Könsskillnader och ålder

I detta avsnitt kommer vi att ta upp skillnader mellan flickors och pojkars inlärningsförmågor och vad åldern har för betydelse.

39

Då det gäller könsskillnader anser Astrid att det finns en skillnad mellan könen. Pojkar tar för sig mer och vill synas och höras mer, påstår Astrid. I sin undervisning använder hon sig av litteratur som både handlar om pojkar och flickor. En studie har påvisat att flickor har svårare att höras och synas i klassrummet jämfört med pojkar. Flickors tankar får inte samma reaktioner som pojkarnas. Således får pojkar uppfattningen att de kan stå i centrum (Skolverkets rapport, 1994 nr 47:7).

Även Beata, Pernilla och Elisabeth ser att det finns könsskillnader. Pedagogerna menar att könsskillnader varierar beroende på hur olika föräldrar uppfostrar sina barn och vilka synsätt föräldrar har när det gäller skillnader och likheter mellan pojkar och flickor. Såhär resonerar Pernilla om könsskillnader:

Det är klart att det är skillnad på flickor och pojkar […]. Det kanske är ännu mer på [d]en [h]är [s]kolan. För att det är en skillnad mellan flickor och pojkar [..]. Flickorna leker med dockorna och pojkarna leker med bilarna. Om någon pojke smyger sig in i dockrummet så kan det uppstå en [p]insamhet mellan flickor och pojkar […]. Vi försöker normalisera skillnader och likheter mellan flickor och pojkar genom att jag visar barnen att jag kan spela fotboll, genom att spela med barnen […]. Barnen blir [f]örvånade över att jag ställer mig [p]å [s]kolgården och trixar med bollen […]. Som lärare försöker jag visa att det inte finns någon typisk lek för pojkar respektive flickor.

Pernilla försöker normalisera könsperspektivet i skolan där barnen är mycket präglade av vad som anses vara manligt och vad som anses passa flickor. Pernilla hävdar att det finns en skillnad mellan pojkar och flickor vad det gäller den kulturella bakgrunden. Enligt Pernilla är skillnaden främst att pojkar till exempel får spela fotboll men inte flickor. Hon nämner att eleverna, när hon spelar fotboll med dem, blir ”helchockade” av att hon kan spela så bra trots att hon är en flicka.

Jancke hävdar att förskolan och skolan har en betydelsefull uppgift med att neutralisera könsskillnad mellan pojkar och flickor. Hon anser att det finns olikheter mellan könen. Därför behöver skolorna bearbeta detta, i stället för att lyfta upp de skillnader, som finns mellan pojkar och flickor. Janckes resonemang kan tolkas som att ingen ska diskrimineras för vilket kön de har (Jancke,1993:22).

40

Elisabeth anser också att det finns en skillnad mellan pojkar och flickor, men understryker att den tidiga uppväxten och hemmiljön kan ha en betydelse i hur könsskillnader mellan pojkar och flickor förklaras. Elisabeth menar alltså att barn socialiseras till könsstereotyper i sin sociala närmiljö.

[E]leverna präglas av könsroller hemifrån [...] Det är viktigt att en lärare bör vara uppmärksam på könsskillnaderna i skolan […]. Rent generellt kan jag inte säga att det skulle vara någonting som inblickar för flickor och pojkar i allmänhet. Utan det är säkert väldigt individuellt. Eftersom jag vet att hemmiljön och den tidiga uppväxten präglar barnen i ett avseende […]. Generellt är det ju ingen skillnad att undervisa flickor eller pojkar i svenska som andraspråk.

Elisabeths tankar kring könsskillnader kan tolkas på följande sätt. Hon anser att det finns en skillnad mellan pojkar och flickor, som präglas av könsperspektivet hemifrån. Om flickor och pojkar uppfattar en metod i undervisningen olika skall detta ha innebörd för lärandet och det att det även kan påverka olika inlärningsstrategier. Läraren har huvudrollen i vad och hur pojkar respektive flickor lär sig samt vilka skillnader det är mellan dem (Skolverkets rapport,1994, 47:8). Eftersom Elisabeth anser att det inte finns några skillnader i pojkars och flickors inlärning individualiserar hon inte undervisningen utifrån kön.

De två övriga pedagogerna som anser att det inte finns någon könsskillnad i inlärningen är Gunilla och Ulla. Gunilla menar att oavsett om man är flicka eller pojke kan man vara lika intresserad av att lära sig ett språk.

Gunilla: Jag tycker inte det är så stor skillnad. En intresserad kille är lika duktig som en intresserad tjej och tvärtom. Är man inte intresserad [s]å har det inte med att [g]öra om man är [p]ojke eller [f]licka. Därför tycker inte jag att det är så stor könsskillnad mellan flickors och pojkars språkinlärning […].

