Kammarrätten i Göteborg (Kungälv Inwästs HB)

5.2.3.1 Bakgrund

Handelsbolaget Kungälv Inwäst, (bolaget) som ägdes av Christer Edberg bedrev handel och uthyrning med fordon, båtar, åkgräsklippare och jordfräsar. Vid en revision av bolaget som Skatteverket genomförde framkom att endast få affärstransaktioner skett under de ak- tuella beskattningsperioderna. Affärstransaktionerna som skett hade dessutom nästan ute- slutande skett mellan bolaget och ett av Christer kontrollerat bolag. Några intäkter från ut- hyrningsverksamheten hade således inte redovisats av bolaget. Dessutom hade verksam- hetsfrämmande transaktioner gjorts och bokförts i verksamheten. Skatteverket fastställde genom eftertaxering ingående och utgående mervärdesskatt till noll kr och påförde skatte- tillägg med motiveringen att någon näringsverksamhet i KL:s mening inte hade bedrivits av bolaget under 1995.

Bolaget, som överklagade Skatteverkets beslut i länsrätten, yrkade att beskattning skulle ske i enlighet med inlämnade skattedeklarationer. Av utredningen i målet framgick att de af- färshändelser som skett under de aktuella beskattningsperioderna bestått av inköp av en begagnad husvagn, tillbehör till husbil, nio bevakningsuppdrag för SEB bolån, representat- ion och inköp av kontorsmaterial, bensin samt biltillbehör. Länsrätten avslog överklagan- dena med motiveringen att bolagets verksamhet inte kunde anses uppfylla de krav som uppställts för näringsverksamhet i ML och KL:s mening.

5.2.3.2 Dom

I domskälen diskuterade kammarrätten kopplingen mellan 4 kap. 1 § ML och KL:s be- stämmelser om näringsverksamhet. Domstolen konstaterade inledningsvis att bestämmel- serna medför att ML:s begrepp yrkesmässig verksamhet måste tolkas utifrån en bedömning av om verksamheten kan anses utgöra näringsverksamhet enligt KL:s mening. Domstolen ställde detta mot den omständighet att mervärdesskattedirektivets begrepp ekonomisk verksamhet är ett objektivt begrepp, vilket resulterar i att verksamheten ska bedömas utan hänsyn till personens syfte eller verksamhetens resultat. Detta innebär i sin tur att den per- son som genom att tillhandahålla varor eller tjänster tillgodoser ett konsumtionsbehov bör vara skattskyldig för mervärdesskatt. Kammarrätten ansåg att en skillnad förelåg mellan de svenska bestämmelserna och mervärdesskatteskattedirektivet.

Kammarrätten hänvisade till EUD:s tidigare domar som behandlat begreppet ekonomisk verksamhet. Domstolen drog slutsatsen utifrån målet Rompelman att redan beslutet att in- vestera i egendom som kan tänkas ge framtida inkomst är ekonomisk verksamhet. Även om investeringen senare visar sig värdelös och verksamheten avslutas utan att några intäk- ter erhålls så föreligger, enligt domstolen, en ekonomisk verksamhet och hänvisar till målet Inzo. En skattskyldig person som har styrkt uppgiften att denne har för avsikt att självstän- digt bedriva ekonomisk verksamhet och har investeringsutgifter anses vara skattskyldig och har därmed omedelbar avdragsrätt. Domstolen konstaterade, med hänvisning till målet Galbafrisa, att så är fallet endast under förutsättningen att avsiktsförklaringen angående planerad verksamhet lämnats i god tro.

Vid bedömningen om en verksamhet bedrivs i syfte att fortlöpande vinna intäkter kan en jämförelse göras mellan hur en skattskyldig faktiskt utnyttjar en tillgång och hur en motsva- rande skattskyldig person med motsvarande verksamhet utnyttjar samma tillgång. Domsto- len hänvisade till målet Renate Enkler och menade att även om kriterier avseende resultaten inte ensamma kan avgöra huruvida verksamheten bedrivs i syfte att fortlöpande vinna in- täkter kan omständigheter såsom antalet kunder och intäkternas belopp tillsammans med övriga omständigheter i det enskilda fallet tas i beaktande vid denna bedömning.

