Kommunikation

Alla pedagoger som vi intervjuat berättar att kommunikation mellan pedagoger och barn, men även barn emellan är det mest betydelsefulla under dagen på förskolan. Kommunikation är ett betydelsefullt redskap i förskolans värld, detta betonas av flera förskollärare som vi intervjuat. Pedagogerna belyser under intervjuerna på vilket sätt

orden används och hur för att skapa en förståelse i den pedagogiska verksamheten. Genom att kommunicera underlättas en inkludering i gemenskapen.

6.4.1 Tydlig kommunikation

En förskollärare som intervjuats framhåller att kommunikationen mellan pedagoger och barn samt den emellan barnen, är en av det mest värdefulla redskapet på hennes avdelning. Förskolläraren nämner att där hon arbetar finns ett barn som är språksvagt. När han inte kunde göra sig förstådd gentemot de andra barnen eller pedagogerna agerade han utåt, i detta fallet knuffades han och så här kunde en situation se ut i barngruppen enligt förskolläraren:

Barnet agerade ofta utåt genom att knuffas innan vi såg vilket behov som saknades. Det fanns ingen kommunikation mellan barnet som var språksvagt och de övriga barnen, då det språksvaga barnet exkluderades. Inte för att barnet inte fick vara med utan för att de andra barnen blev rädda.(Intervju, 2019-05-02)

Björck-Åkesson (2014) samt Bruce och Riddersporre (2012) menar att förskolan ska erbjuda och välkomna alla barn oavsett bakgrund och förutsättningar. Vi tolkar förskollärarens roll som betydande i denna situation, uppmärksamhet som ledde till att barnets behov genom dess agerande synliggjordes och svårigheten kunde stödjas. Vilket behov som saknades kan anses som svårt att förklara om inte kompetens finns, vilket Mari Hannäs och Bahdanovich Hanssens (2016) studie också påvisar. Palla (2011) menar att blicken blir en metod för att få en förståelse för det negativa beteendet. Genom förskollärarens ord kan vi tolka det som ett relationellt synsätt, då barnets avvikande beteende uppmärksammades i miljön. Å andra sidan vävs det kategoriska samman med det relationella eftersom svårigheterna påträffas hos individen. Vi tolkar att de andra barnen har lärt sig att se mönstret när barnet ville leka, han blev därför exkluderat på grund av att han knuffades, det vill säga för sitt negativa beteende. Vidare tolkar vi denna situation som att barnen är kompetenta nog att exkludera ett annat barn när det förekommer negativa beteenden.

För att istället främja en inkludering är det av betydelse, både utifrån vår tolkning och genom förskollärarens ord att pedagogerna är närvarande i gruppen. Både för att ge det språksvaga barnet samt de övriga barnen verktyg att arbeta med för att främja en inkludering. Enligt förskolläraren har de som strategi att använda kommunikationen som

verktyg för att främja en inkludering gentemot det språksvaga barnet där hela barngruppen är inkluderad.

Det som är av betydelse i verksamheten är de olika variationer av mångfald såsom inkludering, delaktighet, förebyggande och kommunikation (Tetler, 2011 se Bruce & Riddersporre, 2012). Även Nilholm (2018) menar att det blir en oroande situation för barnet då de får bekymmer i grundläggande färdigheter exempelvis kommunikationen. Att kommunicera blir betydelsefullt och centralt i barns liv för att förhindra en exkludering. Utefter situationen ovan tolkar vi att på förskolan behövs kommunikationen för att inkluderas.

6.4.2 Lekgrupper

Ett arbetssätt många förskollärare talar om är att de skapar och undervisar i lekgrupper med syfte om att främja samspelet och för att motverka en exkludering. En lekgrupp är en lärarstyrd aktivitet som många av förskollärarna nämner som en bärande strategi i den pedagogiska verksamheten. Här tolkar vi det som att lekgruppens resultat beror på hur pedagogen kommunicerar med barnen, vilket blir direkt avgörande för barns utveckling och lärande. En förskollärare berättar hur detta kan se ut:

Det är viktigt att få in barnet i gruppen för att de inte ska hamna utanför. Detta kan även gälla intensiva barn som bara kör över och inte bryr sig om att de blir exkluderade. När vi hade lekgrupp märkte vi att barnet började ta kontakt succesivt när vi satte in han tillsammans med andra barn som var starka i leken. Lekgrupp blir alltså en styrd lek av pedagogen, alltid samma lek, samma rum, man börjar på samma sätt och leker på samma sätt. Detta var ett familjerum, så det var redan förutbestämt vad som skulle hända därinne. Barnen valde vem som skulle ha vilken roll och pedagogen var med och stöttade hela tiden genom att ställa frågor, till exempel

vad gör en bagare? När de lekte som allra bäst avslutades leken, för då blev det mer spännande

nästa gång och de ser fram emot nästa tillfälle. Det funkar jättebra med att ha lekgrupp, barnen lär sig bland annat turtagning, rollek, vad leken går ut på, hur man pratar med varandra, alla lekens regler och koder som finns knäcks där. (Intervju, 2019-05-03)

Här tolkar vi att förskolläraren arbetar för att förebygga en exkludering. Vidare berättar samma förskollärare att då barnet ska bli inkluderat i leken och utveckla sin förmåga till samspel har pedagogerna i samverkan med varandra startat en lekgrupp. Öhman (2009) beskriver att samspelet mellan barnen bör belysas då pedagogen lär barnen att vara kamrater. Genom detta tillvägagångssätt fokuseras barndomen på en kollektiv åtgärd på ett lekfullt sätt. Vår tolkning är att pedagogerna har utarbetat en strategi för ett att skapa

ett inkluderande sammanhang, eftersom förskolläraren framhäver att lekgruppen skapat positiva erfarenheter och goda återkopplingar från barnen. Detta beskrivs enligt Lpfö18 som att det ska finnas en åtkomlig miljö som främjar barns samspel, utveckling, lek, kommunikation och lärande. Öhman (2009) menar att det är betydelsefullt för förskolläraren att reflektera för att åstadkomma ett inkluderande klimat i den pedagogiska verksamheten.

Enligt vår tolkning belyses det kategoriska perspektivet i en lekgrupp genom att individens svårigheter ska kompenseras. Förskolläraren berättar att de skapar en lekgrupp i syfte om att främja en inkludering för ett exkluderat barn eller för barn som har svårt i samspelet. Lekgruppens fokus hamnar på det enskilda barnets individuella svårighet tolkar vi och för att kompensera svårigheten tar pedagogen hjälp av några andra speciellt utvalda barn som anses vara starka och ledande i leken. Det vill säga de starka barnen vägleder barnet i sin svårighet. Å andra sidan tolkar vi att det relationella perspektivet blir synligt eftersom fokus läggs på relationerna samt utbildning i situationer som gäller här och nu. Ahlberg (2013) betonar att undervisningen blir generell, då den kopplas till den ordinarie undervisningen. I lekgruppen tolkar vi utefter förskollärarens berättelse att relationen lärare-barn och barn-barn är betydelsefull och en viktig komponent i den pedagogiska verksamheten.