Konsekvenser på det politiska uppdraget

Tabell 4 visar att hot och trakasserier har en påverkan på det politiska

uppdraget. Att respondenterna idkar någon form av självcensur är tydligast och kan påvisas i samtliga intervjuer. Att hot och trakasserier förändrar beslut förekommer, där det i en intervju framgår klart och i en annan lite mer osäkert.

Hälften av politikerna har eller till viss del har övervägt att lämna sitt politiska uppdrag. Under kolumnen ”annan påverkan” finns påverkanskonsekvenser som förändrad människosyn, men även att man ökade sin fysiska tillgänglighet för medborgarna.

Självcensur i olika former är något som alla respondenter har erfarenhet av.

Det kan handla om allt från att inte uttrycka sin åsikt i sociala sammanhang till formuleringar när beslut ska presenteras. ”Jag kanske tänker extra noga hur ska jag lägga fram det här för att dämpa en eventuell smäll. Det kan jag säga att jag har gjort” (respondent 5). Hot och trakasserier har gjort att dessa politiker är lite mer försiktiga på digitala plattformar. Att undvika kommentarer på nätet och att välja bort sociala medier är förekommande beteende bland

respondenterna. ”Det har gjort att jag inte alls är så aktiv på sociala medier som jag egentligen skulle vilja. Att behöva förklara varje givet ärende som vi har beslutat tar väldigt mycket kraft” (respondent 6).

* Ökad fysisk tillgänglighet, risk för förändrad människosyn, förändrad människosyn.

Tabell 4. Konsekvenser på det politiska uppdraget.

Två respondentsvar påvisar att dessa politiker har tvekat inför beslut eller åtgärd. En av politikerna menar att hens trygghet att fatta politiska beslut har påverkats negativt. ”Jag tänker mycket mer: ’Oh shit kan jag, kan vi göra det här nu? Vilket liv kommer det att bli om vi gör den här förändringen?’ Det tänker jag jättemycket på” (respondent 5).

En annan respondent menar att det inte handlar om tvekan utan att när hen utsätts för någon form att hot eller trakasserier funderar hen igenom förslaget ett varv till innan beslutet fattas. ”Det grundas kanske i att man kan få

kommentar som: ’Då är det ditt fel om mitt barn dör’. Då känner man, okej nu måste vi verkligen fundera. […] Men det har inte gjort vi inte vågar fatta något beslut” (respondent 6). Den här undersökningen tolkar detta svar som att respondenten till viss del har tvekat inför beslut eller åtgärd.

Ytterligare en respondent svarar liknande på frågeställningen, men där framgår det att tvekan kommer efter att beslutet har fattats. ”Jag känner inte att jag blir påverkad, annat än att man får tankar, har man gjort rätt nu?” (respondent 2).

Konsekvenser på det

politiska uppdraget Ja Nej Till viss del

Därför tolkas svaret som att respondenten inte har tvekat inför beslut eller åtgärd.

Att förändra ett beslut eller åtgärd på grund av hot och/eller trakasserier är ovanligt bland respondenterna. I fyra av respondentintervjuerna framgår det att något sådant inte har förekommit. ”Sammantaget så ska jag säga att sådana här händelser […] har inte påverkat mig på något sätt begränsande i att fatta beslut.

Man får förhålla sig till det, så är det” (respondent 4).

I en av intervjuerna är det något mer tveksamt om detta har förändrat något beslut. Respondenten menar att bara hotet om att kunna bli utsatt för dessa hårda påverkansförsök är en av faktorerna som finns med inför

beslutsfattandet. Visserligen säger respondenten att detaljer har påverkats, men i samma mening görs detta lite mer osäkert genom att hen säger att de kan ha påverkats. ”[…] om det har fått styra beslutet, det kan jag inte med ärlighet säga att det har och inte heller att det inte har. Detaljer, absolut – de kan ha påverkats jättemycket” (respondent 5). Tolkningen av detta svar blir att det är osäkert om hot och trakasserier har förändrat beslut eller åtgärd.

En annan respondent menar att beslut har förändrats på grund av hot och/eller trakasserier. Visserligen inte att besluten har förändrats till fullo, men att de har modifierats eller justerats i vissa delar. ”Finns det öppningar för annat så har jag verkligen sökt och försökt [att] hitta lösningar. Eventuellt fördröja beslut så att de har fått mentalt förbereda sig. Jag tror [att] du ska vara väldigt

kallhamrad om du inte blir påverkad” (respondent 3).

En av politikerna i undersökningar har inte bara övervägt att lämna sina

politiska uppdrag på grund av hot och trakasserier, utan hen har även gjort slag i saken och lämnat ett politiskt uppdrag – delvis på grund av hot och

trakasserier. ”[…] när jag skulle fatta beslutet om att lämna så är det klart att det fanns med som en parameter. Men jag tror att jag nog hade hållit ut om jag

inte hade fått den mängden hat som jag fick riktad mot mig som person”

(respondent 5).

Två av politikerna berättar att de i vissa stunder har tänkt tanken om att sluta med politiken, men att det inte har varit funderingar som funnits kvar över tid. ”Den tanken har varit ganska kort. […] men när folk är elaka och dumma så blir jag förbannad. Då känner jag att jag vill ge dem på skallen istället och det är klart att då är man kvar” (respondent 1).

Fyra respondenter har inte haft några alvarliga funderingar, alternativt några funderingar alls, på att lämna politiken eller sitt poliska uppdrag. En av dem menar att främlingsfientliga angrepp snarare stärker motivationen att fortsätta jobba politiskt. ”Backar jag [och] försvinner från den offentliga diskussionen, då kommer de bli ännu starkare. Så jag måste stärka [mig] ännu mer [i] mitt arbete” (respondent 2).

Intervjuerna med politikerna visade också på andra former av påverkan på det politiska uppdraget som respondenterna upplevt. En respondent lyfte fram oron över att bli hårdhudad, det vill säga att hens människosyn skulle förändras.

Detta kodades som att det till viss del hade påverkan. En annan respondent menade att hens människosyn hade påverkats av hot och trakasserier. ”Det blir svårare att ta de resonabla människorna […] när de kommer efter en galning som har varit otroligt ilsken och kallat en imbecill och kommit med mycket hotfulla grejer” (respondent 5). Vilket kodades som påverkan på det politiska uppdraget.

Hot och trakasserier inverkar inte enbart negativt på politikernas tillgänglighet, utan det finns även tecken på att tillgängligheten i vissa lägen ökar. Två av respondenterna menar att hot och trakasserier har gjort att de har ökat den fysiska tillgängligheten. ”Om det är någon som vill träffa mig, så ska jag alltid träffa dem. […] Jag tänker att jag kan förklara om vi träffas, så får vi en relation mellan varandra” (respondent 6).