Metaforer inom personlig utveckling
En metaforanalys av berömda inspirationsföreläsare
Av: Daniel Rashid
Handledare: Alexander StagnellSödertörns högskola | Institutionen för kultur och lärande Kandidatuppsats 15 hp
Abstract
Personal development is a rapidly growing industry. Nearly half of the world’s population has met with a psychiatrist, psychologist or psychotherapist, which indicates that what these people say has an enormous impact on our society. In my study I will scrutinize the view of the world which is presented by four of the world’s most successful gurus in the industry of personal development: Steve Jobs, David Goggins, Denzel Washington and Tony Robbins. This will be done by analyzing their use of metaphors as well as the potential consequences these might have for the listeners. I have analyzed the metaphors in accordance with Lakoff and Johnson’s
conceptual metaphor theory (CMT) and compared the results with each other. My results show that all of these gurus use the metaphor LIFE IS A JOURNEY, which can generate motivation. They also see motivation as fluent, that is, as something which comes and goes. This can also be considered to have motivating effects. Another interesting finding is that our results are
described as consequences of our decisions, which the psychologist Julian Rotter calls internal locus of control. This has been shown to increase performance and responsibility.
Innehållsförteckning
1 Inledning…………..………..………..………..………4
1.1 Bakgrund……….……….………..………...4
2 Syfte och frågeställningar……….…………....……….………....7
3 Tidigare forskning………..………..…………..……....……….8
3.1 Människan är en maskin……….………..………...8
3.2 Resemetaforen och motivation………….………...……….8
3.3 Motivation som flytande respektive statisk…….………....………..9
3.4 Resemetaforen som en beskrivning av motgångar………..…...………..9
3.5 Locus of Control (LoC)...9
3.6 Sammanfattning………..………...………..………..……10
4 Teori………...……….……….………...………...11
4.1 Lakoff & Johnson - Conceptual Metaphor Theory (CMT)……….………..11
4.1.1 Strukturella metaforer………...……..….……….13
4.1.2 Orienterande metaforer………..…...….………..13
4.1.3 Ontologiska metaforer………..…….…..……….13
5 Metod och material……….………...……….………...……….……….15
5.1 Metod………...…....………....15
5.2 Material……….………..………16
6 Resultat………..………..…...……….18
6.1 Steve Jobs………..………...………..18
6.1.1 Livet……….………....……….…………..……..………..18
6.1.2 Karaktäristik och känslor………..………....………..………19
6.1.3 Övriga metaforer………...………..………...…….20 6.2 David Goggins………...……….……….………...20 6.2.1 Livet………...………...………...………...21 6.2.2 Hjärnan…………....………..…………..……….…….21 6.2.3 Aktiviteter………..……….……….22 6.2.4 Kroppen……….…...………..………..23
6.2.5 Karaktäristik och känslor……….……….…..………23
6.2.6 Övriga metaforer………...………...…..……….24 6.3 Denzel Washington………...………...………...……….………....24 6.3.1 Livet………....…………..…………....………..25 6.3.2 Känslor………..………….……....………..……….25 6.3.3 Aktiviteter…………...…………....………...……….27 6.4 Tony Robbins………….…………...……….………..………...28 6.4.1 Känslor………....………..…………..………..………28
6.4.2 Hjärnan och kroppen…………..……....……….………..31
6.4.3 Livet………...………...………...…………...31 6.4.4 Övriga metaforer………...…………...………...…………32 7 Analys……….………...………33 7.1 Livet………..………..….……….……33 7.2 Värde………....………...….………35 7.3 Aktiviteter……....………....…..………..………...…...35 7.4 Känslor……….……….….……….…36
7.5 Hjärnan och kroppen………..…...………..………..……….….37
7.6 Karaktäristik och personlig utveckling………...…...……….…..38
7.7 Sammanfattning……..………..………...38
Referenslista………...………....………..…43
1 Inledning
Redan under antikens Grekland beskrev Aristoteles metaforers roll i sin bok Retoriken. Han förklarade att de inte bara hör till poetiken utan att de dessutom används i vår vardag när vi pratar (Aristoteles: 3.2.6 [1404b]). Enligt detta perspektiv ligger metaforer bortom
utsmyckning. Aristoteles får medhåll av lingvisterna Lakoff och Johnson. Författarna ser metaforer som konceptuella i bemärkelsen att de skapar tankar och handlingar hos mottagaren (Lakoff & Johnson 2003, 3).
För att visa relevansen av min studie ska jag nu argumentera för att just
inspirationsföreläsare (som jag ämnar undersöka) har en stor inverkan på vårt samhälle.
1.1 Bakgrund
Antalet deprimerade världen över har ökat drastiskt på senare år. Faktum är att nästan hälften av jordens befolkning har rådfrågat en psykiatriker, psykolog eller psykoterapeut (Füredi 2004, 103). Det visar vilken central roll dessa personer spelar i vårt samhälle. Vilken
världsbild som presenteras av dem är alltså inte bara spännande att undersöka. Det är givetvis också av ofantlig vikt för att undvika manipulation och för att lyssnarna ska vilja ta åt sig budskapet. Fortsättningsvis använder jag termen personlig utveckling i en bred bemärkelse: “[u]tveckling av personliga egenskaper som förhållningssätt, reaktionsmönster, attityder, värderingar, livssyn och sätt att tänka och handla.” (Psykologiguiden u.å.). Under denna kategori faller alltså inte bara psykiatriker, psykologer och psykoterapeuter; det gör även inspirationsföreläsarna.
Eva Illouz skriver i sin bok Saving the Modern Soul om den terapeutiska diskursen, något hon anser inkludera talande botemedel, självhjälpsböcker, med mera (2008, 12). Inspirationsföreläsarnas tal är alltså också en del av den terapeutiska diskursen. Illouz menar att språket hjälper oss definiera och uttrycka våra känslor genom att låta oss metaforiskt sätta ord på dem, vilket gör språket centralt inom den terapeutiska diskursen (ibid. 10). Vidare beskriver hon effekterna av personlig utveckling, som bland annat involverar att generera känslor av kompetens inom arbetslivet och förbättra sociala relationer (ibid. 20). Argumentet att personlig utveckling bidrar till stärkta sociala relationer får medhåll av den tyske
kontroll över våra känslor, vilket i sin tur främjar sociala relationer (1994). Som de sociala varelser vi är anser jag att personlig utveckling således får en enorm inverkan på våra liv.
Fortsättningsvis är den viktigaste kvalitén hos chefer självkontroll. Det menar Robert Jackall, som har gjort en studie av chefer. Även Gideon Kunda har gjort liknande iakttagelser i hennes studie av högteknologiska företag. Arlie Russell Hochschild, som undersökt
flygvärdinnor, har fått fram samma resultat (Hochschild 1983; Jackall 1988, 55; Kunda 1992, 218). Självkontroll innefattar förmågan att kontrollera sina impulser (American Psychological Association u.å.). Eftersom personlig utveckling som tidigare nämnt dels består av att
utveckla sina reaktionsmönster, såsom impulser; och självkontroll är förmågan att kontrollera sina impulser; så kan vi dra slutsatsen att vi genom personlig utveckling förbättrar vår
självkontroll - och således blir bättre chefer.
Michael Rustin, professor i sociologi, menar att personlig utveckling kan hjälpa folk att uppnå sin egen definition av det goda livet. Dessutom spelar mental utveckling och tillfredsställelse enligt honom en roll för offentliga institutioner, vilket han anser att de också bör göra (1991). Det terapeutiska ethosets nyttjande av den amerikanska staten har bekräftats av James Nolan, som skriver att det har använts med avsikt att sprida olika
rehabiliteringsprogram. Han attribuerar psykologins ökade dominans inom statliga verksamheter till trovärdigheten som psykologin inger (1998, 281). Illouz ger medhåll till denna idé om att psykologin skänker en välbehövd trovärdighet till staten (2008, 164).
