I artiklarna framkommer olika sorters självdiagnosticeringslistor och kriterier som en sexmissbrukare uppfyller. Ibland är det tio, ibland är det tolv och ibland något annat antal. 1997 publicerar Aftonbladet en lista med ”tio tecken på att du är sexmissbrukare:” (AB, 970112c).
1. Tankarna. Du är ständigt sysselsatt med tankar på sex, planerar och spekulerar alltid i förväg om vad som ska hända.
2. Tvångskänslor. Du känner som vid andra missbruk ett tvång, något du gör utan att egentligen kanske ha riktig lust.
3. Nya partners. Du har lätt att bli förälskad. Söker ständigt nya partners.
4. Isolerar dig. Du tänker bara på sex och försummar andra områden. Du isolerar dig, samarbetsförmågan försämras och du missköter jobbet.
5. Rädd för ensamhet. Du stannar i destruktiva relationer av rädsla att bli ensam.
6. Sex med okända. Du har sex med, och binder dig känslomässigt till människor du egentligen inte känner.
7. Flera relationer samtidigt. Du har mer än en sexuell förbindelse på samma gång för att inte riskera att bli utan.
10. Bilden av partnern. Du ser dina partner som objekt, inte som människor.
I denna kriterielista framträder idealbilden av en monogam skötsam tvåsam sexuell relation (3,6,7), som inte blandar ihop kärlek med attraktion (8), där du inte har flera relationer samtidigt (7), bara har sex med personer du känner (6) samtidigt som du inte skaffar nya partners (3). Du planerar heller inte i förväg vad som ska hända sexuellt (1) och att du inte förför din partner med charm (9). Rubin (1984) visar i den sexuella värdehierarkin hur dessa kriterier konstruerats som avvikande, abnorma och destruktiva. Det är inte bara monogami som efterlyses, det är följaktligen inte bara att gå utanför tvåsamhet som patologiseras, utan det som begärs är också att man behandlar varandra med respekt, ömsesidighet, att det snarare ska vara kärlek än attraktion och att du inte stannar i en relation av rädsla att vara ensam.
Rädsla för intimitet som förklaring till sexmissbruk lyfts också upp av sexologen Malena Ivarsson i en frågespalt (AB, 970309), och ett halvår senare menade Ivarsson att sexmissbruk var ett uttryck för rädsla för att ingå i ett förhållande (AB, 971106). Erik Sundby, klinikchef på Dysberoendekliniken (numera Diagnos och Behandlingskliniken), hävdar att ”det finns ingen sexmissbrukare som klarar av att tillfriskna ensam. Eftersom det är en intimitetsstörning, oförmågan att vara sårbar och beroende av andra människor. Tillfrisknandet handlar om att våga gå in i en relation, bygga upp och underhålla sann intimitet. För det mesta behöver man hjälp med det” (AB, 100228). Artikeln rubriksattes med meningen ’När suget efter närhet blir ett missbruk’.
Sexmissbrukare beskrivs alltså som människor som inte vågar gå in i en relation och som saknar förmågan att hitta en ”sann intimitet”. Liknande resonemang framför en kvinnlig tv-stjärna som gick ut med att hon var sexmissbrukare – när tv-stjärnan berättar att hon formats av sin pappa som haft många olika partners och säger att ”jag fick aldrig se ett samband mellan sex och kärlek”. Vidare berättas det att starten började vid tonåren: ”oskulden förlorade [hon] som 17- åring till en främling. Då ville hon bara få det gjort. Sedan dess har hon fortsatt att ha känslolöst sex eftersom det fått henne att känna sig både önskad och behövd. Men efter sexakterna har hon alltid känt sig tom och otillfredsställd” (AB, 070322).
