Svenskans mest typiska och högfrekventa men också mångtydiga finala subjunk-tioner är för att (med sin talspråkliga variant bara för att) samt så att, traditionellt kategoriserad som konsekutiv subjunktion. Så att används enligt SAG i ”ledigt språk” (4:636) eller i ”ledigt tal- och skriftspråk” (2:738) för att uttrycka finalitet.
Härtill kommer ett par halvt lexikaliserade flerordssubjunktioner, i/med avsikt/
syfte att, vilka enligt SAG (2:738) är skriftspråkliga och konstruerade utifrån nominala predikat (Gross & Prandi 2004:68) vars semantik bidrar till en mer specifik kodning. Det nominala innehållet leder till starkare restriktioner på de sammanlänkade predikaten. Uttrycken kräver agentivitet och används inte i överförd betydelse. Enligt SAG konstrueras de främst med infinitivmärket att. I korpusen ser fördelningen ut som följer (endast finala tolkningar): för att (40), för + att + infinitiv (322), så att (76). Flerordssubjunktionen i/med syfte/
avsikt att förekommer inte alls, kanske på grund av materialets storlek eller talspråklighet. Varianten med sikte på att förekommer en gång3.
Konstruktionen ’för att + ska’
För att kodar inte ensamt den finala relationen. En final tolkning kräver att bisatsen innehåller hjälpverbet ska(ll). Det modala hjälpverbet uttrycker den finala relationens temporala och modala riktning, det vill säga att bisatsens satsinnehåll hör till framtiden, är önskat och ej realiserat. Det fyller samma funktion som konjunktiv i andra språk.
I C-ParLeur inleder för att en mindre del av de finala satserna. Det är snarare regel än undantag att matrissatsen inte innehåller direkt uttryckt agent eller agentiv handling. Exempel (2), vars matrissats anger såväl agens (en majoritet i denna kammare) och har ett agentivt predikat (vill dölja sanningar), är alltså atypiskt för debatterna. Här tillskrivs målet inte heller talaren själv.
(2) En majoritet i denna kammare tycks vilja dölja obehagliga sanningar om EU för medborgarna]P för att [inte organisationen skall bli ännu mer impopulär]M. Lundgren 060426
Exempel (3) och (4) uppvisar agentivt predikat (återintegrera arbetare; studera) men agenten är implicit (rimligen vi i parlamentet) liksom (5) som har agentivt nominalt predikat (övervakning).
(3) [Detta handlar om att återintegrera arbetare]P ... för att [de så snabbt som möjligt skall komma in på arbetsmarknaden igen]M. Andersson 061212
3 ... våra erfarenheter av utvidgningen ... ställer krav på att [Finland ... för frågan om en fortsatt utvidgning framåt med tydliga krav men också ett tydligt mål]P, bland annat med sikte på att [Turkiet ska kunna bli medlem]M. Hökmark 060705
Carina Gossas: Avsikt oc� resultat i svensk E�-debatt : Avsikt oc� resultat i svensk E�-debatt 107107
(4) Handel och genus har en mängd kopplingar till varandra [som är nödvändiga att studera] P för att [vi skall förstå hur människor ... påverkas av handelsavtalen]M. Svensson 060927
(5) [Det krävs en systematisk övervakning av den fria marknaden]P för att [vi ska få tjänstemarknaden att blomma]M. Cederschiöld 080219
Exempel (6) och (7) anger varken agentivt predikat eller agent, utan beskriver snarast ett tillstånd som implicerar dessa (EU, lagstifta om god arbetsrätt; vi, behandla miljö oc h sociala villkor tillsammans ). Här spelar de axiologiska predikaten god och hållbar genom sin värderande funktion också en roll.
(6) [En god arbetsrätt behövs i Europa]P för att [löntagarna skall känna trygghet]
M. Andersson 070710
(7) En hållbar utveckling handlar inte bara om miljön, utan [miljön och sociala villkor hänger ihop]P för att [vi skall få en hållbar utveckling]M. Schlyter 060614 Som framgår av exemplen är det dessutom snarast regel att även matrissatsen innehåller uttryck för nödvändighet/önskvärdhet som måste, behövs, ska.