Nu till en kritik som Illouz riktar mot bland annat inspirationsföreläsare. Hon menar att inom den terapeutiska diskursen ses lidande som effekten av sättet genom vilket vi tidigare har hanterat våra känslor. Allt lidande och all kaos anses ha sin uppkomst ur personens
handlingar (ibid. 246-247). Enligt Illouz kan brister och fel orsakas av annat än personen själv, vilket kritiserar den terapeutiska diskursen, och därmed inspirationsföreläsare (ibid. 196). Det ska bli intressant att se huruvida inspirationsföreläsarna målar upp lidande som ett eget beslut eller som något vi inte kan påverka.
Sammanfattningsvis kan personlig utveckling bidra till att befästa sociala relationer. Det finns också en distinkt korrelation mellan skickliga chefer och personlig utveckling, i och med branschens förmåga att skapa självkontroll. Personlig utveckling kan dessutom skapa vad individen i fråga anser vara det goda livet, och branschen nyttjas flitigt av statliga institutioner på grund av dess kraftfulla ethos. Ännu en faktor som relevantgör min undersökning är Illouz kritik, där hon menar på att personlig utveckling felaktigt beskyller individen i fråga för sitt
lidande. All denna inverkan som branschen personlig utveckling har på vårt samhälle gör det ytterst intressant att undersöka. Härnäst ska jag förklara vad syftet med uppsatsen är och vilka frågeställningar jag ämnar besvara.
2 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att undersöka vilken världsbild som målas upp av några av världens mest inflytelserika inspirationsföreläsare inom personlig utveckling, nämligen: Steve Jobs, David Goggins, Denzel Washington och Tony Robbins. Termen världsbild ser jag för övrigt som synen på en eller flera aspekter av världen. Det intressanta är inte bara att undersöka världsbilden dessa guruer presenterar, det vill säga hur de ser på människan, karaktäristik, känslor med mera, utan även vilka potentiella effekter dessa världsbilder kan få på lyssnarna. Med effekter syftar jag på tankar, känslor eller handlingar som uppstår till följd av metaforen, exempelvis ökad motivation eller minskat ansvarstagande. Vardera föreläsares resultat kommer jämföras med varandra i syfte att finna likheter. Syftet med min uppsats är således att undersöka världsbilden som presenteras och dess potentiella effekter på lyssnarna. För att uppnå syftet ämnar jag besvara följande frågeställningar:
(1) Vilken världsbild målas upp av inspirationsföreläsarna? (2) Vad kan världsbilden tänkas få för effekter på lyssnarna?
3 Tidigare forskning
I det här avsnittet ska jag beskriva de studier som min uppsats bygger på. Den första studien berör metaforen: MÄNNISKAN ÄR EN MASKIN. Den andra studien beskriver metaforen:
STUDIER ÄR EN RESA. Den tredje studien berör motivation, något som enligt författaren bör ses som flytande, alltså i termer av något som kommer och går. Den fjärde studien ger oss två teorier. Den första är att studien om motivation får medhåll och anses stämma. Den andra är att resemetaforen utvecklas. Den femte och sista studien beskriver att känslan av kontroll bör komma inifrån.
3.1 Människan är en maskin
Metaforen “människan är en maskin” har undersökts av en professor i psykologi vid namn Bernard Weiner (Researchgate u.å.), som menar att Freud använt den flitigt. Weiner förklarar att handlingar länge har trotts bestämmas enbart av mekaniska krafter som antingen är
inneboende (till exempel hunger) eller utanförliggande (såsom smärtsamma stimuli).
Människor sågs alltså, och ses än idag av vissa, som maskiner - därav hans studie (1991, 922). Han beskriver maskinmetaforen som en vanlig metafor, men också dess minskning i
användning av flera skäl. För det första uppfattades den ibland bokstavligt, och kunde leda till en brutalisering av människan. För det andra har det gjorts studier som visar att påverkan av sin motivation är möjlig, vilket argumenterar emot teorin att människor skulle vara som maskiner. För det tredje är en konsekvens av metaforen en minskning i graden av motivation, eftersom maskiner är inprogrammerade att agera på ett visst sätt (ibid. 925). Med denna studie som utgångspunkt är min hypotes att metaforen MÄNNISKAN ÄR EN MASKIN inte kommer att brukas av inspirationsföreläsarna, i och med dess potentiellt negativa konsekvenser.
3.2 Resemetaforen och motivation
I denna studie undersökte fyra forskare studenter som blev “primed with a journey-framed academic PI” (Landau, Oyserman, Keefer & Smith 2014, 684). Priming är en psykologisk process där en person får uppleva en stimulus (exempelvis en doft, en bild eller en sång) som i sin tur underlättar eller försvårar processandet av samma stimulus (American Psychological Association u.å.). I den här studien blev alltså deltagarna påverkade genom att höra en metafor där deras studier målades upp i termer av en resa. Efteråt fick de frågan om de ville
delta i en workshop som skulle hjälpa dem i sina studier. De som hade hört resemetaforen var signifikant mer benägna att tacka ja till denna workshop (ibid. 684). De blev alltså mer motiverade till framgång gällande sina studier. Detta resultat bör rimligtvis leda till att resemetaforen används av inspirationsföreläsarna, då skapandet av motivation utgör en stor del av personlig utveckling. Med denna studies resultat som underlag är således min hypotes att metaforen används.
3.3 Motivation som flytande respektive statisk
Forskaren Fiona Price har undersökt motivation. Hon menar att motivation är flytande snarare än statisk, med andra ord är det något som kommer och går. Hennes resultat visar behovet av acceptans gällande motivation som flytande för att uppnå framgång (2013, 602). En person som vill skapa motivation och framgång bör alltså informera mottagaren om att motivation är flytande. Hon ger ett exempel på hur detta kan göras: “don’t leave because you’re
de-motivated” (ibid. 606). Jag ämnar ta reda på om inspirationsföreläsarna beskriver motivation som flytande, vilket Price menar är fördelaktigt, eller om de benämner det som statiskt. Min hypotes är att det framställs som flytande i och med dess gynnsamma effekter.
3.4 Resemetaforen som en beskrivning av motgångar
Lee och Schwarz har undersökt två olika perspektiv på kärlek: att kärlek är perfekt och bekymmersfritt; och att det är en resa med upp- och nedgångar (2014, 61). Tanken på kärlek som perfekt och utan bekymmer leder enligt studien till tuffare motgångar för båda parterna, vilket gör dem mer svårhanterliga. När det istället målas upp som en resa blir motgångar lättare att ta sig igenom eftersom de inte kommer som en chock (ibid. 64). Detta styrker Prices studie: vi bör benämna motgångar som potentiellt uppkommande om vi vill skapa motivation och bidra till framgång. Denna studie bygger dessutom vidare på Landau, Oyserman, Keefer & Smiths studie om resemetaforen som skapar motivation: enligt Lee och Schwarz är en effekt av resemetaforen att mottagaren förväntar sig motgångar, vilket leder till att de lättare kan ta sig igenom dem. Det är därför som de blir motiverade av metaforen.
3.5 Locus of Control (LoC)
Enligt Illouz beskyller som sagt folk som arbetar med personlig utveckling personen i fråga för hens känslor. Hon kritiserar detta, med motiveringen att även externa faktorer påverkar
hur vi mår. Men frågan kvarstår: varför betonar inspirationsföreläsare att individen är ansvarig för sitt välmående? Det är här som studien om LoC kommer in i bilden.
Termen myntades av den inflytelserika amerikanska psykologen Julian B. Rotter (Pearson Assessments u.å.). Vad han menar är platsen som känslan av kontroll kommer ifrån. De individer som har intern LoC känner en känsla av kontroll kring sina resultat. Det leder enligt Rotter till ökade prestationer och mer ansvarstagande. Förmodligen är det därför som individer beskylls för sina känslor. Känner vi däremot extern LoC så känner vi att externa faktorer påverkar våra resultat, och presterar därav sämre samt tar mindre ansvar (American Psychological Association u.å.). Notera att intern LoC är exakt vad Illouz benämner som något negativt, som något felaktigt, med motiveringen att externa faktorer likväl påverkar vårt välmående. Det kan tolkas som en kritik av Rotters åsikt gällande intern LoC som den bästa sortens kontroll. Genom att besvara huruvida inspirationsföreläsarna målar upp LoC som intern eller extern så undersöker jag en aspekt av deras världsbild. Det blir samtidigt en återkoppling av Illouz tanke: en återkoppling av huruvida kontrollen över våra känslor och resultat ligger i våra händer eller inte. Med tanke på att Illouz menar på att metaforen förekommer frekvent inom personlig utveckling är min hypotes att den förekommer i mitt material.
