Svensk Botanisk Tidskrift: Volym 100: Häfte 3, 2006

Framsidan:

På Gotland finns det väldigt många hamlade träd som ofta hyser mycket stora naturvärden.

Vårt specialtema om gotländska lövmarker börjar på sid. 162.

nsk Botanisk Tidskrift 100(3): 161–240 (2006)

Svensk Botanisk Tidskrift

100(3): 161–240

ISSN 0039-646X, Uppsala 2006

INNEHÅLL

161

Ordföranden har ordet: Carl von Linné 300 år G o t l ä n d s k a l ö v m a r k e r

162

Mebus, F, Kullingsjö, O & Wågström, K: Värdefulla kulturpräglade lövmarker på Gotland

163

Ohlsson, E W: Gotlandsänget och dess skötsel (Managing hay meadows on Gotland)

173

Mebus, F: Lövmarkernas areal och utbredning på Gotland (Extent and distribution of deciduous woodland on Gotland)

176

Hultengren, S, Johansson, P, Croneborg, H, & Lönnell, N: Hotad mångfald i Gotlands lövängar och lövängsrester

(Threatened biodiversity in wooded hay meadows on Gotland)

195

Kullingsjö, O: EU-projekt om rådgivning i gotländska lövmarker (Advice to landowners of deciduous woodlands on Gotland – experiences from an EU project)

201

Lindell, T: Piggrör funnet i Baltikum (Calamagrostis varia found in Estonia)

203

Hansson, S: Georgia on my mind

210

Botanisk litteratur: Botaniska utflykter i Bohuslän

211

Nilsson, E: Den evolutionära dragkampen mellan självsterilitet och självbefruktning

(The evolutionary tug-of-war between obligate outcrossing and selfing)

221

Schmalholz, M: Finnögontrösten i Uppland och Västmanland (Euphrasia rostkoviana ssp. fennica in Uppland and Västmanland, SE Sweden)

226

Oredsson, A: Tio tyska björnbär på Lucerna (Ten German blackberries on Lucerna, SE Sweden)

236

Andersson, U-B: Konflikt mellan floravård och bete på Öland

237

Guldluppen 2006

238

Föreningskonferensen 2006

239

Rosexkursion till Skåne

239

Inventeringsläger i Västerbotten

240

Fina fynd

240

Kalendarium

Volym 100 • Häfte 3 • 2006

Volym 100 • Häfte 3 • 2006

Svenska Botaniska Föreningen

Kansli Svenska Botaniska Föreningen, c/o Avd. för växtekologi, Uppsala univer sitet, Villavägen 14, 752 36 Uppsala.

Intendent Emma Wallrup

Telefon: 018-471 28 91, 070-573 54 51 Fax: 018-55 34 19

E-post: emma.wallrup@sbf.c.se Webbplats www.sbf.c.se

Medlemskap 2006 (inkl. tidskriften) 295 kr inom Sverige, 435 kr inom Norden och övriga Europa, och 535 kr i resten av världen. Familje- medlemskap utan tidskrift 50 kr.

Styrelse

Ordförande Margareta Edqvist Ordförande Margareta Edqvist Ordförande

Syren gatan 19, 571 39 Nässjö Tel: 0380-106 29

E-post: margareta.edqvist@telia.com Vice ordförande Göran Mattiasson Torkel Höges gränd 15, 224 75 Lund Tel: 046-12 99 35

Sekreterare Evastina Blomgren Sekreterare Evastina Blomgren Sekreterare

Dalgatan 7–9, 456 32 Kungshamn Tel: 0523-320 22

E-post: evastina.blomgren@swipnet.se Kassör

Lars-Åke Pettersson

Irisdalsgatan 26, 621 42 Visby Tel: 0498-21 83 87

Övriga ledamöter Ulla-Britt Andersson, Färjestaden, Anders Bohlin, Trollhättan, Helena Gralén, Jönköping, Anders Jacobson, Vellinge, Olof Janson, Gö- tene, Bengt-Gunnar Jonsson, Sundsvall, Åsa Lindgren, Stockholm, Kjell-Arne Olsson, Åhus.

Svensk Botanisk Tidskrift

Svensk Botanisk Tidskrift publicerar original- arbeten och översiktsartiklar om botanik på svenska. I första hand trycks kortare artiklar av nationellt och nordiskt intresse. Tidskriften utkommer fem gånger om året och omfattar totalt cirka 350 sidor.

Ägare Svenska Botaniska Föreningen.

© Svensk Botanisk Tidskrift respektive artikel- författare och fotograf har upphovsrätterna.

Publicerade fotografier kan komma att åter- användas i tidskriften eller på webbplatsen.

Ansvarig utgivare Ordföranden i Svenska Botaniska Föreningen, Margareta Edqvist, se Svenska Botaniska Föreningen.

Redaktör Bengt Carlsson, c/o Avd. för växt- ekologi, Uppsala universitet, Villavägen 14, 752 36 Uppsala. Tel: 018-471 28 91, 070-958 10 90. Fax: 018-55 34 19.

E-post: bengt.carlsson@sbf.c.se

Instruktioner till författare finns på förening- ens hemsida och på bakpärmens insida i första numret av varje årgång. Kan även fås från redaktören.

Priser Prenumeration på tidskriften ingår för privatpersoner i medlemsavgiften. Prenu- merationspris för institutioner och företag är detsamma som medlemsavgiften för privat- personer. Se vidare under medlemskap. En- staka häften 50 kr, äldre volymer 155 kr. Vid köp av fler än 25 häften är priset 30 kr styck, vid köp av fler än 50 är priset 25 kr styck.

General register för 1967–86: 60 kr.

Beställningar av prenumerationer och tid- skrifter görs från föreningskansliet.

Postgiro 48 79 11-0.

Tryck och distribution Grafiska Punkten, Växjö.

S ^venska B ^otaniska

F ^öreningen

MILJÖMÄRKT Trycksak 341 362

2. Vi besöker Verkmyr och andra delar av Hall-Hangvar-Verkmyr och andra delar av Hall-Hangvar-Verkmyr området på Gotland. Samling kl 10:00 vid Hall kyrka.

Ledare: Fabian Mebus och Bo Göran Johansson.

4. Kal korsmåra och orkidéer i Pålsbodatrakten. Sam- ling kl 18:30 vid OKQ8-macken i Pålsboda. Ledare:

Arne Holmer.

Arne Holmer.

5. Besök på Säls fäbodar, Gagnef. Ledare: Lennart Bratt möter upp kl 18:00.

9. Gräsexkursion. Samling kl 09:15 vid Statoil, Väst- haga, Örebro. Ledare: Michael Andersson.

9. Dagsutflykt till Tjurpannan, som visas av Evastina Blomgren. Rik havsstrandsflora. Samling vid Botaniska inst., Göteborg, kl 8:00 och på naturreservatsparkering- en vid Tjurpannan kl 10:15. Anmälan till Erik Ljungs- trand (0708-55 96 28) senast 7 juli.

12. Inventering i Rottneby, Falun. Vi samlas kl 18:00 Rottneby, Falun. Vi samlas kl 18:00 Rottneby för att under ledning av Lennart Bratt hjälpas åt att in- ventera ängen i naturreservatet som invigdes förra året.

ventera ängen i naturreservatet som invigdes förra året.

15. Spirekrut, böttegräs, tapprocka och brägen. Följ med på vår exkursion med ormbunksväxter som tema.

Ledare av Kjell Georgson (035-356 07). Anmälan senast den 10 juli. Samling vid Söndrums kyrka kl 9:00.

22. Inventering av Linnés Danensis. Inventeringen av Linnés vandring ut till Danmark fortsätter. Anmälan före 20 juli (botaniska_sektionen@hotmail.com). Sam- ling vid parkeringen Villavägen 14, Uppsala.

23. Nyckling av gräs, halvgräs och tågväxter. För alla som vill fräscha upp sina kunskaper. Tag med Krok-Almquists flora och lupp, så går Ida Trift igenom skärmfjäll, ytteragn och snärp. Start klockan 10:00 vid Botaniska institutionen, Lilla Frescati, Stockholm.

23. Upptäck en fantastisk gotländsk hällmark. Den kall- las Takstens utmark och ligger nära Mölner i Fleringe socken. Samling kl 10:00 vid Fleringe kyrka. Ledare:

Jörgen Petersson och Lars-Åke Pettersson.

Jörgen Petersson och Lars-Åke Pettersson.

27. Vesslunda – ett naturreservat söder om Suseåns Vesslunda – ett naturreservat söder om Suseåns Vesslunda mynning. Vi vandrar i sakta mak längs stranden. Nils- Gustaf Nilsson (0346-80896) visar vägen och blom- morna. Samling kl 18:30 vid Eftra kyrka.

29 juli – 3 augusti. Gävleborgs Botaniska Sällskap anordnar sin traditionsenliga Forskningsresa i naturvår- dens utmarker. I år i Idre med Janolof Hermansson (jo.

hermansson@telia.com, 0580-200 24, 070-593 05 95).