Vi tolkar Gunilla som att hon inte ser några könsskillnader när det gäller intresse för svenska som andraspråk och hon hävdar att intresset finns oavsett om det handlar om flickor eller pojkar. Ulla menaratt hon inte gör någon skillnad på om det är en flicka eller [e]n pojke. ”men tycker att det [f]inns en skillnad på flickor och på pojkar inom gruppen”.Tolkningen av Ullas citat ovan är att hon å ena sidan anser att det inte finns

41

någon skillnad mellan flickor och pojkar. Å andra sidan menar hon att det finns en skillnad inom gruppen. Gunillas och Ullas ståndpunkter kan relateras till Evenshaug och Hallen som framhåller att flickor och pojkar ”är mer lika än olika varandra”. Det handlar även om psykologiska könsskillnader och om gruppskillnader som inte berör enskilda individer ( Evenshaug och Hallen, 2001:284).

Hedlin påstår att det finns könsskillnader mellan pojkar och flickor i grupp. Det gäller framförallt deras olika intressen. Dessa skillnader kan emellertid inte förklaras genom biologiska faktorer. De biologiska faktorerna kan variera beroende på olika kulturer och traditioner och vad som förväntas av flickor och pojkar (Hedlin,2006:36).

4.9 Svenska som andraspråk

I detta avsnitt diskuteras ämnet svenska som andraspråk. Det är bra att lära sig svenska språket hävdar Pernilla. Det är en nödvändighet att göra sig ”förstådd och förstå”. Hon påstår att hennes elever inte är språkkunniga eftersom deras första språk inte är svenska. Pernilla anser att eleverna lär in svenska språket utan att reflektera över begreppet ”vi och dem”. Enligt Pernilla är svenska språket viktigt att kunna därför att det berör alla andra ämnen i skolan. Hon anser att hennes elever inte hör språket hemma och har då inte möjlighet till att bekanta sig med svenska språket inom familjen, eftersom föräldrarna inte har tillräckligt med språkkunskaper i svenskan. Hyltenstam hävdar att en av faktorerna till att vissa elever inte kan bekanta sig med svenska språket är att den ena är att de inte umgås med infödda svenskar, den andra är att det handlar om vilken social bakgrund föräldrarna har. Föräldrarnas inställning och syn till svenskinlärning har en betydelsefull roll för hur barnen ska klara sig i skolan och senare i vuxenlivet (Hyltenstam, 1996:119).

Ulla menar att det tar ”upp till 3 år” för nyanlända barn att lära sig att konversera på svenska. Därefter hävdar hon att det kan ta ” upp till sex år tills de kommer upp till skolspråket”. Ulla understryker att det är av betydelse när barnet anlände till Sverige och att det är tidskrävande att lära sig det nya språket, och kan ta många år att kunna behärska. En undersökning från USA visar på att andraspråksinlärningen är tidskrävande och att det tar ungefär fem till åtta år att komma upp på samma nivå som

42

förstaspråkselever. Dessutom krävs det stora satsningar i skolan för att en andraspråkselev ska få samma kvalificerade skolgång som förstaspråkseleverna (Hultinger & Wallentin, 1996:85).

Astrids anser om en elev fått en god bas i svenska språket är den inte i behov att läsa svenska som andraspråk.

Astrid: Det är inte [n]ödvändigt att en [a]ndraspråkselev behöver läsa svenska som andraspråk. Det beror ju på hur långt i [u]tveckling de har kommit i svenskan […]. Det kan hända att eleverna kanske har fått en god bas i svenska språket under sin uppväxt som kan ha en betydelse för eleverna när de ska välja att läsa svenska som andraspråk eller om de kan klara av svenskundervisning på högstadiet […].

Astrids poängterar att det inte är nödvändigt att en andraspråkselev läser svenska som andraspråk. Hon påpekar att eleven bör ha uppnått väsentliga språkliga kompetenser i svenskan. Men för att barnen ska uppnå dessa kompetenser krävs det att den som lär sig ett språk möter språket i olika situationer (Hyltenstam, 1996:116).

Alla pedagoger är överens om att möjligheten att läsa svenska som andraspråk stärker elevens självkänsla och identitet. De påpekar samtidigt att ämnet svenska som andraspråk inte har samma status bland äldre elever och att de äldre eleverna har en negativ inställning till att läsa ämnet svenska som andraspråk. Elisabeth förtydligar detta genom att säga:

Jag tror att äldre elever har en bild som är färgad av att det på något sätt skulle vara sämre att ha svenska som andraspråk […]. Det finns en del äldre elever som har den uppfattningen men våra yngre elever är inte mycket medvetna om att det är svenska som andraspråk [s]om de [l]äser. Däremot är de [y]ngre eleverna medvetna om att de går på en skola där dem flesta eleverna har ett annat modersmål än svenska […]. De yngre eleverna har inte [r]eflekterat över att det finns två olika [ä]mnesundervisningar i [s]venskan […].

