Kärlek på 2000-talet

Under denna rubrik kommer de två kärleksromanerna ”Omättligt begär” (2001) av Julie Elizabeth Leto, samt ”En på miljonen” (2001) av Leanne Banks att återges och analyseras utefter sitt innehåll.

”Omättligt begär” (2001) handlar om Samanta Deeveaux och Dominick LaRocca som träffas under ett event, där hon är vakt och han är Vd:n som ska vissa upp sin nya produkt. Eventet eskalerar och de tvingas samman. ”En på miljonen” (2001) är en berättelse om Alisa Jennings som har varit med om en olycka och tappat minnet. På sjukhuset dyker hennes vän Dylan upp och erbjuder sig att hjälpa henne. Alisa tackar ja emellertid visar det sig att Dylan tidigare har varit mer än en vän.

I både ”Omättligt begär” (2001) och ”En på miljonen” (2001) synliggörs karaktärernas egenskaper, egenskaper som oftast är länkat till utseendet.

Samantha: ” Han hade alla de drag man förknippar med en siciliansk toppmodell: långt, ebenholtssvart hår som fladdrade i vinden, ögon gröna som Italiens marmor och en bröstkorg, armar och ben som skulle

ha fått Michelangelos David att skämmas.” (Leto 2001, s.8).

Alisa: ”Han var minst en och en halv decimeter längre än hon och hade breda axlar och vältränad kropp. Det bruna håret var lite blekt av solen, vilket visade att han varit mycket utomhus. Han röde sig

graciöst och utstrålade en sorgfri, naturlig manlig charm som hon noterade att många i den kvinnliga personalen uppmärksammade. Hans intensiva, intelligenta bruna ögon stred mot det lättsinniga leendet.

Kort och gott kunde man säga att hennes gamle vän var en sexig man, (…).” (Banks 2001, s.177 ff.). De båda kvinnorna beskriver de båda männen med egenskaper av manliga utseenden som skulle kunna klassificeras som manliga ideal, då både männens utseende framställs med egenskaper som är högt värderade kulturellt. Båda männen skrivs fram som vältränade, vilket möjligtvis kan visa på att samhället som karaktärerna har placerats i, relativ nutid, producera en viss bild av manlighet, ett visst ideal. Det kan påverka vilka individer som har möjligheten att uppleva kärlek, eller gör de individer med liknande egenskaper som beskrivs ovan ha en större tillgång till kärlek. Det betyder att individer som inte besitter

samma egenskaper lämnas utanför, att kärlek är för en viss typ av människa (Jamieson 2011, s.6 ff.). En annan viktig punkt det lyfter fram är att det krävs ett ”vackert” utseende för väcka intresse, attraktion hos den andra parten. Det i sin tur hänvisar till en passionerad kärlek, för passionerad kärlek kännetecknas av sexuell attraktion.

Samantha: ” Känslan av hans fingertopp mot hennes känsliga hud väckte elden inom henne. En flämtade puls bultade mellan hennes ben. Bröstvårtorna spändes och hon kunde inte hejda en suck.” (Leto 2001,

s.128).

Alisa: ”Han var en kamin för henne. Värmen och hettan lockade, men hon visste att om hon kom för nära kunde hon bränna sig. (…). Alisa kände sig känslomässigt och sexuellt attraherad av honom, (…).”

(Banks 2001, s.210).

Dylan: ”Hennes ögon uttryckte humor och djärvhet, vilket påverkade honom som en intim smekning. Dylan gick bakom henne då hon begav sig mot ytterdörren och hans hjärna var full av sexuella möjligheter. (…). Hon såg sig tyst omkring och tycktes inte alls vara medveten om att han fantiserat om

att slita av hennes kläder tjugo gånger på tjugo minuter.” (Banks 2001, s.216).

