Könsskillnader i begåvning/förmågor har historiskt varit en feministisk strids-fråga och en vetenskaplig tvistestrids-fråga. Omfattande forskning och praktisk erfa-renhet över lång tid visar att några betydelsefulla könsskillnader i kognitiva förutsättningar inte finns. En stor kunskapsöversikt om psykologiska köns-skillnader gavs ut i mitten på 1970-talet (Maccoby & Jacklin, 1974). Rådande föreställningar om könsskillnader formulerades i 19 hypoteser, som testades mot befintlig empirisk forskning. Över 1400 studier granskades. För fyra av de 19 hypoteserna kunde könsskillnader beläggas: högre verbal förmåga hos flickor, högre visuell/spatial och högre matematisk förmåga hos pojkar och mer aggressivitet hos pojkar. För åtta hypoteser kunde ingen könsskillnad beläggas, medan resultatbilden var oklar för återstående sju. Trettio år senare prövades (Hyde, 2005, 2008) ”the gender similarity hypothesis” genom att metaanalyser sammanställdes och analyserades. Då fanns endast negligerbara skillnader i verbal och numerisk förmåga och oklarheter när det gäller spatial förmåga. Könsskillnad i aggressivitet fick emellertid belägg också i Hydes studie.
Inom Göteborgspedagogikens genusforskning har relationen mellan kön/genus och kunskaper eller prestationer studerats. Rosén (1995, 1998) jämförde flickors och pojkars kunskapsmönster i ett material omfattande drygt 1 000 elever i årskurs 6. Med avancerad statistisk metodik (strukturell ekvationsmodellering) beskrivs hur en observerad prestation bygger på olika aspekter av intellektuell förmåga. Rosén använder en teoretisk modell där förmågeaspekter ordnats hierarkiskt efter grad av ”specialisering”. Flera typer
av förmågor antas nödvändiga för att lösa varje sorts testuppgift. En numerisk uppgift kräver exempelvis att tecken – siffror och eventuellt bokstäver – kan tolkas och att enberäkning eller en logisk operation kan utföras. I undersök-ningen gjordes 29 jämförelser av faktiska prestationer och 14 av dessa upp-visade könsskillnader. Skillnaderna var små och i de flesta fall till flickornas fördel. Noggranna analyser enligt den teoretiska modellen visar dock att flickor och pojkar verkar lösa uppgifterna på delvis olika sätt. Pojkarna verkar vara mer specialiserade och använda ”smala” förmågor, medan flickorna tycks använda sin generella intellektuella förmåga för alla typer av uppgifter. Rosén ger följande exempel:
Females equal performance on mathematics tests, and male superiority on the Num Asch´ dimension, indicate that the two groups may focus on different objectives during their lessons in mathematics. Females seem to
KAPITEL 6
nurture their general intellectual abilities, while males seem to nurture their numerical achievement skills. (1998, s. 44)
Rosen drar också slutsatsen att flickor och pojkar använder sina förmågor på
olika sätt snarare än har olika förmågor. Senare forskning har funnit liknande
resultat. Rosén (1998) sätter resultaten i relation till studier om interaktions-mönstren i klassrummet. Pojkar tar större plats och får mer uppmärksamhet, men Rosén reflekterar:
Their (the boys) different cognitive profile may also interact with the fact that boys are more visible in the classroom. It could be that females’ broad and even cognitive profile makes them perceived as (too) ‘all-round’ and broad in their interests; they either lack exotic specialised knowledge or it becomes inseparable from their high general level, and thus becomes harder to recognise. If broad and narrow ability dimensions can develop more or less independently from each other, then, perhaps the male price for their higher degree of visibility and unique competence is an uneven cognitive profile and weak spots. (1998, s. 66)
Rosén visar att det är möjligt att teoretiskt sammanföra resultat från nog-granna analyser av prestationer/prestationsskillnader och resultat från studier av sociala konstruktioner av kön/genus (eller maskuliniteter och femininiteter) i (exempelvis) klassrummet. Studier av olika slag visar att flickor får bättre betyg och fungerar bättre i skolan, men ändå betraktas som mindre intressanta elever (Wernersson, 2010). Genushierarkin kan antas få (en del) pojkar att strategiskt satsa sina resurser inom ett avgränsat område där de kan ”bli bäst” och därigenom upprätthålla en, reellt ogrundad, föreställning om manlig intellektuell överlägsenhet. Inom samma föreställningsvärld kommer flickors goda prestationer inom bredare områden att kunna framställas som resultat av, socialt ganska lågt skattad, anpassning och arbetsamhet. Socialt konstrue-rad hierarkisk differentiering mellan könen kan sålunda legitimeras genom synbara prestationsskillnader, utan grund i reell potential. Politiskt/ideologiskt har likhet i potential varit en av utgångspunkterna för jämställdhetsmålet. Forskningen om likheter och skillnader i (bland annat) intellektuell förmåga har empiriskt visat på några mekanismer bakom hur manlig dominans på den intellektuella prestationsarenan är socialt synlig samtidigt som kvinnor uppen-bart har samma potential.
