Kännedom om nyare forskning 36

Överlag har pedagogerna som vi varit i kontakt med inte läst någon forskning i ämnet. Malin säger att hon har tillgång till ny forskning men har inte tagit del av den.

Kerstin känner till en del om nyare forskning och upplever att de flesta forskare är överens om att det sociala samspelet mellan barnet och dess omgivning är det som är viktigt för deras utveckling. Alma vet inte något om nyare forskning men säger att hon har kunskaper om hur man bemöter barn med språkstörningar, att man pratar korta meningar och att man är tydlig. ”Små grupper är enligt min åsikt en fördel för alla men speciellt för barn med extra svårigheter” (Alma). Pedagogernas intresse för forskning som berör barnens språkutveckling är väldigt svagt.

6 Slutsats och diskussion

Vårt syfte med denna studie var att undersöka hur pedagoger arbetar med barns språkande, vilka språkutvecklande metoder som används i förskolan, samt hur logoped och specialpedagog ser på språkriktat arbetssätt i förskolan. Varje stund som pedagoger har tillsammans med barnen är viktig för all sorts utveckling. Barns språkande sker genom ett samspel mellan barn och barn, barn och pedagog. I övervägande del av den forskning som vi tagit del av kan vi utläsa att samspelet är av största vikt för barns språkutveckling. Det som vi kommit fram till och kan se som viktigast är att man som pedagog är medvetet närvarande, lyssnande, engagerande, bekräftande, kan benämna och småprata om ett gemensamt fokus.

Kommunikation, dialog och samspel är viktiga frågor för barns lärande och välbefinnande, oavsett var de befinner sig och under vilka omständigheter. Lärarens synsätt på barn och lärande, liksom hur läraren hanterar makt och barns deltagande, har betydelse för vilka kommunikativa samspel och möjligheter till lärande som erbjuds (Sheridan et.al 2010:11).

Två av de intervjuade pedagogerna arbetar språkutvecklande genom att just vara en lyssnande pedagog. Kerstin och hennes kolleger hoppas att barnen skall känna delaktighet och inflytande genom att pedagogerna visar intresse för deras nyfikenhet. Jonas och hans kolleger tänker också att det är viktigt att de är lyssnande pedagoger eftersom barnens språkutveckling gynnas när barnen får komma till tals i olika sammanhang. Det är viktigt att sträva efter att väcka barnens nyfikenhet vilket man gör genom att observera och upptäcka var barnens intresse finns. Något som vi även upplevt i vårt eget arbete är att det gynnar barnen att vara i små grupper som kan komma att förändras under dagen. Genom att grupperna inte är konstanta utmanas barnen i flera olika språkkonstellationer. Tidigare i examensarbetet kan man läsa att Bruce, Pramling- Samuelsson, Sheridan och Johansson också anser att mindre barngrupper är bra för barnens språkutveckling. Bruce menar att ljudnivån blir mindre och Pramling- Samuelsson, Sheridan och Johansson anser att små grupper skapar möjligheter till interaktion, samspel, ömsesidigt språkande med mera (2010).

Bruce resonerar och som den här studien visar så gynnas barnen att vara i en grupp med olika åldrar. Alla barn är egna individer och de lär sig fort och på olika sätt. Ett sätt passar inte för alla. Barnen får en styrka i att kunna språka med både yngre, jämngamla och äldre barn än sig själva. Det finns flera fördelar med olika sorters ”samlingar” där barnen är i olika åldrar eftersom pedagoger lätt kan locka barnens nyfikenhet. Pedagoger bör sträva efter att de barn som kommit längre i sin utveckling skall kunna uppmuntras att hjälpa de som inte kommit lika långt – dragarbarn. Dragarbarn är ett uttryck som används i förskolan för att benämna barn som kan mer språkande än andra. Dragarbarnen kan föra ett samtal och kommunicera vilket de språksvaga barnen kan lära sig av.

Även Björklund tycker att samlingen på förskolan är en betydelsefull aktivitet för barns språkande eftersom barnen och pedagogerna interagerar med varandra. När vi intervjuade Anna berättade hon att på deras avdelning värdesätter de samlingarna eftersom flertalet barn blir språkstimulerade samtidigt. När man arbetar på förskola så finns det många olika samlingar under en dag exempelvis musiksamling, fruktstund, temaarbete och sagostund. En av oss pedagoger läser kontinuerligt på sitt arbete och upplever att barnen uppmuntras i sitt språkande genom denna aktivitet. Detta upptäcker pedagogerna på denna förskola genom att barnen utmanas via frågor som handlar om sagan de just läst. Alla barnen som vill kommer till tals och ofta upprepas inte svaren utan barnen lyssnar på varandra och ger olika förslag på svar. Det är viktigt att förskolan gör föräldrarna delaktiga i pedagogers arbete med deras barn eftersom detta leder till att barnens utveckling såväl språkutveckling som annan utveckling gynnas då föräldrarna blir medvetna om hur de kan hjälpa barnet i sin utveckling.