3.6 Sammanfattning
Sammanfattningsvis vill jag, med dessa undersökningar som grund, undersöka huruvida (1) metaforen MÄNNISKAN ÄR EN MASKIN används eller inte; (2) metaforen STUDIER ÄR EN RESA, eller någon annan resemetafor,används eller inte; (3) motivation målas upp som
flytande eller statisk; och (4) LoC beskrivs som intern eller extern. Vilken teori jag har använt för att besvara mina frågeställningar ska jag ska förklara härnäst.
4 Teori
I det här kapitlet ska jag inledningsvis förklara vad metaforer är. Därefter beskriver jag den teori som har använts i min undersökning: Conceptual Metaphor Theory (CMT), följt av en kort beskrivning av metonymier och synekdoke. Avslutningsvis ska jag argumentera för teorins relevans för både min uppsats och retorikvetenskapen, samt beskriva olika typer av metaforer.
4.1 Lakoff & Johnson - Conceptual Metaphor Theory (CMT)
Lingvisterna George Lakoff och Mark Johnson beskriver metaforer i relation till termen subcategorization: “[a] relationship of the form A is B (for example, AN ARGUMENT IS A FIGHT) will be a clear subcategorization if A and B are the same kind of thing or activity and
will be a clear metaphor if they are clearly different things or activities.” (2003, 85). Här klargörs det att metaforer handlar om en överföring av något från en domän till en annan. Tar vi metaforen ARGUMENTATION ÄR KRIG som ett exempel så vet vi att det rör sig om en
metafor eftersom argumentation och krig inte är samma sak eller aktivitet, utan kommer från två helt olika domäner. De två domäner som författarna gör en distinktion emellan är
måldomäner och källdomäner. Området som vi hämtar kunskap eller erfarenheter från är källdomänen, och det vi beskriver är måldomänen. Berör dessa domäner olika områden så är det alltså en metafor (ibid. 267). Tar vi exemplet ARGUMENTATION ÄR KRIG så är
måldomänen ARGUMENTATION och källdomänen KRIG.
Metaforer har länge setts som språkliga ornament som enkom gör språket vackrare och mer behagligt. Lakoff och Johnsons teori, CMT, beskriver att metaforer inte bara är utsmyckning. De är även konceptuella, då de skapar tankar och handlingar (ibid. 3). Denna teori att metaforer är konceptuella får för övrigt medhåll från forskarna Tay och Jordan (2015, 568). Ser vi exempelvis på argumentation som ett krig så kan tankar om att vi ska angripa vår motståndare, krossa argumenten eller vinna diskussionen uppstå (Lakoff & Johnson 2003, 4). Dessutom anses alla metaforer dölja vissa aspekter av tinget. I det här fallet döljs behovet av samarbete, något som är fundamentalt för en argumentation men inte för ett krig, åtminstone inte mellan krigförande parter (ibid. 10). De betonar också vikten av kontexten i vilken metaforen används: säger en trött person att hen behöver energi så betyder det något helt
annat än om en person på ett vindkraftverk säger det (ibid. 12). Vi bör därför ta kontexten i åtanke när vi undersöker en metafors innebörd.
Det finns två andra troper som Lakoff och Johnson nämner: metonymi och synekdoke. Om en metafor är uppfattningen av ett ting i termer av ett annat, så är en metonymi baserat på association. Metonymin tillåter användning av en entitet för att referera till en annan som är relaterad till den. Det kan förefalla komplext, så låt mig exemplifiera med ett av Lakoff och Johnsons exempel: “[t]he ham sandwich is waiting for his check” (ibid. 35). I det här fallet menas mannen som beställde en skinkmacka, vilket innebär att ordet skinkmacka är relaterat till personen. En annan metonymi är “[h]e’s in dance” (ibid. 35). Här förmedlas att personen är inom dansyrket, ett yrke som associeras till dans. Vad som framgår är alltså att
källdomänen och måldomänen kommer från samma område, från samma domän, till skillnad från metaforer. Synekdoke är ett specialfall av metonymin, där enligt Lakoff och Johnson en del får representera helheten. Så är fallet i citatet: “[t]here are a lot of good heads in the university”. Denna synekdoke har innebörden att det finns många intelligenta människor i universitetet, och bra huvuden associerar vi med att vara intelligent. En del (huvudet) får här representera helheten (personen) (ibid. 35-36).
En annan uppdelning som görs är mellan konventionella metaforer och nya metaforer. Konventionella metaforer är enligt Lakoff och Johnson sådana som är vedertagna och vanliga i vår kultur, exempelvis ARGUMENTATION ÄR KRIG. Nya metaforer ligger utanför vårt
konceptuella system samt är kreativa och fantasifulla, såsom KÄRLEK ÄR ETT KONSTVERK SKAPAT I SAMVERKAN. Syftet hos båda dessa typer av metaforer är identiska: de tillhandager oss en struktur, belyser vissa ting och döljer andra. (ibid. 139).
Aristoteles har som tidigare nämnt beskrivit metaforers roll som något bortom
poetiken, bortom utsmyckning: de används även för att skapa förståelse. Skälet till att jag har valt Lakoff och Johnsons teori istället för Aristoteles, eller någon annans, är att CMT betonar metaforers förmåga att skapa tankar och handlingar. Eftersom en världsbild är en viss tanke på delar av världen går det att, med hjälp av CMT, undersöka olika världsbilder. Med tanke på att syftet med denna uppsats är återfinnandet av specifika världsbilder som presenteras anser jag att denna teori är ypperlig. Teorin är dock inte bara passande när det kommer till
besvarandet av mina frågeställningar, jag ser den också som retorikvetenskaplig. Detta tycker jag eftersom metaforer anses skapa tankar och handlingar, vilket enligt mig är definitionen av att övertyga. Ännu en fördel med teorin är dess förmåga att systematiskt kategorisera
metaforer. Dels delar den in metaforer som nya och konventionella, men även som
strukturella, orienterande och ontologiska. Jag ska förklara de senare tre mer utförligt, men först vill jag förtydliga något som framkommer i efterordet till Lakoff och Johnsons bok Metaphors We Live By. De menar att denna uppdelning inte är vattentät: ”[a]ll metaphors are structural (in that they map structures to structures); all are ontological (in that they create target domain entities); and many are orientational (in that they map orientational
image-schemas).” (ibid. 264). Denna förklaring av alla metaforer som strukturella och ontologiska innebär att jag inte kommer lägga alltför stor vikt vid försök till definiering av metaforerna utifrån dessa tre kategorier. Det som insinueras i boken är däremot att inte alla metaforer är orienterande. Jag kommer därför framför allt peka ut orienterande metaforer som dyker upp i artefakterna.
4.1.1 Strukturella metaforer
Strukturella metaforer strukturerar ett koncept genom ett annat (ibid. 14). Ett exempel som Lakoff och Johnson tar upp är metaforen TID ÄR PENGAR, som strukturerar konceptet tid genom konceptet pengar. Denna metafor kan exempelvis leda till uttalanden som att spendera tid, vi har tid, lever på lånad tid eller förlorar tid (ibid. 7-8).
4.1.2 Orienterande metaforer
Orienterande metaforer är sådana som organiserar hela system av begrepp i relation till ett annat. De flesta orienterande metaforerna har med rymd att göra: UPP-NER, IN-UT, FRAM-BAK
och så vidare. Varje rumslig orientering är kopplad till fysiska och kulturella upplevelser, till exempel: GLAD ÄR UPP; NER ÄR LEDSEN, eftersom vi generellt sett slokar när vi mår dåligt och står upp rakt när vi mår bra. Denna metafor kan bidra till uttryck som att vi är uppåt idag, känner oss nere eller har fallit in i en depression. En annan konventionell metafor är MER ÄR UPP; MINDRE ÄR NER. Den fysiska förklaringen till denna metafor är att om man lägger till mer av en substans eller ett objekt i en hög så går höjden upp. Det är tack vare denna metafor som vi benämner våran inkomst som hög, vi sänker värmen, eller antalet misstag är låg (ibid. 14-16).
