I det här avsnittet tänker jag försöka visa vilken betydelse lärare och även andra vuxna har när det gäller den sociala utvecklingen. När Malin berättar för mig om hennes relationer med vuxna verkar hon av olika skäl haft svårt för att lita på vuxna personer. Hon kan ge några goda exempel på vuxna som har sett henne för den hon är och som har funnits som ett stöd. Flera gånger i sin berättelse återkommer hon till tyskläraren som verkar ha betytt mycket för henne. Tyskläraren har fått henne att känna sig betydelsefull genom sitt sätt att bemöta sina elever. Malin beskriver henne som en snäll person som kändes äkta. Hennes sätt att vara
24
gjorde att det kändes som om hon verkligen brydde sig och tyckte om sina elever. Malin uttrycker det som att ” Det kändes inte som om hon jobbade för pengarna utan som om hon faktiskt ville hjälpa en”. Hon fortsätter sin berättelse med att beskriva henne som en lugn person som också kunde ryta ifrån om det behövdes men på ett sätt som gjorde att det inte kändes personligt.
Medan de andra, de titta inte på en, vifta med händerna åt en, dom snäste åt en när dom var stressade. Men tyskaläraren hon var alltid lugn på något vis. När hon blev stressad eller upprörd och till och med behövde ryta ifrån så gjorde hon det på ett sånt
professionellt sätt att man inte kände att det var ett personligt påhopp.
När Malin jämför tyskläraren med andra lärare kommer det också fram att hon var en person som kunde se bakom beteendet. ”Men det fanns en lärare där som såg människan bakom, det var tyskaläraren. Hon var så go och snäll mot allihopa.”
När Malin berättar om andra lärare framkommer det att de istället har en tendens att stämpla sina elever. Malin säger att det var svårt att bryta sitt sätt att vara.
Man fick liksom aldrig en chans till att bryta sitt beteende heller. // Så hade du en gång i tiden i tredje eller fjärde klass varit klassens clown så var du det i sjunde klass också. För dom ville inte släppa det. Och det är självklart att sånt provocerar fram det. När jag frågade Malin om hon haft kontakt med kuratorn eller skolsköterskan på skolan berättar hon för mig att det hade hon haft men att hon inte litade på att det hon berättade för dem skulle stanna där. Enligt hennes erfarenhet ville de föra vidare det hon sagt till både föräldrar och lärare på skolan för att de skulle få en förståelse för hennes situation. Men som Malin påpekar så gick hon ju dit för att berätta saker i förtroende.
Jag har haft kontakt med några kuratorer. Jag har inte någon bra erfarenhet av någon av dom tror jag… för att kuratorn satt och sa ”ja men du vet att jag måste prata med dina föräldrar om det här också, jag måste berätta för dina föräldrar vad du har sagt till mig.” Man går ju dit i förtroende.
Därför var hon tvungen att hitta strategier när hon kände för att prata med någon vuxen. Istället för att säga att hon behövde hjälp kunde hon säga att det rörde någon annan eller att hon bara ville veta saker rent generellt. Enligt Malin blev det ett sätt för henne att bearbeta sin utsatthet utan att säga rent ut att det var henne det handlade om.
Däremot så berättar Malin varmt om den socialarbetare som hon har haft kontakt med. Hon upplever att hon verkligen har brytt sig om och stöttat henne när hon har haft det svårt.
Hon var den första som tog mitt parti och det blev så stort. Att någon kunde säga att de tar mitt parti även om de inte tror på mig. Det betydde så enormt mycket för mig att få höra att hon fanns där för att hjälpa mig och stötta mig och när det gick dåligt kunde jag bara ringa henne.
25
Malin känner att hon idag blir bemött på ett sätt som är positivt för henne. Ett av hennes stora problem har varit sömnstörningar med skolk som följd. Det problemet finns fortfarande till viss del kvar men hon upplever att lärarna där hon går nu bemöter det på ett sätt som gör att hon faktiskt vågar komma tillbaka till skolan igen.
Då kommer jag in i det här med ett dåligt beteende med att skolka och försova mig. Då blir jag nervös över att det har gått så lång tid, då vågar jag inte komma tillbaka. Men så hörde … av sig med ett SMS ”kommer du in idag, du har inte varit här på ett tag, vi saknar dig.” Då kändes det inte plötsligt så fruktansvärt hemskt. Och när jag kom hit bara ” Hej, vad kul att se dig äntligen” och så var det inge mer. Jaha, det var inte så farligt. Det gjorde så mycket, det påverkade mig så från den dagen fram till nu. Hur stort det blev när hon inte gjorde en stor sak av det. Även om jag hade varit borta så länge, jag vet ju att det inte är accepterat att vara borta hur länge som helst. Men den gången och få höra, det blev ingen grej av det alls.
