Könsstereotyper på Instagram

Genom en analys av materialet kunde det klargöras att influencers i stor utsträckning framställer sig själva utefter normativa könsroller vilket tyder på att de upprätthåller

stereotyper på Instagram. Influencerna utmanande dock i viss mån könsstereotyper genom att frångå en normativ framställning och således gå emot de strategier marknadsförare, från Windels (2016) studie, såg som effektiva i marknadsföringssammanhang. De stereotyper som främst upprätthölls var de kvinnliga könsstereotyperna. De manliga influencerna upprätthåller även de rådande genusnormer och därav även könsstereotyper, dock inte i samma

utsträckning som de kvinnliga influencerna.

I Edlinds sponsrade inlägg upprätthåller han stereotypen att män är tuffa. Detta gör han genom att framställa sig själv i linje med Landreth Grau och Zotos (2016) definition av maskulin framställning. Det synliggörs främst genom hans maskulina kroppspositionering, klädstil samt genom inlägget olika attribut som anspelar på maskulinitet och tuffhet. I Edlinds privata inlägg visar han även på stereotypiskt manliga drag, genom exempelvis hans

tatueringar, men han anspelar främst på en annan typ av manlighet, ett metrosexuellt

beteende. Detta gör han genom att framställa sig själv som en man som bryr sig om sitt yttre, något som Karan och Khoo (2007) beskriver som metrosexuellt beteende. Edlind frångår därav det som Landreth Grau och Zotos (2016) beskriver som stereotypiska manliga attribut, men går i linje med den metrosexuella synen på ett manligt beteende. Edlind kan därför anses upprätthålla men även utmana manliga stereotyper från traditionell marknadsföring.

Likt Edlind upprätthåller Wijk manliga genusnormer genom att framställa sig själv som en normativ man med manliga attribut som synliggörs i hans klädstil, emojis samt genom bildernas bakgrund. Båda Wijks inlägg upprätthåller stereotypen om att män är starka, tuffa och muskulösa. Även myten den ensamma mannen i vildmarken som återfinns i

Edlinds sponsrade och Wijks privata inlägg upprätthåller stereotypen att män är tuffa och självständiga, en stereotyp Landreth Grau och Zotos (2016) redogjort för. Likt Edlind anspelar Wijks privata inlägg på ett metrosexuellt beteende genom att han framställer sin muskulösa kropp som något vackert snarare än någon praktiskt, vilket snarare är feminint än maskulint. Det metrosexuella beteendet återfinns även i Wijks sponsrade inlägg, bland annat genom hans tillfixade hår och örhänge. Detta gör att Wijk i viss utsträckning utmanar manliga könsstereotyper genom att frångå den normativa framställningen av maskulinitet.

Frisk är den av de manliga influencerna som utmanar stereotyper i störst utsträckning. Detta gör han genom att framställa sig själv som emotionell, varm och i uppskattandet av en kyss från en person med samma kön i sitt privata inlägg. Dessa egenskaper anses enligt Williams och Best (1990) inte vara maskulina och är därav normbrytande. I hans sponsrade inlägg uppfattas Frisk varken bryta eller upprätthålla normer om maskulinitet eftersom inlägget inte har några utmärkande attribut. Det går även att konstatera att båda Frisks båda inlägg anspelar på ett metrosexuellt beteende vilket bland annat synliggörs genom Frisks tillfixade yttre vilket Karan och Khoo (2007) beskriver som ett metrosexuellt karaktärsdrag. Frisk feminina framställning kan därför anses bryta mot det Landreth Grau och Zotos (2016) beskriver som ett stereotypiskt maskulint framträdande. Hans framställning upprätthåller dock till viss del manliga stereotyper genom att följa den heterosexuella matrisen i sitt sponsrade inlägg.