30. Falbygdsexkursion till trakterna kring Gerumsber- get med Anders Bertilsson. Samling vid Botaniska inst., get med Anders Bertilsson. Samling vid Botaniska inst., get

Göteborg, kl 8 och vid Skörstorps kyrka kl 10. Anmälan senast 28 juli till Anders Bertilsson (0392-230 15).

30. Slåtter av Prosängen i Gopa. Slå ett slag för att be- vara den artrika ängen! Ta med lie och räfsa om du har.

vara den artrika ängen! Ta med lie och räfsa om du har.

Skyltning från Prosgårdarna från 9:00.

Augusti

5–6. Exkursion till Arvikatrakten och lokaler där skogs- fru och klockgentiana brukar blomma. Elvi Eriksson och Per Larsson leder. Förhandsanmälan till Elvi Eriks- son (0570-144 08, elvi.eriksson@swipnet.se).

reservatets P-plats vid gården Höka. Kontakt: Kjell Ge- orgson (035-356 07).

12. Vi besöker någon eller några av de fina källmyrarna i Lojstatrakten på Gotland. Samling kl 10:00 vid Lojsta kyrka. Ledare: Bo Göran Johansson.

13. Vattenväxtexkursion till Lilla Aspan (mellan Bor- länge och Falun). Vi samlas vid parkeringen vid Vassbo kl 10:00. Tag gärna med en kratta och kanot eller annat flytetyg, om du har. Ledare: Håkan Persson.

15. Kvällsutflykt till Högsjön under ledning av Johan Grudemo. Här växer klock gentiana, strandlummer och myrlilja. Samling vid Botaniska inst., Göteborg, kl 17:15 och vid Bergums kyrka kl 18:00. Anmälan till Erik Ljungstrand (0708-55 96 28) senast 14 augusti.

19. Mogölsmyren är ett fint område med många spän- nande växter som dvärgbjörk, kallgräs och myrlilja, . Semir Maslo (0371-326 30) och Kjell Georgson (035- 356 07) leder vandringen. Samling kl 09:30 vid anting- en Femsjö kyrka eller Breareds kyrka.

20. Sträfsestudier i Hornborgasjön med Tina Kyrkander och Erik Ljungstrand. Släktet Chara liksom andra rara Chara liksom andra rara Chara vattenväxter är väl representerade. Samling vid Bota- niska inst., Göteborg, kl 8:00 och vid Hornborgasjöns Naturum kl 10:00. Baddräkt! Ta gärna med kanot eller liten båt. Anmälan till Erik Ljungstrand (0708-55 96 28) senast 17 augusti.

23. Kvällsvandring på Öckerö ledd av Erik Ljungstrand.

Vi besöker Hjälvik med arter som strandskräppa, soda- ört, dvärglin, knutört och strandvallmo. Samling vid Lilla Varholmens färje läge kl 17:50. Anmälan till Erik Ljungstrand (0708-55 96 28) senast 21 augusti.

30. Stadsvandring i Göteborgs innerstad under ledning av Erik Ljungstrand. Samling vid Lejontrappan, Brunns- parken kl 17:30. Anmälan (0708-55 96 28) senast 28 augusti.

September

2. Slåttergille på Björkelund. Kan du inte slå med lie har du ett gyllene tillfälle att lära dig. Samling på gårdspla- nen kl 10:00. Kontakt Ebba Werner (035-17 56 82).

3. Årets strandvandring! Vi samlas vid Näs kyrka på sydvästra Gotland kl 10:00. Ledare: Gun Ingmansson och Bo Göran Johansson.

14. Tätortsbotanik. Per Wahlén och Lars-Erik Magnus- son visar oss växter på några starkt människopräglade platser. Samling vid Tropik center i Halmstad kl 18:00.

16. Svampexkursion. Samling 09:00 på svampens par- kering, Örebro. Ledare: Herbert Kaufmann.

16. Adventivexkursion i Stockholmstrakten. Anmälan och information: Anders Svenson (0702-92 81 40).

23. Ruderatexkursion i Göteborgstrakten. Anmälan och information: Erik Ljungstrand (0708-55 96 28).

24. Ängssvampar i Varbergs kommun. Kill Persson

Carl von Linné 300 år

N ästa år är det 300 år sedan Carl Linnaeus föddes i småländ- ska Råshult. Linné är en av världens och vårt lands främsta

och mest kända vetenskapsmän. Linnés insikter i ekologi, samspel och kretslopp i naturen är en bärande idé i hans vetenskap- liga arbete och begreppet ”hållbar utveckling” kan betraktas som en naturlig utveckling av hans gärning. Systema Naturae är ett av Linnés stora vetenskapliga arbeten, där han systematiskt ordnar allt levande. Linnés sexualsystem för växter är likaså ett klassiskt arbete.

Linné satte sin prägel på den tidsepok som kom att kallas den lin- neanska och som kännetecknas av viljan att dra nytta av natur- resurserna. Ambitionen var att inventera, ordna och namnge hela naturen. Naturvetaren, medicinaren och resenären Linné känns än idag högst aktuell.

Linnés födelsedag den 23 maj kommer att firas runt om i värl- den. Stora förberedelser pågår inte bara i Sverige utan också i många andra länder som till exempel England, Australien och Japan. I Sverige har regeringen utsett en särskild Linnédelegation med upp- drag att samordna jubileet.

Linnéåret kommer att bjuda på en mängd arrangemang – allti- från vetenskapliga konferenser till populärvetenskapliga föreläs- ningar, utställningar, Linnévandringar i naturen och guidade turer vid Linnéminnen. Aktiviteterna blir särskilt många i Småland och Uppland men också på andra ställen, bland annat i de trakter som Linné besökte på sina resor under mitten av 1700-talet. Många föreningar runt om i landet kommer – liksom Svenska Botaniska Föreningen – att delta i verksamheten. Lunds universitet ordnar

”Svenskt mästerskap i floristik”. Posten ger ut frimärken med anled- ning av jubileet. Nya böcker om Linné ges ut liksom Linnés hela korrespondens om 6 000 brev i digital form på nätet. Naturveten- skapens och forskningens betydelse i samhället ska också lyftas fram under jubileumsåret.

Den nationella portalen Linné 2007 (www.linne2007.se) är ingången för alla som vill delta i Linnés 300-årsfirande. Portalen öppnades exakt ett år innan jubileumsåret invigs på Karl-dagen den 28 januari 2007 i Växjö. Här finns bland annat ett kalendarium som redovisar vad som händer dag för dag runtom i Sverige.



Varför inte plocka fram den gamla Kroken och i god linneansk anda bestämma några blommor genom att räkna ståndare och pistiller.

Jag önskar er alla en skön sommar!

MARGARETA EDQVIST

margareta.edqvist@telia.com

I ett antal artiklar beskriver vi här de stora naturvärdena i Gotlands kulturpräglade löv- marker. Både hävdade och igenväxta lövängar har visat sig äga en stor rikedom av sällsynta växter, framförallt bland lavar och svampar.

FABIAN MEBUS, OSKAR KULLINGSJÖ &

KARIN WÅGSTRÖM

G otland är välkänt för sina vackra löv- bärande ängar med orkidéer och sjung- ande halsbandsflugsnappare. Betydligt mindre känt är dock att Gotland intar något av en särställning i norra Europa med avseende på antal rödlistade arter knutna till alm och ask.

En analys visar att lövängsmarkerna på Gotland har en iögonfallande rikedom av ovanliga arter (Andersson 2002). Många epifytiska lavar har sin tyngdpunkt i landet just i de gotländska lövmarkerna och flera arter är dessutom mycket sällsynta. Även bland svamparna hittas en rela- tivt stor andel av landets rödlistade arter i Got- lands lövmarker (Johansson 2000).

I de följande artiklarna beskrivs Gotlands hävdade och igenväxta lövängar ur olika per- spektiv. Som vanligt i naturvårdssammanhang är inte allting frid och fröjd: Natur- och kultur- värdena är idag hotade kanske mer än någonsin.

Igenväxning, fragmentering, felaktig skötsel och brist på skötselpengar och arbetskraft är bara några av orosmolnen. Den oerhört kraftiga fragmenteringen av värdefulla lövmarker och den drastiska minskningen av denna biotop under 1900-talet inger farhågor att många av våra ännu mycket artrika områden i själva verket är övermättade på arter. Denna utdöendeskuld leder till att den biologiska mångfalden kan minska i dessa marker trots stora naturvårds- satsningar.

Följande citat är hämtat ur ”Gotlandsänget och dess framtid” skrivet av Lars-Gunnar Romell redan 1942:

Det gäller också en stor sak för hela landet, eftersom gotlandsänget för hela riket är en dyrbarhet, en sista liten fullödig rest av ett odlingsarv som betytt ovanligt mycket i folkets liv. – – – Men detta måste räddas genom ett allmänt kraftuppbåd under de allra närmaste åren, om det inte skall vara för sent.

Frågan är var vi står i dag, drygt sextio år senare.

Är det för sent? Har vi något annat val än att mål- medvetet satsa på att rädda det som räddas kan så att även kommande generationer kan få uppleva mångfalden i våra gotländska lövängar?