Den tredje och sista typen är ontologiska metaforer. Som namnet antyder är de ontologiska: de skapar vår verklighet. De är sätt att se på händelser, känslor, et cetera, i form av substanser och objekt. Ett exempel är tanken att hjärnan är ett objekt, mer specifikt en maskin. Det kan leda till metaforer som att vi är ringrostiga, produktiva eller våra tankar genererar vissa känslor (ibid. 25-27). Även personifiering är en vanlig, ytterst ontologisk metafor. Dessa kan ta sig uttryck såsom att teorin förklarade något, inflationen äter upp vinsten, eller cancer har besegrat en person (ibid. 33). Nu ska jag beskriva materialet och min metod.
5 Metod och material
I metoddelen ska jag beskriva hur jag har gått tillväga för att besvara frågeställningarna. Därefter ska jag i materialdelen beskriva materialen som har undersökts.
5.1 Metod
När jag gjorde denna undersökning sökte jag inledningsvis på “motivational speech” på Youtube. Jag valde ut de material som hade många visningar, då de påverkar flera människor och därmed blir mer intressanta att undersöka, men också inspirationsföreläsare som jag anser är ytterst välkända inom personlig utveckling. Att vara välkänd handlar inte bara om att ha en video med många lyssningar, utan också om påverkan på många människors liv världen över genom att ha etablerat ett starkt ethos. Detta motiverar mitt val av inspirationsföreläsare ytterligare: de är berömda och anses vara pålitliga. Vid det här laget återstod sex videor, varpå jag valde bort de videor som jag inte ansåg innehålla många intressanta metaforer. Därefter kvarstod de fyra som jag ämnar undersöka. Därefter transkriberade jag talen och har bifogat dem i slutet av uppsatsen så att ni som läsare kan ta del av dem. Efter att ha granskat
innehållet i vardera artefakt inledde jag min resultatdel, där jag utförde metaforanalysen. För att tyda metaforerna har jag har använt metoden misstankens hermeneutik.
Litteraturteoretikern Rita Felski definierar metoden som “a distinctively modern style of interpretation that circumvents obvious or self-evident meanings in order to draw out less visible and less flattering truths” (2012). Den går alltså ut på att kringgå uppenbara och självklara åsikter, för att istället fokusera på mer på sådant som är latent. Jag har använt metoden då jag lyft fram dolda världsbilder. Förmodligen förstår varken lyssnarna eller inspirationsföreläsarna alla metaforer som nyttjas, vilket gör många av dem latenta. Det är genom att ha gjort dessa manifesta som misstankens hermeneutik använts i min uppsats.
Efter att ha funnit metaforer har jag i resultatdelen skapat rubriker där jag samlat ihop liknande metaforer hos en specifik föreläsare, exempelvis Jobs metaforer som kopplas till värde. Detta anser jag kan bidra till en röd tråd och en mer systematisk framställning av resultaten. Några jämförelser med andra föreläsares resultat har också gjorts och således är uppsatsen även komparativ. I analysdelen har mitt fokus legat på att jämföra
inspirationsföreläsarnas världsbilder och dess potentiella effekter för lyssnarna: med andra ord besvaras mina frågeställningar. Jag har gjort detta genom en återkoppling till den tidigare
forskningen och CMT. Avslutningsvis har jag i diskussionsdelen reflekterat ytterligare kring dessa resultat och mitt tillvägagångssätt samt gett råd gällande hur forskare som vill bygga vidare på denna uppsats kan gå tillväga.
Vidare är metoden jag har använt mig av kvalitativ då den utgår ifrån min tolkning av talen. Jag har beskrivit vad jag anser vara metaforer, och varför jag anser det, snarare än vad som objektivt sett är metaforer. Det essentiella i min studie är dessutom inte att, som i kvantitativa studier, ta reda på hur många gånger något nämns, utan snarare att kvalitativt ta reda på vad som sägs. Något som bör tilläggas är att vid alla tillfällen i denna uppsats då citat har kursiverats har jag själv gjort det. Syftet har varit att betona det kursiverade uttrycket då det utgör en metafor eller ett intressant uttalande.
5.2 Material
Jag har valt att undersöka fyra tal från fyra olika inspirationsföreläsare. Då jag ämnar göra en metaforanalys har jag valt ut tal som jag anser innehåller många väsentliga metaforer
relaterade till personlig utveckling.
Det första talet hålls av den före detta VD:n på Apple, Steve Jobs. Längden på talet är 15:04 och videon har över 34 miljoner visningar. Talet hålls framför studenter på Stanford University innan deras utbildning börjar. I sitt tal berättar han tre anekdoter från sitt liv (Youtube 2008). Det andra talet är 10:15 långt och hålls av David Goggins, en berömd amerikansk Navy SEAL. Han intervjuas, men intervjuaren ställer inga frågor, så detta material är en monolog likt de andra. Goggins pratar i stor utsträckning om motivation och om hur hjärnan fungerar. Strax över tre miljoner gånger har videon setts (Youtube 2019). Det tredje talet hålls av den berömda skådespelaren Denzel Washington. Talet är 10:05 långt och tar likt Jobs tal plats i en inledningsceremoni, men på Dillard University i New Orleans. Talet har cirka 18 miljoner visningar. Washington ger i sitt tal framför allt råd kring mod och risktagande (Youtube 2019). Det sista talet jag ska granska framförs av Tony Robbins, en av världens mest framgångsrika inspirationsföreläsare. Längden på talet är 15:13 och sker i en intervju med Tom Bilyeu. Bilyeu ställer dock inga frågor, så “intervjun” blir en monolog precis som de andra artefakterna. Runt 3,3 miljoner gånger har talet setts. Hans tal fokuserar mest på meningen med livet och lycka (Youtube 2019).
Visserligen sker dessa tal i olika kontexter vilket kan innebära att olika metaforer nyttjas. Däremot är majoriteten av publiken densamma då videorna lagts upp på Youtube:
folk som har internet och ett intresse för personlig utveckling. Fördelen med dessa material är att talen är ungefär lika långa (cirka 10-15 minuter); presenteras av berömda
inspirationsföreläsare; alla återfinns på Youtube; innehåller många metaforer; och rör sig inom samma genre. Härnäst inleds resultatdelen där jag ska granska metaforerna som jag har återfunnit i dessa artefakter.
6 Resultat
I denna del ska jag undersöka metaforerna. Fokuset kommer ligga på en inspirationsföreläsare i taget för att eftersträva stringens och en röd tråd. Korta jämförelser kommer att göras för att finna likheter mellan inspirationsföreläsarna. Inledningsvis diskuteras Steve Jobs tal, därefter David Goggins, följt av Denzel Washingtons och sist Tony Robbins. De olika föreläsarnas rubrikerna är disparata i och med deras olika innehåll.
6.1 Steve Jobs
Resultaten av Steve Jobs tal är kortare än de övriga tre. Rubrikerna är: (1) livet; (2) karaktäristik och känslor; och (3) övriga metaforer.
6.1.1 Livet
“Today I want to tell you three stories from my life” säger Jobs tidigt i sitt tal. Här antyds att livet är en berättelse. En ännu mer framträdande metafor i talet är LIVET ÄR EN RESA. Det framgår i och med citatet:
[b]ecause believing that the dots will connect down the road will give you the confidence to follow
your heart, even when it leads you off the well worn path, and that will make all the difference. När han här talar om vad som händer längre fram på vägen ses livet som en resa med en väg, en stig. Uttalandet att vi bör följa våra hjärtan beskriver hjärtat som vår reseledare. Dessutom kan vi ur citatet utvinna en tanke på att vi inte alltid måste följa samma stig som andra har gått: visar hjärtat en ny väg så bör vi följa den. Livet är dessutom en resa framåt, snarare än uppåt: “but looking back it was one of the best decisions I ever made”, då Jobs kollar bakåt. Fortsättningsvis är inte bara hjärtat vår reseledare. Det är även nyfikenhet och intuition: “[a]nd much of what I stumbled into by following my curiosity and intuition turned out to be priceless later on”. Konsekvenserna av att följa dessa känslor kan ju vara ovärderliga, som de var för Jobs.
