För att inledningsvis beskriva karaktäristik ser Jobs och Washington tro som ett objekt vi äger och som vi därmed kan förlora. Washington beskriver karaktäristik (talanger) som objekt vilka vi äger och således kan skänka bort. Han anser också att talanger är verktyg vi kan använda. En skillnad mellan Goggins och Washingtons perspektiv på styrkor är: enligt Washington är de gåvor som vi har fått, men Goggins anser att vi har skapat dem genom lidande. Goggins beskriver inte bara styrka som ett objekt, utan även disciplin. Mer exakt ses de som dolda objekt, vilka kan återfinnas genom att gå igenom lidande. Han framställer också dessa två objekt som existerande inom oss. Robbins nämner inga egenskaps-relaterade
metaforer i sitt tal.
Gällande personlig utveckling får vi inte reda på Jobs perspektiv. Washington ser det, som tidigare nämnt, som att vi har makten över vår utveckling och uppnåelsen av vår fulla potential. I annat fall uppstår spöken, något som uppenbarligen är negativt. Ur Robbins tal kan vi utvinna ett perspektiv på att PERSONLIG UTVECKLING ÄR FYSISK TILLVÄXT, och brist
på personlig utveckling leder till elände. Goggins förmedlar att han ser personlig utveckling som en byggnad, då det kan ha ett fundament. Detta fundament är dock inget som är
essentiellt - han har ju själv lyckats bygga sin utveckling utan någon grund.
7.7 Sammanfattning
Sammanfattningsvis är livet enligt alla inspirationsföreläsarna en resa, vilket kan skapa motivation och förbättra hanteringen av motgångar. Metaforen innebär också per automatik
att livet är en berättelse, således kan vi berätta vår livshistoria. Det leder dessutom till en möjlighet att se tillbaka på det och lära oss av våra misstag, samt att andra kan gå på vår stig. Livet ses fortsättningsvis som en horisontell resa framåt, således kan vi inte gå på samma stig igen. Att livet går framåt innebär även att vi inte bör älta det förflutna, utan blicka framåt, vilket jag anser kan bidra till minskad ånger och därmed mer lycka samt ökad chans att uppnå våra mål. Resans ledare är känslor, vilket potentiellt motiverar oss till att meditera, lyssna på våra kroppar och följa vår intuition. Livet beskrivs även som en behållare, vilket enligt mig kan leda till att vi vill fylla det för att undvika tomma behållare, vilket kan skapa rädsla för ett tomt liv, men också motivation gällande att fylla livet.
När det kommer till värde beskriver alla fyra tid som pengar. Det kan leda till att vi värderar tid högre och blir motiverade att spendera det på sådant som är viktigt. Vidare finns ett perspektiv på aktiviteter som synonymt med behållare. Jag anser att detta förhållningssätt kan få oss motiverade när det kommer till att utföra rätt aktiviteter, vad som än är rätt för oss. Fortsättningsvis ses motgångar som gynnsamma. Det kan tänkas bidra till motivation när det kommer till att ta oss igenom dem då vi får en belöning efteråt. Dessutom oroar vi oss förmodligen inte lika mycket över motgångar och blir således lyckligare. En bild av att vi kommer stöta på motgångar framförs, vilket dels kan göra oss oroliga, men också få en
motiverande effekt och leda till framgång. Metaforen KÄNSLOR ÄR PLATSER används, och kan skapa en känsla av kontroll över våra känslor, och därmed makt samt frihet. Det kan också inge hopp, då känslor anses vara provisoriska. Fortsättningsvis beskrivs eftersträvansvärda känslor som dolda objekt. Det kan ge lyssnaren en mening med livet; nämligen att finna dem. Därmed anser jag att det bidrar till lycka och uppkomsten av en livsgnista.
En intern LoC förmedlas av allihopa. En följd av det är mer ansvarstagande och högre prestationer. Däremot är det en lögn, då externa faktorer också påverkar hur vi mår. Vidare ses hjärnan som en maskin, ett perspektiv som eventuellt brutaliserar människan, minskar hens grad av motivation till en förändring av den och är en lögn. Hjärnan ses även som mäktig och farlig, vilket som kan motivera oss till att bemästra den. Avslutningsvis beskrivs
karaktäristik i termer av objekt vi äger. Härnäst kommer uppsatsens avslutande del: diskussionen.