Citerad litteratur

Andersson, L. 2002. Traktanalys – kartor över rikedomen av känsliga och sällsynta skogsarter.

– Svensk Bot. Tidskr. 96: 313–321.

Johansson, P. 2000. Gotlands lövmarker. – Länsstyrel- sen Gotlands län, livsmiljöenheten. Rapport 2000: 3.

Fabian Mebus och Oskar Kullingsjö presenteras på sid. 175 resp. 200. Karin Wågström arbetar på Länsstyrelsen i Gotlands län, bland annat med skoglig naturvård och skogsskötselfrågor.

Hon är ledamot i Gotländska ängskommittén.

Värdefulla kultur- präglade lövmarker på Gotland

Alvena lindaränge i Vallstena. Foto Tore Hagman.

Ett välhävdat gotländskt änge är en mång- hundraårig kultur- och naturklenod av oer- sättligt värde. Gotländska Ängskommitténs tidigare ordförande Erik W. Ohlsson vet allt om dess skötsel förr och nu.

ERIK W. OHLSSON

I de fornminnesrika gotländska markerna finns det gott om lämningar efter järn- ålderns bondgårdar. Deras inägomark omgavs av stenhägnader som ännu kan skönjas.

Det gör att dessa järnåldersgårdars inägoareal ännu idag låter sig beräknas. Den var i genom- snitt 18 hektar, varav merparten var slåttermark medan en mindre del var åker. Ett förhållande som kom att råda ända fram till 1800-talet.

Bete till djuren hade man gott om. Den kalkrika jorden gör att även utmarkernas barr- skogar har ett rikt fältskikt av örter som gav ett gott sommarbete. Där kunde man hålla många betesdjur. Systemets flaskhals, det som begrän- sade antalet djur på gården, var tillgången på vinterfoder. Det togs från ängena och slåtter- myrarna. Spillningen från de stallade djuren var den gödning som skulle hålla åkrarna igång.

Därför bestämde antalet djur på gården hur stor den uppodlade arealen kunde vara. Djurantalet var i sin tur beroende av mängden vinterfoder.

Som det mesta och viktigaste av detta kom från ängen gällde i hög grad det gamla talesättet att

”äng är åkers moder”.

När man på kartor och i jordeböcker från 1600-talet studerar alla de gotländska gårdarna

och deras tillgångar finner man att förhållandet mellan arealerna av slåttermark och åkermark var ungefär fyra till ett. Så kom det att förbli i ytterligare två hundra år.

Gotlands totala landyta är drygt trettio kva- dratmil. Av detta utgjorde åkermarken vid 1800-

talets mitt bara fem procent. Arealen slåttermark på fastmark, det som gotlänningen kallar ”änge”, var dubbelt så stor. Ytan av våtmark, varav det mesta var slåttermyr, var ungefär lika stor som ängsmarken.

I övriga delar av Syd- och Mellansverige gällde likartade förhållanden. De ändrades först när vallväxtodling och konstgödning ökade foderavkastningen och gjorde stallgödseln mer eller mindre överflödig som gödning. Då kunde den stora ängsuppodlingen börja. På Gotland startade denna uppodling bortåt ett sekel senare än på fastlandet. Det berodde bland annat på att gotlandsbonden från 1850 och framåt var upptagen med att dika och odla upp merparten av öns många myrar. Det gotländska jordbruket

Gotlandsänget och dess skötsel

I mitten av juni blommar johannes nycklarna som också kallas hjälmnycklar.

Foto: Erik W. Ohlsson, Kloster änget, Vallstena, 1984.

var också uteslutande ett familjejordbruk som bedrevs av bönder som ofta var skeptiska till oprövade nymodigheter. Detta gjorde att mer- parten av den ursprungliga ängsarealen på ön ännu hävdades på gammalt beprövat vis fram till början av 1900-talet.

Vid denna tid var såväl naturskydd som hembygdsrörelse väletablerade och man började intressera sig för det gamla odlingslandskapet.

Vid en reglering av de gotländska pastoraten år 1910 kom man också att uppmärksamma de allt-

mer försvinnande prästängena vilket medförde att några av de värdefullaste fridlystes. Denna välmenta åtgärd hade dock en negativ effekt.

Då den årliga skötseln därvid upphörde grodde dessa slåttermarker snabbt igen till veritabla näktergalssnår. Man insåg då ängshävdens fun-

damentala betydelse för ängsvården. Denna kom därefter – med bland andra prof. Lars Gunnar Romell som entusiastisk förespråkare – att bygga på en fortsatt traditionell ängshävd.

Genom de nya jordbruksmetoderna med högavkastande slåttervallar kom det ekonomiska utbyte som ängen gav i form av bärgat hö och löv att bli praktiskt taget försumbart. Det blev också i en alltmer avfolkad landsbygd svårt att få fram all den arbetskraft som ängshävden kräver. Det blev svårare och svårare att hålla de kvarvarande ängena i stånd.

Prästängena, som ofta var socknens största och finaste ängen, klarade sig dock någorlunda bra. Detta genom att arrendatorerna av präst- gårdarnas åkermarker ålades fortsatt ängshävd av prästänget eller delar av detta som förutsättning

Ovan: ett öppet björkdominerat änge vid Viges i Grötlingbo på södra Gotland.

Nedan: Hall kyrkänge på norra Gotland ligger på mager mark.

Här är tall det dominerande trädslaget.

På svenska säger vi ju en äng och flera ängar, men på gotländska heter det ett änge och flera ängen. Foto: Erik W. Ohlsson 1992 och Torgny Frisk-Bånge, 1967.

för att få ha kvar åkermarken. De privat ägda ängena blev efterhand mer och mer beroende av sina ägares och brukares ideella insatser.

Inom Gotlands Hembygdsförbund bildades år 1944 Gotländska Ängskommittén med upp- gift att stödja, hjälpa och belöna de gotländska ängsägarna. Under sina första år genomförde kommittén en inventering av de kvarvarande hävdade ängena. Det visade sig därvid att av den för år 1850 redovisade arealen på 30 000 hektar fanns år 1953 endast 730 hektar eller två pro- cent kvar. Under de följande tjugo åren fram till 1970 halverades denna areal, men därefter har

den nedåtgående kurvan planat ut. Idag finns cirka 330 hektar fördelat på drygt 160 ängen i hävd. Även om detta bara utgör en procent av Gotlands ursprungliga ängsmarker gör det ön till landets i särklass ängsrikaste landskap.

De flesta kvarvarande ängena är av typen löv- äng, alltså träd- och buskrika ängen på de bör- digaste moränmärgeljordarna. Det finns dess- bättre också goda exempel kvar på andra typer, såsom norra Gotlands magra, talldominerade ängen (figur 3), Sudrets glesa björkängen (figur 1) och ett par helt öppna, kustnära strandängen.

Vid fagningen i slutet av april krattas löv och kvistar ihop och eldas upp på speciella bränn fläckar. Foto:

Erik W. Ohlsson.

Vårblommor i Alvena lindaränge. Vårärt och gull- viva. Foto: Erik W. Ohlsson.

Den arbetskrävande ängshävden För att hålla ett änge i god hävd krävs en årlig arbetsinsats av ungefär 15 dagsverken per hektar.

Dessa fördelar sig på flera olika arbetsmoment:

fagning, slåtter, klappning, efterbete och röjning.

Fagning

Fagningen är vårstädningen i änget. Då ska det löv som finns kvar sedan föregående höst liksom nedfallna grenar och kvistar räfsas ihop och eldas upp. Detta är en viktig förberedelse för den kommande slåttern. Fick det gamla fjol- årslövet ligga kvar skulle det göra höet oaptit ligt och de nedfallna grenarna skulle vid slåttern hindra och slöa de rakknivsvassa liarnas egg.

Fagningen utförs i slutet av april eller början av maj när änget är ”fagningsgroet”. Det innebär att det uppväxande gräset då har blivit någon centimeter högt och lyft upp det av snön ned- pressade lövet från marken så att det lätt följer med vid räfsningen. Det redskap som används är en enkel träräfsa. Arbetet som är tidsödande och tungt utfördes förr av gårdens kvinnor.

Detta berodde på att karlarna samtidigt var upptagna av det om möjligt ännu tyngre arbetet med vårbruket på åkrarna. Som ängena var stora kunde fagningen ta någon eller några veckor i anspråk. Man startade på ängets torraste partier och slutade där det var som sankast.

Flugblomster, nattviol och höskallra i Alvena lindar- änge i Vallstena. Foto: Erik W. Ohlsson.

Det avslagna höet tor- kas ute i en glänta, ett

”braidsräum”. För att få det torrt måste det vändas flera gånger om dagen. Foto: Torgny Frisk- Bånge, Fonnsänget i Väte, 1958.

Det hopräfsade lövet drogs ihop till bränn- fläckar där det eldades upp. Samma fläck använ- des år efter år. Där hann aldrig något gräs växa upp. Man placerade elden på mark som inte kunde producera något hö såsom stenbemängda fornlämningar. Ofta eldade man också intill någon större ek för att skada dessa träd som före 1830-talet var kronans egendom och därför min-

dre välsedda av markägarna.