Jobs säger också: “[y]our work is gonna fill a large part of your life”. Här beskrivs livet i form av en behållare vilken vi kan fylla med objekt såsom jobb. Metaforen anser jag vara orienterande, då den har med rumslig orientering att göra (eftersom vi kan fylla en behållare med en substans). En annan behållare är tidsperioder: “[i]t freed me to enter one of
the most creative periods of my life”, som också är orienterande. Han blev fri att gå in i en viss period, vilket tyder på att vi själva väljer huruvida vi vill gå in i en viss period eller inte. I sin tur beskriver detta en intern LoC. Nästa metafor är “as the years roll on”, som beskriver tid som ett rullande objekt. Denna metafor ser jag som konventionell eftersom vi ofta talar om hur tiden passerar, eller tiden går. Lakoff och Johnson håller med om det (ibid. 42). En sista metafor för livet tydliggörs när Jobs säger: “[s]tay hungry, stay foolish. [...] And now, as you graduate to begin anew, I wish that for you”. Det här ger oss två perspektiv. Det ena är att hunger och dåraktighet är platser som vi kan stanna på eller lämna. Då hunger är en känsla kan vi se Jobs tanke att känslor är platser. Det andra perspektivet är att livet består av flera resor, som framgår när han säger att studenterna börjar om på nytt.
6.1.2 Karaktäristik och känslor
Jobs säger: “all external expectations, all pride, all fear of embarrassment or failure - these things just fall away in the face of death”. Citatet inrymmer många metaforer. Inledningsvis ses känslor, såsom stolthet och rädsla, som objekt, då de kan falla ner. Faller de ner så försvinner de, antyder Jobs. Vi ser här den orienterande metaforen NER ÄR MINDRE som framträdande, en metafor som enligt mig är konventionell. Jag anser att vi ofta talar om hur exempelvis priser går upp eller sjunker. Lakoff och Johnson kategoriserar också metaforen som konventionell (ibid. 15). Dessutom förmedlar Jobs att externa förväntningar är dåliga, då det är bra att de faller bort. En avslutande reflektion kring citatet är personifieringen av döden, som blir en person vi kan möta. Det är inte enkom en metafor, utan jag ser det också som en synekdoke, då dödens ansikte får representera hela personen. Lakoff och Johnson kallar denna synekdoke för ANSIKTET FÖR PERSONEN (ibid. 37).
För att återgå till känslor vill jag återge ännu ett citat av Jobs: “but I was still in love”. Det vi kan extrahera från citatet är åsikten att kärlek är en behållare i vilken vi kan vara. Metaforen för känslor som behållare innebär rimligtvis att vi kan ta oss ut ur dem. Han talar ytterligare om kärlek: “I’m convinced that the only thing that kept me going was that I loved what I did. You’ve got to find what you love, and that is as true for work as it is for your lovers”. Jobs gör alltså anspråk på att vi måste hitta vad vi älskar - oavsett om det är jobb eller kärlek. Det faktum att kärlek målas upp som ett dolt objekt som vi måste hitta är ett kraftfullt uttalande som innebär att meningen med vår resa är ett återfinnande av kärleken. Nästa metafor handlar om motgångar: “[i]t was awful tasting medicine, but I guess the patient
needed it. Sometimes life’s gonna hit you in the head with a brick. Don’t lose faith”. Motgångar är alltså en äcklig medicin som vi kan behöva. Medicin är ju ett läkemedel, och därmed kan motgångar läka oss. Livet slår oss ibland i huvudet: denna prosopopeia, eller personifiering, målar upp livet som en aggressiv och nyckfull person. Samtidigt förbereds vi som lyssnare på motgångar, ett perspektiv vars konsekvenser jag ska beskriva närmare i analysdelen. Tanken att KÄNSLOMÄSSIG EFFEKT ÄR FYSISK KONTAKT påvisas också genom metaforen. Det är ju inte i bokstavlig bemärkelse som livet slår oss, utan det är känslomässigt. Jag ser detta som en väldigt ontologisk metafor, då den konkretiserar abstrakta känslor. Dessutom är den konventionell: vi talar ofta metaforiskt om hur vi blir berörda av folk. Lakoff och Johnson ser metaforen på samma sätt (ibid. 50). Ännu en slutsats vi kan dra från detta citat är att faith (tro) är ett objekt som vi riskerar att förlora. I och med denna potentiella förlust kan vi se Jobs åsikt kring tro som ett objekt vi äger.
6.1.3 Övriga metaforer
Här ska jag beskriva några metaforer som jag inte anser passa in under de ovanstående rubrikerna. “Your time is limited, so don’t waste it living someone else’s life” visar dels att
TID ÄR PENGAR, då det går att slösa. Vi använder denna pengametafor regelbundet, till
exempel genom uttalanden som att vi vill spendera tid, således ser jag den som konventionell. Även gällande detta perspektiv får jag medhåll av Lakoff och Johnson (ibid. 7). I det
ovannämnda citatet framgår också tanken att vi inte bör leva någon annans liv. Kombinerar vi den med metaforen LIVET ÄR EN RESA kan vi dra slutsatsen att Jobs uppmanar oss till att gå på vår egen resa, inte den någon annan går på. “Remembering that you are going to die is the best way I know to avoid the trap of thinking you have something to lose” fortsätter han med att säga. Vissa tankar, exempelvis att vi har något vi riskerar en förlust av, är alltså fällor. Hjärnan, som producerar våra tankar, ses här som potentiellt farlig. Det kommer nyanseras i Goggins text nedan.
6.2 David Goggins
David Goggins tal har jag delat in i sex rubriker: (1) livet; (2) hjärnan; (3) aktiviteter; (4) kroppen; (5) karaktäristik och känslor; och (6) övriga metaforer.
6.2.1 Livet
Inledningsvis yttrar Goggins att “people hear my story”, som leder oss in på samma metafor som Jobs: LIVET ÄR EN BERÄTTELSE. Men berättelsemetaforen är inte den enda som nyttjas för att beskriva livet. Det målas också upp som en resa: “your brain is the only thing you have when you’re going through depression, when you’re going through hard times, when you’re going through death [...]”. Att depression, tuffa tider och döden är platser visar på metaforen
LIVET ÄR EN RESA. Under denna tuffa resa är alltså hjärnan det enda vi har som kan hjälpa oss, så hjärnan ses som vår enda kompanjon under denna resa. Något jag vill tillägga kring perspektivet på livet som en resa är att jag anser det automatiskt inbegripa existensen av en yta. En resa innebär ju att vi har rört oss från en plats till en annan, vilket innebär att vi har rest längs en slags stig. Metaforen RESANS STIG ÄR EN YTA uppstår då, något som Lakoff och
Johnson håller med om(ibid. 90).
6.2.2 Hjärnan
Som vi kom fram till ses hjärnan som vår kompanjon under livets resa. Goggins visar sin uppfattning av att HJÄRNAN ÄR ETT VAPEN, och ett mäktigt sådant: “your brain is the most powerful weapon in the world”. Vidare säger han: “there’s 24 hours in a day where you’re alone in this brain.”. Nu målas hjärnan upp som en behållare, i vilken personen är ensam. Fortsättningsvis: “[a]nd your brain is talking to you in all kinds of ways and it wants to control you and pull you in different pockets”. Här skapas en personifiering av hjärnan, i och med att den talar med oss, och en ytterst ontologisk metafor träder fram. Våra hjärnor anses dessutom utöva makt genom att kontrollera oss, påfallande likt Jobs synsätt på vår hjärna som mäktig och farlig. Konsekvenserna av dess kontroll är att vi förstörs: “if you can’t control your own brain and your brain controls you, you’re fucked.”. Vi kan se denna kamp om makt som ett spel: kontrollerar vi inte hjärnan så förlorar vi. Lär vi oss hur hjärnan fungerar, och därmed kan kontrollera den, så känner vi oss oslagbara: “[t]he feeling you get is basically invincibility”. Det förefaller uppenbart att hjärnan målas upp som ett tveeggat svärd.