8 Diskussion
Här ska jag inledningsvis beskriva vad uppsatsen har kommit fram till. Därefter återkopplar jag till den tidigare forskningen och metareflekterar kring teori, metod, material och resultat. Avslutningsvis ger jag förslag på hur framtida forskare kan bygga vidare på min
undersökning.
Min första frågeställning lyder:
-Vilken världsbild målas upp av inspirationsföreläsarna?
Som svar på den beskrivs livet som en resa, vilket även gör det till en berättelse samt en stig. Resan benämns som horisontell och dess reseledare anses vara våra känslor. Känslor beskrivs samtidigt som platser vi kan vara på, och eftersträvansvärda känslor ses som dolda objekt. Dessutom är livet enligt inspirationsföreläsarna en behållare som kan fyllas med olika substanser. Tid beskriver de som pengar, och en intern LoC målas upp. Hjärnan ses som mäktig och farlig. Slutligen anses karaktäristik vara objekt som vi äger.
-Vad kan världsbilden tänkas få för effekter på lyssnarna?
Några positiva effekter som denna världsbild kan tänkas få på lyssnarna är: förbättrade hantering av motgångar; en möjlighet att lära oss av våra misstag; hopp om en ljusare framtid; känslor av lycka, makt och frihet; att vi får en mening med våra liv (och således en
livsgnista); och mer ansvarstagande samt högre prestationer. Även en ökad motivation kan skapas när det kommer till att: spendera vår tid väl; bemästra våra känslor- och hjärnan; utöva rätt aktiviteter; ta oss igenom motgångar; och att fylla livet med det vi vill. Potentiellt
negativa effekter som världsbilden kan få är: en rädsla för ett tomt liv; att vi accepterar en lögn gällande både vår känsla av kontroll och vår förmåga att förändra vår hjärna; en
brutalisering av hjärnan, och minskad grad av motivation när det kommer till att förändra den. Effekterna av världsbilden är alltså mestadels positiva, men den kan också tänkas få vissa negativa konsekvenser.
För att återkoppla till den tidigare forskningen ville jag studera huruvida (1) metaforen
MÄNNISKAN ÄR EN MASKIN används eller inte; (2) metaforen STUDIER ÄR EN RESA, eller någon annan resemetaforanvänds eller inte; (3) motivation målas upp som flytande eller statisk; och (4) LoC beskrivs som intern eller extern. Vad vi kan se från resultaten är att metaforen MÄNNISKAN ÄR EN MASKIN inte användes, men den nästintill identiska metaforen HJÄRNAN ÄR EN MASKIN har nyttjats av flera föreläsare. Min hypotes kring att metaforen inte
förekommer i materialet anser jag vara felaktig. Gällande den andra studien har vi sett att
STUDIER ÄR EN RESA inte har använts, men att livet har beskrivits som en resa. Det bekräftar
min hypotes att resemetaforen lär nyttjas. Fortsättningsvis målas motivation upp som
flytande, och återigen stämmer min hypotes. Avslutningsvis förmedlas en intern LoC, vilket också överensstämmer med min hypotes.
CMT får medhåll av mitt resultat. Konventionella, orienterande metaforer, såsom UPP ÄR BRA, NER ÄR DÅLIGT; MER ÄR BRA, MINDRE ÄR DÅLIGT, tas upp såväl av Lakoff och Johnson som av inspirationsföreläsarna. Detsamma gäller LIVET ÄR EN STIG, LIVET ÄR ETT HASARDSPEL, LIVET ÄR EN BEHÅLLARE, TID ÄR PENGAR, AKTIVITETER ÄR BEHÅLLARE och
HJÄRNAN ÄR EN MASKIN. Utöver dessa metaforer har Lakoff och Johnsons teori att
personifiering är en konventionell metafor bekräftats, och detsamma gäller konkretiseringen av känslor genom metaforer.
