Enligt Kvales modell påbörjas analysen av materialet redan innan intervjuerna har genomförts, med kategoriseringsfasen (Rennstam & Wästerfors, 2016:30-31) Med utgångspunkt i mitt syfte och i mina frågeställningar samt med hjälp utav den tidigare forskningen skapades tematiker, vilka är de som användes i intervjuguiden. Tanken var att det empiriska material som samlades in i samband med intervjuerna skulle kunna placeras in i dessa kategorier.
Kategorierierna preciserades under intervjuernas gång med underkategorier beroende på informanternas uttalanden, där exempelvis liknande eller snarlika uttalanden från olika informanter fördes in i samma kategorie. När intervjuerna var genomförda och det var dags att gå igenom det empiriska materialet påbörjades koncentreringsfasen(Ibid, 2016). Denna fas innebar att jag koncentrerade mitt empiriska material och kokade ner det till det mest användbara och väsentliga i relation till forskningsändamålets syfte. Det var i denna fas jag skapade mening i mitt material genom att solla bort sådant som inte var av användning och behålla den del i materialet som var intressant.
Den sista fasen enligt Kvale är tolkningsfasen (Ibid, 2016). I denna fas gick jag in på djupet i mitt koncentrerade material och försökte etablera de analytiska ståndpunkter, mina argument, vilka skulle ligga till grund för svaren på syftet och frågeställningar. Jag tolkade materialet utifrån det Kvale kallar för teoretiskt förståelse (Rennstam & Wästerfors, 2016). Det innebar att jag tolkade mitt empiriska material med hjälp av mitt teoretiska ramverk och på så sätt letade efter svar på syfte och frågeställningar.
5.3 Etiska överväganden
Under hela forskningsprocessen men i synnerhet i samband med intevjutillfällena ställdes jag inför en rad etiska överväganden vilka jag var tvungen att klargöra för mig själv innan jag kunde påbörja intervjuerna. Vid den första kontakten med informanterna klargjorde jag att det var helt frivilligt för dem att deltaga och att de när som helst fick välja att inte deltaga i
undersökningen enligt samtyckesprincipen (Patel & Davidsson, 2012:63). Vid denna kontakt förklarade jag också uppsatsens syfte och underströk att det som sades i intervjuerna enbart skulle komma att användas till uppsatsens syfte och inget annat, detta enligt informations- och nyttjandeprincipen (Ibid, 2012:63).
Slutligen togs hänsyn till den kanske viktigaste principen för mig, konfidentialitetsprincipen, som innebär att informanterna bibehåller största möjliga anonymitet genom hela studien(Ibid, 2012:63). Jag kände att jag var tvungen att försäkra mig om att informanterna skulle känna sig trygga med informationen de gav ut och att de inte vid ett senare tillfälle valde att hoppa av undersökningen. Om de nu valt att hoppa av hade de självklart fått göra det men eftersom antalet informanter var relativt få ville jag försäkra mig om att de skulle känna största möjliga konfidentialitet och på så sätt medverka fram till slutet och inte heller hoppa av efteråt. Jag valde därför tidigt att inte ha med informanternas verkliga namn, varken på dem själva eller på deras musikbolag, för att försäkra mig och dem, att det som sades inte kunde gå att koppla till en specifik person. Därför har de fått fingerade namn i uppsatsen enligt följande (Teorell & Svensson, Att fråga och att svara, 2007:21):
Informant 1, Gustav Informant 2, Björn Informant 3, Carl-Johan Informant 4, Samuel Informant 5, Daniel
5.4 Metodologisk reflektion
Jag vill ägna den metodologiska reflektion till att ta upp antalet deltagande informanter i denna undersökning. Fem informanter kan anses som undermåligt för en undersökning av detta slag men jag väljer att utgå från
mera” när det gäller min uppsats. Undersökningar med färre informanter ger tid och utrymme för forskaren att vara mycket mer noggrann i sin analys än vid studier med fler informanter. Målgruppen inför denna undersökning var inte heller en stor grupp av individer. Det fanns inte ändlöst med indiemusikbolag i Sverige som passade in på mina kriterier, jag hade således varit tvungen att justera uppsatsens grundläggande syfte och frågeställningar för att möjligtvis få med fler informanter men det hade gjort intrång på det som jag ansåg vara av intresse inför denna uppsats.