När Malin berättar för mig om sina relationer med vuxna visar det hur viktigt det är för
självbilden hur bemötandet av vuxna är. Hon ger exempel på stressade lärare och andra vuxna som inte tar henne och hennes behov på allvar. Detta leder till en bristande tilltro till vuxna och en bild av att vara en person som inte är värdefull. Hon ger också exempel på motsatsen, vuxna som klarar av att se bakom beteendet och därmed möta människan som Malin är på ett positivt sätt. De visar att hon är en viktig person även om hon har fel och brister.
26
Diskussion
Metoddiskussion
Jag valde livshistorieintervju som min metod eftersom jag var intresserad av att veta hur en elev i samhällsvård tänker kring och upplever olika erfarenheter. Det var ganska självklart att använda sig av en kvalitativ metod då jag inte hade kunnat få de svar jag ville ha utifrån t.ex. en enkät. Livshistorieintervjun tilltalade mig mer än en vanlig kvalitativ intervju eftersom jag som intervjuare är med och konstruerar berättelsen tillsammans med min informant och jag tilltalas av den öppenhet och personlighet som karaktäriserar livshistorieintervjun.
När det gäller urvalet till studien var min tanke från början att intervjua en pojke och en flicka ur målgruppen. Nu blev det endast en flicka vilket givetvis har påverkat resultatet. Men jag tycker att det kan ses som både positivt och negativt. Negativt då det nu endast är en persons röst som har blivit hörd och att det genom det inte finns någon att jämföra med gällande skolerfarenheterna och dess påverkan. Positivt då jag fick chansen att verkligen gå in på djupet med endast en person, vilket jag tycker var viktigt för att kunna få den förståelse som jag har fått för hur en människa blir påverkad och utvecklas av sina erfarenheter. Jag tror inte att jag hade haft tid att ha tre så pass långa intervjuer med fler än en person och därmed inte fått fram det resultat som jag nu fått. På det här sättet kan min intervju ses som en
fallbeskrivning.
Enligt livshistorieintervjun ska jag låta den jag intervjuar styra så mycket som möjligt själv. Detta var absolut inte något problem med min informant då hon gärna delade med sig av sina erfarenheter. Det som istället blev ett problem var att samtalet ibland svävade iväg och inte handlade om sådant som var väsentligt för min studie. När jag transkriberade mina samtal valde jag att inte ta med dessa delar vilket jag inte tror har påverkat mitt resultat.
Personligheten och öppenheten bidrog till att berättelsen som min undersökning är baserad på till stor del är samproducerad av min informant och mig tillsammans. Ett problem som
uppstod när jag tillät mig att bli mer personlig tillsammans med min informant var att jag genom min egen förförståelse av att arbeta med den målgrupp som hon tillhör ibland berättade om mina egna erfarenheter. Det kan i viss mån ha påverkat hennes berättelse men jag upplevde ändå att hon var väldigt öppen och ärlig i hennes svar. Jag upplever att jag ibland också gav tydliga återkopplingar när hon berättade om något som var svårt och jobbigt genom att använda mig av uttryck som t.ex. ”vad hemskt”, ”usch” och ”det måste ha varit jobbigt”. Det kan ibland ha påverkat så att hennes berättelse har ändrat riktning. När jag lyssnade på inspelningarna blev responsen, vid dessa tillfällen, från min informant att antingen bara fortsätta sin berättelse eller att bli tyst.
27
När jag analyserade mina transkriptioner har jag utgått från min förförståelse och det kan givetvis göra att jag drar slutsatser i mitt resultat som är färgade av mina egna erfarenheter och upplevelser av att arbeta som lärare med ungdomar som har stöd av socialtjänsten. För att rätta till de eventuella feltolkningar som jag har gjort har jag låtit min informant läsa igenom resultatet och lämna synpunkter.
Resultatdiskussion
I min resultatdiskussion har jag försökt att utgå från mina frågeställningar. I det första avsnittet tar jag upp hur ett barn/ungdom som har stöd av socialtjänsten skapar en bild av sig själv och vilka konsekvenser det kan leda till. I det andra avsnittet diskuterar jag vilka upplevelser en elev i samhällsvård har av lärande och hur det har påverkat henne. Tredje och fjärde avsnittet handlar om hur hennes upplevelser av relationer med jämnåriga och vuxna i skolan har påverkat henne. I det femte avsnittet som jag kallar för avslutande kommentarer försöker jag belysa varför den här studien är viktig för speciallärare och andra som arbetar med barn- och ungdomar i skolan. I den avslutande delen tar jag upp förslag på fortsatt forskning.