Var fagningsarbetet tungt så var arbetsmiljön desto angenämare. Man arbetade bland knop- pande buskar, träd och massor av vårblommor som vitsippor, blåsippor, gulsippor, vårlök, svalört, vätteros, Sankt Persnycklar med flera.

Vitsipporna bildade vita mattor just under fag- ningen och kallades därför ”fagningsblommor”.

När fagningen var avslutad följde ängets verk- liga blomningsperiod. Då skulle merparten av dess bortåt två hundra olika växtarter passa på att blomma och sätta frö innan slåttern förvand- lade dem till hö. Veckorna före och omkring midsommar var änget som praktfullast. Då blommade bland mycket annat orkidéerna. Slåt- tergläntorna blev till riktiga mattor av nattviol, brudsporre, Johannesnycklar, Jungfru Marie nycklar, vita skogsliljor, flugblomster, krutbrän-

nare och tvåblad. Speciellt älskade var de väldof- tande vita nattviolerna och de tidigblommande brudsporrarna. Dem plockade man ofta och satte på gårdens salsbord under midsommar- helgen.

Slåttern

Höet var den viktiga lön man fick för det myckna arbete som lades ner i änget. Vad man vid slåttern eftersträvade var största möjliga volym hö. Kvalitén med avseende på proteinin- nehåll kom i andra hand. Därför slog man när man kunde räkna med maximal hömängd. När detta inträffade sades änget vara ”slåttermoget”.

Då hade gräsen gått i ax, höskallrans frökaps- lar var så mogna att de skallrade och den blåa ängsvädden, ”sletkarlblommar”, hade slagit

Varje kväll sättes det utbredda höet ihop i små

stackar för att inte alltför mycket fuktas av nattens dagg. Laxarve änge, Boge. Foto: Torgny Frisk-Bånge, 1966.

Inne i grupper av träd och buskar, där den traktordrivna slåtterbalken ej tar sig fram, får man putsa efter med lie. Etel- hems prästänge. Foto: Torgny Frisk-Bånge, 1965.

ut. Årets väderlek och markens beskaffenhet bestämde när det var dags. Slåttertiden kunde därför variera från år till år men inföll alltid någon gång mellan Sankt Hans (midsommar) och Sankt Ola (den 29 juli). Därefter var det som regel dags att börja med rågskörden och då skulle höet från änget vara bärgat.

Ängsarealen angavs tidigare i enheten mans- slätt, vilket är en så stor yta att en medelgod slåtterkarl hinner slå den på en dag. Det mot- svarar ungefär ett halvt hektar (5 000 kvadrat- meter). I mindre ängen på några få mansslätt klarade gårdens eget folk slåtter och räfsning. I stora ängen, inte minst prästängena som kunde vara upp till 50 mansslätt stora, hölls slåtteröl,

”slet atingar”. Då inbjöds så många släktingar och grannar att man klarade av att slå och räfsa hela änget på dagen. Att hålla slåtteröl var att ställa till med ett kalas som var nästan lika påkostat som vid någon större familjehögtid. Den ersätt- ning de deltagande fick var en riklig förtäring med mat och dryck samt umgänge i festliga former, ofta med avslutande lek och dans. Dess- utom kunde man själv påräkna samma hjälp när det egna änget skulle slås. Vid slåtterölet arbetade alla slåtterkarlarna på ett långt led med den raskaste mannen i täten. Bakom varje man gick en räfserska som drog ihop höet och förde ut det i någon närbelägen ängsglänta, ”braids- räum”, där det breddes ut så tunt som möjligt för torkning.

Slåtterkarlarnas redskap var i varje fall från medeltiden och fram till våra dagar lien. Den

gotländska lien har ett förhållandevis långt orv, ”örve”, med ställbara handtag, ”örvkrokar”, vilket medger att man kan avpassa redskapet efter sin egen längd. Därigenom kan man gå rak när man slår vilket skonar ryggen. De räfsande kvinnorna använde en räfsa av samma slag som vid fagningen.

Efter slåtterdagen fick gårdens kvinnor hjälpas åt att torka höet. Varje kväll satte man ihop det i små stackar för att minska daggens inverkan. På morgonen när det torkat upp, bred- des höet på nytt ut varefter det rördes om flera gånger under dagen. Var vädret gott kunde man kanske efter en knapp vecka köra in det dyrbara höet på ladugårdens loft.

Hamling – ”klappning”

När ängshöet var inbärgat var det dags att ta nästa skörd i änget – lövskörden. Torkat löv var ett gott vinterfoder, inte minst för att det ansågs hälsosamt för får och getter. Vid foderbrist kunde det ges även till större husdjur, främst hästar.

De bästa träden för lövtäkt var ask och alm.

Där asp, lind och al förekom klappades även de och i nödfall kunde björklöv duga. Träden kunde klappas så ofta som vart tredje–fjärde år men längre intervaller var vanligare. Hade man fått en god höskörd i änget och var utsikterna för en riklig foderskörd på myrmarken bra, kunde man hålla igen på klappningen det året och låta träden växa till sig. Något kommande år kunde man ha större behov av att dryga ut vinterfodret med löv.

Nyklappade lindar i Alvena lin- daränge i Vallstena socken. Som brukligt är växer dessa träd på murarna av en husgrund från järnåldern. Foto: Erik W. Ohlsson.

Efterbetet

När klappningen var avklarad och det torra lövet hade kommit under tak var det dags att släppa in djuren i änget för en tids efterbetning,

”halvbete”. Det var gårdens mjölkkor som fick njuta av detta. De hade sedan den tidiga våren gått på skogsbete som nu började bli avbetat, förvuxet, torrt och oaptitligt. Att få komma in på det saftiga, spirande gräset i änget påverkade säkert mjölkproduktionen positivt. Korna åt inte bara gräs utan hjälpte också till att tukta de rot- och stubbskott som slåttern inte hade tagit bort. Under några veckor fick korna beta i änget.

Det gällde att inte beta så hårt att nästa års till- växt skadades. Samtidigt ville man inte lämna för mycket gräs då det kunde försvåra fagningen nästa vår. Betet var till nytta för markens växter.

Genom djurens tramp uppstod blottor i marken där frön kunde gro och unga växter spira.

Betet medförde att korna lämnade rejäla komockor på den värdefulla grässvålen. På och runt sådana uppstod rator där djuren inte ville äta gräset. För att hindra detta gick man nästa vår och spred ut de då porösa komockorna. Det redskap man därvid använde var en långskaftad klubba med vilken man slog sönder gödsel- hoparna. Redskapet kallades ”göiselkoxe” och arbetet att ”trolske” eller ”koxe göisel”.

Röjning

Då ängena ofta ligger på bördig mark är tillväx- ten av träd och buskar god. Även om slåtter och bete håller tillbaka föryngringen så letar sig ett Vid klappningen sände man upp någon pojke

eller vig karl i trädkronan där han med en liten yxa eller såg kapade ner trädets alla grenar några decimeter från stammen. På marken togs gre- narna omhand av någon som högg av mindre lövknippen med lövkniv. Dessa torkades på ängets braidsräum och kördes sedan hem till höloftet eller till lambgiftens ”hoimd”.

Klappningen gav inte bara foder utan var betydelsefull på flera andra sätt. Den gjorde att beskuggningen på marken minskade och bidrog till den så kallade röjningsgödslingen.

Då träden berövades sina kronor dog som en följd av detta en del av trädets rotsystem. Spe- ciellt då de fina marknära rottrådarna, varvid näring frigjordes och gav extra fart åt de örter och gräs som nu slog upp på den solbelysta marken.

På det sommartorra, nederbördsfattiga Gotland var det viktigt att beskugga marken i ängena. Carl von Linné noterade vid sitt got- landsbesök 1741 att gräset växte bäst i hassel- skuggan medan det var nertorkat ute i de öppna gläntorna. Gotlandsängena var träd- och busk- rikare än ängarna i mer nederbördsrika landskap, vilket krävde regelbunden klappning för att till- låta tillräckligt med solljus att nå marken. De klappningsbara träden var en stor tillgång och ett viktigt kapital för ängsbonden. Avkastningen i form av löv kunde regelbundet inkasseras.

Därför var man rädd om dessa träd. Att såga ner ett sådant tog några minuter, men att få upp ett nytt tog en mansålder.

Efter slåttern får nötkreatu- ren komma in i änget på några veckors efterbete. Foto: Erik W.

Ohlsson.

och annat nytt träd upp. Gamla träd dör och hasselbuskarna breder ut sig. Änget behöver för att inte gro igen röjas med jämna mellanrum.