Då detta är en kvalitativ studie kan det vara av stor vikt och ge stor förtjänst att ge varje intervju mer tid för tolkning. Att inkludera färre informanter gör också den relativt korta tiden en kandidatuppsats innebär mer rättvisa. Den tid det tog att gå igenom varje intervju behövde sättas i relation till den sammantagna tiden för att skriva hela uppsatsen och för att kunna bibehålla noggrannhet genom hela uppsatsen var färre informanter att föredra. Slutligen hävdar Brinkmann(2017) att det faktiskt är möjligt att säga intressanta saker om kultur och samhälle utifrån ett fåtal fall eller informanter. Trots svårigheten att generalisera ger varje enskilt fenomen någon form av bevis på kulturella förståelser som finns bland medlemmarna inom ett specifikt fält.
6 Analys
Nedan följer en analys utav mitt material utifrån fyra tematiker; ”Man är ju indie”, Konkurrenter som kollegor, Superfans samt det Många bäckar små.
Slutligen sammanfattas de viktigaste centrala delarna inom varje tematik för att besvara syfte och frågeställningar.
6.1 ”Man är ju indie”
Här vill jag visa på hur mitt eget formulerade begrepp indiekapital är en del av förklaringen till varför indiemusikbolag överlever på musikmarknaden.
Indiekapitalet kan delas upp i två funktioner, dels den på ett sätt uppstartande funktionen för ett indiemusikbolag, dels funktionen indiekapitalet får efter att indiemusikbolaget har grundats och fortlever.
Den uppstartande, eller grundläggande funktionen i indiekapitalet, har sin utgångspunkt i att individerna bakom dessa bolag är personer som alla befunnit sig inom musikbranschens fält under en längre tid innan dess att de startade sitt egna indiemusikbolag. Under tiden de befunnit sig inom det berörda fältet har de successivt byggt upp de resurser, erfarenheter och kunskaper som tillsammans skapar indiekapital och som idag hjälper dem att överleva, men från första början hjälpte dem att grunda sitt indiemusikbolag. Genomgående bland mina informanter är att de på ett eller annat sätt befunnit sig inom musikbranschen länge och genom det byggt upp sitt indiekapital.
Informanterna Gustav och Björn pratar båda om sin tid innan dess att de startade sitt nuvarande bolag enligt följande två citat;
”Jag började arrangera konserter redan 1996 i Nyköping när jag bara var 16 år. Sen flyttade jag till Umeå och där arrangerade jag 100-tals konserter på bland annat Humlan och Umeå Open. Sen kom jag till Linköping och fortsatte arrangera livemusik vid sidan av skivbolaget som jag nu drivit i 10 år” (Gustav)
”Jag började i band och på den tiden, sent 70-tal var man tvungen att ha gett ut en skiva för att få spela live. Men det var inga som ville ge ut oss. Att göra en skiva var viktigt men det var ingen som ville ge ut oss så då startade vi ett skivbolag 79 redan… Vi gav ut Jesus första singel, och då hette bandet The Gods. Och vad heter det, sen gav jag ut mitt egna band.
Sen drev vi på det där men man fattade ju inte så mycket. Man letade efter folk som kunde pressa skivor och gjorde omslag och hade kontakt med Stim och sånt där va. Jag höll på det där med skivbolaget till 86 ungefär och sen startade jag ett nytt bolag. Samtidigt höll jag på med en massa saker. Jag fixade festivaler, jag gjorde tv, radio, producerade andra, jag var konferencier på festivaler. Jag har hållt på hela tiden.” (Björn)
Både Gustav och Björn visar på hur de utan någon större erfarenhet om branschen börjar engagera sig i den på flera sätt. Genom detta engagemang fick de mer och mer erfarenhet om branschen genom att exempelvis lära sig hur man arrangerar spelningar, kontaktar bokare, hittar distributörer och inte minst skaffade de sig kontakter. Informantenn Carl-Johan förstärker detta då han uttryckte sig enligt följande:
”Innan bolaget var jag musiker. Jag var 27 när startade bolaget, 43 nu…
…är man väl inne i cirkusen är det enklare. Man har skapat sig kontaktnät och annat när man var runt och spelade. Jag skapade skivbolag för att det var roligare än själva musikergrejen. Boka gigs, fixa skivor osv.” (Carl-Johan)
Jag vill hävda att denna den bild och ”grundläggande process” är avgörande för om ett indiemusikbolag överhuvudtaget ska klara av att etablera sig. Den första tiden för ett nystartat indiemusikbolag kommer vara svår, som för de flesta nystartade mindre företag, men också avgörande. Finns inte den grundläggande kunskapen om den bransch du ska in i kommer andra aktörer att konkurrera ut dig. Informanterna visar på hur de genom sina tidigare roller inom musikbranschen skaffade sig den grundläggande del indiekapital som
behövdes för att grunda sitt indiemusikbolag. Indiekapitalet är ett sorts informationskapital vilket kräver erfarenhet över tid.
