Klipplök är i Norden enbart funnen på Öland. Den är sällsynt även i övriga Europa och har sin huvud-bredning mycket längre österut, i Centralasien. Foto:
Thomas Gunnarsson.
Allium lineare is in the Nordic countries only found on Öland. It is threatened by the recently increased levels of grazing on the Stora Alvaret.
vore ett sätt. Då måste vissa fållor betesfredas genom stängsling vilket kräver tid och pengar.
Fårbete bör undvikas inom områden som har rika förekomster av klipplök. Nötbete verkar vara något gynnsammare för arten.
Ölands botaniska förening har påtalat klipp-lökens bekymmersamma situation för länssty-relsen i Kalmar län. Andra ovanliga alvarväxter som också missgynnas av bete är stor sandlilja Anthericum liliago, timjansnyltrot Orobanche
alba och alvarstånds alba
alba Senecio jacobaea ssp. Senecio jacobaeaSenecio jacobaea gotlan-dicus.
❀ ULLA-BRITT ANDERSSON
Adress: Kummelvägen 12, 386 92 Färjestaden E-post: ulla-britt_andersson@telia.com Antalet blommande klipplöksplantor på Stora
Alvaret visar en vikande trend sedan år 2000.
The number of flowering Allium lineare plants on Öland recently shows a declining trend.
1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 0
1000 2000 3000
Antal plantor
S
Guldlupp. Vi saxar ur motiveringen:Stefan Ericsson är född i Umeå och har varit sin hemtrakt trogen. Trots perioder när artkun-skaper ansetts av mindre betydelse och därför nedprioriterats har han troget och med kraft försvarat kärlväxtbotanikens ställning vid Umeå universitet. Med den renässans som artkunska-perna fått under senare år har han Stefan nu bland annat anställning som ansvarig för herba-riet UME och vid länsstyrelsens naturvårdsenhet i Västerbottens län.
Många generationer av studenter har fått sin botaniska skolning under Stefans ledning. Med okuvlig entusiasm och äkta intresse har han förklarat florans mysterier. Speciellt förmågan att se växternas alla karaktärer gör att även svårbestämda grupper och sterila exemplar blir begripliga i Stefans händer.
Stefan var med och grundade Västerbottens läns Botaniska Förening för drygt 25 år sedan och har sedan starten funnits med i dess led-ning. Bland annat har han fungerat som tid-skriften Natur i Norrs botaniska redaktör under hela dessa utgivning. Föreningen har också varit
en central drivkraft i utforskandet av Väster-bottens läns flora. Detta är det till ytan största flora projekt som pågår i Sverige. Trots detta har projektet lyckats belysa stora delar av Västerbot-tens och Åsele och Lycksele lappmarkers flora.
Vid sidan av sitt floristiska arbete har Stefan fördjupat sina kunskaper i ”svåra grupper” som majsmörblommor, daggkåpor och vattenväxter, vilket har inneburit mycken ny kunskap om dessa arters förekomst och ekologi i Sverige.
Som en följd av detta har han på senare tid varit med att ta fram åtgärdsprogram för flera hotade arter.
Utan Stefan Ericssons flitiga botaniserande skulle kunskaperna om den norrländska floran varit avsevärt mindre.
FÖRENINGSNYTT FÖRENINGSNYTT FÖRENINGSNYTT FÖRENINGSNYTT
Guldluppen 2006
Ett femtiotal medlemmar mötte upp i ett ännu vintrigt Uppsala den 1–2 april för årets fören-ingskonferens.
F
örst ut var Tomas Hallingbäck från Art-Databanken som presenterade det väldiga Artprojektet, vilket har som målsättning att inom tjugo år i text och bild presentera de flesta av de kanske femtiotusen högre djur och växter som förekommer i Sverige. I National-nyckeln kommer arterna att presenteras på svenska tillsammans med ett rikt bildmaterial och med bestämningsnycklar.Det verkade på Tomas som att det stora arbete de har lagt ner bara på den just utkomna första mossvolymen gjorde att han kanske lite grann tvivlade på att den stolta målsättningen ska gå att hålla. Fem fina mossvolymer ska det i alla fall bli till slut.
Tomas avslutade med att visa några vackra mossbilder, bland annat på arter som upptäckts som nya för landet i samband med inventeringar som gjorts under projektets gång.
Efter lunch berättade Niklas Johansson från länsstyrelsen i Jönköping om det ömsesidiga beroendet mellan blommor och insekter. Med sina vackra bilder och intressanta exempel slog Niklas ett slag för att vi ska ägna oss mer åt de intressanta insekterna när vi är ute i naturen.
Efter föreningsangelägenheter och årsmöte vidtog eftersitsen som avhölls under sedvanligt gemytliga former på lördagskvällen.
Hotade vattenväxter
Under en mycket intressant söndagsförmiddag fick vi fräscha upp våra kunskaper om ett antal hotade växter med vattenanknytning.
Kjell-Arne Olsson berättade om jättemöjan Ranunculus fluitans, som i Sverige endast finns i
nordöstra Skåne – framför allt i Vramsån – och om de röjningar och återinplanteringsförsök som gjorts för att gynna den starkt hotade arten.
Årets guldluppsvinnare Stefan Ericsson fort-satte med att redogöra för ishavshästsvansen Hippuris tetraphylla som i Sverige i nutiden bara Hippuris tetraphylla
Hippuris tetraphylla
är känd från Kronörenområdet i nordligaste Ångermanland där den upptäcktes 1996. Vissa
år bildas inte många övervattensskott och då är arten mycket svår att inventera. Stefan berättade att ishavshästsvans enkelt skiljs från hästsvans H. vulgaris och deras hybrid mellanhästsvans H. vulgaris
H. vulgaris H.
H
H ×lanceolata med hjälp av sin kraftigt röda lanceolatalanceolata stam. Arten är mycket konkurrenskänslig och dess växtplatser försvinner allteftersom land-höjningen fortskrider. Förhoppningsvis kan nya populationer etableras på naturlig väg från Fin-land där flera livskraftiga bestånd finns.
Fem stycken sällsynta natar Potamogeton pre-senterades av Anders Jacobson. Anders håller på att ta fram åtgärdsprogram för fem arter: udd-nate, bandudd-nate, spetsudd-nate, knölnate och styvnate.
Gemensamma hot mot dem alla är övergödning och igenväxning.
Niklas Johansson återkom för att berätta om den märkliga strandjordtungan Geoglossum littorale som upptäcktes 1993 i småländska littorale
littorale
Rottnen. För närvarande är den i världen bara känd från fyra lokaler i Småland och en på Jyl-land. Strandjordtungan blir bara 1–3 cm hög och är närmast unik bland svamparna i och med att man bara finner den på sjöstränder som varit blottlagda på grund av lågvatten i minst en månad på hösten. Den återfinns alltid tillsam-mans med strandpryl Plantago uniflora.
Dagen avslutades i Blekinge: Lars Fröberg berättade om ansträngningarna för att samman-ställa och skriva den nya Blekinges flora som för-hoppningsvis kommer ut till sensommaren eller hösten. Bengt Nilsson visade avslutningsvis en serie vackra diabilder på blekingska specialiteter.
❀ BENGT CARLSSON
Förenings-konferensen 2006
Jättemöja. Foto: Göran Vägren.