Röjningen görs med fördel på vintern och gärna på områden där man klappade träden under sommaren. Där ligger ofta klappgrenar och pinnar kvar som måste städas bort innan fagningen. Vid röjningen tar man bort ett och annat dött eller överflödigt träd. Man går ige- nom hasselbuskarna och speciellt viktigt är det att hugga bort hasselgrenar som av egen tyngd eller vinterns snö böjts ner mot marken. De skuggar mycket och är i vägen vid fagning och slåtter. Samtidigt kan man plocka ut torra och grova hasselgrenar och på så sätt glesa ut hassel- buskarna. Man kan också helt föryngra dem genom att hugga ner hela busken jäms med marken. Den växer snabbt upp igen. Har man behandlat hasslarna på detta sätt får man dock avstå från efterbetet något år och vänta tills de har blivit så höga att korna inte kommer åt deras toppar.

Vid röjningen gäller det att bibehålla äng- ets struktur. Träden bör hållas ihop i grupper omkransade av hassel och andra buskar. När man ska spara yngre träd premierar man sådana som kan klappas. Man ska också beakta att det ena änget inte är det andra likt. Vid röjningen ska man därför försöka bibehålla de förhållan- den som haft hävd i det aktuella änget. Finns en tradition att forma änget på ett visst sätt är det viktigt att föra denna vidare. Mångfalden och mångformigheten är mycket viktiga i got- landsängena.

Ängshävden idag

I det gamla bondesamhället var ängsskötseln en

naturlig del i kampen för tillvaron. Foder till

djuren var så livsviktigt att det fick kosta många

mödosamma dagsverken. Dagens ängshävd

däremot är en helt ideell verksamhet vars mål

och mening är att bevara något av det vackra

och värdefulla i vårt landskap som våra ängen

är. Samtidigt håller vi därvid liv i bortåt 5 000

Träd- och buskrikt änge på moränmärgelgrund. Lojsta prästänge på mellersta Gotland. Foto: Erik W. Ohls- son.

olika växter och djur, av vilka många troligen skulle försvinna med upphörd ängshävd. Det är den traditionella ängshävden som skapat ängena och den är givetvis förutsättningen för deras fortbestånd. Fagning, slåtter och klappning är därvid ofrånkomliga åtgärder.

Fagningen är det arbete som är svårast att klara. Den infaller på en för jordbruket bråd tid. Samtidigt ska trädgårdar göras i ordning och massor av fritidsaktiviteter lockar. Försök att mekanisera fagningen och ta hjälp av olika sorters maskiner har inte varit speciellt lyckade.

Det som gäller är fortfarande den traditionella räfsan. Av mycket stort värde har varit den hjälp som kommit från de gotländska skolbarnen.

Sedan 1970-talet har de alla en årlig fagnings- lovdag då de ska ut och faga i något änge under ledning av ängsägare och lärare.

I tiden mellan fagning och slåtter är änget som vackrast. Då fick man förr inte gå in där.

Juridiskt är då änget jämställt med en besådd åker. Det är samtidigt den tid då man vill besö- ka änget, gå omkring där och njuta av det. Få ängsägare torde idag neka någon besökare till- träde. Men vi som vistas i änget bör göra det på ett hänsynsfullt sätt. Det gäller att i möjligaste mån följa upptrampade stigar, att inte slå sig ner på blommande ängsmattor med sin kaffekorg och dylikt. I många ängen har man till den besökandes bekvämlighet satt in bänkar och bord. Hittar man dessutom skylten ”Välkom- men till ett gotländskt änge” vid grinden är det bara att stiga in och njuta.

Ängsslåttern är det hävdmoment där man har lyckats bäst med att utnyttja den moderna tekniken. Hade inte så varit fallet hade nog den kvarvarande ängsarealen bara varit en bråkdel av vad den är idag. Konsten att slå med lie är nästan bortglömd. I ängets gläntor och öppnare partier mellan busk- och trädgrupper slås idag så gott som alla ängen med en liten jordbruks- traktor med slåtterbalk. Där den inte kommer åt putsar slåtterkarlarna med lie eller med en manuellt körd motorslåtterbalk. Ängshöet räf- sas oftast ihop på traditionellt sätt, men i vissa ängen kan man ta hjälp av en traktordriven hästräfsa. Att få ihop folk till slåttern är som

regel lätt. Då är det semestertid och gott om sommarfolk som gärna kommer till ett muntert slåtteröl.

Klappningen av ängets träd har i många år varit eftersatt. Sista gången man hamlade för att få löv var under foderbriståren på 1940- talet. Sedan dess har träden i många ängen fritt fått breda ut sina kronor med en starkt ökad beskuggning av marken som följd. Ofta har man försökt kompensera detta med att ta bort en del träd. När man under senare år med hjälp av maskinella liftar och motorsågar, ofta i Skogsvårdsstyrelsens regi, åter börjat hamla äng- ena har det med nödvändighet ofta blivit radi- kala ingrepp. Detta har ibland mött kritik, då träden i varje fall under några år gör ett stympat intryck. Regelbundet återkommande klappning är – om man vill bevara ängets karaktär – ett lika ofrånkomligt hävdmoment som fagning och slåtter. Efterbete med nötkreatur är idag ett tämligen svåruppfyllt önskemål. Att beta i ängena med mjölkkor är numera ogörligt. Dessa högproducerande djur kräver betydligt energi- rikare föda. Samma förhållande gäller tjurar som ska gödas före slakt. Amkor eller kvigor är de enda nötkreatur som kan tänkas passa här, men sådana finns inte i tillräckligt antal.

Följden har blivit att många ängen inte efter- betas eller att det sker med hjälp av andra djur som får eller hästar. Dessa betade förr aldrig i ängena och är inte heller lämpliga därtill. Fåren betar hårt och äter upp de späda kvistar de kom- mer åt och skapar på så sätt en trist lövfri betes- horisont på en dryg meter. Hästar gnager ofta på lövträdens bark, vilket skadar eller till och med dödar träden.

För att säkra ängenas fortbestånd har under de senaste trettio åren olika statliga stöd betalats ut. Detta har otvivelaktigt bidragit till att hålla ängsarealen uppe. Speciellt i ängen där ideella föreningar åtagit sig skötseln har dessa pengar varit en välkommen förstärkning av finanserna.

Dessvärre har bidragen ofta varit förenade med

detaljerade skötselföreskrifter som ibland varit

mindre väl anpassade till lokala, gotländska

hävd traditioner. En del av detta har man lyckats

få ändring på, annat inte.

Någon fullgod ersättning för det stora och kärleksfulla arbete som ängsägare och ängs- hävdare lägger ner i sina ängen har det aldrig varit. Att vi har lyckats bevara våra drygt 160 gotländska ängen ska vi tacka våra hembygds- och naturintresserade ängsägare och deras med- hjälpare för.

Måtte de aldrig förtröttas!

ABSTRACT

Ohlsson, E. W. 2006. Gotlandsänget och dess skötsel. [Managing hay meadows on Gotland.]

– Svensk Bot. Tidskr. 100: 163–172. Uppsala. ISSN 0039-646X.

The traditional and modern management practices of the wooded hay meadows on Gotland are pre- sented.

Erik W. Ohlsson har mångårig erfarenhet av gotländska ängen.

Redan på 1940-talet deltog han i skötseln av fädernegårdens änge vid Alvena i Vallstena. Erik har varit ledamot i Got- ländska ängskommittén i trettio år och har regelbundet besökt samtliga hävdade ängen på Gotland. Han har också skri- vit boken Det gotländska änget som för närva- rande är under utgivning.

Adress: Bondans, Fårö, 620 35 Fårösund.

Tel: 0498-22 44 07.

Vid midsommartid blommar den mest älskade av ängets alla orkidéer, den vita nattviolen

”Sankt Hans nyckel”. Foto: Erik W.

Ohlsson.

Fabian Mebus har ställt samman det statistiska materialet om Gotlands lövmarker.

FABIAN MEBUS

I denna artikel presenterar jag statistik över olika lövskogstyper på Gotland. Siffrorna avser framförallt kulturpräglade lövmarker med åtminstone viss kontinuitet, alltså inte lövföryngrade hyggen och liknande biotoper.

Materialet baseras i huvudsak på nyckelbiotops- registret (2005) och länsstyrelsens rapport ”Got- lands lövmarker” (Johansson 2000) i ett försök att förena dessa två inventeringar (som delvis har olika utgångspunkter) för att få en så hel- täckande bild som möjligt över de värdefulla löv- markerna på Gotland. Det finns även ett antal äldre inventeringar, till exempel Skogsvårds- styrelsens översiktliga skogsinventering från 1980-talet och länsstyrelsens inventering av ängs-

och lövmarker från 1970-talet. Dessa dokument ger dock bara mycket begränsad information i detta sammanhang.

Lövmarksinventeringen

Lövmarksinventeringen (1996–99) baserades på flygbilder från 1986. Den sammanlagda kartera- de lövmarksarealen är 11 508 hektar, varav 1 577 hektar avser gårdsmiljöer och trädrader. Fördel- ningen på olika lövmarkstyper framgår av tabell 1. Utbredningen av de karterade områdena visas

i figur 1A.