När de väl införskaffat sig indiekapital genom engagerat deltagande på fältet var det indiekapitalet tillsammans med viljan att hjälpa indieartister som i mina informanters fall bidrog till att de grundade sina indiemusikbolag. Det visar sig att alla informanter inte hade målet att skapa ett skiv- eller musikbolag från första början. Detta var något som växte i takt med att de befann sig på fältet under en längre tid och på så sätt skaffade sig indiekapital. Dessa erfarenheter tillsammans med det engagemang för artisterna och indiebranschen i sig skapade idén om att grunda ett skiv- eller musikbolag vilket beskrivs i ett längre citat av nedan:
”Det finns något drömskt i skivbolagsbranschen. Något magiskt med att släppa skivor och jobba i branschen. Det är ett intryck man själv fått som man vill föra vidare. Ett skivbolag är som en megafon, man tar någon annans intryck och förstärker det så mycket man kan. Jag har aldrig riktigt spelat musik utan varit bra på de andra grejerna och en stark sida är att jag alltid fått saker uträttade och inte slöar. Drömmer inte om saker utan faktiskt ta tag i det. Och när man kände till väldigt många artister som faktiskt ville få sina grejer utgivna så bara rullade det på. Från början bara en hobby. Alla kompisar drev sina små labels. Det var ingen stor grej för mig men samtidigt var det något drömskt och till slut funkade det.” (Gustav)
Informanterna vill alltså ta vara på sitt indiekapital för att hjälpa artisterna de väljer att jobba med. Jag vill hävda att detta är en förklaring till varför indiebolag fortlever. De drivs av personer som har erfarenhet och kunskap inom musikbranschens fält. Erfarenheten utgörs av den tid de spenderat inom fältet och således allt de varit med om. De har med tiden lärt sig hur de ska jobba, vad som fungerar och vad som inte fungerar. Erfarenheten leder sedan till kunskapen om fältet som består av allt från hur man gör reklam för ett album på bästa sätt till hur grundläggande musikjuridik fungerar. Dessa
personer väljer sedermera att förvalta dessa resurser på ett personligt sätt genom sina egna mindre skiv- eller musikbolag vilket gör att det för många artister gör dem fördelaktiga och enkla att arbeta med. Istället för att boka in ett möte med cheferna på ett majorbolag om en vecka för att planera nästa singel kan de ta en snabb, direkt och personlig kontakt med personen som driver det indiemusikbolag de har kontrakt med. På frågan om varför en informanten Daniel tror att just hans musikbolag har överlevt förstärks mitt resonemang:
”Jag vill inbilla mig att det är artisterna trivs. Även om skivan inte säljer speciellt mycket. Jag räknar ju aldrig med att få tillbaka pengar. Det är mest en bonus.” (Daniel)
Detta blir alltså ett sätt för indiemusikbolagen att positionera sig på och förhålla sig till musikmarknaden. Det handlar i grund och botten om engagemang som sedan leder till information om fältet vilket blir ett tillvägagångssätt att använda och förvalta sin information och sina resurser och på så sätt särskilja sig från majorbolagen. Indiekapitalet blir indiemusikbolagets grammofon som de jobbar med.
6.2 Konkurrenter som kollegor
Jag vill nu visa på det sociala kapitalets roll för att indiemusikbolag överlever.