Elisabeth menar att eleverna upplever en skillnad mellan att läsa ämnet svenska och svenska som andraspråk, speciellt bland de äldre eleverna. Följaktligen finns det äldre

43

elever som anser att svenska som andraspråk har lägre status än den ordinarie svenskan. Som lärare strävar hon efter att klargöra vikten av att kunna läsa svenska som andraspråk.

Samtliga pedagoger har samma uppfattning om barn som läser svenska som andraspråk. Pedagogerna hävdar att äldre elever helst undviker att läsa svenska som andraspråk för att de vill passa in bland förstaspråkseleverna. Forskarna i boken Barn- och

ungdomspsykologi hävdar att ungdomarna försöker skapa sig en ny identitet, en

samhörighet bland andra ungdomar. Ungdomarnas identitet kan ha betydelse i många aspekter såsom yrkesval, moral och syn på politiska åsikter. På så vis försöker de passa in i samhället (Evenshaug & Hallen, 2001:306).

4.10 Synen på svenskhet

Beata gör en avgränsning som pedagog för att beskriva vilka som är i behov av svenska som andraspråk. Hon menar:

[D]et är [e]lever som har ett annat [m]odersmål än svenska och som [p]ratar ett annat språk hemma. Därefter finns det de som är jättebra på svenska som har gått på förskola sedan de var små […]. Det märks ju inte alltid på alla eftersom vissa talar utan hinder och då skulle man kunna tro att de var svenskar […]. Om man säger så ”riktiga svenskar” […]. För att de har språket som vilket annat barn som helst […]. Men vi har ju ingen som är helsvensk utan alla är ju andraspråkselever.

I Vanja Lozics avhandling ger några ungdomar en annan definition av ordet svensk. De menar att man kan anpassa sig samtidigt som man bevarar sitt kulturhistoriska arv . Språket har dock en stor roll då en person med invandrar-bakgrund ska identifiera sig och förenas med den svenska kulturen (Lozic, 2010:220). Pedagogerna i vår

undersökning har samma syn som Beata angående vilka som räknas som svensk och icke svensk. Pedagogerna menar att en elev som har ett annat modersmål än svenska, eller som talar ett annat språk hemma avgränsar sig för att läsa svenska som andraspråk. Alla pedagoger är eniga om att man för att betraktas som svensk, måste man ha goda kunskaper i svenska språket.

44

De sex pedagogers åsikter och erfarenheter kan vi tolka som, att för att bli betraktad som en svensk, bör man utan några problem kunna tala i olika språkliga sammanhang. Lozic nämner i sin avhandling, att det i det mångkulturella samhället uppstår nya sociala och kulturella samhällsstrukturer, som kan vara en förutsättning för gruppers identifikationskriser. Lozic refererar till Ålund som är sociolog där hon tar upp begreppet vi/de (svenska/invandrare) som en otydlig definition i dagens samhälle. Ungdomarna i Lozics avhandling påstår att olika gruppgemenskaper sällan byggs upp ensamma, snarare tillsammans med andra i omgivningen (Lozic, 2010: 224). Gunilla ger en ytterligare kommentar på vad som gäller för att betraktas som ”svenskt”:

De individer som inte har varit i Sverige under en lång tid och som har föräldrar som inte har kommit in i vårt samhälle såsom andra språkgrupper räknas inte som svensk. Det jämfört med andra europeiska språkgrupper som kommit in i samhället och tagit till sig språket […]. En faktor kan vara att religionen har påverkan på språkinlärningen där skillnaden mellan flickor och pojkar [v]ad de får göra till exempel simning och vad de får äta med mera […].Européer eller andra närliggande områden är ju mer lika oss själva […].

Gunillas citat kan tolkas som för att betraktas som svensk måste man vara anpassningsbar och ha viljan att ta del av svensk kultur och historia. Begreppet ”europé” anser Gunilla innebära att man har en annan inställning till att passa in som ”etnisk svensk”. En del av intervjupersonerna i Lozics avhandling påstår att européerna står den svenska kulturen närmast. Intervjupersonerna i Lozics avhandling påstår samtidigt att skolan inte ska kategorisera olika etniska grupper , snarare att de ska vara neutrala i sin undervisning (Lozic, 2010: 218). Gunilla påpekar vidare att andra människor som invandrat (folk från asien, mellanöstern etc) kan ha svårighet att betraktas som ”etnisk svensk” på grund av sin religiösa och etniska bakgrund. Gunilla påpekar hur viktigt det är att behärska svenska språket för att erkännas och betraktas som svensk. Ungdomar i Lozics avhandling associerar till olika stereotypa miljöer bland annat å ena sidan att i de etniska grupperna man möter en miljö med intressanta och sociala kontexter. Å andra sidan i den svenska miljön som är etnisk homogen tolkas som ”asociala och kalla” (Lozic, 2010:232).