Pedagogerna i undersökningen var överlag dåligt insatta i ny forskning. Det är viktigt att man inte stagnerar utan följer utvecklingen som sker av förskoleverksamhet. På en av våra arbetsplatser har vi löst detta genom en ”sommarbok”. Detta är en bok som förskolechefen väljer ut och den skall läsas av pedagogerna under en viss period. Därefter diskuteras boken i grupper vilket ofta leder till vidareutveckling av förskolans verksamhet. Ett exempel på bok är Språkbadet av Rigmor Lindö. Vi tänker även att man på förskolan borde se till att få ordentligt med tid till reflektion av arbetet med barnen vilket leder arbetet framåt. Detta trycks det även på i ett av våra styrdokument, Lpfö 98 rev 2010. Där står det att ”arbetslaget ska kontinuerligt och systematiskt

dokumentera, följa upp och analysera varje barns utveckling och lärande samt utvärdera hur förskolan tillgodoser barnens möjligheter att utvecklas och lära i enlighet med läroplanens mål och intensioner” (Lpfö 98 rev 2010:15). Det är lätt hänt att arbetet med barnen på förskolan blir traditionsbundet. Det vill säga att man arbetar med samma metod termin efter termin. I vår undersökning ses vinning i att arbeta med olika metoder kring språkutveckling för att barn lär på sig olika sätt. I våra enkäter och intervjuer kunde vi utläsa att pedagogerna såg det kompetenta barnet. Trots att de arbetade med olika metoder var tankesättet kring barnet överensstämmande.

Något vi är medvetna om är att denna studie alltid skulle kunna vidareutvecklas eftersom det alltid kommer nya råd och rön på hur man ska arbeta för att utveckla barns språkande.

7 Metoddiskussion

Vi startade vår studie för att få reda på hur pedagoger på förskolan arbetar språkutvecklande med barnen. När vi fått in vår empiri kunde vi se att pedagoger på förskolan arbetar utifrån olika metoder. En gemensam nämnare var att pedagoger överlag anser att den sociala samvaron är viktig för barns språkutveckling.

Nu efter vår undersökning kan vi se vinning i att göra en fokusgrupp då vi såg att informanterna haft en gemensam ingång. Detta innebär ett samtal tillsammans med alla våra berörda pedagoger. Fokusgrupp där var och en säger vad den anser om den givna frågan, barns språkutveckling. Vi kunde fortsätta med att öppna upp samtalet för alla med önskan om en diskussion kring ämnet. Detta skulle kunna leda till ytterligare metoder att arbeta språkutvecklande med barn på förskolan.

Vi kan nu efter vår undersökning uppleva att vi hade kunnat få ut mer av enkäterna genom att observera pedagogerna i deras språkutvecklande arbete med barnen. Då hade vi kanske fått en djupare syn på deras språkliga arbete. Vi upplevde att enkätsvaren i vissa fall inte var så uttömmande som vi önskat men när vi tog emot en del enkäter kunde vi föra en dialog med pedagogerna vilket kunde leda till att pedagogerna kunde fylla på enkätsvaren ytterligare.

I våra enkäter frågade vi om pedagogerna känner till vad ny forskning kommit fram till angående språkforskning med barn. Svaren visade att många av pedagogerna inte var insatta i nyare forskning. Detta skulle vi kunnat vidareutveckla om vi hade haft personlig kommunikation med alla pedagoger.

Referenser

Alvehus, Johan (2013). Skriva uppsats med kvalitativ metod: en handbok. 1. uppl. Stockholm: Liber

Björklund, Elisabeth (2008). Att erövra litteracitet: små barns kommunikativa möten med berättande, bilder, text och tecken i förskolan. Diss. Göteborg : Göteborgs universitet, 2009 Tillgänglig på Internet:

http://gupea.ub.gu.se/dspace/bitstream/2077/18674/1/gupea_2077_18674_1.pdf

Bruce, Barbro (2007). Problems of language and communication in children: identification and intervention. Diss. (sammanfattning) Lund : Lunds universitet, 2007 Bruce, Barbro 2009 ”Språkutveckling på olika villkor”, sid. 55-75, i Anette Sandberg (red) Med sikte på förskolan. Studentlitteratur. Lund.