Att vara en elev i samhällsvård
Enligt forskningen är barn- och ungdomar som växer upp med stöd från socialtjänsten överrepresenterad bland barn som lämnar skolan i förtid. Forskningen visar också att de här barnen och ungdomarna redan är i en utsatt position och att skolan kan antingen göra dem ännu mer utsatta eller vara en starkt skyddande aspekt (Andersson, 1999, Vinnerljung, 2010). Min informant bekräftade att det är problematiskt att vara en elev som behöver ha stöd av samhället i form av samhällsvård. Hon berättade om en svår familjesituation som gjorde att det inte fanns en trygg plattform hemifrån. Redan som litet barn fick hon genom sina föräldrar lära sig att inte söka kontakt med andra människor. Hon fick också tidigt lära sig av sina föräldrar att vara tyst och inte fråga så mycket vilket ledde till att hon inte vågade störa andra vuxna heller. Det påverkade min informant till att inte känna sig som en betydelsefull person och därför blev hon blyg och tillbakadragen. Goldberg (2010) menar att det är föräldrarna som lägger grunden för ett barns självbild. Min informant blev stämplad av sina föräldrar till att bli blyg och tillbakadragen och denna stämpling fortsatte även när hon började på dagis. Har inte ett barn vuxna omkring sig som kan påverka självbilden positivt kan enligt den tidigare forskningen skolan istället bli den plats där de här eleverna kan få hjälp med att skapa en positiv bild av sig själv genom lärare och andra vuxna. (Andersson, 1999, Vinnerljung, 2010, Spångberger, Weitz, 2011). Min informant har exempel på vuxna som i skolan har
28
påverkat hennes bild av sig själv positivt men också på det motsatta, vuxna som har fortsatt att genom sitt bemötande stämpla henne som en blyg och tillbakadragen flicka.
Bilden av den flicka som jag har baserat min undersökning på såg lite annorlunda ut mot vad den tidigare forskningen har för någon bild av elever i den här målgruppen. Jag såg en flicka som redan från början har varit blyg och tillbakadragen och hela sitt liv kämpat för som hon säger själv ”arbeta till en normal nivå av blyghet”. Den generella bilden utifrån forskningen är att elever i den här målgruppen är utåtagerande och har hamnat på kollisionskurs med skolan och lärare (Höjer, 2011). Min informant var varken utåtagerande eller på kollisionskurs med skolan. Hon utvecklade istället ett beteende som i stort sett gjorde henne osynlig. Utifrån min undersökning kan jag se att vilken bild en elev får av sig själv beror på hur den blir sedd och bemött. Det spelar därför inte så stor roll om eleven är utåtagerande eller inåtvänd, utan det viktiga är hur den får hjälp att utvecklas på ett positivt sätt.
Lärandet som en faktor för självbilden
I den tidigare forskningen som jag tagit del av visade det sig att förhållandevis många av eleverna i den här målgruppen har en god lärandeidentitet. Om en elev har positiva
förväntningar på sig och får höra att den kan så leder det till en positiv bild av sig själv som en lärande person (Höjer, 2011; Jenner; 2004, Henriksson; 2004). Min informant beskriver att hon har en god lärandeidentitet, mycket tack vare att hon har haft lärare som har lyckats stämpla henne positivt genom att få henne att känna sig betydelsefull och kunnig. Enligt stämplingsteorin skapar vi vår bild av oss själva utifrån hur vi blir bemötta och sedda av andra människor(Goldberg, 2010). Detta är något som bekräftas i min studie där det visar sig att det är av betydelse hur en lärare agerar och bemöter sina elever i undervisningssituationen. Jag kunde i min intervju få exempel på hur min informant hade erfarenheter av lärare som
bemötte henne på ett sätt som gjorde att hon kände att det hon lärde sig var viktigt och att hon därför tyckte lärandet var något som var betydelsefullt. Jag fick också exempel på det
motsatta, lärare som inte lyssnade på vad min informant faktiskt hade för några egna idéer om hur hon lärde sig bäst och varför.