45

4.11 Föräldrarnas utbildning

I det här avsnittet kommer vi att presentera hur inlärning av språk bör gå till enligt de sex pedagogerna och om föräldrarnas skriftspråk har någon påverkan på elevers inlärning.

Pernilla anser att om föräldrar är analfabeter skapar det svårigheter för barnen då de inte kan hjälpa sina barn med läxor. Pernilla menar:

Det är svårt att skicka hem en läxa med barnen[…]. Ibland har jag skickat hem [en läxa] för att barnen tyckte [att] det [har] varit kul [då har det] varit att fylla i ett A i alfabetet […]. Jag tycker inte att man ska skicka hem en läxa som ställer krav på att föräldrarna måste kunna tyda en text, med tanke på att vissa av föräldrarna är analfabeter. Det kan försvåra för föräldrarna om man inte tar hänsyn till deras språkbegränsningar]. [D]et vill säga att [f]öräldrarna inte [a]lltid [h]ar [m]öjligheten [a]tt [h]jälpa [s]ina [b]arn [m]ed [l]äxorna för att [f]öräldrarna inte har [t]illräckligt med [k]unskaper [i]nom [s]venska [s]pråket.

Pernilla understryker i sitt citat att föräldrarnas kunskaper i skriftspråk kan ha påverkan på barnens inlärning, vilket följaktligen beror på att många av hennes elevers föräldrar är analfabeter. Det ställer till problem för henne som lärare att skicka hem läxor då föräldrarna har svårt för att läsa. Läsning är viktigt för inlärningen av ett nytt språk. Björk och Liberg hävdar att det inte går att vänta tills alla barnen har lärt sig skriva alla bokstäver i alfabetet, utan det viktigaste av allt är att barns skriftinlärning ska hållas aktiv i de tidiga åldrarna. Genom ett aktivt skrivande lär sig barnen olika bokstäver och kan samtidigt skilja dem åt i texter som barnen skriver. Dessa texter förbättras med tiden om det finns andra som ska läsa texten och finna budskapet i den. Pernilla hävdar att föräldrar inte har den möjligheten på grund av att de har begränsningar i språket (Björk& Liberg, 2007:113).

Ulla menar att en viktig faktor för inlärningen är att läsa. Hon anser att ”föräldrarna ska läsa för dem” och understryker att det är viktigt att barnen läser mycket för att språkinlärningen ska kunna utvecklas. Dessutom menar hon att många elever inte har någon läsförståelse även om de behärskar läsningen.

46

Övriga pedagoger, bortsett från Elisabeth, anser att föräldrarnas skriftspråk inte har påverkan på barns inlärning av ett nytt språk. Detta baserar de på att barnen i dessa två årskurser är för små för att de ska påverka deras språkinlärning. Bjar hänvisar till en studie som visar att det effektivaste sättet att lära sig att läsa är genom aktiv läsning hemma tillsammans med föräldrar. Studien visar också att det finns en del barn som inte har möjlighet att få denna aktiva läsning i hemmet (Bjar,2006:46). Det underströks även av de analyserade pedagogerna att deras elever inte har möjlighet att få denna aktiva läsningen i hemmet.

Elisabeth påpekar att föräldrarnas skriftspråk inte har någon påverkan på det svenska språket. Hon säger att det kvittar om man skriver från höger till vänster. Även svenska barn kan göra det. Det försvårar inte inlärningen när de är små men det kan ha påverkan i högre åldrar. Elisabeth ser inget hinder i att föräldrarna har ett annat skriftspråk och att det skulle förhindra inlärningen av ett nytt språk för deras barn. Elisabeth anser att alla barn i den åldern oftast skriver fel ända tills de lär sig skriva och ifrån rätt håll. Till skillnad från Elisabeth resonemang anser Ladberg att föräldrarnas utbildning är viktig och avgörande för skolresultatet. Det är även viktigt att omgivningen tror att du som elev kan lyckas, att omgivningen tror på din förmåga att lära dig ett ytterligare språk, och rättar sig efter dina förutsättningar. Detta ser Elisabeth inte några hinder i. (Ladberg, 2003:108–109).

Skriftspråket kan påverka eleverna hävdar Gunilla. Hon berättar under intervjun att en flicka la siffror på fel håll under en lektion (från höger till vänster). Då hade flickan själv kommit på att det var fel håll. Hon hade då sagt ”men det gör vi i vårt land”. Skriftspråket försvårar för barns inlärning hävdar Gunilla då de anammar fel håll. Men samtidigt betonar hon hur läraktiga elever är och hur de kan skifta mellan det ena språket till ett annat.

47