Perioderna av könsrolls- respektive kvinnoforskning under 1960- till 1980-talet präglades av ett övervägande fokus på flickors/kvinnors bristsituation. Framemot 1990-talet kom intresset att alltmer vridas mot pojkarna. Det blev uppenbart att flickor presterar bättre inom utbildningssystemet och att det finns anledning att intressera sig för vad genusordningen gör med pojkar.
Kön/genus, begåvning och prestationer
Könsskillnader i begåvning/förmågor har historiskt varit en feministisk strids-fråga och en vetenskaplig tvistestrids-fråga. Omfattande forskning och praktisk erfa-renhet över lång tid visar att några betydelsefulla könsskillnader i kognitiva förutsättningar inte finns. En stor kunskapsöversikt om psykologiska köns-skillnader gavs ut i mitten på 1970-talet (Maccoby & Jacklin, 1974). Rådande föreställningar om könsskillnader formulerades i 19 hypoteser, som testades mot befintlig empirisk forskning. Över 1400 studier granskades. För fyra av de 19 hypoteserna kunde könsskillnader beläggas: högre verbal förmåga hos flickor, högre visuell/spatial och högre matematisk förmåga hos pojkar och mer aggressivitet hos pojkar. För åtta hypoteser kunde ingen könsskillnad beläggas, medan resultatbilden var oklar för återstående sju. Trettio år senare prövades (Hyde, 2005, 2008) ”the gender similarity hypothesis” genom att metaanalyser sammanställdes och analyserades. Då fanns endast negligerbara skillnader i verbal och numerisk förmåga och oklarheter när det gäller spatial förmåga. Könsskillnad i aggressivitet fick emellertid belägg också i Hydes studie.
Inom Göteborgspedagogikens genusforskning har relationen mellan kön/genus och kunskaper eller prestationer studerats. Rosén (1995, 1998) jämförde flickors och pojkars kunskapsmönster i ett material omfattande drygt 1 000 elever i årskurs 6. Med avancerad statistisk metodik (strukturell ekvationsmodellering) beskrivs hur en observerad prestation bygger på olika aspekter av intellektuell förmåga. Rosén använder en teoretisk modell där förmågeaspekter ordnats hierarkiskt efter grad av ”specialisering”. Flera typer
av förmågor antas nödvändiga för att lösa varje sorts testuppgift. En numerisk uppgift kräver exempelvis att tecken – siffror och eventuellt bokstäver – kan tolkas och att enberäkning eller en logisk operation kan utföras. I undersök-ningen gjordes 29 jämförelser av faktiska prestationer och 14 av dessa upp-visade könsskillnader. Skillnaderna var små och i de flesta fall till flickornas fördel. Noggranna analyser enligt den teoretiska modellen visar dock att flickor och pojkar verkar lösa uppgifterna på delvis olika sätt. Pojkarna verkar vara mer specialiserade och använda ”smala” förmågor, medan flickorna tycks använda sin generella intellektuella förmåga för alla typer av uppgifter. Rosén ger följande exempel:
Females equal performance on mathematics tests, and male superiority on the Num Asch´ dimension, indicate that the two groups may focus on different objectives during their lessons in mathematics. Females seem to
nurture their general intellectual abilities, while males seem to nurture their numerical achievement skills. (1998, s. 44)
Rosen drar också slutsatsen att flickor och pojkar använder sina förmågor på
olika sätt snarare än har olika förmågor. Senare forskning har funnit liknande
resultat. Rosén (1998) sätter resultaten i relation till studier om interaktions-mönstren i klassrummet. Pojkar tar större plats och får mer uppmärksamhet, men Rosén reflekterar:
Their (the boys) different cognitive profile may also interact with the fact that boys are more visible in the classroom. It could be that females’ broad and even cognitive profile makes them perceived as (too) ‘all-round’ and broad in their interests; they either lack exotic specialised knowledge or it becomes inseparable from their high general level, and thus becomes harder to recognise. If broad and narrow ability dimensions can develop more or less independently from each other, then, perhaps the male price for their higher degree of visibility and unique competence is an uneven cognitive profile and weak spots. (1998, s. 66)
Rosén visar att det är möjligt att teoretiskt sammanföra resultat från nog-granna analyser av prestationer/prestationsskillnader och resultat från studier av sociala konstruktioner av kön/genus (eller maskuliniteter och femininiteter) i (exempelvis) klassrummet. Studier av olika slag visar att flickor får bättre betyg och fungerar bättre i skolan, men ändå betraktas som mindre intressanta elever (Wernersson, 2010). Genushierarkin kan antas få (en del) pojkar att strategiskt satsa sina resurser inom ett avgränsat område där de kan ”bli bäst” och därigenom upprätthålla en, reellt ogrundad, föreställning om manlig intellektuell överlägsenhet. Inom samma föreställningsvärld kommer flickors goda prestationer inom bredare områden att kunna framställas som resultat av, socialt ganska lågt skattad, anpassning och arbetsamhet. Socialt konstrue-rad hierarkisk differentiering mellan könen kan sålunda legitimeras genom synbara prestationsskillnader, utan grund i reell potential. Politiskt/ideologiskt har likhet i potential varit en av utgångspunkterna för jämställdhetsmålet. Forskningen om likheter och skillnader i (bland annat) intellektuell förmåga har empiriskt visat på några mekanismer bakom hur manlig dominans på den intellektuella prestationsarenan är socialt synlig samtidigt som kvinnor uppen-bart har samma potential.