I grova drag kan sägas att av de cirka 10 000 hektaren lövmarker på Gotland (exklusive trädrader och gårdsmiljöer) domineras ungefär hälften av triviallöv, främst björk. Den andra hälften, alltså cirka 5 000 hektar, består av ädel- lövdominerade lövmarker.

Nyckelbiotopsinventeringen

Av tabell 2 framgår att det finns cirka 2 250 hektar nyckelbiotoper samt ungefär 480 hektar naturvärdesobjekt som utgörs av kulturpräglade ädellövmarker. Naturvärdesobjekt är områden som har sådana naturvärden att de inom en nära framtid kan utvecklas till nyckelbiotoper. Den sammanlagda arealen kulturpräglade lövmarker

Lövmarkernas areal och utbredning på Gotland

Figur 1A. Lövmarkernas utbredning på Gotland enligt flygbildskarteringen från 1986.

B. Utbredning av lövmarker med höga naturvärden enligt lövmarksinvente- ringen och nyckelbiotopsinventeringen.

Sex stycken så kallade värdetrakter har markerats.

A B

med höga naturvärden som kartlades i nyckel- biotopsinventeringen uppgår med andra ord till ungfär 2 700 hektar.

Sammanlagd värdefull areal

Enligt lövmarksinventeringen uppgår den sam- manlagda lövmarksarealen med dokumenterat höga naturvärden till cirka 4 380 hektar.

Om vi summerar idag kända ädellövdomine- rade nyckelbiotoper och naturvärdesobjekt med kulturprägel med resultatet av lövmarksinven- teringen får vi en sammanlagd areal på cirka

4 600 hektar. Den allra största delen av alla nyckelbiotoper och naturvärdesobjekt finns även med som objekt i lövmarksinventeringen vilket förklarar den relativt lilla skillnaden mellan lövmarksinventeringen ensamt och sammanslag- ningen av de två inventeringarna.

Naturvärdena i ett antal områden har sedan inventeringen försämrats på grund av felaktig skötsel eller andra åtgärder. Slutsatsen blir att arealen kulturpräglade lövmarker på Got- land med höga naturvärden idag bör ligga på omkring 4 000 hektar. Av förklarliga skäl går

Definitioner

Lövmarker inom lövmarksinventeringen

Lövskog definieras som områden med minst 70 procents krontäckning. Hagmark avser lövmark med en krontäckning på mellan 20 och 70 pro- cent. Öppen hagmark avser områden med upp till 20 procents krontäckning.

Skogstyper inom nyckelbiotopsinventeringen

Följande typer är relevanta med avseende på kul- turpräglade lövmarker på Gotland:

Lövängsrest: Mer eller mindre igenväxt löväng med klappade träd.

Lövskogslund: Mer eller mindre igenväxt ängs- eller hagmark utan klappade träd.

Löväng: Träd- och buskbärande slåtteräng där hävden nyligen upphört.

Hassellund: Lund dominerad av hassel. Glest trädskikt av främst ädellöv. Björk eller tall kan förekomma.

Betad hagmark: Lövträdsdominerad naturbetes- mark med mindre än cirka 30 procents kron- slutning. Hävdas genom bete eller har betats relativt nyligen.

Eftersom det i stort sett saknas ädellövskogar utan tydlig kulturpåverkan på ön, finns nästan för- sumbart små arealer av ytterligare ett antal typer:

hedädellövskog, kalklövskog, ädellövskog, ädellöv- naturskog, ädellövträd och ädellövsumpskog.

Tabell 1. Arealer av olika lövmarkskategorier enligt lövmarksinventeringen. För ett litet antal områden (drygt 70 hektar) saknas uppgifter om krontäckning och lövandel, och de är därför inte med i tabellen.

Ur Johansson (2000).

Lövmarkskategori Areal

(hektar)

Lövskog (minst 50 % lövandel) 4 781

Lövskog (minst 70 % lövandel) 3 971

Ädellövskog (minst 70 % lövandel) 1 560

Björkskog (minst 50 % lövandel) 2 447

Hagmark (minst 50 % lövandel) 3 334

Ädellövhagmark (minst 70 % lövandel) 2 194 Björkhagmark (minst 50 % lövandel) 707 Öppen trädbärande hagmark (minst 50 % lövandel) 1 745 Öppen ädellövhagmark (minst 70 % lövandel) 1 169

Öppen björkhagmark 177

Sammanlagd areal lövskog och hagmark 9 860

det kanske bara finns sex områden, så kallade värdetrakter, där det finns en tillräckligt stor ansamling av värdefulla lövmarker för att man ska kunna räkna med en någorlunda långsiktig ekologisk funktionalitet (Länsstyrelsen Gotlands län 2006). Dessa sex värdetrakter är markerade på figur 1B. Ytterligare en handfull områden är så pass stora eller koncentrerade att också de kan vara ekologiskt funktionsdugliga, åtminstone på kortare sikt.

Citerad litteratur

Johansson, P. 2000. Gotlands lövmarker. – Läns- styrelsen Gotlands län, livsmiljöenheten. Rapport 2000: 3.

Länsstyrelsen Gotlands län 2006. Strategi för formellt skydd av skog i Gotlands län. – Arbets- material.

Nyckelbiotopsinventeringen 2005. Databas Kotten.

– Skogsstyrelsen.

ABSTRACT

Mebus, F. 2006. Lövmarkernas areal och utbred- ning på Gotland. [Extent and distribution of decid- uous woodland on Gotland.] – Svensk Bot. Tidskr.

100: 173–175. Uppsala. ISSN 0039-646X.

The areal extent and geographical distribution of different types of deciduous woodland on Gotland are summarized based on two recent inventories.

Fabian Mebus arbetar på Länsstyrelsen i Gotlands Län med bl.a. nyckel- biotopsinventering, reservatsbildning och skogliga naturvårds- frågor. Han ägnar dessutom mycket av sin fritid åt restaurering och skötsel av en slåtteräng på den egna gården.

Adress: Länsstyrelsen i Gotlands län, 621 85 Visby

E-post: fabian.mebus@i.lst.se det inte att fastlägga en exakt siffra eftersom

ingen av inventeringarna är heltäckande.

Lövmarkernas utbredning

Som framgår av figur 1A finns lövmarker relativt väl spridda över hela Gotland. En sam- manslagning av aktuella nyckelbiotoper och lövmarker med höga naturvärden enligt löv- marksinventeringen visar att utbredningen av intressanta lövmarker är koncentrerad till vissa delar av Gotland (figur 1B).

Ett stort bekymmer inom naturvården är att de värdefulla lövmarker som finns kvar på ön ofta är isolerade och ligger som små gröna öar i ett relativt hårt brukat jordbrukslandskap.

Fragmenteringen av lövmark på Gotland är med andra ord oerhört stor. Det finns därför en mycket stor risk att många områden kom- mer att tappa en stor del av sin biologiska mångfald även om de sköts enligt konstens alla regler.

I samband med det strategiarbete för formellt skydd av skogsmark som under 2005 pågick i hela landet har länsstyrelsen på Gotland gjort en analys av lövmarkerna med avseende på deras långsiktiga förmåga att fungera som fullvärdiga ekosystem. Storlek och läge i landskapet är därvid avgörande faktorer. Resultatet visar att

Tabell 2. Arealen lövmarker i nyckelbiotops- inventeringen (2005).

Nyckelbiotopstyp Areal (ha)

Betad hagmark 160

Hassellund 140

Lövskogslund 400

Löväng 60

Lövängsrest 1400

Övriga ädellövmiljöer 90

Summa 2 250

Naturvärdesobjekt

Lövängsrest 120

Lövskogslund 350

Övrig ädellöv 10

Summa 480

De gotländska lövmarkerna äger en oöverträf- fad rikedom på vackra och sällsynta djur och växter. Speciellt de hamlade träden hyser stora naturvärden. Men allt detta fina är beroende av människans fortlöpande och helst utökade hävd insatser för att kunna bevaras.

SVANTE HULTENGREN, PER JOHANSSON, HJALMAR CRONEBORG & NIKLAS LÖNNELL

G otlands lövbärande ängar tillhör våra vackraste, artrikaste men också mest hotade naturtyper. Deras existens beror helt på människan, som genom fag- ning, slåtter och klappning (hamling) håller ekosystemet levande. I den här artikeln vill vi berätta mer om art diversitet och exklusiviteter bland kärlväxter, lavar, mossor och svampar i gotländska ängen, samt om de ekologiska förutsättningarna och lite om historiken. Vi beskriver också skötsel åtgärder och ger förslag

till bevarandemål för gotländska ängen och lövmarker.

Traditionellt hävdade ängar tillhör våra allra mest hotade naturtyper men också våra mest omtyckta. Ängarna är ogödslade gräsmarker som slås med lie på gammaldags sätt vid tid- punkter som bestäms av de lokala traditionerna.

Idag har lien oftast ersatts av mer moderna redskap som olika typer av maskindrivna slåtter- balkar.

