Detta exempel kommer från en AME vilken riktar sig till ungdomar och unga vuxna mellan 16 och 24 år som inte arbetar eller studerar. Verksamheten arbetar för att hitta individuella lösningar för den enskilde ungdomen genom meningsfulla aktiviteter som ska leda till arbete, studier eller annan försörjning.
Alla deltagare i verksamheten får stöd av en coach.
Personalgruppen valde att granska den kartläggning som de genomför tillsammans med deltagaren i början av deltagarens insats i verksamheten.
Syftet med kartläggningen är att tillsammans förstå deltagarens livssituation, att se vilka styrkor, resurser och möjligheter som finns i och omkring deltagaren, samt att hen själv är delaktig i en planering som känns meningsfull. Ett annat syfte är att tillsammans komma fram till vad deltagarens aktiviteter i verksamheten ska innefatta och vad de ska leda till. Kartläggningsmaterialet innehåller frågeområden som relationer, bostad, försörjning, självkännedom,
hälsa, arbete och fritid samt skola och utbildning. Under kartläggningen får deltagaren själv välja vilket område hen vill diskutera. Till varje frågeområde finns stödfrågor som coachen kan använda under samtalet. Till frågeområdet arbete finns till exempel följande stödfrågor: Vad har du för tidigare arbetslivserfarenhet? Hur har det fungerat? Vad skulle du vilja arbeta med i framtiden? Hur tar du dig dit? Vad är meningsfull sysselsättning för dig?
Självgranska: personalgruppen granskade kartläggningssituationen och kartläggningsmaterialet utifrån ett erkännandeperspektiv. De lyfte följande aspekter av kartläggningen som riskerar att påverka möjligheten till erkännande:
• Kartläggningssituationen upplevs som ensidig, dvs. att det blir mer av en intervju där coachen ställer frågor och deltagaren svarar, vilket kan skapa en obalans av makt i relationen.
• Kartläggningssituationen upplevs som pressad. Vissa deltagare upplever att frågorna är personliga och privata och anser därför att de är svåra att svara på.
• De frågeområden och stödfrågor som finns i materialet är inte meningsfulla för deltagaren själv.
• Det saknas fokus på social uppskattning i materialet.
• Kartläggningssituationen kommer för tidigt under deltagarens insats i verksamheten. Det finns behov av att lära känna varandra bättre först innan deltagarens livssituation kartläggs.
Inkludera: personalgruppen ville få svar på sina frågor, och kom gemensamt fram till att låta deltagarna i verksamheten granska både material och situation.
De enda som egentligen kan svara på om kartläggningen är meningsfull är ju deltagarna själva (sagt av en coach i verksamheten).
De deltagare som var intresserade av att vara med och påverka, fick delta i en workshop där följande frågor diskuterades gemensamt:
• När man börjar i verksamheten och har samtal med sin coach, vilka frågor tycker du är viktiga för coachen att få svar på?
• Hur har man samtal på bästa sätt – vilka faktorer är viktiga för att ett samtal ska bli så givande som möjligt?
Därefter fick deltagarna titta på det kartläggningsmaterial som verksamheten använder som underlag idag och utvärdera det. Till hjälp hade de följande frågeställningar:
• Vilka punkter i materialet tycker du är viktigast att prata om?
• Är det någon punkt/område som saknas i materialet, tycker du?
Nedan presenteras en sammanfattning av deltagarnas svar.
• Bemötandet är det viktigaste. Det är viktigt att coachen visar förståelse för deltagarens situation, är mjuk i tonen och har ett
genuint intresse av att veta att allt är ok. Kartläggningen bör ske i dialogform hellre än intervjuform, då det är viktigt att coachen och inte bara deltagaren ger av sig själv i samtalet.
• Det är viktigt att coachen är lyhörd och fångar upp deltagarens situation. Det kan innebära att hen uppmärksammar det som deltagaren har kämpat med länge och behöver stöd med, som deltagaren kanske inte har förmåga att uttrycka verbalt.
• Det är också viktigt att coachen är lyhörd för hur deltagaren vill ha samtalet. Vissa kanske tycker att det är jobbigt att svara på frågor, medan andra inte alls upplever det så. Det går inte att bestämma ett sätt att ha möte på: coachen måste utgå från varje individ hen träffar.
• Deltagaren behöver vara delaktig i kartläggningen, genom att fokus i samtalet ligger på det som deltagaren själv anser är relevant.
Frågorna som diskuteras bör också i hög utsträckning syfta till att identifiera deltagarens bild av sin situation och vad hen anser är lösningarna till eventuella utmaningar.
• Exempel på frågor som deltagarna anser kan komplettera verksamhetens kartläggningsmaterial: Vad tycker du? Vad tror du blir bäst? Hur vill du lösa detta? Vad känner du? Vad vill du inte göra? Vad har du för drömmar?
Jag vill få frågan: Vad vill du? Vad tänker du? För jag vet vad som är bäst för mig (sagt av en deltagare i verksamheten).
Anpassa: De frågeställningar som verksamhetens personal ställde till sig själva under granskningen av kartläggningssituationen blev besvarade genom deltagarnas synpunkter och idéer.
• Kartläggningssituationen upplevs som ensidig. Svar: Genomför kartläggningen i dialogform snarare än intervjuform.
• Kartläggningssituationen upplevs som pressad. Svar: Utgå från varje deltagare. Vad tycker hen att det är viktigt att prata om? Hur vill hen besvara frågorna?
• De frågeområden och stödfrågor som finns i materialet är inte meningsfulla för deltagaren själv. Svar: Se förslag ovan på frågor som kan komplettera materialet.
• Det saknas fokus på social uppskattning i materialet. Svar: Att införa frågorna ”Vad har du för drömmar?” och ”Vad vill du?” kan öka graden av social uppskattning.
• Kartläggningssituationen kommer för tidigt under deltagarens insats i verksamheten. Svar: Det är viktigt att vara lyhörd för varje deltagares unika behov och önskemål. Det kanske inte finns ett rätt svar för när kartläggningen ska äga rum.
Acceptera: genom att på ett direkt sätt inkludera deltagarnas perspektiv i kartläggningssituationen sker en acceptans av deltagarnas perspektiv och idéer.