Dessa kan ingå i opersonliga konstruktioner som i (5) (det krävs), eller passiva konstruktioner som i (6) (en god arbetsrätt behövs) men kan också vara mer indirekta som i (3) (det handlar om).
Dessa omständigheter beror troligen på diskurstypen och behöver inte vara representativa för den finala bisatsens användning i andra texttyper. Bruket av modala, främst deontiska, uttryck harmonierar med det faktum att [P] i den poli-tiska debatten ligger i framtiden. Man talar sällan om processer som redan är för handen. Den rika förekomsten av opersonliga uttryck och frånvaron av explicit agent, särskilt i första person, leder till en mer indirekt argumentation för mål som talaren tillskriver sig själv och där [P] erinrar om en indirekt uppmaning.
Enligt SAG (4:637) och Gross & Prandi (2004:220) förbleknar den inten-tionella betydelsen hos finala uttryck när matrissatsen innehåller uttryck för nödvändighet. Detta skulle kunna förklaras genom att det generella orsaksam-band som gör den finala relationen logiskt möjlig fokuseras, precis som den temporala sekvensen fokuseras vid en temporal tolkning. Detta förefaller dock särskilt vara fallet om [P] också är icke-agentiv. En ren villkorsbetydelse utan desiderativ modalitet kan dock inte realiseras om kontexten innehåller axiolo-giskt markerade uttryck som visar på önskvärdhet. För att är med andra ord inte, eller endast i kontexter som inte förekommer i korpusen, likvärdig med ett neutralt villkorligt om.
Till franska översätts för att + ska föredträdelsevis med final konjunktion + konjunktiv, så även när matrissatsen innehåller ett nödvändighetsuttryck. I vissa fall förekommer då villkorliga si-satser, men dessa följs av viljeverb (vouloir).
Översättningen uttrycker då villkor och intention i två former. Detta kan
illus-treras med översättningen av exempel (6) och (4): Un droit du travail solide est nécessaire en Europe si l’on veut que les employés se sentent en sécurité.
(’en solid arbetsrätt är nödvändig i Europa om man vill att de anställda ska känna sig trygga’); Le commerce et le g enre sont liés de bien des manièr es, qu’il nous faut examiner soigneusement si nous voulons comprendre comment les accords commerciaux affectent les personnes ... (’Handel och genus är sam-manlänkade på flertalet sätt, som vi måste undersöka noggrant om vi vill förstå hur handelsavtal påverkar människor’).
Reducerad konstruktion ’för att + infinitiv’
Den finala satsen reduceras i högre grad än andra, dvs subjektet utelämnas i en infinit konstruktion (Cristofaro 2003). Det är därför signifikativt att kon-struktionen för att + infinitiv är mycket vanligare i materialet än subjunktionen.
Funktionellt är de båda likvärdiga och skiljer sig endast åt med avseende på det högra ledets form. Här analyseras för att som ett flerordigt finalt infinitivmärke.
Distributionen av för att + infinitiv är i materialet relativt jämnt fördelad mel-lan adverbiell och attributiv funktion. Den adverbiella infinita konstruktionen korrelerar ofta även den med ett nödvändighetsuttryck i [P], som också ofta har uttryckt agent och därför framstår som mer prototypisk. Det överordnade verbet förutsätter inte sällan en finalitet (agera/användas/kämpa/arbeta), vilket leder till en nära bindning till det underordnade ledet. Exempel (9) visar att satserna inte alltid har en given subjektskoreferens.
