”Vacker välplanerad villa från 1924 i toppskick med havsutsikt och lugnt läge.” Så lyder inledningen av en mäklarannons.1 I text och bild betonas estetiska detaljer, funktionella nyrenoverade ytor och den vidsträckta utsikten. Huset med sina his-toriska referenser är ett exempel på vad många av dagens husspekulanter dröm-mer om. Att det dessutom ligger förhållandevis centralt i en av Göteborgs äldre stadsdelar är en extra bonus. Områdets attraktivitet och bebyggelsen beskrivs av en annan mäklarfirma på följande vis:

Ekebäck bjuder på en gemytlig kombination av gammalt och nytt. Här blandas radhus, kedjehus och friliggande villor i olika stil och från olika epoker. Ekebäcks branta backar och smala vägar förstärker områdets karaktär och inger en modern

”Bullerbykänsla” med spektakulär utsikt över hamninlopp och omgivningar. Ef-ter våra senaste försäljningar i området har vi flera mycket heta kunder kvar.2 Villorna i Ekebäck, uppförda i början av 1900-talet, är numera mycket populära.

Att dessa gamla småhus blivit eftertraktade är i sig inget unikt, det rör sig snarare om en generell upp- och omvärdering av äldre bostäder (Willén 2016). Sekelskif-teslägenheter och trävillor som i mitten av 1900-talet ansågs vara omoderna och oattraktiva har blivit alltmer efterfrågade av spekulanter på bostadsmarknaden.

Projektet ”Villakvarter i omvandlingens tidevarv”, som denna text utgår från,

1. www.wettergrenfast.se/referenser/, hämtad 2019-01-29 (Wettergrens fastighetsbyrå).

2. www.svenskfast.se/hitta-maklare/goteborg-vaster/om-vara-omraden/, hämtad 2019-01-29 (Svensk fastighetsförmedling).

KERSTINGUNNEMARK

uppmärksammar ett dolt kulturarv, då förändringar i och omvärderingar av arbe-tarklassens äldre villabebyggelse sällan ingår i städers historieskrivningar (Gun-nemark 2019). En av projektets frågeställningar rör hur nutidens retrospektiva intresse avspeglas när husköpare efterfrågar äldre bostäder och blir konsumenter på secondhand- och vintagemarknaden genom sina villainvesteringar (Hansson

& Brembeck 2015, Gunnemark 2014). Syftet här är att analysera förhållningssätt till renoveringsarbete och husens äldre artefakter bland personer som köpt äldre villor i Ekebäck under senare år, med utgångspunkt från deras boendepreferen-ser. En analytisk jämförelse görs också mellan den första generationens nybygga-res och nutidens inflyttanybygga-res möjligheter att förverkliga sina villadrömmar och in-redningsideal. I likhet med konstvetaren Elisabet Stavenow-Hidemark (1971:29) gör jag ingen åtskillnad gällande benämningarna villa och hus: båda avser utifrån en svensk kontext bostadshus med trädgård för en eller två familjer.

Att hitta hem

Gemensamt för den unga generation, i 30- och 40-årsåldern, som intervjuats är att de inte kände till området Ekebäck innan de blev husspekulanter där. Områ-det har varken blivit inskrivet i Göteborgs lokalhistoria eller av andra orsaker fått medial uppmärksamhet under senare år. Det är en förhållandevis okänd del för många av stadens invånare. Ekebäck tillhörde municipalsamhället Älvsborg och där fanns inga gatunamn före 1930, men varje villa hade ett egennamn. I likhet med övriga delar av Västra Frölunda låg området utanför stadsgränsen innan denna kommun införlivades i Göteborgs stad 1945. Så småningom revs en del hus för att ge plats till Västerledens utbredning (Drejenstam 2013:23). Ekebäcks kvarter kom därmed att bilda en egen enklav vid sidan av trafikleder och Kungs-stens industriområde. Följaktligen är det sällan någon som passerar igenom det bergiga bostadsområdet utan att ha ett specifikt ärende dit.

I första hand sökte intervjupersonerna efter gamla villor. Valet av villaområde var underordnat husets karaktär och hushållets krav på utrymme, nu och i fram-tiden. Flera var vid tiden för husköpet trångbodda familjer med två till tre barn.