I citaten ovan blir det tydligt att den finns en stark sexuell attraktion mellan karaktärerna och det som synliggörs efter hand är att den sexuella attraktion som i de flesta situationer leder till någon form av intimitet som även har ett starkt sammanband med kärlek. För som Lynn Jamieson (2011) konstaterar behöver intimitet inte innebära kärlek emellertid är det en ingång för varmare känslor (s.7 ff.). Den innebär att den sexuella relationen påverkar individernas känslor och därmed öppnar attraktionen upp till mer än en sexuell relation. Den sexuella attraktionen i sig skapar värmare känslor, känslor som växer sig starkare på grund av attraktionen, vilket innebär att den sexuella relationen blir ett sätt att få utlopp för de starka känslorna samt ett sätt att understryka vad individerna känner och upplever.

Dylan: ”Medan han såg på hennes underbara ansikte och njöt av att tvivlet i hennes ögon var borta, han trängde in i henne för att befästa sin kärleksförklaring.” (Banks 2001, s.316).

Alla karaktärerna ger utlopp för sen sexuella attraktion vilket är en av punkterna i passionerad kärlek, emellertid kännetecknar de även en kärleksstill i John Lees typologi, vilket är eros. För i den passionerade kärleken värdesätts attraktionen, det är attraktionen som skapar och formar alla känslor karaktärerna upplever. Det gör likt vad kärleksstilen eros representerar att både en sensuell och sexuell kontakt med sin älskare värdesätts (Owen 2007, s.267). Den sensuella och sexuell kontakten blir ett sätt att uttrycka sig genom kroppen gentemot den andra parten, kroppen blir den som förmedlar känslorna. Kärlek blir

därmed något kroppsligt, det innebär emellertid inte att det helt utesluter en mental närhet även om det fysiska står för majoriteten av mötena mellan karaktärerna.

Dylan: ”Hon var den enda människan, den enda kvinnan, som drivit bort känslan av ensamhet som annars var hans ständiga följeslagare.” (Banks 2001, s.242).

Att karaktären, Dylan, ser den andra parten, Alisa, som en individ som driver bort ensamheten går även att känneteckna som att Dylan upplever att Alisa får honom att känna sig hel, att hon fyller upp honom med något som tidigare saknades. Det i sig påminner om romantisk kärlek emellertid åsidosätts inte sexualiteten, vilket sker i den romantiska kärleken, då sexualiteten blir ett sätt att förmedla att man är i behov av den andra individen. Det synliggör dock att vad kärlek är kan besitta flera definitioner på samma gång.

Dylan: ” Han hungrade efter Alisa. Då han smekte hennes bröst blev han vild av hennes mjuka stön. (…). Hennes närvaro gjorde honom trygg. Fick han komma in i henne skulle han bli hel.” (Banks 2001, s.222). Att konstatera att man behöver en specifik individ eller som tidigare nämnt uppskatta specifika

egenskaper med en individ gör att individen man uppskattar på ett eller annat sätt blir unik. Anthony Giddens teori om att människor har gått från den romantiska kärleken till den rena relationen, vilket enkelt beskrivet innebär att människor inte längre söker efter en ”speciell person” utan efter en ”speciell relation (Giddens 1995, s.60 ff.). Om Giddens teori appliceras på dessa två böcker ”Omättligt begär” (2001) och ”En på miljonen” (2001) går det att se att hans teori om att människor idag enbart strävar efter den rena relationen både stämmer och inte stämmer.

Samantha: ”Hela mitt liv har jag följt männen jag älskat på bekostnad av mina drömmar och behov. Jag älskar dig, Nick men kärleken gör mig inte beredd att göra det igen. Jag kan inte. Jag är inte samma

kvinna längre.” (Leto 2001, s.162).

Citatet ovan visar på att Samantha vill ha en relation som handlar om mer än vissa ideal som knyts till en individ, hon vill ha en relation där hon kan utvecklas. Den rena relationen handlar om att hitta en speciell relation och inte en individ och en relation måste baseras på förhandlingar och överenskommelser, något som inte redan är fixerat. Det innebär att Samantha i detta skede söker en relation där hon kan växa. Samtidigt vid ett annat skede uttrycker karaktärerna att just den partnern de ha valt till relationen faktiskt bidra med något speciellt, eller att den är unik.