(8) Att det framför allt är de mest utsatta grupperna i samhället som drabbas av hiv och smittspridningen visar att [vi måste jobba på nya sätt]P för att [verkligen nå alla grupper i samhället] M. Westlund 070424
(9) För att [minimera djurförsöken]M [kräver vi också satsningar på helt nya djurfria metoder med ”toxygenomics”]P. Holm 061211
(10) Denna koordinering borde dock ske på FN-nivå, där [givare från hela världen ... arbetar tillsammans]P för att [få ett ef fektivt bistånd som de facto leder till fattigdomsminskning]M. Goudin 060406
Den reducerade infinitivsatsen kan inte öppet uttrycka agenten och den erbjuder en tätare ”agent-binding” mellan meningens båda satser. Den saknar också ut-tryck för tid och modalitet, vilket bidrar till att framställa förverkligandet av den intentionella handlingen som mer säkert/mindre hypotetiskt. Det verkar således finnas såväl syntaktisk som pragmatisk motivation bakom den höga graden av reducerade konstruktioner vid finala uttryck. Vid översättning till franska behålls vanligen den reducerade konstruktionen som inleds av en final preposition (pour, en vue de, afin de). När [P] innehåller ett deontiskt uttryck förekommer även översättningar med si + vouloir.
Carina Gossas: Avsikt oc� resultat i svensk E�-debatt : Avsikt oc� resultat i svensk E�-debatt 109109
Som bestämning till substantiv är den reducerade finala satsen lik relativsatsen och kan parafraseras med som syftar till/vars syfte är att. Substantiven har även de ofta en semantik som mer eller mindre förutsätter ett mål4: ansträngning/ar-bete/kamp/insats/instrument/samarbete/plan/åtgärd som i (11). Konstruktionen är genom sin kondenserade form slagkraftig och kan i debatterna användas för att ironiskt framställa mål som talaren anser vara orealistiska vilket illustreras i (12,13). Tillsammans med substantiv relaterade till rörelse som väg, steg, milstolpe uppstår metaforer som förekommer flera gånger i materialet (14).
(11) Om jag ska uttrycka ett önskemål, skulle det vara en mer sammanhållen strategisk [plan]P för att [konkurrera på 2000-talet] M. Ek 061114
(12) Handelspolitiska skyddsinstrument –, namnet är ganska avslöjande, [ett instru-ment]P för att [skydda sig mot handel]M. Men att skydda sig mot handel är både dyrt och dumt och därför finns det få ekonomer som brukar stöda användandet av detta instrument. Fjellner 070314
(13) [Invandring]P för att [föryngra vår egen befolkning]M är nästan dödfött enligt forskningen. Lundgren 070926
(14) Ökad medvetenhet, kunskap och utbildning är [vägen]P för att [bygga ett rättvist samhälle för alla, oavsett kön, klass och etnicitet]M. Svensson 070131
Den ”relativa” användningen av finala prepositioner är inte lika framträdande på franska. En formellt avvikande översättning som bibehåller den finala rela-tionen är participkonstruktioner som visant à/destiné à (syftande till, avsedd att). Exempel (12) översätts så med: ... des instruments destinés à nous dé-fendre contre le commerce (‘instrument avsedda att skydda oss mot handel’).
Ett stödsubstantiv kan också skjutas in som moyen ‘medel’, vilket är fallet i översättningen av (13): L’immigration comme moyen de rajeunir nos propres populations .... (‘Invandring som medel för att föryngra vår egen befolkning’).
Konstruktionen tappar då något av sin slagkraft.
Konstruktionen ’modalt uttryck + så att’
Så att används prototypiskt utan krav på agentivitet för att markera en konse-kutiv relation mellan satser. När bisatsens innehåll är framtidsorienterat och föremål för matrissubjektets vilja eller intention upplöses dock skillnaden mellan konsekutivitet och finalitet Det är med andra ord inte möjligt att med utgångs-punkt från valet av subjunktion för att/så att särskilja finalitet och konsekvens i kontexter där det konceptuella schemat för finalitet aktualiseras. Bruket av så att som inledare till finala bisatser är således inte en fråga om register utan ett resultat av konjunktionernas semantiska vaghet eller otillräckliga
kodnings-4 Artefakter förstås vanligen utifrån den funktion de har givits av människor.
förmåga och generella kontextberoende. Debatternas framtidsorientering och talrika deontiska konstruktioner förklarar troligen varför mycket få så att-satser i materialet ger en konsekutiv tolkning5. (15) är ett av få undantag och kan sägas vara hämtat från erfarenhetsvärlden utanför parlamentet:
(15) När jag gick i skola fick jag lära mig att människorna i Afrika svalt på grund av att [de hade huggit ner träden där de bodde,] så att [ingenting längre kunde växa där]. Westlund 070619
Så att-konstruktionen särskiljer sig formellt genom att inte kunna följas av en reducerad sats och genom att inte kräva ska(ll) i bisatsen. I materialet finns bara två förekomster av så att + ska, vilket illustreras av följande exempel.