Ängarna hade en livsviktig funktion i det gamla bondesamhället. Där samlades hö och från träden skars löv och kvistar som sedan kunde användas som vinterfoder till installade djur. Utan hö- och lövskörd kunde inga djur hållas på gården. Ju längre vinter och kallare klimat desto större höskörd krävdes. På gamla kartor, som de ekonomiska kartbladen från sekelskiftet eller skifteskartor från mitten eller början av 1800-talet, kan utläsas att vidsträckta arealer av slåtterängar dominerade landskaps-

Hotad mångfald i Gotlands lövängar och lövängsrester

Figur 1. Liens skärande och skördandet av löv från lövträd är hävdformer som både gynnar mångfalden och skapar värdefulla naturmiljöer. Erik Larsson naturmiljöer. Erik Larsson naturmiljöer

i Öja och hans sorkar bär traditionen vidare. Foto:

Svante Hultengren.

Traditional mowing using scythes and the pollard- ing of old trees support biodiversity and create valuable habitats.

bilden. Från slutet av 1800- och under hela 1900-talet har emellertid slåtterängarna succes-

sivt tappat sin betydelse. Jordbruket genomgick en rad rationaliseringar och de gamla ängarnas roll övertogs av konstgödslade vallar. Skogs- bruket blev allt viktigare och man skulle med fog kunna kalla 1900-talet för skogens århund- rade.

Med de minskade arealerna av naturliga fodermarker som slåtterängar och betesmarker, så minskade naturligtvis också en rad växt- och djurarter som anpassat sig till det gamla bonde- landskapet och dess miljöer. Hur många arter det rör sig om är omöjligt att säga, men man kan konstatera att bland de knappt 4 000 arter som upptas på den svenska rödlistan (Gärd- enfors 2005) är en betydande andel beroende av det gamla odlingslandskapets marktyper och träd. Det faktum att så många arter visar minskande populationsstorlekar och utbred- ningsområden i Sverige kan bäst förklaras med den dramatiska omvandlingen av det svenska

landskapet och den medföljande minskningen av lämpliga habitat.

På många platser i övriga världen förekom- mer fortfarande lövtäkt, men minskningen av detta bruk kan även här kopplas samman med moderniseringen av det traditionella jordbruket.

Det är därför inte förvånande att det är i fattiga bergstrakter i till exempel Indien, Iran, de södra delarna av det forna Sovjetunionen, Rumänien, Bulgarien och Turkiet som man fortfarande kan finna mängder av hävdade ängsmarker och hamlade lövträd. Det är paradoxalt att ett ökat välstånd leder till en massiv utarmning av bio- logisk mångfald. Ett trendbrott kan möjligen skönjas inom det europeiska naturvårdssamarbe- tet, där slåtterängar och trädbärande lövmarker premieras med större ekonomiska ersättningar.

Ingen vet den exakta siffran men det finns uppskattningar som pekar på att det i hela Sve- rige idag kan finnas ca 700 000 träd som bär spår efter hamling (Emanuelsson 2001). Detta kan jämföras med uppskattningar som pekar

Figur 2. Det gotländska

änget kännetecknas av en inbjudande mosaik av öppna gräs ytor, klappade (hamlade) träd av olika trädslag och spridda hassel- buketter. Alvena lindaräng, Vallstena socken. Foto: Tore Hagman.

The wooded hay meadows of Gotland are distinguished by open glades, standards of oak, different pollarded trees and scattered hazel.

I den här artikeln vill vi göra ett försök att beskriva de naturvärden och de förutsättningar för biologisk mångfald som finns i lövträds- bärande slåttermarker på Gotland och med detta belysa vikten av att bevara lövängar i allmänhet och det gotländska änget i synnerhet.

Den gotländska lövängen

Den klassiska bilden av den gotländska lövängen är en solig blomsteräng med spridda, hamlade lövträd och välansade hasselbuketter i ett hav av gröna blad, blommande orkidéer och andra färg granna örter. En inbjudande natur för såväl vanligt folk som naturromantiker och inbitna biologer. I många av Gotlands över nittio sock- nar finns det fortfarande kvar minst ett sådant här ”änge” som vårdas av en skilda lantbrukare, föreningar eller skolklasser. Men även om det är den här bilden av änget som är den gängse och den vi älskar, så är detta bara en liten spillra av alla de lövängar som en gång fanns på Gotland.

Den kvarvarande totala arealen välbevarad, mot att det krävdes cirka 63 000 träd enbart i

Kalv socken i Västergötland för att vinterutfodra socknens får vid mitten av 1800-talet (Carlsson

& Hultengren 2001). I Sverige fanns över 2 000 socknar!

I vissa delar av landet har trädbärande ängar (lövängar) eller öppna ängsmarker haft särskilt stor utbredning, främst i områden som haft ett omfattande jordbruk och ett långvarigt kallt vinterklimat. De höglänta delarna av Västergöt- land, Småland, norra Skåne, Blekinge, delar av mälarområdet samt Östergötland och inte minst Gotland har haft stora arealer av lövträdsbe- växta slåtterängar. Idag är det egentligen bara på Gotland, i norra Småland och små fragment i Östergötland där det fortfarande finns land- skap som bär prägel av det gamla lövängsbruket.

Gotland torde emellertid stå i särklass när det gäller bevarade lövängar i hävd. Att bevara och utveckla de här landskapen och deras biologiska mångfald är en av naturvårdens allra viktigaste utmaningar.

AB C D E F G H I K M N O S T U W X Y Z AC BD 0

5 000 10 000 15 000 20 000 25 000 30 000

Antal hamlade träd

Figur 3. Antal hamlade träd i olika län som registrerats inom ängs- och betesmarksinventeringen (Jord- bruksverket 2005). Gotland har länsbokstav I. Observera att enbart träd som finns i hävdade marker har räknats i inventeringen.

Registered no. of pollarded trees in seminatural grasslands in Sweden. Gotland is designated by the letter I.

slåtterhäv dad äng beräknas till cirka 380 hektar (Jordbruksverket 2005), av vilka ungefär 300 hektar är lövbärande. Det är inte mycket, men vid nationella jämförelser är Gotland faktiskt det slåtterängstätaste länet i Sverige (Jordbruks- verket 1997, 2005) och ingen annanstans finns så många lövängar. När det gäller hamlade träd i fodermarker är Gotland ojämförligt rikast i landet (se figur 3). Dessutom tillhör de got- ländska ängena de allra finaste och artrikaste naturtyperna i landet. Till skillnad från de flesta håll på fastlandet kan dessutom resterna av det gamla vidsträckta lövängslandskapet fortfarande spåras i igenväxande hagmarker, lövlundar och lövskogar. När spåren är särskilt tydliga används ibland termen ”lövängsrest”.

I en heltäckande flygbildsinventering av Got- lands lövmarker från 1986 identifierades mer än 4 000 hektar som lövbärande hagmark eller igen- växande ängsmark (Johans son 2000). De allra flesta av dessa marker har tidigare varit lövängar, och det finns nästan alltid ett äldre trädskikt av ask och lundalm med hamlingsspår som vittnar om tidigare klappningsbruk (figur 4).

Ängsmarkernas historia

Ängsmarkerna på Gotland är knutna till odlingslandskapet och sammanfaller med inägo- mark ens utbredning på skattläggningskartorna från runt år 1700 (figur 5). Skattläggnings- kartans in ägo mark har i sin tur i stort sett samma utbredning som under vikingatid och även så långt till baka som till folkvandringstid, omkring år 500 e.Kr. (Carlsson 1979). Inägorna har sannolikt varit trädbärande under hela den här tiden och lövängsresterna på Gotland har därmed lång kontinuitet, minst 1500 år.

Ädellövträd i Gotlands lövmarker

Ask och ek är de helt dominerande ädellövträd- slagen på Gotland. Av övriga ädellövträd är det endast lundalm som lokalt är vanlig och kan vara beståndsbildande. Lind, lönn och skogsalm är däremot sällsynta utanför gårdsmiljöer, alléer och kyrkogårdar.

Askens dominans bland ädellövträden har sannolikt både klimatiska, geologiska och kul-

turhistoriska orsaker. Ask är ett frostkänsligt trädslag men Gotland har relativt få frostdagar (Almborn 1948, Almgren m.fl. 1984). Därtill gynnas asken av den kalkhaltiga jordmånen och av värme och ljus. Därför har sannolikt asken en konkurrensmässig fördel på Gotland gentemot andra lövträdsslag. Askens sena lövsprickning, som i sig är en anpassning till att klara sen vår- frost, kan också innebära att trädet inte är lika beteskänsligt tidigt på säsongen som exempelvis lönn.

Framförallt är asken med sin rikliga skott- bildning ett utmärkt lövtäktsträd (Slotte 1997).

Därför har ask varit ett önskvärt träd i lövängar och andra fodermarker och har gynnats av

Figur 4. Lövängsrest är en term som används för lövbärande marker som bär spår av lövängsbruk, oftast i form av gamla hamlade träd. Vale, Sten- kyrka socken. Foto: Per Johansson.

