När kommunikation blir negativ

Lennéer Axelson och Thylefors (1997) nämner att vanliga konflikter (sakfrågor) blir större vid negativ kommunikation. Denna definition skulle kunna stämma överens med samtliga lärares syn på konflikter. En liten konflikt som ligger och gror kan senare växa sig stor, anser de. Av vårt resultat framgår inte vad lärarna trodde var orsaken till att konflikterna växer. Om vi får reflektera fritt så anser vi att negativ kommunikation i detta fall innebär kommunikationen som kan uppstå mellan två elever med en olöst konflikt mellan sig. Detta förmodar vi eftersom skolans värld är en sluten värld och det är därför omöjlig för eleverna att inte stöta på varandra igen. Nilsson och Waldemarsson (2007) hävdar att det är omöjligt att låta bli att kommunicera, vilket i detta fall skulle innebära att eleverna skulle föra en negativ kommunikation. På detta sätt växer konflikten genom negativ kommunikation. På samma sätt hävdar Lennéer Axelson och Thylefors (1997) att en konflikt kan förvärras av kommunikation vid fel tillfälle. Ett par av lärarna ansåg att det var bättre att avvakta tills känslorna lugnat sig något innan konflikten togs upp. Annars kan eleverna snarare triggas igång av lärarnas påtryckningar istället för att vilja lösa konflikten. En lärare nämnde att eleverna då enbart går i försvarsställning och vill då inte lösa konflikten.

6.2

Att hantera konflikter

Axelsson och Thylefors (1997) påpekar vikten av att konflikthanteringen ska få ta tid. Någon lärare talade om att konflikter ska få ta sin tid för att hinna läka ut. I övrigt upplevde vi att många lärare ville få konflikterna ur vägen snarast eftersom de ville fortgå med sin planering. Vi anser att tanken med att inte gå in på djupet i konflikten och komma åt den underliggande orsaken för att det tar för mycket tid är väldigt motsägelsefull. Eftersom den underliggande orsaken aldrig blir ordentligt utredd kommer konflikterna att fortsätta uppstå på grund av samma gamla bakomliggande orsak. Vi funderar på vad resultatet av detta blir i längden för eleverna. Läraren trycker

ner känslorna och konflikterna för att mer tid ska gå till skolarbetet. För det första anser vi att konflikterna i klassen tar mycket energi från eleven vilket resulterar i sämre studieresultat. För det andra tror vi att eleverna inte får tillräckligt med förtroendet för läraren så att de vill be om hjälp med sina konflikter. Wahlström (2005) skriver att vi tidigt lär oss att konflikter bör hanteras av en auktoritet. Då eleven inte har förtroende för läraren kan de förlora tron på auktoriteter. Detta kan vara förödande för framtidens demokratiska medborgare. Om en auktoritet inte tar hand om konflikten vinner den med högst rang, skriver Wahlström (2005). Samma sak säger några av lärarna varav en metod som framkom handlar om att samtalet mellan eleverna ska vara på lika villkor. Läraren väljer att först lyssna på bådas sidor enskilt innan denne sammanför eleverna för att föra en diskussion. Den svaga kan eventuellt behöva mer uppbackning. Läraren ställer frågor till båda parter för att samtalet ska bli likvärdigt. Detta anser vi vara ett bra sätt att förebygga mobbning, eftersom mobbning handlar om att en elev med hög rang är dum mot en med låg rang.

Brännlund (1992) skriver om att det inte finns någon konfliktlösning, bara konflikthantering. Han menar även att konfliktlösning är ett antagande att parterna ska kunna enas. Lennéer Axelson och Thylefors (2007) säger att konflikter inte kan gå över medan Malloy och McMurray (1996) säger att det går men då enbart vid sakfrågor. Lärarna är inne på samma spår som Malloy och McMurray. Sakfrågor går lätt att lösa, anser de. Samtliga lärare ansåg dock att det finns lösningar. De anser att sakfrågor är lätta att lösa och vid större konflikter behöver man hitta det underliggande problemet och lösa konflikten. Det största arbetet går då för lärarna åt till att hitta denna underliggande orsak. Ett tankesätt som uppkom var att det finns svårigheter med detta. Då konflikten eskalerar blir det svårare och svårare att hitta orsaken. Läraren liknar konflikten vid ett nystan där det hela tiden blir fler och fler trådar att dra i.