(16) [Samhället har ansvar för att bygga ut barnomsorg och övrig omsorg]P så att [alla föräldrar som efterfrågar omsorg ... ska ha tillgång till högkvalitativ och pedagogisk bra omsorg för sina barn]M. Svensson 070619
Det modala uttrycket placeras i stället i matrissatsen. I debatterna dominerar uttryck för nödvändighet (måste, ska, bör, borde, behöver, det är av nöden, det är tid att, det är viktigt). Så att-satsen utan ska särskiljer sig också genom att inte kunna ge en villkorstolkning i dessa kontexter. I (17) framgår det att ma-trissatsens predikat (P: vi, hjälpas åt) är nödvändig för förverkligandet av (M:
kvinnor, få förutsättningar) vars önskvärdhet samtidigt framgår av det positiva axiologiska värdet i både hjälpas åt och få förutsättningar. Den finala relation är alltså resultatet av samverkan mellan flera instanser.
(17) [Vi måste hjälpas åt] P så att [kvinnor också får förutsättningar att delta i den politiska processen] M. Hedh 061109
I debatterna har så att-konstruktionerna vanligen explicit agent i matrissatsen, ofta första person plural som inbegriper såväl talaren som åhörarna i parlamen-tet. I (18) återfinns detta vi tidigare i samma mening. Opersonliga konstruktioner som i (19) förekommer men dominerar inte som bland för att-konstruktionerna.
(18) Vi behöver fokusera våra insatser på olika politikområden och [biståndet måste ändras] P så att [det också blir klimatvänligt]M. Ek 071114
(19) Nu är det tid att [denna blockering upphör]P, så att [vi får en överenskom-melse och ett ramverk kring bemanningsföretagen] M. Där kan det finländska ordförandeskapet göra en insats. Andersson 060705
Det är rimligt att anta att bruket av så att motiveras av uttryckets semantik och att detta förklarar varför så att-konstruktionen har högre frekvens än för
5 Förekomster av så att där så framstår som betonat liksom bruk av så utan att har inte excerperats.
Carina Gossas: Avsikt oc� resultat i svensk E�-debatt : Avsikt oc� resultat i svensk E�-debatt 111111
att-konstruktionen i debatterna. Med så att är det möjligt att fokusera sättet.
Sättsbetydelsen ligger nära till hands som i (18) där bisatsen samtidigt svarar på frågan ”Varför måste det ändras?” och ”Hur måste det ändras?” Det dominerande bruket av framtidssyftande presens gör att det önskade resultatet framstår som mer säkert och realistiskt än med ska + infinitiv. Detta skulle kunna förklara den höga användningsgraden särskilt i politisk debatt. I översättning till franska behandlas de båda konstruktionerna i princip på samma sätt. De översätts före-trädelsevis med final markör + konjunktiv. De franska uttrycken kan i båda fallen morfologiskt ange sätt (de sorte que, de manière que ’på+sätt+att’) men tolkas finalt vid bruk av konjunktiv. Exempel (18) översätts så med il faut modifier le type d’assistance en fonction du climat, pour qu’elle lui soit favorable ‘det är nödvändigt att ändra typen av bistånd i förhållande till klimatet, för att det ska vara gynnsamt för det’. Översättningen av exempel (19) lyder: L’heure est venue de débloquer la proposition, de manière à ce que nous puissions obtenir un accord et un cadre concernant ces agences (‘tiden är kommen att upplösa blockaden av propositionen, så att vi ska kunna nå en överenskommelse och ett ramverk rörande dessa företag’).