Perioderna av könsrolls- respektive kvinnoforskning under 1960- till 1980-talet präglades av ett övervägande fokus på flickors/kvinnors bristsituation. Framemot 1990-talet kom intresset att alltmer vridas mot pojkarna. Det blev uppenbart att flickor presterar bättre inom utbildningssystemet och att det finns anledning att intressera sig för vad genusordningen gör med pojkar.
DIFFERENTIERINGENS JANUSANSIKTE
Även inom genusforskning och jämställdhetsarbete hade män och pojkar både avsiktligt och oavsiktligt kommit att bli norm och därför inte i samma mån föremål för kritisk analys.
I flera kunskapsöversikter (Wernersson, 1989, 1991, 2010; Öhrn, 2003) om flickors och pojkars skolsituation kunde slutsatsen dras att flickor, trots mindre uppmärksamhet från lärare och trots en anpassning av undervisningen efter pojkar, klarar sig bra. Flickor tenderar att få högre betyg och trivs ofta bättre. Noteras bör att större delen av forskning om genus och undervisning före ca 2000 var inriktad på flickor och teknik/matematik/naturvetenskap. Detta är inte förvånande då olika intressen här sammanföll i en punkt: Femi-nister som ville bryta dominansen inom dessa extremt mansdominerade områden och kvinno-/genusforskare inom bland annat pedagogik hakade på; behovet av kvinnlig arbetskraft, inte minst inom teknik/naturvetenskap, är ett generellt accepterat argument för jämställdhet som förstärkts av allt större svårigheter att rekrytera män; teknik är det område där män dominerar star-kast och män kan här lättare engagera sig i jämställdhetsarbete då ”rollfördel-ningen” är traditionell – starka/kunniga män stödjer svaga/okunniga kvinnor.
Tendensen att flickor presterar bättre var utgångspunkt för en undersök-ning om motivation och inlärundersök-ning ur genusperspektiv (Jakobsson, 2000) där en gymnasieklass följdes i sina psykologistudier. Ämnet psykologi valdes där-för att inriktningen på flickors tillkortakommanden gjort att mycket av under-visnings-/ämnesrelaterade köns-/genusforskningen, som beskrivits ovan, kommit att handla om mansdominerade områden. Mycket kritik riktades mot studier av könsskillnader och Jakobsson diskuterar detta:
En vanlig invändning är att oavsett forskarens ideologi, syfte och metod, så bidrar resultat uttryckta som könsskillnader till att bevara könsstereotypier. … När man talar om hur kvinnor och män är, bidrar man till föreställningar om hur kvinnor och män bör vara. … En annan typ av kritik som hänger samman med den ovannämnda är att fokus på könsskillnader kan under-stödja en essentialistisk uppfattning, dvs. att det skulle finnas något inre bestående och grundläggande attribut som vi kan beteckna som kvinnligt respektive manligt…(s. 22)
Jakobsson avvisar kritiken genom att studera könsskillnader för att problema-tisera maktförhållanden med användning av genusvetenskapliga teorier.
Jakobssons studie visar att flickorna presterar bättre på prov och får bättre betyg i psykologi, men den visar också att de arbetar mer systematiskt och mer effektivt. Flickorna är inte opåverkade av konkurrenstänkande, men de tävlar mer med sig själva än med andra. De arbetar också mer tillsammans än vad pojkarna gör.