“I realized how the brain works [...] and that’s what gives me so much power” bekräftar Goggins metafor HJÄRNAN ÄR ETT VAPEN, samtidigt som åsikten nyanseras: vi måste lära oss använda den för att få makt, så KUNSKAP ÄR MAKT. Fortsättningsvis nämner han att vi måste: “[...] tell your brain where you want to go”. Vi måste alltså också
också Goggins uppfattning av livet som en resa, då vi ska gå någonstans. “My mind knew this is how we operate” är hans nästa citat, vilket skapar en bild av att HJÄRNAN ÄR EN MASKIN då
den funktionerar på ett visst sätt. Han fortsätter med att säga: “‘[w]e gotta be broken’. So then your mind starts to get tougher and tougher”, vilket tyder på metaforen HJÄRNAN ÄR EN MUSKEL i och med att den kan bli tuffare och starkare genom nedbrytning. “There was
nothing outside these walls of hell” är den sista metaforen om hjärnan. Han hade självfallet valet att avsluta sin resa, det fanns annat utanför hans nuvarande position, men han antyder att det som var verkligt för hans hjärna blev hans fysiska verklighet. Denna enorma ontologiska makt hjärnan anses besitta stödjer hans perspektiv gällande hjärnan som ett mäktigt vapen. Frasen tyder dessutom på att AKTIVITETER ÄR PLATSER. Hell Week, som är ett läger där olika aktiviteter utförs, har enligt Goggins metaforiska väggar. Det är en aktivitet som sker
utomhus, så Hell Week har inga fysiska väggar. Därmed kan slutsatsen dras att Goggins här strukturerar aktiviteter som platser och behållare, och således framträder en metafor jag främst ser som strukturell.
6.2.3 Aktiviteter
Aktiviteter målas ännu mer nyanserat upp som platser av Goggins. Ett exempel är “I can’t swim, go back again, go back again”, där predikatet “simma” ses som en plats man kan gå till: det beskrivs som synonymt med vatten. Denna strukturella metafor utgör dessutom en metonymi då VATTEN och SIMMA kommer från samma domän och därför är relaterade till varandra. Goggins beskriver dessa platser ännu mer utförligt i sitt uttalande kring de tuffa aktiviteterna: “I gave myself no way out.”. Häri framgår återigen att dessa aktiviteter inte bara är platser, utan mer specifikt behållare. En blockering av utvägarna från dessa behållare är möjlig genom en intalning att det inte finns någon utväg, precis som han själv gjort. Vidare beskrivs vår karaktär som synonym till våra handlingar, något jag konstaterar från meningen: “for a short period of time I became the devil”. Han agerade som djävulen vilket gjorde honom till djävulen: vi är våra handlingar. “So when I was going through Navy SEAL training for 18 months, and going back to all the hard parts” är det avslutande citatet kring aktiviteter. För det första menar han att han går igenom de tuffa delarna av sin träning, vilket bekräftar hans uppfattning av aktiviteter som behållare. För det andra framgår att motgångar är platser. Han gick ju tillbaks till de tuffa händelserna, till motgångarna.
6.2.4 Kroppen
Kroppen beskrivs som ett ömtåligt objekt: “[m]y body was breaking down”. Samtidigt förmedlas den orienterande metaforen NER ÄR DÅLIGT, i och med antydandet att nedbrytning är dåligt. Den ser jag som konventionell, då vi kan känna oss nere, eller något går nerför. Lakoff och Johnson förklarar att den inte bara är konventionell, utan även logisk: glädje, välmående, livet och kontroll - sådant som karaktäriserar vad som är bra för en person - är alla upp, och därför är upp bra (ibid. 15-16). Ännu en metafor rörande kroppen framgår i
uttalandet: “when you know that you can run on broken legs”. Benen, och alltså kroppen, är ett fordon som hjälper oss att ta oss fram i livets resa. Denna slutsats drar jag eftersom benen beskrivs som något vi tar oss fram på, precis som fordon. Dessutom kan vi dra slutsatsen att livets resa fortsätter trots ett brutet ben, trots fordonet som är trasigt, vilket kan i sin tur tänkas få effekten att inge hopp till lyssnare som anser sig vara inkompletta eller skadade.
“What is in us? We have no idea until we start trying hard”. Här framgår det att kroppen, precis som hjärnan, är en behållare. Dessutom förklaras hårt jobb, eller disciplin, i termer av en dold substans i denna kroppsliga behållare. Substansen återfinns när vi jobbar hårt. Tanken att Goggins ser kroppen som en behållare befästs när han talar om kraft: “[t]hat literally is something in you that’s at the core of your soul. But you won’t find it unless you spend a lot of time”. Kraft målas metaforiskt upp som en dold substans inuti våran kärna. Då kärnan anses vara inuti själen är den alltså också i kroppen. Detta citat skapar också ett synsätt på tid som något vi kan spendera, och därmed metaforen TID ÄR PENGAR.
6.2.5 Karaktäristik och känslor
“So my mind said ‘it’s like going to work’. You go to work, you put your suit and tie on, I go into suffering every day”. Citatet visar att lidande är ett jobb - närmare bestämt ett hårt jobb, samt en behållare. Det verkar vara här som vi kan finna substanserna disciplin och styrka, i denna behållare av lidande. Han menar också på att han går in i lidande varje dag, så det är enligt Goggins en behållare vi själva kan välja att gå in i. Dessutom personifieras hjärnan återigen.
Så hur vet vi om vi jobbar hårt? “It’s not always meant to be fun, and that’s when you know you’re trying hard.”. Känslor, som att vi inte är rofyllda utan snarare lider, är alltså tecken på att vi jobbar hårt. Hårt jobb är som sagt vägen till disciplin och styrka, så dessa två karaktäristiker uppstår från lidande. Han beskriver också att: “anger goes away”, vilket inte
bara är en ontologisk metafor (då ilska kan gå iväg och därmed personifieras), utan också visar att det kan lämna oss, så det är en känsla vi anses äga. Effekten av lidande är inte bara en uppkomst av disciplin och styrka. “Some people say: ‘man, you always talk about the suffering, and pain, and…’ I’m at peace right now because I went through that” fortsätter han. Med det sagt beskrivs peace (frid) som en plats. Denna plats kan vi finna genom att gå igenom behållarna lidande och smärta. Vi förbättrar alltså inte bara våran karaktär (genom att utveckla disciplin och styrka) när vi genomgår lidande: vi skapar också positiva känslor, som frid, när vi går igenom dessa behållare. Inte bara frid verkar dock kunna upptäckas, utan även passion: “[w]hen you find your true passion in life [...]”. Passion är alltså ett dolt objekt, och livet är en behållare i vilken objektet finns. En avslutande del om karaktäristik är att vi får höra hur han jobbade hårt och “for a short period of time I became the devil”. Vi finner återigen åsikten att vi är våra handlingar.
6.2.6 Övriga metaforer
“I had no foundation, and I built this off of just researching the mind”, yttrar Goggins. Denna metafor är enligt mig ytterst intressant. Här antyder han att personlig utveckling kan byggas upp och kan ha ett fundament, en bas. Vi ser alltså metaforen PERSONLIG UTVECKLING ÄR EN BYGGNAD. Samtidigt menar han att hans personliga utveckling har byggts upp utan ett
fundament, så det är inget som på något sätt är obligatoriskt. Det kan också tänkas inge självförtroende hos lyssnaren och en intern LoC: vi bestämmer vår personliga utveckling, det gör varken våra gener eller andra faktorer som vi ej kan påverka. “But if you look at it, well I’m broken, man [...]” är den sista metaforen jag ämnar diskutera av Goggins. Uttalandet tyder på att en situation är ett objekt, då det kan ses från olika perspektiv. Denna metafor visar dessutom återigen på makten som vårt vapen, vår hjärna, har. Vi kan själva välja att se på samma situation från olika perspektiv. Nu när jag har granskat Goggins ska jag undersöka Washingtons världsbild.
