Vår forskning har främst fokuserat på städer i låg- och medel-inkomstländer, där statens roll är omtvistad och där demokra-tiskt styre inte fått fullt fäste. Men frågan om stadens sårbarhet och urbant våld är i all väsentlighet relevant också för mer välbärgade länder med en lång historia av demokrati, som till exempel Sverige och stora delar av övriga västvärlden. Centrala Stockholm utsattes 2017 för ett terrordåd med fem dödsoffer.
Även om gärningsmannen inte var formellt kopplad till en internationell terroristgrupp, inspirerades dådet av Sveriges bidrag till att bekämpa IS i Mellanöstern. Genom attacken på-visades även svenska städers sårbarhet i dagens era av trans-nationell terrorism och globala säkerhetsutmaningar.
Men en större källa till sårbarhet kommer inifrån. Många svenska städer möter utmaningar i form av ökad segregation och otrygghet, gängkriminalitet och dödligt våld. Polisens lista på så kallade särskilt utsatta områden – där poliser har svårig-heter att genomföra sitt arbete – innefattar delar av bland annat Malmö, Göteborg, Stockholm och Uppsala.47 Flera av dessa områden har drabbats av våldsamma upplopp, såsom Husby i Stockholm och Rosengård i Malmö. Orsakerna till problemen
3 8 · R J : S Å R S B OX 2 0 2 0
är desamma som i övriga delar av världen: ekonomisk och social marginalisering och utsatthet, lågt förtroende för statens institutioner och till och med förakt gentemot polisen samt en brist på drägliga boendeförhållanden, arbetstillfällen och utbild-ning.48
Likaså har vi av liknande skäl sett en ökning av gängrelaterat våld i svenska städer. Även om Sverige har en låg grad av död-ligt våld visar forskning på en oroväckande utveckling: över en tjugoårsperiod har det dödliga våld som utförs utomhus och dödligt våld med skjutvapen ökat markant. Särskilt utsatta för dödligt våld är unga män – en studie visar att risken för yngre män (15–29 år) att drabbas av våld med skjutvapen var fem gånger högre 2015 jämfört med 1996. Samma studie visar att våldsnivåerna inom denna grupp är koncentrerade i de större städerna och är höga i jämförelse med andra europeiska län-der; inom gruppen yngre män förekom 1,1 skjutvapenrelaterade dödsfall per 100 000 invånare, att jämföra med ca 0,8 i Neder-länderna, 0,5 i Frankrike och 0,1 i Norge.49
Insatser för att minska städers sårbarhet och våldsamhet kräver således ett spann av åtgärder som innefattar mer än rena säkerhetsåtgärder. Verksamma insatser bör också bidra till att tackla de sociala utmaningarna, det vill säga förbättrade levnadsförhållanden i de allra fattigaste och mest marginalise-rade områdena.
Noter
1. James Holston, Insurgent Citizenship: Disjunctions of Democracy and Modernity in Brazil, Princeton: Princeton University Press 2008.
2. Mustafa Dikeç, Urban Rage: The Revolt of the Excluded, New Haven:
Yale University Press, 2017.
3. Ivan Gusic, Contesting Peace in the Postwar City: Belfast, Mitrovica, and Mostar, Basingstoke: Palgrave Macmillan, 2019.
4. Se t.ex. Eduardo Moncada, ”The politics of urban violence: Chal-lenges for development in the global south”, Studies in Comparative Inter
national Development vol. 48, nr 3, 2013, s. 217–239.
5. Nezar AlSayyad & Muna Guvenc, ”Virtual uprisings: On the inter-action of new social media, traditional media coverage and urban space during the ’Arab Spring’”, Urban Studies vol. 52, nr 11, 2015, s. 2018–2034.
6. Gusic 2019.
7. Marika Landau-Wells, Capital Cities in Civil Wars: The Locational Di
men sion of Sovereign Authority, London: Crisis States Research Centre, 2008.
8. Stephen Graham, Cities Under Siege: The New Military Urbanism, London: Verso Books, 2011.
9. Halvard Buhaug, ”Dude, where’s my conflict? LSG, relative strength, and the location of civil war”, Conflict Management and Peace Science vol.
27, nr 2, 2010, s. 107–128.
10. På programmets hemsida, www.ucdp.uu.se, finns dessa data fritt
tillgängliga i olika format, samt ytterligare information om metodologi och definitioner.
