Klandergrunder och nullitetsfall

Om ett stämmobeslut har fattats utan att lag eller bolagsordning har iakttagits vid stämman kan, som angetts ovan, beslutet upphävas eller

ändras av domstol genom klandertalan.157 Det finns klandergrunder av såväl

formell som materiell natur.158 Formella fel som uppenbarligen inte påverkar

beslutets utgång anses ej kunna angripas, t ex om ej behörigen legitimerad aktieägare röstat på stämman men stämmobeslutet blir detsamma utan

aktieägarens röst.159 De materiella klandergrunderna består främst av

minoritetsskyddsregler, samt skydd för blivande aktieägare, såsom

likhetsprincipen, generalklausulen, aktieägarjäv och

bolagsordningsföreskrifter.160 De allmänna klandergrunderna regleras i

7 kap 50 § ABL:

[Klanderbara är] bolagsstämmobeslut [som] inte har kommit till i behörig ordning eller på annat sätt strider mot denna lag, tillämpliga lag om årsredovisningen eller bolagsordningen.

Utöver de allmänna klandergrunderna stadgas i 7 kap 51 § ABL om ett antal särskilda klandergrunder, s k nullitetsfall, varpå ingen tidsgräns finns stadgad för väckande av talan om:

155 AJS (2013) 8 kap 41 § ABL.

156 A st.

157 Skadeståndsskyldighet för styrelseledamöter och VD kan även under vissa omständigheter inträda om de verkställer ett stämmobeslut som skadar bolaget, se AJS (2013) 29 kap 1 § ABL.

158 Nerep (2001) s 318. De formella klandergrunderna är främst brott mot ordningsreglerna i 7 kap ABL, kallelsereglerna, deltaganderätt vid stämman, rätt att bli upptagen i röstlängden, rösträtt, dagordning m m, se Nial (2007) s 190 f och Nerep (2001) s 318.

159 Nial (2007) s 192 och Rodhe (2011) s 252. Givetvis kan ej heller formella fel till vilka samtliga aktieägare samtyckt, alltså inte enbart de som närvarar vid stämman, klandras; såsom t ex fel i kallelsen i samband med s k per capsulam-beslut. Se t ex Nial (2007) s 164 ff, Rodhe (2011) s 179 f och Nerep (2001) s 343 ff.

1. beslutet är sådant att det inte kan fattas ens med samtliga aktieägares samtycke;

2. samtycke till beslutet krävs av samtliga eller vissa aktieägare och något sådant samtycke inte har getts, eller;

3. kallelse till bolagsstämman inte har skett eller de bestämmelser om kallelse som gäller för bolaget i väsentliga delar inte har följts.

Generellt sett kan de tre nullitetsfallen i 7 kap 51 § 2 st ABL sammanfattas såsom att beslut som inte tillkommit i behörig ordning eller endast kränker nuvarande aktieägares rätt endast är angripligheter – beslut som måste

klandras för att mista sin giltighet.161 Nulliteter föreligger å andra sidan som

huvudregel när stämmobeslutet strider mot bestämmelser i ABL eller bolagsordningen som avser skydd för borgenärs eller annan tredje mans

rätt.162 Åtskillnaden mellan nulliteter och angripligheter tycks vara omtvistad

i doktrinen. Gränsdragningen kan likväl vara potentiellt avgörande i bedömningen av stämmoordförandens befogenheter att hindra vissa

stämmobeslut, varpå en kortare redogörelse är befogad.163

Klanderpreskriptionen möjliggör alltså för de klanderberättigade att tillåta att ett i och för sig felaktigt beslut vidkänns giltighet, istället för att

beslutets giltighet hålls svävande och osäkert.164 Klanderberättigade är som

utgångspunkt aktieägare, styrelsen, en styrelseledamot eller VD. Regler om nullitet – där stämmobesluten anses ogiltiga och därmed ej heller kan verkställas – skyddar därför även borgenärer och framtida aktieägare, som kan angripa ett stämmobeslut som fattats innan deras tillträde i associationen, jfr 7 kap 51 § 2 st 1 p ABL. Ett exempel på ett beslut som i doktrin ansetts utgöra en nullitet enligt denna punkt är en vinstutdelning

som strider mot beloppsspärren eller försiktighetsregeln i 17 kap 3 § ABL.165

161 Rodhe (2011) s 253.

162 Nerep (2007) s 320 f.

163 I avsnitt 5.3.7 och 5.3.8 redogörs för hur gränsdragningen har direkt inverkan på stämmoordförandens befogenheter vid stämman.

