Könsskillnader i riskuppfattning om arbetslöshet

I detta delkapitel analyseras frågeställning två och dess underfråga utifrån en analys av intervjupersonernas uppfattning av arbetslöshet som återfinns i avsnitt 5.1, samt fördomar av det andra könets uppfattning. Inledningsvis presenteras intervjupersonernas svar gällande hur de uppfattar risken för arbetslöshet som sedan följs av intervjupersonernas förutfattade meningar kring det andra könets uppfattning. Teorierna som tillämpas i temat är West & Zimmermans (1987) teoretisering om Doing Gender. Slutligen följer ett ifrågasättande av relevansen för Doing Gender i samtida forskning utifrån materialet vi insamlat.

5.3.1 Studenters uppfattning om arbetslöshet

Vi ställde frågor till intervjupersonerna med avsikt att synliggöra deras resonemang kring arbetslöshet, samt hur de resonerar kring risken för eventuell framtida arbetslöshet. En av

26

frågorna som ställdes var hur studenterna ser på övergången från universitetet till arbetsmarknaden, Niklas gav följande svar:

Ja men lite nojig är man väl eftersom absolut att man då har studerat i tre år och ja men mycket förändrats ju på tre år och nu har jag studerat då i tre år och till någonting bättre, då vill man ju ha ett bättre jobb också. (Niklas)

Oron som Niklas indikerar i sitt uttalande ovan om att möjligtvis inte få ett bättre jobb efter tre års studier, syns även i ett annat citat av honom. På frågan om vilka känslor som uppstår då han tänker på att komma ut på arbetsmarknaden, gav Niklas svaret:

[...] inte ångest men orolighet på hur ja men hur det ska vara på arbetsmarknaden. (Niklas)

Utifrån citaten ovan är Niklas uppfattade osäkerhet i övergången till arbetsmarknaden grundad i oro över eventuell arbetslöshet eller dåliga arbetsförhållanden. Denna uppfattade oro skiljer sig från resterande 5 intervjupersoner, det vill säga Kalle, Markus, Jonas, Anna och Sara. I motsats till Niklas uppfattningar av att komma ut på arbetsmarknaden, har Anna en positiv inställning. Hon uttrycker följande:

Jag vet inte riktigt hur jag känner just nu, jag har alltid varit väldigt positiv fram till corona och även under corona också, att jag fortfarande tänker att det kommer inte vara jättesvårt för oss i vår bransch att hitta ett jobb [...] (Anna)

Även Markus uttrycker en avslappnad inställning till övergången till arbetsmarknaden, han uttrycker följande:

Jag tror jag har en mer avslappnad uppfattning av arbetslöshet än vad många andra har kanske inte i det att jag bryr mig inte om jag blir arbetslös men mer bara att när jag hamnar i en sån situation så kan jag prioritera [...] (Markus)

Anna, Markus och Niklas har delade meningar i deras uppfattning av risken för eventuell arbetslöshet i övergången till arbetsmarknaden. I relation till Anna, Markus och Niklas resonemang har Sara två synsätt på övergången till arbetsmarknaden, hon uttrycker följande:

27

Jag känner väl dels ska det bli kul att man faktiskt får använda sig av sin kunskap och se hur man kan påverka företag och få nytta av min kunskap och känna att jag kan saker. Men också jättenervös om jag kan någonting eller om arbetsgivaren kommer att förvänta sig saker som jag inte kan, jag vet inte det känns som att man har ju kunskap men jag har ju inte någon erfarenhet, vilket gör att man blir väldigt osäker att använda sin kunskap, man vet inte riktigt vad man gör egentligen. [...] men det är klart man tvivlar på sig själv vilket kanske är för att man är tjej och alltid tvivlar, det vet man inte! (Sara)

Sara uttrycker även i sitt uttalande att hennes upplevda tvivel kan bero på att hon är tjej, vilket indikerar på en förutfattad mening utifrån hennes kön. Även Niklas resonerar om detta, hur kön synliggörs som strukturell skillnad inom företag:

Eftersom samhället har de normer som det har, och att män ofta har högre positioner inom företagen, så tror jag att ehm, att män troligtvis kommer få anställning före kvinnor eftersom män anses göra ett bättre jobb. Och eftersom företagen, som jag sa, inte har lika mycket pengar nu efter att corona bröt ut så tror jag att de vill anställa vad de tycker är ett ´´säkert´´ kort utifrån de normer som finns. (Niklas)

Dessa strukturella skillnader som Niklas uppfattar, synliggörs också i Saras svar:

Jag skulle säga att killar har ju ett annat självförtroende och folk [...] är lite ´´ja han löser det´´ men om det är en tjej då kan man säga ´´men är hon verkligen bra?´´ och det är mycket man måste bevisa, eller jag tror jag kommer behöva bevisa mer än vad nån kille hade gjort på samma position, så att det gör mig ännu mer osäker i en ny arbetssituation (Sara)