Jag är för övrigt medveten om att mitt material på fyra föreläsare inte är tillräckligt stort när det kommer till dragande av definitiva, absoluta slutsatser kring personlig utveckling som en bransch. Jag är också medveten om att en studie av tal som tar plats i samma retoriska situation, i samma kontext, hade varit gynnsammare. I och med dessa olikheter i talens kontexter kan det exempelvis innebära att det ena talets lyssnare är heterogena medan ett annat tals är homogena, och då krävs det givetvis annorlunda metaforer för skapandet av assimilation och därmed ackommodation så lyssnarna i sin tur lär sig något nytt. Dessutom skiljer sig förmodligen lyssnarnas doxa åt en aning. Två tal tar ju plats inför studenter under en inledningsceremoni, medan de andra två föreläsarna intervjuas. Samtidigt som jag vet att min undersökning hade kunnat förbättras genom ett återfinnande av andra material så ser jag att styrkan med min studie är talens ungefär lika långa tidsspann (cirka 10-15 minuter); presentationer av ytterst framgångsrika och berömda inspirationsföreläsare (som därmed får en stor inverkan på en bred massa); tal som återfinns på Youtube (och således kan samma publik lyssna på talen); innehållet av många metaforer; och talens liknande genrer. Det finns alltid möjlighet för förbättring, men jag anser att den retoriska situationen enkom skiljer sig åt marginellt, då majoriteten av talens lyssnare är lika: individer som har tillgång till Youtube samt vill växa och inspireras.
Gällande min metod anser jag en metaforanalys vara ypperlig när det kommer till att undersöka världsbilden som presenteras. Med metoden görs latenta uttalanden manifesta, och den underliggande världsbilden lyfts därmed upp till ytan. Det sker även med hjälp av min
andra metod: misstankens hermeneutik, eftersom den går ut på att fokusera på det som är latent. Att jag har gjort en komparativ analys har tillåtit mig att inducera
inspirationsföreläsarnas enskilda åsikter till att finna sådant som förenar deras perspektiv. Därmed har jag kunnat dra slutsatser kring hur de ser på vissa delar av världen, något jag anser vara essentiellt för att kunna besvara frågeställningen om den världsbild som presenteras.
Teorin CMT anser jag fylla samma tydliggörande funktion, då metaforer synliggörs så att deras potentiella effekter kan undersökas. Ännu en fördel med teorin är dess relevans för retorikvetenskapen: perspektivet på att vissa ord (mer specifikt: metaforer) skapar tankar och handlingar. Således har jag granskat den övertygande effekt som orden i artefakterna kan tänkas få på lyssnarna. Då jag känner mig nöjd med denna teori vill jag inte byta ut den, utan hade istället kunna lägga till en teori. Jag hade exempelvis kunnat använda mig av Bitzers teori om den retoriska situationen då talen utförs i olika kontexter, och teorin undersöker situationen i vilken talet hålls (Ström-Søeberg 2000). Alla tal anses enligt teorin uppstå som ett svar på situationen i vilken det hålls (Ullén 2014, 199). Genom en användning av teorin tänker jag således att skillnader i metaforer hade kunnat tillskrivas skillnader i retoriska situationer. Även en analys av narrativ hade kunnat lyfta fram latenta världsbilder. Berättelser har ju förmågan att förvränga vårt perspektiv på det som hänt och på människors handlande, då de beskriver dess förutsättningar och följder (Hellspong 2014, 133). Anledningen till att jag inte valt att lägga till dessa teorier är för att hålla mig till det begärda sidantalet. Dessutom hade inte Bitzers teori gett mig särskilt mycket, i och med talens relativt liknande kontexter. Hade jag lagt till en narrativanalys hade jag behövt ändra material, då jag inte anser att alla mina artefakter innehåller intressanta narrativ.
Slutligen kan framtida forskare som vill bygga vidare på denna uppsats försöka finna material som riktar sig till en helt identisk publik, alternativt applicera Bitzers teori om den retoriska situationen på materialet. Jag rekommenderar även att överväga en narrativanalys, förutsatt att de undersökta talen innehåller intressanta berättelser. Dessutom anser jag att det kan vara av intresse att göra en kvantitativ undersökning där forskaren frågar en randomiserad publik hur de uppfattar en viss metafor som används frekvent inom personlig utveckling. På så sätt får vi en ökad förståelse för effekterna av vissa metaforer.