6.3 Denzel Washington
Denzel Washingtons tal består av fyra kategorier: (1) livet; (2) känslor; (3) orienterande metaforer; och (4) aktiviteter.
6.3.1 Livet
Denzel Washington skriver om misslyckande att “[...] sometimes it’s the best way to figure out where you’re going.”. Här beskrivs livet som en resa vars destination vi bör ta reda på. Denna destination är ett dolt objekt som vi kan hitta genom att misslyckas. Misslyckande kan alltså ses som vår reseledare. “Every failed experiment is one step closer to success”, vari framgår att resans destination är framgång. För att nå dit ses misslyckande som ett steg på vägen. Det bekräftas alltså att misslyckande är reseledaren. Vi måste vara “consistent” (uthålliga) om vi vill nå i mål: “[w]ithout consistency you will never finish, so do what you feel passionate about”. Detta förtydligar Washingtons perspektiv på att det finns ett mål - mer specifikt en mållinje. Denna metafor beskriver livet i form av ett lopp. I citatet framgår också att vi bör göra vad vi känner oss passionerade att göra, så inte bara är misslyckande våran reseledare: känslor, såsom passion, är också reseledare. Att livet är en resa härleder oss återigen till att se livet som en stig vi går på och kan titta tillbaka på. Denna tanke får stöd i Washingtons uttalande: “[y]our life will never be a straight path”, LIVET ÄR EN STIG. Dessutom menar han här att den är krokig. Krokiga vägar innebär en längre och därmed tuffare resa, så metaforen kan tolkas som att livet inte är enkelt.
Livet ses dessutom som ett “gambling game” (hasardspel): “I found that nothing in life is worthwhile unless you take risks”. Vi måste ta risker för att livet ska vara värdefullt, och vi kan se en koppling till misslyckande som han nämnde tidigare: genom risktagande misslyckas vi och finner således vår väg i livet. Risktagande framstår som ett val i och med vår förmåga till att ta dem. Vidare talar Washington om fall: han vill falla framlänges istället för baklänges. Livet för honom är alltså en resa där vi går framåt eller bakåt, faller framlänges eller baklänges; till skillnad från att falla nedåt eller klättra uppåt. Det är alltså en horisontell resa. “You will fail at some point in your life” är den sista livsmetaforen. Inte bara får vi här se att livet beskrivs som en behållare och misslyckande som en substans inuti behållaren; han förmedlar också sitt synsätt på livet som bestående av flera försök, flera misslyckanden, flera tillfällen. Samstämmigt med Jobs menar han alltså att livet består av flera resor.
6.3.2 Känslor
Känslorelaterade metaforer är, likt livsmetaforer, framträdande i Washingtons tal. Han menar att vi inte ska vara rädda för misslyckanden, vari vår förmåga att kontrollera våra känslor, såsom rädsla, framgår. Rädsla är därmed ett beslut. “But I see you today, and I’m encouraged
by what I see. And I’m strengthened by what I see [...]”, fortsätter han. Citatet visar på att vi är våra känslor. Han känner sig ju inte enkom uppmuntrad och stärkt av det han ser, han är dessa känslor. Vidare: “the faith that you have, that’s what’s going to define you” beskriver tro som ett objekt vilket vi äger, på samma sätt som Jobs beskriver det. Washington använder följande allegori för att beskriva agoni:
Imagine you are on your deathbed and standing around your deathbed are the ghosts representing your unfulfilled potential. The ghosts of the ideas you never acted on, the ghosts of the talents you didn’t use. And they are standing around your bed angry,
disappointed and upset. They say “we came to you because you could have brought us to
life” they say. And now we have to go to the grave together. So I ask you today: how many ghosts are gonna be around your bed when your time comes?
Spöken är här en metafor för ouppfylld potential. Spöken är doxologiskt sett läskiga. Att just spöken har använts här är förmodligen ingen slump. Metaforen kan tänkas vara
skräckinjagande och försöka få lyssnarna att inse allvaret i uppfyllandet av sina fulla potentialer, och därmed göra deras liv så produktivt som möjligt. Fortsättningsvis ser
Washington talanger som objekt - mer specifikt som verktyg - i och med hans anspråk på att vi bör använda dem, då de i annat fall omvandlas till spöken. Ouppfylld potential är inte bara spökliknande: de personifieras ytterligare då de kan vara arga, besvikna och upprörda, samt då de pratar med oss. De säger att vi kunde ha levandegjort dem, vilket medför en makt till oss. Vi väljer ju själva huruvida vi vill uppfylla vår potential eller inte, och det ger oss en intern LoC. Beskrivningen att vår tid kommer visar tid som ett objekt vilket rör sig mot oss, ungefär som Jobs beskriver att tid är ett rörligt objekt.
Ytterligare en metafor som nyttjas är: “some of you have the gift of longsuffering”. Denna metafor är intressant då den inte bara målar upp lidande som ett objekt, utan mer detaljerat: som en gåva. Här är beskrivningen av lidande påfallande lik Goggins, som menar att det kan utveckla disciplin, styrka och hjälpa oss finna frid: det är en gåva. Han citerar dessutom Nelson Mandela, som har sagt: “[t]here is no passion to be found playing small and settling for a life that’s less than the one you’re capable of living”. Dels beskrivs passion som ett dolt objekt, precis på samma sätt som Goggins målar upp passion, disciplin och kraft samt Jobs målar upp kärlek. Dessutom bestyrks tanken att LIVET ÄR ETT HASARDSPEL i och med
att vi inte bör “play[...] small”, utan istället bör ta risker. En tredje metafor som tydliggörs är den orienterande LITET ÄR DÅLIGT, då han säger att vi inte bör leva ett mindre liv än det vi
förtjänar. Jämför vi denna metafor med Jobs NER ÄR MINDRE, och Goggins NER ÄR DÅLIGT så finner vi en iögonfallande koppling: Jobs och Goggins metaforer kan kombineras till att ner är mindre och dåligt, vilket kompletteras med Washingtons metafor LITET (mindre) ÄR DÅLIGT.
Alla tre inspirationsföreläsarnas konventionella metaforer är alltså fullkomligt stringenta och kompletterar varandra. Dessutom bekräftar Washington Goggins metafor NER ÄR DÅLIGT när han säger: “I was 20 years old, I was at my lowest point”. Han förklarar ju att hans liv var nere, som är en metafor för att det var dåligt. “Don’t be afraid to fail big. To dream big”, fortsätter han. Lyssnarna ges härigenom återigen en intern LoC: vi bestämmer om vi ska misslyckas stort och drömma stort eller inte. Utfallet av våra resultat kommer inifrån.
6.3.3 Aktiviteter
“There’s an old saying: ‘you hang around the barbershop long enough, sooner or later you’re gonna get a haircut’”. Denna metafor är intressant då det antyds att om vi befinner oss på en viss plats så uppstår specifika händelser: är vi hos frisören så kommer vi få håret klippt. Fortsättningsvis uppmanar han oss till handling: “give it everything you’ve got - whether it’s your time, your talent, your prayers, or your treasures”. Innebörden av vår förmåga att ge tid, talanger, böner och skatter innebär inte bara att de är objekt: de beskrivs mer utförligt som våra ägodelar. Något som också är latent är att alla besitter åtminstone en av dem, därmed vår förmåga att ge det. Härvid är metaforen TID ÄR PENGAR framstående, då tid beskrivs som vår ägodel. Detsamma gäller att egenskaper (talanger) samt handlingar (böner) är objekt som vi kan - och bör bistå med.