Då endast Niklas av alla intervjupersoner uttryckte oro, kan vi inte urskilja ett mönster i skillnader mellan männen och kvinnorna. Att endast utgå från Niklas för att förstå hur manliga och kvinnliga intervjupersoner skiljer sig åt är enligt oss för svagt av en slutsats. Niklas är endast en av fyra manliga intervjupersoner, därav inte representativ för resterande manliga intervjupersoner. Det synliggörs trots allt uppfattningar om strukturella skillnader mellan könen i svar som Niklas och Sara gav. Niklas uppfattar att han som man är mer säker gällande

28

risken för arbetslöshet i jämförelse med en kvinna, och Sara uppfattar sig mer osäker som gällande arbetslöshet som kvinna. Dessa skillnader kan förstås utifrån West och Zimmerman (1987:145-147) som naturliga och normala då kön görs i de flesta situationer. Normaliteten syns i Niklas och Saras svar, eftersom de är medvetna om skillnaderna utan att ifrågasätta deras legitimitet.

5.3.2 Studenters förutfattade meningar om det andra könets

riskuppfattning om arbetslöshet

Utifrån analysen i avsnitt 5.3.1, uppfattar intervjupersonerna strukturella skillnader mellan män och kvinnor. Synliggörandet av dessa skillnader blir allt tydligare i frågor om studenternas förutfattade meningar av det andra könets inställning till arbetslöshet. Anna beskriver sin uppfattning på följande sätt, utifrån ett kvinnligt perspektiv:

[...] tjejer är lite mer oroliga lite mer försiktiga har ett bättre konsekvenstänk medans den manliga stereotypen är att mer köra gasen i botten se vad som händer. Lite mindre konsekvenstänk. För att de är kanske större risk eller chans att dom lyckas än vad kvinnor gör om kvinnor beter sig på samma [...] (Anna)

Vidare följer Jonas uttalande utifrån ett manligt perspektiv:

[...] jag tror kvinnor har ett annat konsekvenstänk än vad män har som gör att de blir lite klokare [...] att dom kan ta svårare situationer på ett bättre sätt och det har nog lite att göra tror jag att de ständigt känner att de har blickar på sig och behöver prestera, att de ständigt är under pressen då även om det är en vanlig situation. (Jonas)

Utifrån Anna och Jonas förutfattade meningar i citaten ovan anses kvinnor generellt sett vara mer oroliga för arbetslöshet än män. Anna och Jonas uppfattar att kvinnor också har ett större konsekvenstänk i jämförelse med män. Detta kan utifrån West & Zimmerman (1987:129- 130,145-147) förklaras genom att kön skapas i de flesta situationer. Med detta följer strukturer som avgör vad som är naturligt och normalt för respektive kön i enlighet med samhällsidealet. Enligt West & Zimmerman (1987:139-140) skulle alltså intervjupersonernas förutfattade meningar reproducera befintliga strukturer som skapandet av kön leder till. Dessa strukturer ligger till grund för könens uppfattning gällande orolighet kring arbetslöshet. Utifrån det

29

insamlade datamaterialet kan vi se att intervjupersonernas föreställningar inte överensstämmer med den egna riskuppfattningen. Denna analys förstärks också av analysen i föregående avsnitt 5.3.1, gällande uppfattade strukturella skillnader i oron för arbetslöshet mellan män och kvinnor. West & Zimmermans (1987:129-136) teoretisering kring hur rådande normer och ideal förutser hur de enskilda könen uppträder och handlar i den givna situationen kan därmed ifrågasättas. Denna genusuppvisning menar de utförs genom vad som anses som det samhälleliga idealet. Från Sara får vi ett perspektiv på varför intervjupersonernas uppträdande inte samstämmer med West & Zimmermans (1987) teoretisering:

[...] alltså nu känns som att våran generation är så pass bildade och medveten om sånt här [...] alltså när jag är klar så vet vi, är jag så medveten om såna här grejer så att jag kommer ju se det [...] kunna alltså handla på ett annat sätt kanske och sådär. Men så att jag tror att för mig och för många yngre som tror att vi kommer liksom göra skillnad för vi ser inte saker likadant som den äldre generationen. (Sara)

Sara exemplifierar sedan svaret ovan på följande sätt i en följdfråga:

[...] man vet att den äldre generationen har alltid tyckt att män är ju de som kan på riktigt, [...] nu är man ju så medveten och vi har ju verkligen läst om hur bra det är för en organisation att ha liksom olika typer, alltså personer och liksom sånt så att man är ju väldigt medveten om att såhär alla sådana här fördomar och stämplar stämmer ju absolut inte [...] (Sara)

Sara uppger utifrån sin egen uppfattning i citatet ovan att unga är mer medvetna och bildade och därmed ser inte saker på samma sätt som den äldre generationen och därmed kommer handla annorlunda. Detta är en anledning till att stämplar och förutfattade meningar idag ifrågasätts. Huruvida det ligger något i detta kan vidare undersökas genom förslagsvis en mer samtida genusteori, då West & Zimmermans (1987) teoretisering konstaterades för 34 år sedan. Vi medger att detta är värt att studera, men uttalar oss inte vidare kring Saras förutfattade meningar.

30