Referenslista
American Psychological Association. U.å. Priming. Webbplats. [Hämtad 2020-05-25]. Tillgänglig via: https://dictionary.apa.org/priming
American Psychological Association. U.å. Rotter Internal-External Locus of Control Scale. Webbplats. [Hämtad 2020-05-25]. Tillgänglig via:
https://dictionary.apa.org/rotter-internal-external-locus-of-control-scale
American Psychological Association. U.å. Self-control. Webbplats. [Hämtad 2020-06-14]. Tillgänglig via: https://dictionary.apa.org/self-control
Aristoteles. 2012. Retoriken. 2nd ed. Ödåkra: Retorikförlaget.
Psykologiguiden. U.å. Personlig Utveckling. Webbplats. [Hämtad 2020-05-25]. Tillgänglig via: https://www.psykologiguiden.se/psykologilexikon/?Lookup=personlig%20utveckling
Elias, Norbert. 1994. The Civilizing Process: the History of Manners and State Formation and Civilization. Oxford: Blackwell.
Felski, Rita. 2012. "Critique and the Hermeneutics of Suspicion". M/C Journal, vol. 15, nr. 1. Füredi, Frank. 2004. Therapy Culture: Cultivating Vulnerability in an Uncertain Age. New York: Routledge.
Hellspong, Lennart. 2014. “Narratologisk Analys - att Söka Mönster i Berättelser”. I Retorisk Kritik: Teori och Metod i Retorisk Analys, red. Otto Fischer, Patrik Mehrens & Jon Viklund, 133-144. 2nd ed. Ödåkra: Retorikförlaget.
Hochschild, Arlie. 1983. The Managed Heart: the Commercialization of Human Feeling. Berkeley: University of California Press.
Illouz, Eva. 2008. Saving the Modern Soul: Therapy, Emotions, and the Culture of Self-Help. Berkeley: University of California Press.
Jackall, Robert. 1988. Moral Mazes: the World of Corporate Managers. New York: Oxford University Press.
Kunda, Gideon. 1992. Engineering Culture: Control and Commitment in a High-Tech Corporation. Philadelphia: Temple University Press.
Lakoff, George & Johnson, Mark. 2003. Metaphors We Live By. Chicago: University of Chicago Press.
Landau, Mark J., Oyserman, Daphna, Keefer, Lucas A. & Smith, George C. 2014. ”The College Journey and Academic Engagement: How Metaphor Use Enhances Identity-Based Motivation”. Journal of Personality and Social Psychology, vol. 106, nr. 5, 679–698. DOI: 10.1037/a0036414.
Lee, Spike W.S. & Schwarz, Norbert. 2014. ”Framing Love: When it Hurts to Think We Were Made for Each Other”. Journal of Experimental Social Psychology, vol. 54, 61–67. DOI: 10.1016/j.jesp.2014.04.007.
Nolan, James. 1998. The Therapeutic State: Justifying Government at Century’s End. New York: New York University Press.
Pearson assessments. U.å. Julian B. Rotter. Webbplats. [Hämtad 2020-05-25]. Tillgänglig via:
https://www.pearsonassessments.com/professional-assessments/products/authors/rotter-julian. html
Price, Fiona. 2013. ”Proximal Ethnography: ‘Inside-out-inside’ Research and the Impact of Shared Metaphors of Learning”. Teachers and Teaching, vol. 19, nr. 6, 595–609. DOI: 10.1080/13540602.2013.827451.
Researchgate. U.å. Bernard Weiner. Webbplats. [Hämtad 2020-05-25]. Tillgänglig via:
https://www.researchgate.net/profile/Bernard_Weiner
Rustin, Michael. 1991. The Good Society and the Inner World: Psychoanalysis, Politics and Culture. London: Verso Books.
Ström-Søeberg, Peter. 2000. Retorikförlaget. Den Retoriska Situationen. Webbplats. [Hämtad 2020-05-25]. Tillgänglig via: https://www.retorikforlaget.se/den-retoriska-situationen/
Tay, Dennis & Jordan, Jennifer. 2015. “Metaphor and the Notion of Control in Trauma Talk”. Text & Talk, vol. 35, nr. 4, 553-573. DOI: 10.1515/text-2015-0009.
Ullén, Magnus. 2014. “Den Retoriska Situationen - Jimmie Åkessons Sommartal om Anders Behring Breiviks 2083”. I Retorisk Kritik: Teori och Metod i Retorisk Analys, red. Otto Fischer, Patrik Mehrens & Jon Viklund, 197-210. 2nd ed. Ödåkra: Retorikförlaget.