11. Med städer avses här urbana centrum med minst 100 000 invåna-re. Identifieringen av städer som möter detta kriterium är i sin tur base-rad på data från FN:s statistiska enhet, United Nation Statistics Division (UNSD), ”City population by sex, city and city type”, tillgänglig på http://
data.un.org/Data.aspx?q=city+population&d=POP&f=tableCode
%3a240 (hämtad 28 maj 2018).
12. UCDP, ”Congo: Government”, 2019, tillgänglig på https://ucdp.
uu.se/#/conflict/408 (hämtad 6 september 2019).
13. Afyare Abdi Elmi & Abdullahi Barise, ”The Somali conflict: Root causes, obstacles, and peace-building strategies”, African Security Studies vol. 15, nr 1, 2006, s. 32–54.
14. Johan Brosché, Mattias Legnér, Joakim Kreutz & Akram Ijla, ”Her-itage under attack: Motives for targeting cultural property during armed conflict”, International Journal of Heritage Studies vol. 23, nr 3, 2017, s.
248–260.
15. Antônio Sampaio, ”Before and after urban warfare: Conflict pre-vention and transitions in cities”, International Review of the Red Cross vol. 98, nr 901, 2016, s. 71–95.
16. UCDP, ”Iraq: Government”, 2019, tillgänglig på https://ucdp.uu.
se/#/statebased/524 (hämtad 6 september 2019).
17. UCDP, ”Syria: Government”, 2019, tillgänglig på https://ucdp.uu.
se/#/statebased/11973 (hämtad 6 september 2019).
18. Emma Elfversson & Kristine Höglund, 2019, ”Are armed conflicts becoming more urban?”, manuskript presenterat vid EISA Conference, Sofia, 11–14 september 2019.
19. Therése Pettersson, Stina Högbladh & Magnus Öberg, ”Orga-nized violence, 1989–2018 and peace agreements”, Journal of Peace Re
search vol. 56, nr 4, 2019, s. 589–603.
20. Jo Beall, Tom Goodfellow & Dennis Rodgers, ”Cities and conflict in fragile states in the developing world”, Urban Studies vol. 50, nr 15,
4 0 · R J : S Å R S B OX 2 0 2 0
2013, s. 3065–3083; Clionadh Raleigh, ”Urban violence patterns across African states”, International Studies Review vol. 17, nr 1, 2015, s. 90–106;
Sampaio 2016.
21. Elena Lucchi, ”Between war and peace: Humanitarian assistance in violent urban settings”, Disasters vol. 4, nr 4, 2010, s. 973–995; Emma Van Santen, ”Inclusive peace mediation in the city: Spatial segregation of violence and urban politics of social inclusion in gang truces”, Third World Thematics: A TWQ Journal vol. 4, nr 2–3, 2019, s. 201–219.
22. Michael Jerome Wolff, ”Violence and criminal order: The case of Ciudad Juarez”, Urban Geography vol. 39, nr 10, 2018, s. 1465–1483.
23. Elfversson & Höglund 2019.
24. Reuters, 31 juli 2016, ”Death toll in Baghdad bombing rises to 324:
ministry”.
25. HRW, Afghanistan: The Massacre in Mazari Sharif, HRW Report vol.
10, nr 7, Human Rights Watch, 1998.
26. OECD/SWAC, Africapolis (databas), 2018, tillgänglig på www.
africapolis.org (hämtad 5 september 2019).
27. Mutuma Ruteere, Patrick Nuthai, Becky Mitchell & Jeremy Lind, Missing the Point: Violence Reduction and Policy Misadventure in Nairobi’s Poor Neighbourhoods, IDS Evidence Report nr 39, Institute of Develop-ment Studies, 2013.
28. Uppsala Conflict Data Program (UCDP), ”Al-Shabaab”, 2019, till-gänglig på https://ucdp.uu.se/#/actor/717 (hämtad 6 september 2019).
29. Elfversson & Höglund 2019.
30. Kyalo Musoi et al., A Study of Crime in Urban Slums in Kenya: The Case of Kibra, Bondeni, Manyatta and Mishomoroni Slums, Nairobi: Secu-rity Research and Information Centre, 2014.
31. Claire Médard, ”City planning in Nairobi: The stakes, the people, the sidetracking”, i Nairobi Today: The Paradox of a Fragmented City, red. Hélène Charton-Bigot & Deyssi Rodriguez-Torres, Dar es Salaam:
Mkuki Na Nyota Publ., Institut Français de Recherche en Afrique, 2010, s. 25–60.
