J S BACH: Brandenburger-konser-ter nr 3 och 4, båda i G-dur jämte
• Ricercare ur Musikalisches Opler.
Stuttgarts kammarorkester med so-lister, dir.: Karl Miinchinger. Stor stereoskiva. Decca SXL 2127.
Samtliga sex »Brandenburgare» finns med Miinchinger och hans »Stuttgartare». De utmärks samtliga av mycket framstående musikalisk kvalitet, framför allt karakte-riserad av ett vitalt framförande, på sina ställen utan det som på sin tid inom dans-musiken karakteriserades som att »det svänger om framförandet». Att jag låtit denna skiva komma med i spalten beror -emellertid mindre på de båda
Branden-burgarna utan i långt högre grad på Ricer-caren, en sexstämmig komposition av fuga-typ. Att göra musik med flera likaberätti-gade stämmor (i Ricercaren rör det sig om sex) rättvisa i en ljudupptagning hörde under monoepoken till det praktiskt taget omöjliga. Det finns gott om inspelningar träder maskeringseffekterna in och det hela blir lätt en enda tongröt, där de olika instrumenten tittar fram litet oberäkneligt och där det inte är möjligt att få något sex jämbördiga stämmor.
I den tredje Brandenburgaren ingår cembalon. Den spelar en relativt under-ordnad roll i sammanhanget; i övrigt före-kommer endast stråkinstrument, fördelade på tre olika orkestrar, vardera omfattande violin, viola och cello. Samma iakttagelse beträffande klarhet och genomskinlighet i klangen kan konstateras även här, den är överlägsen allt som kunnat åstadkom-mas vid monoåtergivning. Stereoåtergiv-ningen erbjuder också påtagliga fördelar för cembaloklangen, som här klingar rik-tigt invävd i ensemblen. Den finns där högst påtagligt men låter inte påträngande
närgången, som fallet undantagslöst är vid monotagningar .
Den fjärde Brandenburger-konserten har två flöjter och en violin som en konserte-rande grupp gentemot orkestern i övrigt.
Här slipper man framför allt de irrite-rande anblåsningsljuden från flöjterna ge-nom att stereomikrofonerna kunnat place-ras på någorlunda håll från orkestern med balansen mellan dem och de övriga instru-menten bibehållen.
Vid sina ljudupptagningar favoriserar gärna Decca relativa närbildstagningar.
Det stör mindre här, där det gäller rela·
tivt små ensembler av kammarmusiktyp ; \ värre är det vid orkestertagningar, där man ofta får en inte odelat angenäm käns-la av att sitta i knät på dirigenten. Ljud-upptagningen är i övrigt utomordentligt klar och slaggfri, fast som helhet vinner återgivningen om man dämpar diskant-registret något.
•
Musik av SIBELIUS (Finlandia, Valse Triste) DEBUSSY (Berceuse heroique, Marche ecossaise) , GRIEG (Hjärtesår, Våren) och
TJAJKOV-• SKIJ (Blommornas vals ur Nöt-knäpparsviten) . Amsterdams Con-certgebouworkester, dir.: Eduard van Beinum. Stor stereoskiva. Phi-lips 835 003 AY.
I likhet med föregående skiva upptar den här lättlyssnad musik av populärt snitt.
Philips har vid den här inspelningen valt en lyssnarposition ungefär mitt emellan Deccas när- och Capitols distansplacering, med andra ord ungefär på främre parkett.
Det förefaller i det här fallet att vara en lycklig kompromiss. De upptagna verken hör till standardrepertoaren för praktiskt taget alla orkestrar och de bestås här ett framförande som är omsorgsfullt och re-digt utan alla sensationer och överdrifter.
Stereokvaliteten är mycket god, kanske den bästa på de här behandlade skivorna;
man har bl.a. goda möjligheter till rikt-ningsorientering till de olika instrument-grupperna, om man nu skulle ha lust att ägna sig åt dylikt som en övergående sys-selsättning. Det som i övrigt är mest på-fallande med denna Philips-skiva är den naturliga stråkklangen, något som med fördel kan avlyssnas i de båda mono-skivorna. Pressningarna är goda och skiv-ytorna acceptabelt tysta. För ingen av skivorna har något »hål i mitten» tilldragit sig någon irriterande uppmärksamhet.
RADIO OCH TELEVISION - NR 3 - 1961 57
•
*
med upprustning på det äktenskapliga samlivets område. Det var, som mina ära-de läsare är väl medvetna om, ett allvar-ligt felslut.Första gången jag kom i kontakt med high fidelity i praktiken var något senare när jag skulle fungera som kaffetillagers-ka vid det s.k. Heimdal-förbundets sam-mankomst hemma hos min blivande make.
Heimdal·förbundet var en liten grupp tek-niker, musiker och tonsättare som brukade träffas då och då för att lyssna på ljud-återgivningsapparatur. De hade förmodli-gen tagit sitt namn efter gudarnas väktare Heimdal, om vilken skalden vet att för-tälja att
»han hör hur ullen stiger ur lammens mankar och hör det gro i kornet på fjärran vallar».