Samtliga informanter nämner vikten av samarbete inom musikbranschens indiedel. Som tidigare nämnt är informanterna personer som befunnit sig inom detta fältet under en längre tid på ett eller annat sätt och har under denna period byggt upp ett stort socialt kapital i form av nätverkskontakter. Nätverket består av exempelvis andra bolag, journalister, musikbloggar och artister. De poängterar dock något intressant och som jag vill hävda är en viktig del i förklaringen till indiemusikbolagens fortsatta överlevnad. De pratar om att personer på andra indiemusikbolag fungerar som både kollegor och konkurrenter på samma gång. Det är alltså ett inofficiellt samarbete bolagen
emellan och Samuel pratar om vikten av att hålla ihop trots att man är konkurrenter:
”Det är viktigt att vi håller ihop(inom indiebranschen) och stöttar varandra.
“Fan vad kul att du släpper detta, bra artist och så vidar…
...sen samarbetar vi ju inte direkt. Man är fortfarande sin egen. Man väljer ju sällan releasedatum genom att kolla upp när andra släpper.” (Samuel, intervju)
Detta resonemang befästs än mer genom ett uttalande av Björn när det talas om samarbeten och konkurrens bland indiebolagen:
”Det är tufft. Det är många som håller på. Men sen märker man ju att man under åren byggt upp mycket relationer och skaffat vänner inom branschen. Vi ser ju varandra som kollegor vilket är väldigt härligt. Så har man en fråga om ett kontaktuppgifter till en journalist så ställer man frågan till några polare så man kan nå den personen. Medan majorbolagen är konkurrenter hela tiden. Vi är ju vana att vända på varenda krona för att få ut skivan med artisten. Det är som ett hjärtebarn varje gång.” (Björn, intervju)
Detta är en central förklaring till hur indiemusikbolag fortlever. Informanterna på bolagen visar på ett stort socialt kapital i form av mer “kompisaktiga”
relationer inom branschen som vid rätt tidpunkt och behov kan stå till deras befogande vilket det ges exempel på av Björn i citatet ovan. Trots att de i grund och botten är konkurrenter, bolagen emellan, förklarar Björn att han kan vända sig till personer på andra indiemusikbolag i hopp om att exempelvis få kontaktuppgifter till en specifik journalist. I detta ögonblick blir konkurrenterna istället kollegor för stunden. De utbyter resurser med varandra dels för att de har en sorts “kompisaktig” relation och dels för att de förstår vikten av att utbyta dessa resurser med varandra för fortsatt överlevnad för dem själva och för indiebranschen i stort. Det sociala kapitalet används alltså
för att utbyta resurser emellan i form av indiekapital när det egna indiekapitalet inte räcker till. Carl-Johan pratar om hur personer inom indiescenen ofta hjälper varandra:
”Detta är en apparat, man kan fixa det mesta själv men man är glad om folk runtomkring kan hjälpa en att fixa. Och folket runt omkring det är ju folk som har ett intresse för banden, personerna och artisterna men också för att få musiken att hända. De tycker det är kul med gig, en inspelning funkar. Den kraften är väldigt stark, indiescenen består av en massa starka människor, kanske inte i musiken just men i tron på att göra musiken.” (Carl-Johan, intervju)
Eftersom indiemusikbolagen till skillnad från majorbolagen oftast består av en enskild person vill jag påstå att utbytet av indiekapital med hjälp av det sociala kapitalet blir avgörande då du inte har experter på alla områden inom ditt egna bolag. Du själv kanske är expert på en viss grej och en person på ett annat indiemusikbolag är expert på ett annat område vilket gör att ni sinsemellan kan utbyta denna informationen.
Ett officiellt samarbete existerar dock genom organisation SOM, Svenska oberoende musikproducenter, vilket är en organisation som samtliga informanter nämner. Enligt deras hemsida är SOM en intresseorganisation för oberoende skivbolag, i linje med med den definition för indie jag angett tidigare i denna uppsats, som ska “ta tillvara på sina medlemmars intressen samt främja och stärka samarbetet mellan medlemmarna”(SOM.se). SOM får delvis stark kritik av informanterna. De tycker inte att organisationen är handlingskraftig nog, att den är dålig på att mobilisera indiebolagen och att den inte längre fyller sin funktion, även om den det senaste året blivit lite bättre enligt Gustav:
”Det enda är SOM. Som hade kunnat varit mycket bättre och större än vad det är. Och föra en viktigare roll. De har börjat arbeta bättre senaste året.”