Zouiten Subosic både upprätthåller och utmanar kvinnliga stereotyper i sin framställning på Instagram. Kvinnliga stereotyper i linje med Lander (2003) och Taguchi (2004) upprätthålls i hennes privata inlägg då hon framställer sig själv i en mammaroll med normativa karaktärsdrag. I de privata inlägget återfinns även myten att det är kvinnans uppgift att ta hand om barnen, vilket är en myt som går i linje med Landers (2003) syn på kvinnliga stereotyper. Myten upprätthåller såldes stereotypen om att det är kvinnans uppgift att ansvara för barnen. I Zouitens Subosics sponsrade inlägg upprätthålls även könssterotypen om att kvinnor ska vara dekorativa, vilket Landreth Grau och Zotos (2016) benämner som ett normativt feminint uppträdande. Inlägget utmanar dock kvinnliga könsstereotyper genom att

motstrider Landreth Grau och Zotos (2016) definition av att det är en kvinnans uppgift att ta hand om hemmet.

Till skillnad från Zouiten Subosic upprätthåller Olsson Delér kvinnliga stereotyper i större utsträckning. I hennes privata inlägg följer Olsson Delér kvinnliga könsstereotyper i linje med Lander (2003) som anser att kvinnor ska vilja vara mödrar. Detta gör hon genom att framställa sig själv som en omtänksam, omhändertagande mamma samt genom att inlägget anspelar på myten om att familjen betyder allt. I linje med hennes privata inlägg har även det sponsrade inlägget en normativ framställning. I de sponsrade inlägget framställs Olsson Delér främst som dekorativ, vilket Landreth Grau och Zotos (2016) benämner som ett normativt feminint uppträdande. Olsson Delér utmanar alltså inte stereotyper utan upprätthåller kvinnliga stereotyper fast på olika sätt.

Likt Olsson Delér upprätthåller Ingrosso de genusnormer och kvinnliga stereotyper som beskrivits av Williams och Best (1990), Lander (2003) och Taguchi (2004). I Ingrossos privata inlägg riktar hon fokus till en annan kvinna genom att visa omtanke för henne. Detta gör att hon framställs som emotionell och omhändertagande, vilket enligt Williams och Best (1990) samt Lander (2003) är karaktärsdrag som går i linje med ett stereotypiskt kvinnligt beteende. I linje med Ingrossos privata inlägg anspelar även hennes sponsrade inlägg på en normativ framställning, dock på ett annat sätt. I hennes sponsrade inlägg objektifieras den kvinnliga kroppen vilket går i linje med Taguchis (2004) syn på kvinnliga stereotyper, att det är kvinnan som ska tillfredställa mannen och inte vice versa. Det går därför att konstatera att Ingrosso inte visar på ett normbrytande beteende och därmed inte utmanar stereotyper på sin Instagram.

Influencers upprätthåller alltså stereotyper på Instagram i stor utsträckning. De stereotyper som kunde identifieras gick i linje med stereotyper från traditionell

marknadsföring som både Windels (2016) samt Landreth Grau och Zotos (2016) vetenskapliga studier redogjort för. Det ska dock nämnas att influencerna i viss mån utmanande stereotyper och därmed går emot de strategier marknadsförare, från Windels (2016) studie, ansåg som effektiva. Att frångå stereotyper kan utifrån Windels samt Landreth Grau och Zotos studie leda till att mottagare har svårt att identifiera sig med de ideal

influencern porträtterar, samt att avvikande könsroller kan uppfattas av mottagaren som distraherande. Detta går även att likna med Baiers och Svenssons (2018) resonemang kring brytande av normer. Utifrån deras resonemang riskerar personer att pekas ut som onormala om de framställer ett normbrytande beteende. Enligt Lysonski och Pollay (2015) har dock

i sin marknadsföring. En influencer som upprätthåller stereotyper riskerar därför att bli kritiserad och kan således skada sitt egna varumärke. Även Dyer (2006) förhåller sig kritisk till användning av stereotyper. Baserat på Dyers resonemang kring upprätthållande av

stereotyper kan de undersökta instagraminläggen bidra till hegemoniska strukturer och således påverka mottagarna till att utföra handlingar mot deras vilja.