”Nick kysste henne, hungrig på hennes smak, utsvulten på den krydda hon tillförde hans liv. Han kunde kyssa henne för evigt, röra vid henne för evigt. Hon var ett begär han aldrig kunde släcka.” (Leto 2001,

s.165 ff.).

Dylan: ”Jag har lärt mig en viktig läxa. Kvalitet är mycket viktigare än kvantitet. Jag vill hellre bli jagad av den rätta kvinnan än av många för mig ointressanta kvinnor. Och när jag blir jagad av rätt kvinna,

kommer hon också att lyckas fånga mig.” (Banks 2001, s.185).

Karaktärerna visar här att de vill ha en speciell person, en person som bidrar till vissa saker som enbart de kan bidra till på grund av de ”unika” egenskaperna personen besitter, samtidigt som det är viktigt att få möjligheten att utvecklas. Det finns även en möjlighet att tolka det sista citatet som att den ”rätta kvinnan” möjliggör den speciella relationen. Det på grund av att den rena relationen bygger på just överenskommelser och förhandlingar vilket även innebär att valet av partner sätts i fokus och huruvida den är rätt. Det i sin tur innebär att om partnern är rätt innebär det att den rena relationen går att uppnå. Frågan är emellertid om det alltid är så? Finns det en dold försäkran om det? Egentligen bara är det ens egna beslut som kan svara på det. Det tydliggör emellertid att karaktärernas kärlek besitter olika

kvalifikationer, där olika delar har plockats ut och svetsats samman till ett eget ideal av vad kärlek är. Sist men inte minst visar karaktärerna att deras kärlek är en passionerad kärlek genom att kärleken de känner den andra parten är inget som stämmer överens med deras vardag eller brukar finnas i deras vardag.

Nick: ” (…) uppiggande attraktion. Hon var inte hans typ. Till att börja med sa hon vad hon tänkte rakt ut. (…) utan att bry sig om hans förkärlek för kvinnlig medgörlighet. Sedan var hon för kurvig. Han föredrog kvinnor som var smala och spröda, även om de riskerade att gå av på mitten vid de fåtaliga

tillfällen då han gav sig hän åt lidelse.” (Leto 2001, s.35).

Dylan: ”Evig tacksamhet vore onekligen snäppet bättre än hennes eviga förakt, muttrade Dylan och tänkte på att hon behandlat han som luft i flera år. Men han ville ha mer än han ville medge för sig själv

och sina vänner.” (Banks 2001, s.175).

Nicks intresse för Samantha hamnar i konflikt med hans vardag då hon inte alls stämmer överens med hans tidigare ideal, då han brukar bli sexuellt attraherad av kvinnor med ett annat sorts utseende. Att uppleva sexuell attraktion till en kvinna utanför hans ideal är något som inte stämmer överens med hans vardag, samtidigt konstaterar han att det är en uppiggande attraktion, och den passionerade kärleken brukar ofta påverka sin omgivning att se mer fräsch ut (Giddens 1995, s.42). Situationen Dylan och Alisa

hamnar skapar en vardag som inte stämmer överens med den vanliga, eftersom Alisa har tappat minnet minns hon inte att Dylan svek deras kärlek när de var unga. Efter Dylans svek tog deras relation slut och Alisa började ignorerade honom. Under perioden när minnesförlusten verkar är det en annan vardag, en vardag där Alisa uppskattar Dylans hjälp, en vardag som även gör attraktion möjlig. Citatet med Dylan synliggör att vardagen möjligtvis inte kommer bli det samma när han väljer att hjälpa Alisa, emellertid är han medveten om att hans handlingar kommer förändra vardagen. Det han inte kunde vara säker på var om att förändringen av vardagen skulle leda till attraktion.