164 Nial (1934) s 65 ff.

Mot bakgrund av det föregående torde därför formella fel, andra än sådana kallelsefel som avses i 7 kap 51 § 2 st 3 p ABL, som huvudregel endast

göra stämmobeslutet klanderbart.166 I särskilt grova fall kan dock lagstiftaren

tänka sig att även formella fel föranleder nullitetsverkan.167

Huruvida vissa stämmobeslut utgör nulliteter för att de innebär angrepp på aktuella aktieägares rätt vartill samtliga aktieägare ej samtyckt,

7 kap 51 § 2 st 2 p, är ytterligare en svår fråga att besvara.168 Bestämmelsen

har i doktrin ansetts enbart vara tillämplig på beslut som fattas i strid mot

särskilda samtyckesregler som ställts upp i bolagsordningen.169 Med

bakgrund mot denna ståndpunkt har t ex brott mot likhetsprincipen i

doktrin inte ansetts utgöra en nullitet.170 Ej heller brott mot generalklausulen

torde i enlighet med doktrinens tolkning av 7 kap 51 § 2 st 2 p därför kunna

innebära en nullitet.171 Vidare har stämmobeslut i strid mot jävsregeln i

doktrin av liknande skäl ej ansetts utgöra en nullitet. Ytterligare skäl för en sådan ståndpunkt är jävsregelns främst minoritetsskyddande funktion vilken bl a kommit till uttryck i praxis; vari den ansetts kunna åsidosättas i

enmansaktiebolag eller där samtliga aktieägare annars är jäviga.172.

166 Nial (1934) s 65 ff. Diskussionen kring huruvida ett beslut faktiskt kan anses vara ett stämmobeslut lämnas utanför denna framställning.

167 Prop 1975:103 s 417. Exemplet som nämns i propositionen lyder: ”Om t ex på en inkallad bolagsstämma ett stort antal utomstående personer tillåtits delta i och avgöra omröstning, kan omröstningen knappast anses resultera i bolagsstämmobeslut och i varje fall blir det inte genom underlåten klandertalan ett giltigt beslut.” Johansson (1990a) s 244 kopplar exemplet även till fall där ombud nyttjat felaktiga fulmakter för att rösta vid stämman.

168 Jfr Nerep (2003) s 332 ff.

169 Nial (2007) s 194. Detta då ABL ej innehåller uttryckliga bestämmelser om samtycke från vissa eller samtliga aktieägare annat än i kraven på särskild röstpluralitet för vissa beslut, vilka anses undantas från bestämmelsens tillämpningsområde.

170 Johansson (1990a) s 118 f, Sandström (2007) s 191 och Nial (1934) s 77 f.

171 Ytterligare skäl för en sådan synpunkt är att borgenärerna skyddas mot olovliga förmögenhetsöverföringar av ovannämnda nullitetsverkan av stämmobeslut i strid mot beloppsspärren och/eller försiktighetsregeln, jfr AJS (2012) 7 kap 47 § ABL.

172 Se SOU 1995:44 s 176 f och NJA 1981 s 1117 rörande jävsregelns åsidosättande och Johansson (1990a) s 481 f rörande jävsregelns minoritetsskyddande funktion. Brott mot jävsregeln torde t o m kunna anses utgöra ett formellt fel, snarare än ett materiellt fel, vilket ytterligare talar emot nullitetsverkan, jfr Mallmén (2002) 7 kap 17 § EFL.

Det finns dock en åsikt skiljaktig den som kommer till uttryck i det föregående stycket. Nerep menar att 7 kap 51 § 2 st 2 p ABL ej ska tolkas på ett sådant sätt att den endast omfattar u t t r y c k l i g a bestämmelser om aktieägares samtycke i ABL eller annars i bolagsordningen, då en sådan tolkning saknar uttryckligt stöd i lagens förarbeten. Nerep menar istället att nullitetsbestämmelsen även bör omfatta överträdelser av likhetsprincipen och generalklausulen, då dessa för giltighet förutsätter att samtliga

aktieägare röstat för eller samtyckt till överträdelsen.173 Det ska betonas att

Nerep, vad jag funnit, tycks vara förhållandevis ensam i doktrinen med sin ståndpunkt. Den är likväl av intresse för framställningens följande

resonemang.174