Weiner, Bernard. 1991. ”Metaphors in Motivation and Attribution.” American Psychologist, vol. 46, nr. 9, 921–930. DOI: 10.1037/0003-066X.46.9.921.
Youtube. 2008. Steve Jobs' 2005 Stanford Commencement Address. Webbplats. [Hämtad 2020-05-25]. Tillgänglig via: https://www.youtube.com/watch?v=UF8uR6Z6KLc
Youtube. 2019. After This You'll Change How You Do Everything! - Tony Robbins. Webbplats. [Hämtad 2020-05-25]. Tillgänglig via:
https://www.youtube.com/watch?v=CVP1CwEBz_Y
Youtube. 2019. The Most Eye Opening 10 Minutes of Your Life | David Goggins. Webbplats. [Hämtad 2020-05-25]. Tillgänglig via: https://www.youtube.com/watch?v=TLKxdTmk-zc Youtube. 2019. Watch This Everyday and Change Your Life - Denzel Washington
Motivational Speech 2020. Webbplats. [Hämtad 2020-05-25]. Tillgänglig via:
Bilagor
Steve Jobs’ 2005 Stanford Commencement Address
[Thank you]I am honored to be with you today at your commencement from one of the finest universities in the world. Truth be told I never graduated from college and this is the closest I’ve ever gotten to a college graduation.
Today I want to tell you three stories from my life. That’s it. No big deal. Just three stories. The first story is about connecting the dots. I dropped out of Reed College after the first six months, but then stayed around as a drop-in for another 18 months or so before I really quit. So why’d I drop out? It started before I was born. My biological mother was a young, unwed graduate student, and she decided to put me up for adoption. She felt very strongly that I should be adopted by college graduates so everything was all set for me to be adopted at birth by a lawyer and his wife. Except for when I popped out they decided at the last minute that they really wanted a girl. So my parents, who were on a waiting list, got a call in the middle of the night asking: “We have an unexpected baby boy. Do you want him?”. They said: “Of course.”. My biological mother found out later that my mother had never graduated from college, and that my father had never graduated from high school. She refused to sign the final adoption papers. She only relented a few months later when my parents promised that I would go to college. This was the start in my life.
And 17 years later I did go to college. But I naively chose a college that was almost as expensive as Stanford, and all of my working class parents’ savings were being spend on my college tuition. After six months, I couldn’t see the value in it. I had no idea what I wanted to do with my life, and no idea how college was going to help me figure it out. And here I was, spending all of the money my parents had saved their entire life. So I decided to drop out and trust that it would all work out okay. It was pretty scary at the time, but looking back it was one of the best decisions I ever made. The minute I dropped out I could stop taking the
required classes that didn’t interest me and begin dropping in on the ones that looked far more interesting. It wasn’t all romantic. I didn’t have a dorm room, so I slept on the floor in friends’ rooms. I returned coke bottles for five cent deposits to buy food with, and I would walk the seven miles across town every sunday night to get one good meal a week at the Hare Krishna temple. I loved it. And much of what I stumbled into by following my curiosity and intuition turned out to be priceless later on.
Let me give you one example: Reed College at that time, offered perhaps the best calligraphy instruction in the country. Throughout the campus, every poster, every label on every drawer, was beautifully hand-calligraphed. Because I had dropped out and didn’t have to take the normal classes, I decided to take a calligraphy class to learn how to do this. I learned about serif and san serif typefaces, about varying the amount of space between different letter combinations, about what makes great typography great. It was beautiful, historical, artistically subtle in a way that science can’t capture, and I found it fascinating. None of this had even a hope of any practical application in my life. But ten years later, when we were designing the first Macintosh computer, it all came back to me, and we designed it
all into the Mac. It was the first computer with beautiful typography. If I had never dropped in on that single course in college, the Mac would have never had multiple typefaces or
proportionally spaced fonts. And since Windows just copied the Mac, it’s likely that no personal computer would have them. If I had never dropped out I would have never dropped in on this calligraphy class, and personal computers might not have the wonderful typography that they do. Of course, it was impossible to connect the dots looking forward when I was in