KAPITEL 6
I en kunskapsöversikt initierad av regeringens Delegation för jämställdhet i skolan (DEJA) med fokus på pojkars tilltagande underprestationer undersök-tes olika förklaringar till könsskillnaderna i (Wernersson, 2010). De förklar-ingar som förespråkades här är i linje med Jakobssons resultat (se också Jackson, 2006). Den hierarkiska genusordningen kan antas generera olika självbilder och förhållningssätt enligt följande: Att flickor positioneras som underlägsna innebär att de inte kan ta goda prestationer för givna, utan utgår ifrån att det krävs ansträngning och arbete. Pojkar positioneras som över-lägsna och får problem med hur de ska förhålla sig till ansträngning. An-strängning och arbete inför en prestation kan, om man misslyckas, vara ett tecken på att överlägsenheten kanske inte finns. Här finns, om detta stämmer, ett spel inom individen mellan möjliga insikter om egna begränsningar och antaganden om den sociala ordningens förväntningar. Det som sker i indivi-den kan antas bli förstärkt genom vad som händer i omgivningen. Kanske både
högre och lägre förväntningar riktas mot pojkar utifrån abstrakt genusordning
och konkret erfarenhet? Både bland de exceptionellt framgångsrika och bland de synliga förlorarna återfinns fler män än kvinnor. Om flickors och pojkars individuella potential är på samma nivå och har samma variation är olika stra-tegival inte förvånande. Samtidigt kompliceras bilden av att genusordningen är under förändring och att rangordningen är ifrågasatt.
Jämställdhetsmålen innebär att skolans funktion samtidigt är att motverka
differentiering i förutsättningar och skapa (rättvis) differentiering för urval till
högre utbildning och arbetsmarknad. Under antagande av lika grundförutsätt-ningar är därför pojkars lägre skolprestationer ett politiskt problem. Flickors försprång i skolan har dock än så länge inte fullt ut kunnat motverka de för-delar som manligt kön ger på arbetsmarknaden.
Caroline Berggren (2006) har undersökt social selektion inom utbildning och arbetsmarknad och utöver kön också analyserat effekter av olika familje-bakgrund (SES/föräldrars utbildningsnivå). I sin avhandling fann hon att fler kvinnor än män söker till högre utbildning eftersom de har färre alternativ på gymnasienivå och bättre betyg än män. Lågkonjunktur ökar söktryck till högre utbildning och när den offentliga sektorn, med många kvinnliga anställda, gjort nedskärningar har kvinnor i än högre grad fortsatt studera. Kvinnor har ökat sin andel inom alla områden inom högre utbildning, både avseende prestige och ämnesinnehåll. Mäns val har däremot förblivit traditionellt köns-kodade, vilket innebär prestigefyllda tekniska utbildningar. Alternativa antag-ningskvoter, som skapats för breddad rekrytering, har främst utnyttjats av män från övre medelklass. Berggren (2007) kommenterar: ”Är det möjligtvis så att
Även inom genusforskning och jämställdhetsarbete hade män och pojkar både avsiktligt och oavsiktligt kommit att bli norm och därför inte i samma mån föremål för kritisk analys.
I flera kunskapsöversikter (Wernersson, 1989, 1991, 2010; Öhrn, 2003) om flickors och pojkars skolsituation kunde slutsatsen dras att flickor, trots mindre uppmärksamhet från lärare och trots en anpassning av undervisningen efter pojkar, klarar sig bra. Flickor tenderar att få högre betyg och trivs ofta bättre. Noteras bör att större delen av forskning om genus och undervisning före ca 2000 var inriktad på flickor och teknik/matematik/naturvetenskap. Detta är inte förvånande då olika intressen här sammanföll i en punkt: Femi-nister som ville bryta dominansen inom dessa extremt mansdominerade områden och kvinno-/genusforskare inom bland annat pedagogik hakade på; behovet av kvinnlig arbetskraft, inte minst inom teknik/naturvetenskap, är ett generellt accepterat argument för jämställdhet som förstärkts av allt större svårigheter att rekrytera män; teknik är det område där män dominerar star-kast och män kan här lättare engagera sig i jämställdhetsarbete då ”rollfördel-ningen” är traditionell – starka/kunniga män stödjer svaga/okunniga kvinnor.