Slutsats
Syftet med denna artikel har varit att belysa bruket av finalt för att/så att i parlamentsdebatt, en argumentativ och framtidsorienterad texttyp där finalitet antas vara framträdande. Utgångspunkten var två specifika frågor: vilket uttryck dominerar; vilka semantiska/pragmatiska faktorer kan förklara deras konkur-rerande användning. Av subjunktionerna dominerar så att. Mest högfrekvent är dock för att som finalt infinitivmärke. Det är således inte bara de mer semantiskt specifika i syfte/avsikt som främst följs av infintiv. Analysen stödjer därmed typologisk forskning som visat att den finala relationen i hög grad uttrycks genom reducerade konstruktioner, vilket förklaras av en stark agent-bindning.
I svenskan fungerar infinitivfrasen även som attribut till substantiv. I debatterna används dessa som slagkraftiga redskap att ironisera över mål som talaren tillskriver andra. Infinitiven anger inte öppet satsens temporala och modala rikt-ning och anger därför en högre grad av säkerhet beträffande den intentionella processens förverkligande. Detta kan förklara den höga frekvensen i debatterna som är tämligen realpolitiska till karaktären. Tempus och modalitet kan också bidra till att förklara bruket av så att i final kontext. Utgångspunkten har varit att valet mellan för att och så att är semantiskt/pragmatiskt motiverat och inte registerberoende. Subjunktionerna är flertydiga och deras tolkning beroende av kontexten. Slutsatsen är att de båda tillsammans med uttryck för intentio-nalitet och nödvändighet används för att markera den finala relationen, men att de i egenskap av prototypiskt final respektive prototypiskt konsekutiv markör fokuserar olika delar av den finala grundstrukturen. För att + ska(ll) fokuserar alltid intentionen/motivet och understryker därigenom det modala värdet ”ej
realiserad/möjlig/önskad”. Så att , vars matrissats innehåller ett modalt/axi-ologiskt uttryck, fokuserar den önskvärda följden samtidigt som matrissaten genom lexikala och icke-grammatiska medel uttrycker önskvärdhet. Så att-konstruktionens dominans i debatterna skulle kunna förklaras av en dominans för fokusering av följden som faktisk, trots att den inte är realiserad. Svenskan framstår som särskilt tänjbar tack vare möjligheten att använda lexikala former istället för grammatiska. I debatterna är det legio att bägge konstruktionerna korrelerar med ett deontiskt/desiderativt uttryck i matrissatsen. Analysen har visat att en argumentativ relation inte utesluter en annan. I för att-konstruktionen överlagras i stället villkor och finalitet.
Översättningarna till franska understryker den semantiska likheten mellan konstruktioner med för att och så att, samt indikerar överlagring av konditional och final tolkning i de fall då för att + ska har deontiskt uttryck i matrissatsen.
De visar också unika drag för svenskan i relation till franskan: kondenserade finala nominalbestämningar och uppluckring mellan finalitet och konsekutivitet.
Litteratur
Andersson, Carina & Norén, Coco 2010. Comparer la finalité dans le débat parlemen-taire: l’apport du corpus bilingue C-ParlEur. Langues et textes en contrastes. Sens publique.13–14, Juillet 2010. S. 35–53.
Cristofaro, Sonia 2003. Subordination. Oxford: Oxford University Press.
Gross, Gaston & Prandi, Michele 2004. La finalité. Fondements conceptuels et genèse linguistique. Bruxelles : Deboeck. Duculot.
Eriksson, Olof. 1997 Språk i kontr ast : en jämför ande studie av svensk oc h fransk meningsstruktur. Göteborg: Göteborg Akademiförlag.
SAG = Teleman, Ulf, Hellberg, Staffan & Andersson, Erik 1999. Svenska Akademiens grammatik. Stockholm: Norstedts ordbok.
Schmidtke-Bode, Karsten 2009. A Typology of Purpose Clauses . Amsterdam/Phila-delphia: John Benjamins.
Verstreate, Jean-Christophe 2008. The status of purpose, reason and intended endpoint in the typology of complex sentences: implications for layered models of clause structure. Linguistics 46:757–788.