D E N VÅ L D S A M M A S TA D E N · 4 1
4 2 · R J : S Å R S B OX 2 0 2 0
32. Philip Amis, ”Squatters or tenants: The commercialization of un-authorized housing in Nairobi”, World Development vol. 12, nr 1, 1984, s.
87–96.
33. Alfred Omenya & Grace Lubaale, ”Understanding the tipping point of urban conflict: The case of Nairobi, Kenya”, Urban Tipping Point Work
ing Paper vol. 6, Manchester, 2012.
34. Emma Elfversson & Kristine Höglund, ”Violence in the city that belongs to no-one: Urban distinctiveness and interconnected insecuri-ties in Nairobi (Kenya)”, Conflict, Security and Development vol. 19, nr 4, 2019, s. 347–370.
35. Republic of Kenya, Report of the Commission of Inquiry into Post Election Violence (CIPEV), Nairobi: Government Printers, 2008.
36. Omenya & Lubaale 2012.
37. Emma Elfversson & Kristine Höglund, ”Home of last resort: Urban land conflict and the Nubians in Kibera, Kenya”, Urban Studies vol. 55, nr 8, 2018, s. 1749–1765.
38. KNBS, 2019 Kenya Population and Housing Census: Volume 1, Nai-robi: Kenya National Bureau of Statistics, 2019, s. 38. Högre befolknings-siffror rapporteras av t.ex. African Population and Health Research Cen-ter i Population and Health Dynamics in Nairobi’s Informal Settlements:
Report of the Nairobi Crosssectional Slums Survey (NCSS) 2012, Nairobi:
APHRC, 2014.
39. Johan de Smedt, ”’No Raila, no peace!’ Big man politics and elec-tion violence at the Kibera Grassroots”, African Affairs vol. 108, nr 433, 2009, s. 581–598.
40. ”Uhuru issues Nubians with title deed for 288 acres Kibra land”, Nairobi News, 2 juli 2017.
41. Samantha Balaton-Chrimes, Ethnicity, Democracy and Citizenship in Africa: Political Marginalisation of Kenya’s Nubians, Farnham: Ashgate, 2015.
42. Rael Ombuor, ”Rights groups condemn evictions in Kenya’s larg-est slum”, VOA News, 25 juli 2018.
D E N VÅ L D S A M M A S TA D E N · 4 3
43. Balaton-Chrimes 2015.
44. För en utförlig diskussion av detta och tidigare slumuppgra de-ringsprojekt i Kibera, se Shreya Mitra et al., ”Developing risk or resilience?
Effects of slum upgrading on the social contract and social cohesion in Kibera, Nairobi”, Environment and Urbanization vol. 29, nr 1, 2017, s. 103–
122.
45. Jonas Ingemann Parby et al., Stocktaking of the Housing Sector in SubSaharan Africa: Challenges and Opportunities, Vol. 2: Main Report, Washington, D.C.: World Bank Group, 2015, s. 1–3, tillgänglig på http://
documents.worldbank.org/curated/en/551311468194953133/main-report (hämtad 3 mars 2020).
46. Melanie Lombard & Carole Rakodi, ”Urban land conflict in the global south: Towards an analytical framework”, Urban Studies vol. 53, nr 13, 2016, s. 2683–2699.
47. Polisen, ”Kriminell påverkan i lokalsamhället: En lägesbild för ut-vecklingen i utsatta områden”, Nationella operativa avdelningen, Under-rättelseenheten, Diarienr A309.000/2018, 2019.
48. Markus Holdo & Bo Bengtsson, ”Marginalization and Riots: A Rationalistic Explanation of Urban Unrest”, Housing, Theory and Society, 2019, DOI: 10.1080/14036096.2019.1578996.
49. Joakim Sturup et al., ”Increased Gun Violence Among Young Males in Sweden: A Descriptive National Survey and International Com-parison”, European Journal of Criminal Policy Research nr 25, 2019, s.
365–378. Se också BRÅ, Dödligt våld i Sverige 1990–2017: Rapport 2019:6, Stockholm: Brottsförebyggande rådet, 2019, och Amir Rostami, ”Street- gang violence in Sweden is a growing concern”, Sociologisk forskning vol.
54, nr 4, 2017, s. 365–368.