Kommentar till studiens upplägg

Studien har fyllt sitt syfte och även givit svar på de frågeställningar som ingick. Valet av metod, en komparativ fallstudie har varit produktivt för denna studie. Positivt är att de utvalda skolorna har olika organisation samt att de deltagande pedagogerna har olika grundutbildning, fortbildning och arbetslivserfarenheter. Detta möjliggjorde att jag kunde studera likheter i hur

specialpedagogiken gestaltade sig trots olikheterna, vad gäller formell kompetens och

erfarenheter samt olikheter som påverkades av andra faktorer än montessoripedagogiken som organisation och tillgång till specialpedagogiska resurser.

Under rubriken Metod och genomförande är studien noggrant beskriven för att möjliggöra för läsaren att ”följa mig på spåren” genom studien. Vid tolkningarna av resultaten från empirin har det även varit tryggt att använda olika datainsamlingsmetoder som stärker trovärdigheten i studien.

Den valda forskningsansatsen som är inspirerad av ett socialkonstruktivistiskt synsätt

möjliggjorde att jag som forskare får ta del komplexiteten av specialpedagogikens gestaltning när den sätts in i ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Pedagogernas handlingar uppmärksammades och betraktades, deras berättelser togs del av och det visade sig att de deltagandes handlingar och kommunikation påverkades av de egna erfarenheterna, den situation och tid de verkar i.

En praxisorienterad ansats har valt i studien, men förändringsambitionen har inte fullföljts i skrivandets stund. Däremot innehar jag förhoppningar att studien kan leda till reflektion hos läsaren och därigenom leda till förändringar på sikt. Under det år som jag varit engagerad i studien har det lett till diskussioner kring specialpedagogik och montessoripedagogik vid den montessoriskola där jag arbetar. Detta ledde till en utvärdering i kollegiet av det

specialpedagogiska stödet och därigenom har förändringar skett som till exempel; nya

befattningsbeskrivningar för specialpedagog och specialpedagogiska resurser där samverkan med montessorilärarna betonas och preciseras. Vidare så lyfter ledningen nu fram kravet på att

samtliga fastanställda pedagoger skall ha en grundläggande kompetens utifrån sina arbetsuppgifter samt montessoriutbildning och ekonomiska resurser har avsatts till detta.

Den definition som valdes i studien av begreppet barn i behov av särskilt stöd har troligen lett till att barn observerats som erhållit särskilt stöd i verksamheten, men inte har bekräftats som barn i behov av särskilt stöd genom upprättande av åtgärdsprogram. Detta som ett resultat av att pedagogernas arbete inrymde individuellt stöd till barn genom anpassning av undervisningsstoff och krav utifrån barnets förutsättningar. Utan detta stöd hade med största sannolikhet flera av barnen varit i behov av särskilt stöd utifrån studiens definition.

Trots bortfallet på åtta av fjorton associationsscheman togs resultatet av de besvarade med då de pedagoger som valt att svara har något de vill framföra och därför är det viktigt att deras röster får höras. Orsaken till bortfallet kan jag bara spekulera i; en obekant/ovanlig form av enkät, tidsbrist eller ointresse?

I studien är alla intervjuer inte genomförda på exakt lika sätt på grund av en informants sjukdom vid skola B, vilket även gjorde att denne inte kunde följas i verksamheten. Den andra

specialpedagogen vid skola B, som montessorilärarna talade om (specialpedagogen i svenska) var inte tillfrågad om att delta varför hon inte följdes i verksamheten vid skolan. Ovan nämnda

avvikelser till trots ger studien ändå en trovärdig bild av pedagogernas arbete genom studier av dokument samt uttalanden av kollegor vid skola B.

Av etiska skäl valdes videoinspelningen vid skola A bort när barnen var närvarande men genom att förlägga två dagar i empirin är det som observerades väl dokumenterat och kartlagt. Vidare gav de två dagarna vid varje skola tillfällen till många informella samtal som varit till hjälp och stöd för att säkerställa bilden av empirin.

Resultatet av studien är troligtvis påverkat av en bias effekt, då de deltagande har visat intresse för att delta, samt visat ett stort intresse av problemområdet och ansåg att det var en intressant forskningsfråga. Trots detta anser jag att studien kan vara intressant för pedagoger inom montessoriskolor samt andra läsare och pedagoger eftersom den lyfter fram faktorer som likväl kunde påträffas i en annan skolform som till exempel samverkan mellan professioner i ett specialpedagogiskt fält.

Studien har även lyft fram obesvarade frågor och visar att problemområdet är ett angeläget ämne för fortsatt forskning. I ett specialpedagogiskt perspektiv vore det framförallt intressant att rikta uppmärksamheten och fokus mot samverkan mellan olika professioner kring barn i behov av särskilt stöd. Vad händer om fem år då vi även har specialläraren tillbaka på fältet? Hur kommer de att mottas och ges tillträde till det specialpedagogiska fältet? Kommer skolorna att ha

ekonomiska möjligheter att ha både specialpedagoger och speciallärare vid skolorna; eller blir det skolans ledning eller de verksamma pedagogerna som väljer vilken kompetens de önskar? Blir det en segrerande verksamhet där barn i behov av särskilt stöd lyfts ut ur gemenskapen? Eller lyckas vi föra specialpedagogiken och den övriga undervisningen närmare varandra och se olikheter och variation som något positivt, värdefullt och utvecklande, och således uppfylla vårt mål om en likvärdig utbildning för alla barn enligt vår läroplan?

EPILOG

Har du som läsare läst en loggbok som skrivits ombord på en segelbåt i medvind i ett djup och säkert farvatten?

Ja, delvis har denna seglats haft medvind. Jag har varit passagerare och loggboksskrivare i en båt där besättningen i båten är välutbildade, engagerade och har en lång erfarenhet av seglatser och det farvatten vi seglat i. Vilket inte får tas för givet för alla båtar som seglar i dessa farvatten. I alla farvatten kan finnas liksom här undervattensgrund på rutten som är viktiga att lokalisera, undervattensgrund som kanske är svåra att upptäcka för en besättning som seglar i hemmavatten.

Som passagerare och loggboksskrivare över denna seglats har jag lokaliserat och

uppmärksammat en del undervattensgrund, vilka inte varit helt uppenbara men kan utgöra hinder och svårigheter under seglatsen. Dessa har för mig som passagerare blivit synliga och

lokaliserade genom användning av flera olika navigeringsverktyg – vill du se vad som gömmer sig i djupet - räcker det inte med att bara spana ut över vatten ytan!

Varför är det viktigt att finna undervattengrund på denna rutt, där man till synes seglar fram rätt bra?

En lokalisering av undervattensgrund kan vara ett sätt att göra framtida seglatser säkrare,

besättningen får en kännedom om var/när de skall vara observanta, vidare kan de och andra även få vägledning för att finna nya rutter att segla.

Slutord…

Om ett barn är i svårigheter att lära sig.

Bör vi anta att vi ännu inte funnit det rätta sättet att möta honom.

Vi bör fråga oss om vi har

upptäckt och utnyttjat hans förmågor och möjligheter, och givit honom den rätta balansen

mellan delar och helhet, frihet och struktur.

Annette Funck