Stefan Karlsson, Trollhättan
Redan före konkursen visste Stefan Karlsson hur det var att bli uppsagd från Saab. Det blev han 2009 och fick gå hemma några månader innan företaget be-hövde honom igen. Då trodde han att det var för gott, men till hans stora förvåning fick han och alla andra sluta två år senare.
Nästan hela Stefan Karlssons släkt har någon gång jobbat på Saab: mamma, pappa, bror och morbror.
De flesta av hans kompisar jobbade också där. När företaget skulle minska på personalen 2009 och Stef-an Karlsson var en av dem som blev uppsagd var det därför väldigt jobbigt. En coach från Startkraft för-sökte uppmuntra honom men det hjälpte inte mycket.
– Jag sökte jobb, gick hemma, klättrade på väggarna och ville bara tillbaka. Inga arbetsgivare hörde av sig och självförtroendet fick sig en knäck.
Men efter några månader hörde hans tidigare chef på Saab av sig. Orderläget var bättre och Stefan Karlsson behövdes igen. Det var ”jackpot” som han beskriver det.
Allt blev som vanligt igen. Men under 2011 blev han orolig när produktionsstoppet skedde och lönerna inte utbetalades. Med tanke
på vad som hade hänt några år tidigare
bestämde han sig för att söka andra jobb och att ställa in sin första resa utomlands. Han hade tänkt fira sin 30-årsdag i Thailand, men av-beställde den för att spara pengar.
– Inget företag hörde av sig och jag vet faktiskt inte vad som hade hänt om de gjort det. Det hade nog varit svårt att slita sig från ett företag man varit på i tolv år.
De flesta av hans släktingar hade slutat på Saab några år tidigare och gått till andra företag. Stefan Karlsson hade svårt att tänka sig att en konkurs verkligen skulle in-träffa.
– Trots produktionsstoppet var vi på jobbet. Det var vår chef som var övertygad om att produktionen skulle komma i gång. När konkursbeskedet kom trodde jag inte att det var sant.
Inskrivningen hos Arbetsförmedlingen gick smärtfritt, men hans oro för ekonomin var stor. Han hade köpt en bostadsrätt några år tidigare och hade lån och räntor att betala. Eftersom Saab inte betalade ut lönerna i tid och lönegarantin dröjde räckte inte pengarna. Men i stället för att låna av banken vände han sig till sin mamma.
– Det kändes bättre på något vis.
Direkt när han fick träffa ”sin” coach från Startkraft insåg han att det var en person han gillade mycket bättre än coachen han hade träffat två år tidigare. Det bästa var att coachen tog det lugnt.
– Han ville lära känna mig först. Det kändes som han förstod mig och det var skönt.
Stefan Karlsson Ålder: 32 år Bor: Trollhättan År vid Saab: 12 Sista jobbet: Montör
Just nu: Jobbar på ett industri-företag i Färjelanda men är anställd av ett bemanningsfö-retag
”Han ville lära känna mig först.
Det kändes som han förstod mig och det var skönt.”
Coachen tyckte att Stefan Karlsson var tydlig och bra med vad han ville och därför inbjöds han att delta när arbetsmarknadsminister Hillevi Engström besökte Trollhät-tan.
– Jag beskrev hur man mår, att det inte går att sitta och söka jobb framför en dator hela dagarna, att man måste göra annat också.
Ett av de jobb han hade sökt på eget initiativ var hos bemanningsföretaget Lernia. I slutet av augusti hörde de av sig och erbjöd jobb på Volvo i Göteborg. Men redan efter två och en halv månad varslade Volvo personal. Han var en av de varslade och i mitten av oktober var han arbetslös igen. Kontakten med coachen återupptogs och Stefan Karlsson berättade att hans dröm var att antingen jobba som testbilsförare eller budbilsförare. Han ville lämna det monotona industrijobbet och sökte många jobb. Oftast hörde inte arbetsgivarna av sig över huvud taget. Det irriterar honom.
Någon form av besked är de skyldiga att ge alla som söker jobb, anser han. Via Manpower fick han jobb på Ikea i Uddevalla genom en kompis som rekommenderat honom. Han var dock bara där i fyra dagar eftersom Manpower hävdade att Ikea inte varit nöjt med honom.
– Jag tror faktiskt att det var fel.
Manpower hörde av sig igen. Nu var det ett industriföretag i Färjelanda som tillver-kar plastdetaljer som ville att han skulle börja där den 1 april. Det innebar lite längre resor eftersom företaget ligger knappt sex mil från Trollhättan och dessutom hand-lade det om ett tämligen hårt jobb. Men det var ett jobb och därför började han där och arbetade där fram till sommaren 2012.
– Jag blev tillsagd att säga upp mig under de veckor företaget var stängt och gå på a-kassa under den tiden. Alternativet var annars att gå utan lön.
Han sade upp sig och kom tillbaka till samma företag efter fyra. Och efter några må-nader kom det efterlängtade beskedet. Manpower erbjöd en tillsvidareanställning som han tackade ja till. När vi ses är Stefan Karlsson sjukskriven i en vecka. Hans ärvda problem, restless legs, som gör att det kryper i benen när han ska sova har lett till stora sömnproblem. Periodvis sover han därför bara en till två timmar per natt, vilket var fallet i början av september. Till sist sade hans arbetskamrater ifrån och skickade iväg honom till företagsläkaren som sjukskrev honom.
– Hade jag varit på Saab eller haft ett annat fast jobb hade jag sjukskrivit mig tidi-gare, men när man har en tillfällig anställning är det svårt. Jag vill inte bli av med det här jobbet också.
Hans mål är en fast anställning, även om det handlar om ett industrijobb. Då skulle han slippa den oro och osäkerhet han nu känner inför framtiden. Han tycker att de han talat med på Arbetsförmedlingen under perioderna av arbetslöshet inte har visat någon förståelse för hur det är att vara arbetslös.
Hans coach var däremot bra. Inte minst samtalen som gav honom mer självförtro-ende och energi var bra. Samtidigt tror han att han skulle ha kunnat få mer hjälp.
Men han har svårt att be om stöd och har svårt att visa att han inte kan.
– Ber man inte om hjälp på Arbetsförmedlingen så händer inget. Det var kanske dumt men jag kunde inte.
66
När drömmen om ett nytt fast jobb är infriad börjar Stefan Karlsson fundera över om det inte är dags för den inställda utlandssemestern.
– Den ska bli av, men jag tar det lite lugnt ännu så länge.
När drömmen om ett nytt fast jobb är infriad börjar Stefan Karlsson fundera över om det inte är dags för den inställda utlandssemestern.
– Den ska bli av, men jag tar det lite lugnt ännu så länge.