“It’s also about knowing what you know and what you don’t know. It’s about being open to people and to ideas”. Citatet beskriver personer som behållare vars öppenhet är ett aktivt beslut som Washington uppmanar oss till. Ännu en behållare är, som Goggins också förmedlat, aktiviteter: “[i]n the acting business you fail all the time”. En skillnad mellan Goggins och Washingtons perspektiv är att Goggins beskriver vårt beslut kring ingång i behållaren, medan Washington inte nämner något om fri vilja. “Whatever it is, whatever your gift is [...]”, är hans sista metafor jag ämnar granska. Den är mer signifikant än den kan förefalla vid första ögonkastet. Han menar att styrkor är gåvor som vi har fått, vilket motsäger Goggins åsikt att styrkor uppstår ur hårt arbete. Dessutom bygger det vidare på hans tanke att
tid, talanger, böner och skatter är objekt vi äger: de är även gåvor. Härnäst ska jag beskriva det fjärde och sista talet av Tony Robbins.
6.4 Tony Robbins
Tony Robbins tal består av de fyra rubrikerna: (1) känslor; (2) hjärnan och kroppen; (3) livet; och (4) övriga metaforer.
6.4.1 Känslor
Inledningsvis menar Robbins, till skillnad från både Washington och Goggins, att lidande bör avslutas då det är ett problem som kan lösas: “[w]hy not just decide that if I start to suffer I know the solution [...]”. Detta citat ger oss också ett intressant perspektiv på oss människor som ypperligt mäktiga när det kommer till våra känslor, eftersom vi kan bestämma oss för att sluta lida genom beslutet att vi har lösningen på problemet. Uttalandet kan tänkas ge
lyssnarna en känsla av intern LoC. Vidare yttrar han att:
Learning how to change your state, not bullshit, not fake, but to go from pissed off, frustrated, freaked out, to back in your center, or creative, or determined, or something that’s gonna move
you forward.
Robbins nyttjar här den orienterande metaforen CENTRALT ÄR BRA när han menar att vi bör lära oss komma tillbaka till vår center (mittpunkt). Robbins kan samtidigt tänkas använda en metafor rörande meditation och buddhism då han insinuerar att vi borde undvika att fokusera på perifera objekt, såsom vår omgivning, och istället fokusera på vad vi har inom oss. Ännu en metafor är att livet inte bara är en resa: det är en resa framåt, snarare än uppåt. Han talar ju om rörelser framåt. En sista intressant punkt som jag har funnit från citatet är en bekräftelse av det han sa tidigare: att förändring av vårt sinnestillstånd är något vi kan lära oss.
Sinnestillstånd beskrivs ju som platser, då vi kan gå från en viss känsla till en annan, så genom att gå till en annan plats kan vi förändra våra känslor. En intressant förefallande motsägelse uppstår när han säger: “[...] moment to moment our life is controlled by our states”. Den skenbara paradoxen uppstår i och med att han precis har förklarat hur vi själva bestämmer över våra sinnestillstånd, och nu beskriver sinnestillståndet i form av något som bestämmer över oss. Jag upplever trots detta Robbins argumentation som stringent. Jag uppfattar att hans åsikt är: om vi är på en viss plats (och därmed upplever vissa känslor) så
bestämmer de över oss. Vi kan alltid lämna platsen, i vilket fall vi kontrolleras av andra känslor.
Fortsättningsvis säger han att “[...] we can avoid the pain [...]”. Smärta verkar målas upp som ett hinder på vår resa. Detta hinder kan vi välja att undvika. När han senare talar om Viktor Frankl, som fann lycka i mitten av Auschwitz beskriver han lycka som ett dolt objekt vi kan hitta var som helst - till och med i Auschwitz. Yttre omständigheter skapar inte lycka, vilket bekräftas i hans uttalande: “[w]e think that the outside world determines how we feel” följt av en förklaring till varför denna mentalitet orsakar lidande. Det visar återigen på intern LoC. Vidare är inte bara lycka ett objekt, det anser Robbins att även energi, vitalitet och styrka är: “[i]f there is energy, if there is vitality, if there is strength, it’s gonna show up in your relationship [...] it’s gonna show up in your life. That’s something you got to master”. Känslor är alltså objekt som kan existera i våra liv, och för att få dem krävs skicklighet: vi måste bemästra konsten. Även här ges vi som lyssnare inflytande över våra liv, då vi själva bestämmer om dessa känslor ska existera i våra liv eller inte. Vidare ses enligt citatet livet som en behållare, som följd av hans förklaring att dessa känslor, dessa objekt, kan visa sig i våra liv. Nästa beskrivning från Robbins är samma konventionella metafor som återfanns hos Jobs: KÄNSLOMÄSSIG EFFEKT ÄR FYSISK KONTAKT. Metaforen förekommer när Robbins talar om Robin Williams: “[h]e made people laugh, people were touched by him”. Givetvis menar han inte att Williams har rört folk fysiskt. Vad Robbins menar är att Williams har, bland annat i och med sin förmåga att få folk till skratt, berört många på ett känslomässigt plan. Ännu en metafor kring känslor är: “the average person is not in a relationship where they have tremendous passion”. Jag vill här belysa att förhållanden enligt Robbins är behållare, och personer är substanser inuti dem. Samtidigt medför det i sin tur en förmåga till utgång ur behållaren, ur förhållandet. Idylliska förhållanden anses dessutom generera passion, så vad vi kan se är att passion också är en behållare. Den anses vara av varierande storlek - det kan vara en tremendous (enorm) behållare med mycket passion, vilket härleder mig till att den kan vara liten. Ännu en metafor blir alltså den ontologiska STORT ÄR BRA, precis som Washington antyder.
"If you can’t find ecstacy now, I’m here to tell you: more money, more people, more love, more business, more anything is not gonna give you more [...]” förklarar Robbins. Detta stärker min hypotes att han ser lycka i termer av ett objekt som finns överallt och som vi kan finna just nu, även i Auschwitz, som tidigare nämnt. Metaforen MER ÄR UPP; MINDRE ÄR NER
tydliggörs: “[y]ou violate that science you’re gonna have disease, you’re gonna have low energy”. Som sagt i avsnittet om Steve Jobs är denna orienterande metafor konventionell. Robbins nästa metafor är MER ÄR BRA. Den framgår när han säger “[y]ou’re living in a place of abundance”. Anledningen till att mer ses som bättre är ordet abundance (överflöd), som representerar något bra. Återigen, MER ÄR UPP kan kombineras med hans tidigare nämnda
metafor MER ÄR BRA, i vilket fall vi finner Robbins anser att UPP ÄR BRA. Dessutom kan vi se åsikten att överflöd, ett bra liv, är en plats vi kan leva på. Jag anser MER ÄR BRA vara
konventionell, med motiveringen att vi har uttryck som att leva i överflöd, eller att vi kan vara stora (det vill säga bra) personer. Även Lakoff och Johnson beskriver den som konventionell. (ibid. 22).
Att upp ses som bra leder oss in på följande citat: “[...] they’re gonna spend nine years to do this and this and this so they can finally sit down and be happy”. Den här metaforen kan förefalla aningen simpel och betydelselös, men jag anser att den är komplex samtidigt som den får signifikanta effekter. Upp anses ju som sagt vara bra. I det senare citatet beskrivs dock lycka, som givetvis är något bra, som nere. Vi bör ju sitta ner och bli lyckliga, sa Robbins. Jag menar att det trots detta inte finns någon motsägelse i uttalandet. För att förklara varför
återgår jag till när han beskrev centralt som bra och hur det kan tänkas vara en referens till buddhismen. Även denna sats, att vi blir lyckliga när vi slutar göra en massa saker i nio år och bara sitter ner, förefaller vara nära associerad med buddhism. Jag tänker att ner är lycka eftersom när vi mediterar så sitter vi ner, istället för att stå upp och utföra sysslor. Min konnotation av uttalandet är alltså: när vi fysiskt är nere (eftersom vi är meditativa) så är vi mentalt uppe (eftersom vi är lyckliga, och lycka är upp). En annan metafor som framgår av citatet är att lycka verkar vara slutet på vår resa, i samband med hans beskrivning av hur många utför aktiviteter i nio år, alltså många metaforiskt sett reser i nio år, för att äntligen bli lyckliga, för att äntligen nå sin destination. Lycka ses alltså som destinationen. “We need variety or we feel dead inside” är den sista metaforen gällande känslor. Här beskriver Robbins döden som något dåligt. Vidare är känslor något vi har inom oss, så kroppen är en behållare och känslor är substanser inuti behållaren.