Tendensen att flickor presterar bättre var utgångspunkt för en undersök-ning om motivation och inlärundersök-ning ur genusperspektiv (Jakobsson, 2000) där en gymnasieklass följdes i sina psykologistudier. Ämnet psykologi valdes där-för att inriktningen på flickors tillkortakommanden gjort att mycket av under-visnings-/ämnesrelaterade köns-/genusforskningen, som beskrivits ovan, kommit att handla om mansdominerade områden. Mycket kritik riktades mot studier av könsskillnader och Jakobsson diskuterar detta:
En vanlig invändning är att oavsett forskarens ideologi, syfte och metod, så bidrar resultat uttryckta som könsskillnader till att bevara könsstereotypier. … När man talar om hur kvinnor och män är, bidrar man till föreställningar om hur kvinnor och män bör vara. … En annan typ av kritik som hänger samman med den ovannämnda är att fokus på könsskillnader kan under-stödja en essentialistisk uppfattning, dvs. att det skulle finnas något inre bestående och grundläggande attribut som vi kan beteckna som kvinnligt respektive manligt…(s. 22)
Jakobsson avvisar kritiken genom att studera könsskillnader för att problema-tisera maktförhållanden med användning av genusvetenskapliga teorier.
Jakobssons studie visar att flickorna presterar bättre på prov och får bättre betyg i psykologi, men den visar också att de arbetar mer systematiskt och mer effektivt. Flickorna är inte opåverkade av konkurrenstänkande, men de tävlar mer med sig själva än med andra. De arbetar också mer tillsammans än vad pojkarna gör.
I en kunskapsöversikt initierad av regeringens Delegation för jämställdhet i skolan (DEJA) med fokus på pojkars tilltagande underprestationer undersök-tes olika förklaringar till könsskillnaderna i (Wernersson, 2010). De förklar-ingar som förespråkades här är i linje med Jakobssons resultat (se också Jackson, 2006). Den hierarkiska genusordningen kan antas generera olika självbilder och förhållningssätt enligt följande: Att flickor positioneras som underlägsna innebär att de inte kan ta goda prestationer för givna, utan utgår ifrån att det krävs ansträngning och arbete. Pojkar positioneras som över-lägsna och får problem med hur de ska förhålla sig till ansträngning. An-strängning och arbete inför en prestation kan, om man misslyckas, vara ett tecken på att överlägsenheten kanske inte finns. Här finns, om detta stämmer, ett spel inom individen mellan möjliga insikter om egna begränsningar och antaganden om den sociala ordningens förväntningar. Det som sker i indivi-den kan antas bli förstärkt genom vad som händer i omgivningen. Kanske både
högre och lägre förväntningar riktas mot pojkar utifrån abstrakt genusordning
och konkret erfarenhet? Både bland de exceptionellt framgångsrika och bland de synliga förlorarna återfinns fler män än kvinnor. Om flickors och pojkars individuella potential är på samma nivå och har samma variation är olika stra-tegival inte förvånande. Samtidigt kompliceras bilden av att genusordningen är under förändring och att rangordningen är ifrågasatt.
Jämställdhetsmålen innebär att skolans funktion samtidigt är att motverka
differentiering i förutsättningar och skapa (rättvis) differentiering för urval till
högre utbildning och arbetsmarknad. Under antagande av lika grundförutsätt-ningar är därför pojkars lägre skolprestationer ett politiskt problem. Flickors försprång i skolan har dock än så länge inte fullt ut kunnat motverka de för-delar som manligt kön ger på arbetsmarknaden.
Caroline Berggren (2006) har undersökt social selektion inom utbildning och arbetsmarknad och utöver kön också analyserat effekter av olika familje-bakgrund (SES/föräldrars utbildningsnivå). I sin avhandling fann hon att fler kvinnor än män söker till högre utbildning eftersom de har färre alternativ på gymnasienivå och bättre betyg än män. Lågkonjunktur ökar söktryck till högre utbildning och när den offentliga sektorn, med många kvinnliga anställda, gjort nedskärningar har kvinnor i än högre grad fortsatt studera. Kvinnor har ökat sin andel inom alla områden inom högre utbildning, både avseende prestige och ämnesinnehåll. Mäns val har däremot förblivit traditionellt köns-kodade, vilket innebär prestigefyllda tekniska utbildningar. Alternativa antag-ningskvoter, som skapats för breddad rekrytering, har främst utnyttjats av män från övre medelklass. Berggren (2007) kommenterar: ”Är det möjligtvis så att
DIFFERENTIERINGENS JANUSANSIKTE
kvinnor är lockade till högre studier och den karriär som detta anses vara för-knippat med – men att karriären inte gäller dem?” (s. 66).
Matchning mellan utbildning och yrke, det vill säga överensstämmelse i nivå och innehåll mellan yrket man arbetar i och den utbildning man har, är