detta är nedskrivet långt senare, men kan fungera som komplement till övriga källor.
33
E. M. C. Pontin, en konservativ politisk författare som var verksam vid denna tid. Skrev bland annat Judarnes emancipation ur svensk synpunkt betraktad: del 1 & 2 i samarbete med Samfundets Stockholmsavdelning. Dessa båda broschyrer, det vill säga kortare politiska skrifter, är främst baserade på material som I.I:ster insamlat. Skrifterna är därmed lika tendentiösa som Samfundets eget material men ger ändå en annan aspekt på situationen då Pontin var kristen och konservativ. Båda texterna har använts för att bredda förståelsen men likaså krävs en smärre analys av själva broschyrerna.
Källorna är som nämnts tendentiösa vilket dock är gynnsamt för den här undersökningen. Tendensen i materialet kan i sig ge intressanta insikter om varför något skrevs eller varför individer eller grupper agerade på ett visst sätt. Att analysera tendenserna omvandlar dem från en källkritisk utmaning till ett redskap för att förstå Samfundet. Det är själva ansatsen och avsikten med källornas tillblivelse som blir intressant i en sådan här undersökning. Jag är inte ute efter att källkritiskt utröna deras påståendens sanningshalt utan är snarare ute efter tendensen. Det är den som undersöks då ett begrepp eller ett beslut analyseras. Ett tendentiöst material är en förutsättning för min undersökning av Samfundet I.I.
1.5.1. Avgränsningar
Materialet som används i den här undersökningen kunde givetvis ha breddats och kompletterats. Framförallt med protokoll från föreståndarnas möten i båda församlingarna, Stockholm och Göteborg, men likaså med församlingsprotokoll och annat material från exempelvis de diverse kommittéer och föreningar som fanns i dessa städer. Likaså de artiklar som berörs i materialet kunde vara av intresse för att se vad det faktiskt stod i de skrifter som de försökte bekämpa men jag har valt att koncentrera mig på Samfundets eget material, detta för att få en klarare bild av självförståelsen inom gruppen. Historiska undersökningar skulle i nästan samtliga fall kunna dra nytta av ett bredare material men det är inte alla gånger möjligt. Undersökningen kommer huvudsakligen beröra tidsperioden 1841–1852, främst på grund av materialets natur. Som ovan nämnt har undersökningen vidgats fram till 1875 men efter 1852 görs enbart vissa nedslag i källorna. Denna förlängning av tidsindelningen är främst för att fånga upp vissa aspekter av begrepp som annars hade gått förlorade.
34