In old unmanaged meadows, remnants of old pol- lards can still be identified.

människan. Både lönn och lind har funnits sedan atlantisk och boreal tid på Gotland (Pettersson 1958, Påhlsson 1977), men de är beteskänsliga och har sannolikt missgynnats av människans verksamhet. Bengt Pettersson (1958) ansåg till exempel att lönnen är sällsynt på Gotland på grund av kulturinflytelser, och sambandet mellan upp od ling och minskning av lind är ett återkommande mönster i pollena- nalyser från södra Sverige (t.ex. Lindbladh och Nilsson 1999).

Ek utgör knappt tre procent av det totala virkesförrådet på Gotland (Skogsstyrelsen 1999), och i lövängsmarkerna finns det gott om unga

till medelålders ekar. Däremot finns det få rik- tigt gamla, grova ekar på Gotland. Det beror på att det under en fyrtioårsperiod mellan 1793 och 1834 avverkades stora mängder ek som en följd av att staten släppte rätten till öns ekar (Steffen 1945, Kardell 1991).

Hamlade träd

De hamlade träden är ett av den gotländska naturens främsta kännetecken. De är både kulturhistoriska budbärare liksom hemvist för fåglar, fladdermöss, insekter, lavar, mossor och svampar. Slotte (1996) har uppskattat att det finns ungefär 400 000 hamlade träd på Got- land och antalet kan vara ännu högre. Vid en inventering av trädbestånden i drygt tjugo löv- ängsrester fann Ida Pettersson (2001) i genom- snitt drygt tvåhundra hamlade träd per hektar.

Variationen var stor och beroende på hur stor areal motsvarande mark som kan finnas totalt på Gotland, uppskattade hon att det finns som lägst 150 000–350 000 hamlade träd på Gotland och som högst 600 000–1 300 000.

Ask och lundalm är de vanligaste trädslagen med hamlingsspår, men troligen har nästan alla träd hamlats (se också Olsson i detta häfte).

Bengt Pettersson (1958) angav exempelvis att hamling av klibbal förekom på Fårö, och själva har vi sett enstaka hamlade lönnar, lindar, björ- kar och oxlar i lövängsmarkerna på Gotland.

Björk är ett relativt snabbväxande trädslag och sådana arter försvinner fortare från markerna eftersom de lättare drabbas av stambrott eller helt enkelt åldras och dör relativt fort (jfr Slotte 1993). Hamlingstraditionerna har sannolikt varierat över tiden och mellan gårdarna. Vid en inventering av 277 hamlade träd i 56 löv- ängsmarker i Bunge, Bäl och Tofta socknar var träden oftast topphamlade på 2–3 meters höjd, med enstaka träd sidohamlade upp till 7–9 meter (Johansson & Croneborg 1997).

Lövängsmarker med höga naturvärden Under lövmarksinventeringen för drygt fem år sedan, som baserades på flygbilder från 1986, karterades totalt 11 500 hektar, som innefattade allt från lövängar till alléer och parker (Johans-

Figur 5. Dagens lövmarker avslöjar gångna tiders

markanvändning. Utbredningen av lövmarker på Gotland (svart) samt inägomark enligt skattlägg- ningskartan från omkring 1700 (grönt).

The present natural values coincide with land use in older times. The map shows the present-day distri- bution of deciduous forest and wooded meadows (black fields) and the distribution of infields ca 1700 (green fields).

son 2000). Av den arealen identifierades över 4 000 hektar som lövmarker med höga naturvär- den. För att klassificeras som lövmark med höga naturvärden skulle något av följande fyra kriteri- er uppfyllas: minst tio hektar sammanhängande lövträdsbärande mark, förekomst av gamla ädel- lövträd, förekomst av lövträdslevande rödlistade arter eller helt eller delvis identifierat som nyckel- biotop eller naturvärde i Nyckelbiotopsinvente- ringen.

Majoriteten av de områden som identifiera- des som lövmarker med höga naturvärden är lövängsrester med gott om gamla hamlade träd.

Dessa marker är spridda över hela Gotland, med större koncentrationer i till exempel Stenkyrka och Lummelunda socknar på nordvästra Got- land och i Grötlingbo och Fide på södra Got- land. De största arealerna lövmark med höga

naturvärden fanns på norra Gotland (Johansson 2000) och det var också norra hälften av ön som hyste flest förekomster av rödlistade lavar.

För epifytiska lavar med cyanobakterier (blå- gröna alger), som exempelvis lunglav Lobaria pulmonaria, var det ännu tydligare att de är vanligare norr om en linje från Klinte i väster till Alskog i öster (jämför Pettersson 1990).

Naturvärden Kärlväxter

De gotländska lövängarnas grässvålar är mycket artrika och det kan finnas upp till 75 arter på drygt två kvadratmeter (Ekologigruppen 1996).

Men även om lövängarnas grässvålar kanske tillhör de allra artrikaste i landet är det ganska få – endast ett tiotal – rödlistade kärlväxter som kan påträffas i de gotländska, hävdade lövängs-

Figur 6. Svensk ögontröst kännetecknas av sin tidiga blomning och sina relativt stora, ljust lila blommor.

Den finns nu i hela världen bara kvar i ett fåtal gotländska ängen.

Foto: Svante Hultengren.

Euphrasia stricta var. suecica is found today in only a few meadows on Gotland.

markerna (tabell 1). Det är endast några få pro- cent av landets samtliga rödlistade kärlväxter.

Svensk ögontröst Euphrasia stricta var. suecica, som blommar i Gotlands lövängar på högsom- maren innan slåttern, är en av Sveriges mest hotade växter (figur 6). Den finns endast kvar på en handfull lokaler och har minskat starkt på flera av dessa under 1990-talet (Petersson 1999).

Arten anges som akut hotad i rödlistan (Gärden- fors 2005) och är en av de växter och djur i Sve- rige som omfattas av särskilda åtgärdsprogram för hotade arter (Naturvårdsverket 2005).

Till skillnad från de hävdade lövängarna är ädellövskogarna, alltså lövängsresterna, anmärk- ningsvärt artfattiga på Gotland. Många av fast- landets karaktäristiska lundväxter saknas, till exempel trolldruva Actaea spicata, hässleklocka Campanula latifolia, häxörter Circaea och spring- Circaea och spring- Circaea korn Impatiens noli-tangere. Redan Johansson (1897) påpekade att ”lundväxter äro svagt repre- senterade på Gotland”. Det finns flera tänkbara skäl till detta. De kan ha missgynnats under perioder av intensiv hävd, de har måhända aldrig koloniserat Gotland på grund av spridnings- svårigheter, eller så är klimat, jordmån och andra fysiska faktorer möjligen mindre lämpliga

på Gotland. De två förstnämnda skälen är mer troliga eftersom fastlandets kalkområden har lik- nande klimat men är betydligt artrikare.

Epifytiska lavar på lövängarnas träd Lavarna är en av de artrikaste och från natur- vårdssynpunkt mest intressanta grupperna i Gotlands lövängsmarker. Nästan en fjärdedel av samtliga Sveriges rödlistade lavar påträffas i gotländska lövängsmarker (tabell 2). Många av dessa arter förekommer också rikligare i de gotländska ängena än någon annanstans i lan- det. De lavrikaste trädslagen är ask, ek och lund- alm, och särskilt viktiga är de hamlade askarna (Johansson & Croneborg 1997, Johansson 1998).

Ekens lavflora är också mycket artrik och avsnit- tet om Kapellänget på Gotska Sandön nedan får ge ett smakprov på denna rikedom.

De sällsynta epifytiska lavarna är i hög grad knutna till den gamla inägomarken (figur 7).

Det finns faktiskt inte så många lokaler där utmarksskog hyser rödlistade lavar på ädellöv- träd. På ask i utmarkerna i socknarna Bäl, Vall- stena, Boge, Hejnum och Gothem växer dock bland annat cinnoberfläck Arthonia cinnabarina och ädellav Megalaria grossa

och ädellav Megalaria grossa

och ädellav . I samma utmarker

Tabell 1. Rödlistade kärlväxter som påträffas i gotländska ängen eller i lövängsrester. NT: missgynnad, VU: sårbar, EN: starkt hotad, CR: akut hotad. *: enstaka fynd, **: vanlig, ***: typiska arter i gotländska ängen (indikerar gynnsam bevarandestatus), ****: landets viktigaste förekomster finns i gotländska ängen.

Red-listed vascular plants occurring in wooded hay meadows or meadow remnants on Gotland.

Vetenskapligt namn Svenskt namn Hot kategori Frekvens

Anacamptis pyramidalis salepsrot NT **

Bromopsis benekenii strävlosta VU **

B. ramosa skugglosta VU **

Carex hartmanii hartmansstarr VU **

C. pulicaris loppstarr VU ***

Euphrasia salisburgensis var. schoenicola brun ögontröst NT *

E. stricta var. suecica svensk ögontröst CR ****

Gymnadenia odoratissima luktsporre NT *

Herminium monorchis honungsblomster VU **

Hordelymus europaeus skogskorn VU *

Melampyrum cristatum korskovall NT ***

Polygala comosa toppjungfrulin VU *

Taxus baccata idegran NT *

Thalictrum simplex ssp. tenuifolium smalruta VU *