”Tänk dig att slippa köra truck och ha arbetskläder och istället göra

skillnad för någon annan.”

Coachen var uppmuntrande. De kom fram till att eftersom skolan inte gått så bra och betygen var för låga skulle han söka utbildningar som inte krävde betyg från gymna-siet. Till sist hittade de tre utbildningar till behandlingspedagog där skolan gör an-tagningar genom intervjuer. Den närmaste var Viskadalens folkhögskola utanför Borås.

– Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv som när jag åkte på intervjun.

För att vara på den säkra sidan sökte han till flera skolor. Men sommaren kom och ingen skola hörde av sig så han sökte jobb igen.

– Ska jag vara ärlig var det jobb som jag inte ville ha. Jag hoppades så på att få komma in på utbildningen.

I början av augusti kom äntligen beskedet. Han var antagen på Viskadalens folkhög-skola och stod som reserv i Jönköping. Efter ett möte på Arbetsförmedlingen fick han klart för sig att förmedlingen skulle betala reskostnaderna till Borås och kostna-den för folkhögskolan som var internat. Själv skulle han behålla samma ersättnings-nivå som a-kassan men nu kallades den för aktivitetsstöd. Han började i augusti förra året och blir klar sommaren 2014.

– I början var det jobbigt att plugga men det är det inte längre. Det här är det bästa jag har gjort och något jag borde ha gjort för länge sedan, om jag hade haft modet.

Jörgen Hallberg är väldigt tacksam att coachen på Startkraft uppmuntrade honom att plocka fram drömmen om studier. Det är hennes förtjänst att de tankarna fullföljdes, anser han. Hon hittade lämpliga kurser som inte låg alltför långt bort. Men ibland var hon överdrivet uppskruvad, anser han. Allt skulle gå så väldigt bra och inget var nå-gonsin svårt. Hon tecknade en bild som kändes överdrivet och forcerat optimistisk.

Och ibland lovade hon för mycket.

– Jag hade hört att kontakten med coachen mest skedde i början och sen skulle den trappas ner och frågade om det. Men hon hävdade att vi skulle ses intensivt och länge.

Så blev det inte, konstaterar Jörgen Hallberg. Sedan han började skolan har de inte haft mycket kontakt. Och även om hans behov av en coach inte är speciellt stort tycker han inte om att coachen sade saker som hon inte menade. Samma sak gäller det faktum att hon aldrig kommit till skolan, trots att hon lovat. Handläggaren på Arbetsförmedlingen var bra tyckte han. Samtidigt anser han att det är något fel med hela upplägget på förmedlingen. Det är för mycket kontroll och för lite hjälp.

– Jag tycker att handläggarna ska vara mera aktiva och hjälpa till mer, inte minst oss som har funktionshinder.

IF Metall är han inte heller helt nöjd med. På skolan berättade en elev att det gick att söka speciella fackliga stipendier för dem som studerar på folkhögskola. Han ringde IF Metall i Trollhättan för att fråga om det var något som omfattade honom.

– Men ingen visste något och jag fick bara beskedet att själv ringa LO i Stockholm.

Det tyckte jag var dåligt. De vet mer vilka man ska kontakta än vad jag gör. Ett sam-tal till Stockholm har jag väl ändå tjänat ihop till med min fackavgift?

Men det viktiga är den förändring som konkursen lett till för hans egen del. Till sommaren nästa år är han rätt säker på att ha någon form av behandlingsjobb.