Heimdal-förbundet är numera upplöst och väl är det, för medlemmarnas bostaden beskrivas i hänförga ordalag som utomorpentligt högt belägen (det var lägenhe-ten visserligen hade ett enormt fönster men att detta skymdes aven åbäkig träskiva med ett runt hål i. Detta var, fick jag lära, den direkta orsaken till att Heimdal-förbundet kallats till kaffedrickning. Trä-planket benämndes baffel och det var lyss-narpositionerna kanske skulle bli lite
»Och sedan sitter de där hur länge som helst och tittar på musiken!»
58 R A D I O O C H T E L E V I S I O N - N R 3 - l 9 6 l
ovanliga och 'obekväma - att baffelns pla-cerades i horisontalplanet.
Genom att värden på stället strax där-efter ingick äktenskap förhindrades detta projekt att bli något annat än ett hug-skott. Men snickerierna fortsatte. Nästa fas blev en högtalarlåda med en volym på beklädna-den med ljuddämpningsmaterial mycket väl gälla för att vara vinterbonad. utfärda följande signalement på den sanne hi·fi·entusiasten:
l) Han gläder sig inte åt de goda egenskaper som hans ljudanläggning har utan grämer sig desto intensivare
över vad den saknar.
2) Han är beredd att lägga ner de enormaste summor för att åstadkomma bagatellartade förbättringar i dessa egenskaper. hans cigarrettförbrukning gör att to-baksmonopolet bör räkna honom bland sina största tillgångar.
6) Han är vanligen utrustad med skägg. .
7) Han lider av svår hörselnedsättning över hela tonregistret, åtminstone tyder de ljudstyrkor han använder vid musik-lyssning otvetydigt på den saken.
Punkt 6) kräver en liten utvikning, för-anledd av min make. Han har nämligen framhållit att det där med skägg hos en
»hi-fi-narkoman» (uttrycket är hans) inte får fattas som ett näraliggande sätt att bekänna kön på, tvärtom fyller det i hi-fi-sammanhang en högst funktionell upp-gift. Det är nämligen så, framhåller min källa, att den verklige klangsybariten gärna förenar skivspelning med intensiva studier av nålspetsens rörelser i skivspå-ret på nära håll. Om nu skägget har den exempel på hur man med en smula uppfin-ningsrikedom kan förena rent dekorativa uppgifter med praktiska ändamål, detta att gå omkring som en levande Dustbug (jag hoppas den sista termen är begriplig för mina läsare).
Efter vad jag har kunnat utröna är det högtalarna som är det besvärliga vid ljud-återgivning. Av skäl som jag inte förstår gran-narnas hundar låg och sov. Mycket riktigt, klockan 03.50 anlände två högtalarvänner, som utspisades med kaffe och tilltugg in-nan de begav sig ut i trädgården. Beklag-ligtvis visade det sig att övningarna stör-des av oförmodade naturhinder: trafiken var obefintlig och hundarna sov men fåg-larna var vakna och i full färd med sina stämövningar. Detta hördes förstås i test-mikrofonen och betraktades som allvarligt störande. Detta förde med sig att öv-ningarna uppsköts till påföljande morgon.
Då hade antalet högtalarvänner utökats till sex, som anlände 03.45 och utspisades med kaffe, tilltugg och vänlighet. Sedan gick patrullen till anfall mot fåglarna: att se sex unga män springa runt i trädgår-den och schasa bort fåglar ur träträdgår-den hör till de oförglömliga minnena. Tyvärr fick aktionen inte det avsedda resultatet: fåg-larna tystnade nog, temporärt åtminstone, men grannarnas hundar vaknade och bör-jade ägna förehavandena på andra sidan häcken berättigad misstänksamhet. Tung är förvisso stundtals sanningssökarens lott l
Den äkta hi-fi-entusiasten förefaller inte att ha mycket till övers för musiken som konst. Han medför oftast egna skivor -ett tag var en skiva med vattendroppar och spikislagning utomordentligt på
mo-det - och jag har varit åsyna och åhöra
Hi-fi-entusiasterna har inte heller någon brådska hem. Visserligen iakttar de hyres-lagens bestämmelser om att man inte bör förstås endast är tillfälliga provisorier -fast av förvånansvärt permanent natur) sitter där de ska och är hela. Men då har lusten att lyssna till musik förevunnit för
»Hi·fi-entusiasten är enorm kaffekonsument, hans cigarrettförbrukning gör att Tobaksmonopolet bör räkna honom bland sina största tillgångar. Han är vanligen utrustad med skägg.» sammetsbot-ten, som möbelkonstruktören antagligen tänkt sig för matsilver. Det har den antagligen inte passar i pick-up-armen.
Sannolikt består en stor del av nöjet med de lider av bristande informationer. Ingen har nämligen talat om för dem var den perfekta ljudanläggningen står att finna.
Det är på precis samma ställe där man finner den fullkomliga lyckan: vid regn-bågens fot. Kunde de bara få det klart för sig, kunde de möjligen övergå till någon stillsammare och framför allt tystare hobbyverksamhet, exempelvis samla fri-märken eller bygga sådana där båtar inuti
flaskor. •
R A D I O O C H T E L E V I S lON - N R 3 - l 9 6 l