En Dramatenskådespelare gick 1994 ut i Aftonbladet och berättade att hans jakt på bekräftelse och ömhet blev ett sexmissbruk. Han menar att han ”vågade aldrig utsätta [sig] för risken att själv bli lämnad” och att ”sexet är egentligen bara en underordnad kontaktyta som är underordnad längtan efter ömhet”. Vägen tillbaka ifrån sitt sexmissbruk beskriver han som att ”uppbrottet kom genom den kvinna han i dag lever och har två barn med. – Jag träffade helt enkelt någon som jag vågade släppa fram känslorna för” (AB, 941119). Sextonåriga Rikke ifrån Danmark beskrev sitt sexmissbruk 1995. Hon säger ”jag vill inte ha sex igen förrän jag är lyckligt gift” och att ”jag vill också lära mig sund och god kärlek. Uppleva det vackraste mellan två människor” (AB, 950228).
Aftonbladet 1997 uppmärksammar en hemlig organiserad sexfest som kända svenskar besöker (AB, 970105). I en artikel bredvid publiceras ett brev med rubriken ”tvåbarnspappans förtvivlade
brev om sällskapets sexträffar: Man hetsas att delta”. Mannen ”har läst om sexmissbruk och vet vad det är”, ”är pappa till två ungar”, ”vill verkligen få det bra igen och vara nöjd med Svenssonlivet”. Festen beskriver han som ”en udda verksamhet som inte är så särskilt sensuell men folk får väl göra vad dom vill. Fast en del mår dåligt som jag gör. Nu ska jag inte gå dit mer och vara med min fru och mina barn” (AB, 970105).
Familje- och sexterapeuten Gertrude Aigner berättar att hon dagligen kommer i kontakt med sexmissbrukare i sitt arbete och tror att det kommer bli fler för att ”vårt ytliga sätt att umgås där det inte finns plats för närvaro och kärlek ökar risken att fler hamnar i ett sexmissbruk” (AB, 970112). Sara som 2009 berättade i Aftonbladet att hon hade varit fast i ett sexmissbruk beskrivs som att ”nu har Sara ett fast förhållande med en man hon verkligen älskar och hon lockas inte alls av tanken på att vara med andra män” (AB, 090301). Sara ”tror att många som blir sexmissbrukare i själva verket är rädda för kärlek och närhet. Låg självkänsla i kombination med ett stort bekräftelsebehov blir en ond skurk” (AB, 090301). Rädslan för närhet menar även psykoterapeuten Eva Hedlund att det handlar om då ”syftet med sexuellt avvikande beteenden är att undvika närhet” (DN, 060507). Dessförinnan har Hedlund rabblat vad som skulle innebära sexuellt avvikande beteenden och det är ”blottning, fetischism, tvångsmässig konsumtion av barnporr på nätet, prostitution, att skada sig själv och sitt eget könsorgan eller att skada andra”. Aftonbladets relationsexpert Eva Rusz berättar att det är ganska vanligt med att män tittar på porr och att det kan ”sätta krydda på ett slentrianmässigt sexliv”. Men ”en man som byter ut partnern mot gemensamma vänner i sexuella fantasier – det tyder på problem med närhet. Beteendet är dessutom ett tecken på missbruk” och ”att han använder porr för att tillfredsställa sig i avskildhet, snarare än tillsammans med henne, är ett tecken på att det handlar om ett porrmissbruk” (AB, 081102).
Analys av monogami och sexmissbruk
Allt sedan i mitten av nittiotalet fram till idag har tidningsrubriker fyllts av kända makthavare och celebriteter som haft otrohetsaffärer. Bill Clinton, Michael Douglas, Hugh Grant, Rob Lowe och Tiger Woods är några av dessa.14 Snarare än att lokalisera otroheten i förhållande till socio- moraliska begränsningar, i relation till en heteronormativ monogami, behandlar medieartiklarna männens otrohet som en störning och liknar den vid alkoholism. Medias roll i formande av en diagnos i en medikaliseringsprocess beskriver Tiefer (1996, sidan 270) som att ”once some behaviour has been labelled deviant or undesirable, it only becomes accepted as a medical problem if the public and members of the other professional communities becomes persuaded that the behaviour is a matter of health and disease and relates to norms of biological functioning”. Ett effektivt sätt att sprida diskursen om exempelvis sexmissbruk är genom mediarapporteringar.