Torbjörn Fjellström, som året 1997 drev behandlingshemmet Korpberget för missbrukare, hävdar att ”missbruket är vanligare bland män då de lockas mer av porrindustrin. Sexmissbruk börjar ofta med att man regelbundet köper porrtidningar eller hyr porrfilmer” (AB, 970112). Han pekar följaktligen på logiken att för det första är det fler män som konsumerar pornografi och för det andra är porrkonsumenten sexmissbrukare. Artikelförfattaren skriver därefter att ”en skillnad mellan män och kvinnor är att män ofta kopplar ihop sex med våld medan kvinnor söker sig till destruktiva relationer” (AB, 970112). Män missbrukar sålunda sex ihopkopplat med våld, medan kvinnor missbrukar relationer. 2004 ställer RFSU ut ett festivaltält och ”Fråga Olle” görs direkt där en panel diskuterar otrohet inför publik. Olle Waller, sexualupplysare, menade att ”det finns ju ett slags casanova-syndrom, killar som måste vara otrogna för att stanna i ett förhållande. Men då handlar det om sexmissbruk, säger Olle” (AB, 040819). Här kopplas en notorisk otrohet till killars sexmissbruk.
I Aftonbladet 2001 hävdas att ”missbruket mellan män och kvinnor skiljer sig dock åt. Undersökningar visar att män som missbrukar sex på nätet går in på porrsajter med bilder, medan kvinnor oftast sex-chattar” (AB, 010811). Återigen är det män som porrkonsumenter som är sexmissbrukare, medan kvinnor som har ett sexmissbruk interagerar – potentiellt relationsskapar. Torbjörn Fjellström säger att ”ungefär 15 procent av alla män och 5 procent av kvinnor i Sverige missbrukar porr eller sex” (AB, 010811). Var statistiken kommer ifrån framkommer inte i artikeln. I samma artikel lyfts tre typer av sex- och kärleksmissbruk, som skiljer sig mellan män och kvinnor:
1. handlingar i hemlighet som till exempel onani, porr och blottning. Vanligast bland män.
2. Romanser och svärmeri. Alla relationer blir sexualiserade, oavsett var de inträffar. Mest kvinnor, men även män.
3. Kriminella handlingar. Våldtäkt, incest m.m. Mest män (AB, 010811).
Artikeln konstaterar således att kvinnor missbrukar romanser och relationer och män missbrukar sex. 1997 beskrivs att sexmissbruk ökar bland kvinnor. Sexologen Malena Ivarsson menar att kvinnliga sexmissbrukare ökar på grund av ”ett hårdare samhällsklimat” och att ”kvinnans klassiska sätt att leva ut social misär är genom sex medan det för mannen ofta är kriminalitet” (AB, 970112a). Att kvinnor kopplas till sexmissbruk är inte lika vanligt i medieartiklarna och en artikel hävdar att ”sexmissbruk har länge setts som ett manligt problem. Men även kvinnor missbrukar sex. Och antalet kvinnliga sexmissbrukare ökar stadigt” (AB, 040809). För Torbjörn Fjellström är det ingen nyhet men han hävdar att ”kvinnorna flippar inte ut helt. De har större pliktkänsla och sköter hem och familj, därför kan de hålla sitt missbruk dolt längre” (AB, 040809). Bilden av kvinnan som omhändertagande och passiv reproduceras här och enligt Fjellströms logik är det därför kvinnor inte ”flippar ut helt” på grund av sitt sexmissbruk. Däremot är det vanligare att kvinnor har ett kärleksmissbruk och en kärleksmissbrukare kan identifieras av ”havererade relationer, romantisk besatthet, ett ändlöst letande efter den perfekta partnern. Så ser kärleksmissbrukarens liv ut”. Erik Sundby (Dysberoendekliniken) menar att ”män med svår anknytningsproblematik blir ofta sexmissbrukare, medan kvinnor blir beroende av kärlek och den romantiska drömmen kring vad de tror att kärlek ska vara” (AB, 130402). Även Göran som identifierar sig som sexmissbrukare menar att tjejer snarare är kärleksmissbrukare (AB, 030324).
2010 började Karolinska Institutet en behandling på nätet för män med hypersexualitet. De sökte då ”män som inte kan kontrollera sin konsumtion av pornografi eller som ständigt söker nya partners” (DN, 100424). Två år senare, sökte samma team 100 sexmissbrukare till sin studie, Mozart, om sexmissbruk. Då uppges det att gruppen ”domineras av män” men docent och överläkare Stefan Arver ”tror dock att mörkertalet är större hos kvinnor” (DN, 120719). Detta går att tolka på olika sätt, dels produceras en föreställning om att det finns ett mörkertal av sexmissbrukare, dels att det är framförallt kvinnor som inte har blivit synliggjorda som sexmissbrukare och/eller att det främst är män som söker hjälp för sexmissbruk.
När DN intervjuar RFSU-kliniken 2001 uppges att hälften av de 89 män som förra året kom till mottagningen var någon form av sexmissbrukare, och ”i många fall ägnade de sig åt köp av sexuella tjänster, andra gånger åt telefonsex eller hög konsumtion av porr” (DN, 010201). När Erik Sundby, klinikchef för Dysberoendekliniken som behandlar sexmissbrukare, intervjuas 2011 konstaterar han att många anhöriga till sexmissbrukare vänder sig till kliniken, för de är ”bekymrade över sina partners beteende” och ”det är också vanligt att kvinnor tror att felet ligger hos dem” (AB, 110201). Med andra ord är det män som är sexmissbrukare på kliniken och har kvinnor som partners. 2012 berättar Erik Sundby att en tredjedel som söker som är kvinnor (DN, 120310) och fyra månader senare säger Sundby att ”det går en hjälpsökande kvinna på fyra män”
berättar att ”kvinnorna är som regel mer emotionellt skadade när de kommer än männen, detta för att problemet är mer skamligt för kvinnor” (DN, 120729).
Psykoterapeuten Eva Hedlund (RFSU-kliniken) beskriver 1999 att:
männens sexmissbruk yttrar sig på olika sätt – att de hela tiden måste ha nya kvinnor, att de blir sexköpare eller blottare, att de är beroende av porr. De har framförallt en sak gemensamt: Närhet skrämmer dem. Det löser de genom nya älskarinnor, eller genom att betala för sex (AB, 990311).
Ett tydligt exempel på hur en kvinnlig sexmissbrukare skildras är hur sjuksköterskan Lena, 33 år, beskrivs som en före detta sexmissbrukare. I tidigt tonår blev hon förälskad och ”äntligen var [hennes] hjärta fullt av kärlek!” och hon fantiserade om dem tillsammans och ”när fantasin inte räckte till slukade [hon] kärleksromaner”. Relationen tog slut och hon beskriver att hon senare var känd som ”opålitlig flörterska”, och för henne ”handlade det bara om uppmärksamhet” och hon ”visste att det inte var äkta kärlek [hon] fick, men det var bättre än ingenting alls”. Hon beskriver också att det inte bara handlade om att missbruka relationer utan längre fram i livet så ”köpte [hon] porrtidningar, hyrde porrfilmer och onanerade” (AB, 970112b). Sexologen Malena Ivarsson menar att det finns ”kvinnor som vill ha sex hela tiden bara för att dämpa sin ångest. Det är slags sexmissbruk, för att slippa lösa andra problem. Vanligast är att män reagerar så, men det finns som sagt även kvinnor” (AB, 040606).