När någonting upplevs som tråkigt och långt ifrån den egna verkligheten förstärks enligt forskningen de här elevernas känsla av misslyckande (Pérez Prieto, 1992; Spångberger Weitz,2011). En positiv inställning till lärandet stärks om eleven förstår vad och varför den ska göra något. Känslan av att ha eget ansvar och att låta elevens egna erfarenheter och tidigare kunskaper ta plats leder till en positiv syn på lärande (Hedin m.fl., 1998). Min studie visar att det inte alltid är så lätt för lärarna att anpassa sin undervisning efter varje elevs förutsättningar. Min informant berättade att lärarnas egen stress över allt som ska hinnas med fördes över på henne som då upplevde att hon bemöttes med irritation och frustration när hon
29
inte förstod hur hon skulle göra för att lösa vissa uppgifter. I min intervju bekräftas det därmed att en elev som kan identifiera sig med enligt socialkonstuktionismen (Berger och Luckman, 1991) signifikanta andra som t.ex. en lärare som kan förmedla att kunskap är något positivt också får en god lärandeidentitet. Men att det också kan få negativ påverkan när den signifikanta andra är en lärare som för över sin egen stress och frustration på sin elev.
Stressen över att inte förstå ledde till slut till att min informant halkade efter i skolarbetet. Kunskapsluckor, som blev följden, blev till ond spiral där eleven till slut gav upp och var borta från skolan i långa perioder. Den tidigare forskningen pekar på att elever som har kommit efter i skolarbetet av olika skäl med stora kunskapsluckor som följd måste få hjälp att komma i kapp för att förhindra en negativ självbild (Höjer, 2011). Enligt stämplingsteorin är det lätt att hamna i onda cirklar där det ständigt blir bekräftad att ”jag är en dålig person” (Goldberg, 2010). Detta visar sig också i min studie då min informant till slut tyckte att det inte var någon idé att försöka komma i kapp eftersom hon ändå inte skulle klara av det.
Relationer med jämnåriga i skolan som en faktor för självbilden
När det gäller relationer med jämnåriga i skolan visar min studie att det är en betydelsefull faktor som påverkar hur vi ser på oss själva och hur vi utvecklar vår identitet. Min informant var redan när hon började skolan en blyg och tillbakadragen flicka och hon tror själv att det var en av orsakerna till att hon blev utsatt. Forskningen som jag har tagit del av tar också upp att elever som är annorlunda kan få en stämpel som gör att de riskerar att bli utsatta i skolan eller att de ser på sig själva med andras ögon. De kan få en roll som inte överensstämmer med bilden som de har av sig själva men till slut blir den befäst genom det andra säger om mig och genom de förväntningar andra har på mig(Spångberger Weitz; 2011, Höjer, 2011; Ogden, 2003). Det här stämmer väl överens med stämplingsteorin som menar att till slut blir den bilden andra har av mig en sann bild (Goldberg, 2010). Även i min studie började min informant till slut tro på alla negativa saker som de andra sa till henne, hon började tro att det var så hon verkligen var. Hon hade egentligen bara ett par nära vänner som hon kunde vara sig själv med. När även de blev drabbade av mobbningen trodde min informant att hon var orsaken, vilket ledde till att hon bytte skola, vilket visar på hur påverkad hon var av negativ stämpling.
Enligt forskningen är ett vanligt sätt att bryta utsatthet och invanda mönster att byta miljö (Spångberger Weitz, 2011, Andersson, 1999). Detta blev en slags strategi för min informant som på grund av sin utsatthet både bytte skola och flyttade till en annan ort. Det skulle i min studie visa sig att det inte alltid var så enkelt som att bara bryta upp och börja på nytt när självbilden redan är befäst och den onda cirkeln redan är igång. Enligt Goldberg (2010) är det vanligt att barn som har kommit igenom puberteten alltmer styrs av sin negativa självbild
30
eftersom de då har fått förståelse för samhällets normer. En person med en redan etablerad negativ självbild brukar agera på ett sätt som påverkar självbilden negativt hellre än att handla på ett sätt som gör att man får respons från andra som påverkar självbilden positivt. När min informant bytte skola fortsatte hon att vara den blyga och tillbakadragna flicka som hon varit tidigare utan att våga närma sig de andra eleverna. När hon flyttade till en annan ort för att gå på gymnasiet försökte de andra få kontakt med henne men då vågade hon inte tro på att de verkligen tyckte om henne så det tog lång tid att våga släppa in dem. Det är enligt
stämplingsteorin vanligt att en person med negativ självbild tror att hon inte kan bli en del av gemenskapen och att hon då väljer att låta sig bli bekräftad utifrån den redan befästa
självbilden (Goldberg, 2010). När min informant efter en längre tid vågade tro på att de andra eleverna på gymnasiet faktiskt tyckte om henne precis som hon var började blygheten släppa. Idag säger hon att mobbningen faktiskt till viss del har hjälpt henne att bli en ”bättre person”.