Några berättar att de också önskade få ett rum för sina fritidsintressen, exem-pelvis en verkstad, musikstudio eller vinkällare. Samtliga understryker att de är totalt ointresserade av att bo i moderna hus byggda på 1930-talet eller senare. De flesta hade själva under sin uppväxt bott tillsammans med föräldrar och syskon i enfamiljsvillor präglade av efterkrigstidens funktionalistiska formspråk.

Vanligt-Nya invånare i gamla villakvarter

vis låg villan eller radhuset i ett område med likartad gruppbebyggelse (Jonsson 1985). De nya husägarna i Ekebäck uppskattar att utemiljön i det gamla området inte är lika förutsägbar som i deras barndomskvarter. Bosättningen i Ekebäck är därmed inte enbart en fråga om att köpa ett gammalt hus, utan det är också an-geläget att omgivningens karaktär har referenser till tiden före funktionalismens genombrott i Sverige. Även om val av område står i kontrast till tidigare erfaren-heter har de eftersträvat att äga och bo i småhus. Den vanligaste förklaringen är att de önskar ge sina barn den möjligheten som de själva fick som barn: att ha en trädgård att leka i. De framhåller också läget som betydelsefullt. Det är varken långt till havet eller till stadskärnan. Några av dem har en fantastisk utsikt från sina fönster och talar om atmosfären i det gamla området:

Det är ju hur mysigt som helst med alla de här jättesmå gatorna. Jag gillar ju gamla hus och är inte jätteförtjust i nya. Jag tycker att de är för avskalade, de är inte så charmiga. […] Husen [här] ligger nära men i och med att ingenting är rakt så har man liksom inte direkt insyn någonstans. (Mikael)3

Mikael syftar på att gatorna inte följer något rutnätmönster utan slingrar sig med anpassning till bergets formationer. Negativt är den täta trafiken vid bergets fot som bildar en avgränsning till kringliggande grannskap. Det är också en mycket blåsig plats, vilket blir bekymmersamt då tegelpannor blåser ner från taken när det stormar. Frågan varför de ändå köpt hus där, besvaras med föreställningar om dess potential i framtiden. Ingen av föräldraparen avser att flytta inom loppet av ett par år. Istället talar de om att behålla sina villor i 20–30 år eller åtminstone så länge något av barnen bor kvar i hemmet. En pappa hoppas att hans dotter ska ärva huset och bo där som vuxen. Denna unga generations investeringar i husen präglas inte av kortsiktig spekulation. Det är uppenbart att de har hittat hem och även om det är i kontrast till deras barndomsmiljöer, så är det en plats som i hög grad motsvarar deras idealbilder av bra boende och kreativa möjligheter.

Renovera och inreda

Genom att köpa ett småhus med renoveringsbehov tas ofta första steget i proces-sen att förverkliga husdrömmar. Informanterna berättar om att de anlitat

hant-3. Namnen på intervjupersonerna är fingerade i enlighet med etnologisk forskningspraxis.

KERSTINGUNNEMARK

verkare och under sin fritid lagt ner många timmar på olika förnyelsearbeten. Alla medger att upprustningen blev både dyrare och tog mer tid än vad de kunde före-ställa sig när de förvärvade husen. Flera erkänner att de aldrig kommer att köpa ett annat hus i framtiden som kräver lika omfattande reparationer. Ändå säger sig ingen ha ångrat husköpet, eftersom de är mycket nöjda med att bo i sina gam-la Ekebäckshus med moderniserade kök och badrum, som i vissa fall fått äldre stilmarkörer, vilket också framgår av ett hemma hos-reportage (Truelsen 2018).

I intervjusammanhangen framkommer fascinationen för den byggnadsstil som brukar kallas 20-talsklassicism med stående lockpanel, spröjsade fönster och signifikanta hörnpilastrar, med mera. Stilen utmärks av ljusa träfasader i kontrast till den nationalromantiska stilen med bruna hus som var populär i början av 1900-talet, varav Göteborgsstadsdelen Landala Egnahem är ett karaktäristiskt exempel (Lind 1992). Husen i Ekebäck har blivit ommålade flera gånger.

Någ-Hus präglat av 20-talsklassicistisk stil med stående lockpanel, spröjsade fönster och signifikanta hörnpilastrar. Foto: Kerstin Gunnemark.

I dokument Att dela och dela med sig: trädgårdsväxter, kulturarv och marknad Saltzman, Katarina; Sjöholm, Carina (sidor 196-200)