(Gustav, intervju)
Det går att konstatera en debatt rörande SOM och inställningen till organisationen bland mina informanter är delad. Till skillnad från Gustav är Daniel kritisk:
”SOM finns. Jag är kritisk dock. Det samarbetet har inte fungerat. Det är dock inte helt upp till SOM men mer att alla är så usla på att samarbeta. Det är olika viljor. Typ gå på Sveriges radio att de ska spela mer indie. SOM har en grupp som arbetar med det men de har inga möten. Och det vet jag för jag satt själv med i den... De har gjort en undersökning typ… Min idé var att alla skulle gå till radiohuset. Men gruppen tycker att SR ska välja själva. Ja, absolut men man måste belysa att det finns annan musik. De ska inte heller behöva kolla på vilket skivbolag det är som har släppt musiken.” (Daniel, intervju)
Jag vill hävda att SOMs bristande funktion stärker det inofficiella samarbetet bolagen emellan. Det sociala kapitalet visade sig vara viktigt för att förstå hur indiemusikbolagen överlever. Samtliga informanter har ett stort inofficiellt socialt kapital som de drar nytta av och som är den huvudsakliga förklaringen till hur det sociala kapitalet används i deras fortlevnad. När det officiella samarbetet försvinner behöver indiemusikbolagen kompensera för det och har således skapat ett starkt samarbete utanför SOM som organisation, där de börjat utbyta information och resurser genom sociala nätverk trots att de i grund och botten är konkurrenter. För att få indiebranschen att ta ett steg till hade det officiella samarbetet genom organisationen SOM behövt fungera bättre. Jag menar på att om ett sådant samarbete fungerat ordentligt skulle indiebranschen haft möjlighet att ta striden med de större aktörerna inom musikbranschfältet på ett bättre och mer handlingskraftigt sätt
6.3 Superfans - den nischade marknaden
Det kulturella kapitalet är fortfarande en viktig resurs för indiemusikbolagen likt hur Andersson(2010) beskrev i sitt resultat om hur indiemusikbolagen särskiljer sig från andra aktörer genom det kulturella kapitalet. Jag har i denna undersökning kommit fram till att det kulturella kapitalet även blir avgörande för indiemusikbolagens överlevnad i form av superfans. Superfans kan beskrivas som ambassadörer för ett indiemusikbolag och som tycker om bolaget så pass mycket, att den självmant sprider information om bolaget i fråga och konsumerar dess varor och tjänster som säljs. Samuel beskrev fenomenet superfans enligt följande:
”Jag hörde någon gång att du behöver bara 100 superfans för att du ska klara dig ekonomiskt på att skapa musik. För har du 100 superfans så kommer de sprida sin musik kring sig och köpa så pass mycket merch att de kan försörja en person på heltid.” (Samuel, intervju)
Superfans blir alltså ett sätt för indiemusikbolagens att omvandla kulturellt kapital till ekonomiskt kapital. Dels får indiemusikbolagen ”gratis”
markandsföring genom att superfansen sprider bolagens arbete självmant till andra personer, dels kommer superfansen att köpa och konsumera det mesta som indiemusikbolaget ger ut och på så sätt bidra med ekonomiskt kapital till bolaget. Indiemusikbolagen jobbar som tidigare nämnt med mer nischade artister, alltså artister som erhåller ett högre kulturellt kapital men som inte är lika allmänt kända, och det är på den nischade marknaden indiemusikbolaen hittar sina superfans. Björn beskriver hur den nischade marknaden är där indiemusikbolag bör fokusera för att hitta sina superfans:
”...mängden information kommer “tjugotusendubblas” inom 10 år. Det hörde jag för ganska många år sen. Idag finns information och man måste
”...mängden information kommer “tjugotusendubblas” inom 10 år. Det hörde jag för ganska många år sen. Idag finns information och man måste