Mot bakgrund av detta konstaterade kammarrätten att begreppet ekonomisk verksamhet skiljde sig från de svenska bestämmelserna. Enligt domstolen var direktivets bestämmelse klar, precis och ovillkorlig och skulle ges företräde framför de svenska reglerna. Kammar- rätten ansåg dock att det fanns stöd i EUD:s rättspraxis att vid bedömningen av Christers

avsikt vid tidpunkten för de påstådda mervärdesskattepliktiga transaktionerna, beakta se- nare uppkomna objektiva kriterier såsom antalet kunder och intäkternas belopp. Detta trots att syftet med eller resultatet av en verksamhet i sig vore utan betydelse för att avgöra till- lämpningsområdet för sjätte direktivet. Domstolen fann även stöd i rättspraxis att en jäm- förelse mellan verksamheten och en motsvarande ekonomisk verksamhet kunde göras. Kammarrätten ansåg att bolaget inte styrkt att Christers avsikt var att självständigt bedriva ekonomisk verksamhet i bolaget. Avgörande för bedömningen var att det förelegat stora brister i förberedelsen och planeringen av verksamheten och att de aktuella affärstransakt- ionerna mestadels skett mellan bolaget och ett av Christer kontrollerat bolag.

5.2.4 Analys

Det framgår av de ovan nämnda målen att kammarrätterna i dessa avgöranden till stor del använt sig av EU-rättslig praxis, särskilt målet Inzo och Rompelman, för att bedöma huruvida ekonomisk verksamhet bedrevs. Domarna har gemensamt att de avser företag som redovisat låg eller ingen omsättning, vilket Skatteverket har ansett vara skäl för att neka ingående mervärdesskatt. Kammarrätterna har i samtliga ovan nämnda mål påpekat att den påstådda avsikten med att bedriva ekonomisk verksamhet, som kommer att ge upphov till skattepliktiga transaktioner, ska styrkas genom objektiva omständigheter. Kammarrätten i Sundsvall ansåg att Iris Karlsson bedrev ekonomisk verksamhet då hon genom succesiva investeringar byggt upp sin verksamhet som bestod av djurhållning. Att verksamheten inte genererat några intäkter förändrade inte kammarrättens bedömning. Även kammarrätten i Göteborg påpekade i målen Edwin Lim och Kungälv Invästs HB att ekonomisk verksamhet kan uppstå i samband med de första investeringskostnaderna. Re- dan beslutet att investera i egendom som kan tänkas ge framtida inkomst utgör ekonomisk verksamhet. Detta även om investeringen senare visar sig värdelös och verksamheten avslu- tas utan att några intäkter erhålls.

I målet med Kungälv Inwästs HB noterade kammarrätten att det förelåg en skillnad mellan de svenska bestämmelserna där begreppet yrkesmässig verksamhet användes och mervär- desskattedirektivets begrepp ekonomisk verksamhet. I detta mål konstaterade kammarrät- ten att senare uppkomna objektiva kriterier såsom antalet kunder och intäkternas belopp faktiskt kunde beaktas, trots att syftet med eller resultatet av en verksamhet i sig är utan be- tydelse. Kammarrätten påpekade att det, vid bedömningen av om en verksamhet bedrivs i

syfte att fortlöpande vinna intäkter, kan göras en jämförelse mellan hur en skattskyldig fak- tiskt utnyttjar en tillgång och hur en motsvarande verksamhet utnyttjar en tillgång.

Även i målet Edwin Linn gjorde kammarrätten bedömningen att Edwin inte kunnat visa med några objektiva omständigheter att han påbörjat en ekonomisk verksamhet som skulle ge upphov till skattepliktiga transaktioner. Med objektiva omständigheter avsåg kammarrät- ten t.ex. bokföring eller kopia av mottagna beställningar som gav stöd till de uppgifter som Edwin lämnat i målet. Kostnader för data, telefon och internet ansågs dock inte vara såd- ana objektiva omständigheter som visar att ekonomisk verksamhet påbörjats då dessa med stor sannolikhet kan vara av privat karaktär.