Bruce, Barbro & Riddersporre, Bim (2012). Kärnämnen i förskolan: nycklar till livslångt lärande. 1. utg. Stockholm: Natur & Kultur

Fast, Carina (2007). Sju barn lär sig läsa och skriva: familjeliv och populärkultur i möte med förskola och skola. Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2007 Tillgänglig på Internet: http://www.divaportal.org/smash/record.jsf?searchId=1&pid=diva2:169656 Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning [Elektronisk resurs]. (2002). Stockholm: Vetenskapsrådet

Tillgänglig på Internet: http://www.cm.se/webbshop_vr/pdfer/etikreglerhs.pdf

Fox, Mem (2003). Läsa högt: en bok om högläsningens förtrollande verkan. 1. uppl. Ystad: Kabusa böcker

Förskola i utveckling: bakgrund till ändringar i förskolans läroplan. (2010). Stockholm: Utbildningsdepartementet

Tillgänglig på Internet: http://www.sweden.gov.se/content/1/c6/15/89/51/20e75aa2.pdf Hagtvet, Bente Eriksen (2006). Språkstimulering. D. 2, Aktiviteter och åtgärder i förskoleåldern. 1. uppl. Stockholm: Natur och kultur

Heywood, Colin (2005). Barndomshistoria. Lund: Studentlitteratur

Krafft Helgesson, Maria (2014). Möjligheter med tecken för ungdomar och vuxna. 1. uppl. Lidingö: Hatten

Larsen, Ann Kristin (2009). Metod helt enkelt: en introduktion till samhällsvetenskaplig metod. 1. uppl. Malmö: Gleerup

Liberg, Caroline (2006). Hur barn lär sig läsa och skriva. 2., [utök.] uppl. Lund: Studentlitteratur

Lindö, Rigmor (2009). Det tidiga språkbadet. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Ljungström, Viveka & Hansson, Catharina (red.) (2006). Boken om läsning: en handbok om barns språk- och läsutveckling. 1. uppl. Stockholm: Barnens bokklubb Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket

Magnusson, Barbro (2000). Teckenkommunikation: grundordbok - med illustrationer. Tomelilla: Bam språkteknik

Martin Korpi, Barbara. (2012). Förskolan i politiken om intentioner och beslut bakom den svenska förskolans framväxt. Johanneshov: TPB

Olofsson, Birgitta (2003). I lekens värld. 2. uppl. Stockholm: Liber

Patel, Runa & Davidson, Bo. (2011). Forskningsmetodikens grunder att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Johanneshov: TPB

Pramling Samuelsson, Ingrid & Asplund Carlsson, Maj (2003). Det lekande lärande barnet: i en utvecklingspedagogisk teori. 1. uppl. Stockholm: Liber

Sheridan, Sonja, Pramling Samuelsson, Ingrid & Johansson, Eva (2010). Förskolan: arena för barns lärande. 1. uppl. Stockholm: Liber

Sterner, Görel & Lundberg, Ingvar (2010). Före Bornholmsmodellen: [språklekar i förskolan]. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur

Svensson, Ann-Katrin (2011). Språkstimulerande miljöer i förskolan: en utvärdering av Att läsa och berätta - gör förskolan rolig och lärorik. Borås: Institutionen för pedagogik, Högskolan i Borås

Wolf-Watz Sanna och Johansson Fredrik, Tecken öppnar sagans dörr, Landskrona posten 2014-03-08.

Bilaga 1

Hej! Lerberget den 19 november 2013

Vi är två lärarstudenter som går sista terminen och nu skriver på vårt examensarbete. Arbetet handlar om barns språkande och hur man skulle kunna arbeta språkriktat med alla barn. Detta skulle kanske komma att gynna alla barnen inte bara de barn som har någon form av språkstörning.

Vi har intervjuat både forskare, logoped och specialpedagog, nu känner vi att vi vill intervjua pedagoger som arbetar med barn i förskolan för att få en så rätt helhetsbild av språkarbete som förekommer på förskolan.

• Har ni något speciellt arbetssätt att arbeta språkriktat med barnen?

• Vad har ni för möjligheter att arbeta språkriktat med de barn som behöver extra träning?

• Får ni handledning av logoped/specialpedagog? I vilken omfattning får ni det? • Har du/ni stött på hinder? Vad är det i så fall som är problematiskt?

• Känner du till vad ny forskning kommit fram till?

Tacksam för svar inom kort. Vänligen Ulrika och Sofia