6.3

Lärarens ansvar

När läraren har varit med och skapat bra kommunikation så har den gjort sitt. Men är läraren med i nästa steg (vid lösningen) blir resultatet misslyckat, anser Hareide (2006).

Lärarens roll ska enbart vara att underlätta resultatet - inte lägga fram någon lösning. Ett par lärare påpekade vikten av att eleverna själva ska komma fram till en lösning medan någon annan lärare ansåg att läraren skulle ta det slutgiltiga beslutet om hur eleverna skulle gå vidare. Då läraren tar på sig rollen att döma de skyldiga bidrar detta till konflikten, skriver Brännlund (1992). Som vi tidigare har skrivit går eleverna som blir kritiserade i försvarsställning.

6.3.1

Utveckla elevens empatiska förmåga

De flesta lärare samtalar och diskuterar med eleverna medan ett fåtal lärare låter någon kollega göra detta. Alla lärare anser det viktigt att få eleverna att komma i kontakt med sina egna och andras känslor, detta för att skapa förståelse för andra. Catterall (2007) anser att kunskap om konflikter är baserad på förståelse för andra. Rosenberg (1995) hävdar till och med att vid bristande förståelse för andra uppstår konflikter. Det är de negativa tankarna om den andre personen som leder till negativitet riktat mot motparten. Det är detta lärarna vill jobba bort och undvika genom att skapa förståelse för andra. Lärarna talar i intervjuerna om att det är viktigt att eleverna får delge sin bild av det som inträffat. Detta säger likaså Nilsson och Waldemarsson (2007). Målet är att komma överens om orsaken. Det säger de flesta lärarna, bland annat läraren med stenen. Vi tycker att det dennes metod med att först beskriva en sten var mycket konkret. Stenen såg olika ut från olika håll och på samma vis förklarade läraren att personer ser konflikter ur olika perspektiv. Varje barn har sin version av det inträffade. Att diskutera konflikten innebär att viktiga frågor kommer upp till ytan och man kommer åt problemet, skrev Wahlström (2005). Vi anser att lärarna har ett liknande tankesätt då de vill att eleverna ska samtala med varandra och förstå hur motparten känner och tänker.

Lyssnandet är en del av kommunikationen skriver Nilsson och Waldemarsson (2007). Detta är något vi anser oss kunna läsa ut hos alla respondenter. De anser att det är viktigt att lyssna till varandras versioner av konflikten. En lärare påpekar dessutom att de som lyssnar på diskussionen kring konflikten lär sig alternativ till hur en konflikt kan mötas. I vart fall om det är detta som tas upp i klassrummet.

Hareide (2006) menar att man lär genom konflikter då man reflekterar över dem. De flesta av lärarna ansåg att eleverna drar lärdom av att handskas med konflikter. I intervjuerna framgår det att många av lärarna jobbar med att stärka elevernas självförtroende bland annat vid konflikthantering. Eleverna får erfarenhet av att möta dem samt lösa dem. Blir det ett positivt möte och eleverna får sina behov tillgodosedda går de ur konfliktsituationen stärkta och med ett starkare självförtroende. Kommunicerar vi inte utvecklas vi inte, anser Åhs (1998).

Kommunikationen, i detta fall diskussionerna, om konflikthanteringen är ett viktigt redskap för att komma vidare i lärprocessen. Läraren som ifrågasätter elevernas beteende på ett icke-värderande sätt använder sig av ett antal frågor. Frågorna gör att eleven får reflektera över vad syftet med sin handling är och blir mer medveten om vad handlingar och orden får för betydelse. Hon ställer frågorna för att få reda på och även synliggöra de bakomliggande orsakerna för eleven själv.

Vad hände i dig när du sa så? Var du irriterad eller arg på någon? Menade du det du sa nu? Vad vill du med att säga så och så?