Kontrakten 45 

De skotska underhållskontrakten har upphandlats i flera versioner sedan 1996 (före 2001 gjordes detta inom ramen för en annan organisation av väghållaransvaret), och i varje version har utveckling skett. I dagsläget har kontrakten nått den fjärde generationen. För att förbättra nya generationer förs en logg över kontraktsmässiga frågor och förbättringar som kan användas för att förbättras inför nästa generation av kontrakt.

De skotska kontrakten är inte funktionsbaserade i det avseende att de innehåller utfallsspecifikationer. TS har utvärderat en introduktion av funktionsbaserade specifikationer, men har beslutat att de inte vill ha denna modell. Bland annat har utvärderingen inkluderat en översyn av vad andra vägadministra- tioner har gjort de senaste åren. De lärdomar som TS dragit genom dessa översyner har varit att funktionsbaserade kontrakt inte fungerar som förväntat. Skälet till detta är att entreprenörerna inte känner ett ägarskap för den tillgång som de underhåller, och att de drivs av ekonomiska incitament att maximera finansiell avkastning genom att minimera mängden underhållsarbete. Det har också noterats att andra vägadministrationer i Storbritannien initierat ett mer fast ägarskap över vägtillgångarna, och hanterar nu design och planering av arbete separat från de normala vägunderhållskontrakten. På detta sätt utvecklar de också sin roll som intelligenta beställare genom att de drar till sig personal med erfarenhet till sin egen organisation. Denna utvärdering har gett företrädarna på TS tankar om hur de själva ska utforma kontrakten inom ramen för nästa generation. Det är också en fråga om att utvärdera

vilka risker som vägadministrationen och entreprenören bär, och TS företrädare konstaterar att de har en risk i form av sitt anseende gentemot allmänheten som de måste väga in.

Anbudsprocessen är omfattande i upphandlingen av de skotska kontrakten. Processen startar med en industridag där alla intresserade företag, inklusive medlemmar i anläggnings- och konsultbranschen deltar. På industridagen presenterar TS vad kontrakten innehåller, vad som krävs och vad som förväntas av entreprenörerna. Detta beskrivs i form av budget, kontraktslängd, etc. TS diskuterar mycket med industriföreträdare, inte enbart när det gäller kontrakten utan också designaspekter. Detta innebär att entreprenörerna och konsulter vanligen skapar gemensamma företag som potentiellt också kan innehålla andra deltagare så som designspecialister och trafikföretag som går samman och bildar ett företag.

Processen är avgränsad och vanligtvis får maximalt fyra budgivare delta i dialogperioden. Processen tar vanligen ungefär 18 månader från annonseringen till dess att ett kontrakt tilldelas den vinnande budgivaren. Det finns också en mobiliseringsperiod som låter den nya entreprenören (om det inte är samma som den förra) ställa allt i ordning. Anbudsprocessen väger in både pris och kvalitet. I den senaste anbudsprocessen stod kvalitet för 20 procent av kontraktets värde.

Vanligen är kontrakten 5–6 år långa. Förlängningar är möjliga i 2–3 år om TS är nöjda. Detta ses som en minimal kontraktslängd för att entreprenörerna ska kunna täcka kostnaderna för utrustning, depåer och annat. För att kvalificeras för en förlängning måste entreprenörerna skicka in en affärsplan för varför det vore fördelaktigt för TS att förlänga kontraktet.

För uppföljning av kontrakten finns det en oberoende uppföljningsgrupp som kallas PAG (Performance Audit Group). Gruppen gör ett urval av revisionsobjekt från de arbeten som entreprenören genomför, där de kontrollerar standard och kvantiteter i genomfört arbete. De har fältingenjörer som följer upp aktiviteter i vägnätet och identifierar problem. PAG utvärderar också alla utbetalningar som efterfrågas av entreprenörerna för genomfört arbete och ger TS en rekommendation om de bör acceptera betalningen eller inte. PAG kan också utfärda tillkännagivanden för avvikelser, behov av avhjälpning och för faror gentemot entreprenörerna om de stöter på problem som de måste reagera på. Tillkännagivandena ger entreprenörerna en tidsperiod för att för att förbättra sina

prestationer, och om de inte gör detta så finns ytterligare sanktioner att ta till.

För att kontrollera vägnätets status använder TS olika fordon för att mäta vägens skick. Deflektografen är helt enkelt en vikt som rullar över vägen och mäter hur mycket den ger efter, vilket indikerar vilket strukturellt skick vägen håller. Scannern mäter sprickor och spårbildning vilket ger en bild av vägytans standard. Slutligen mäter friktionsmätaren vägytans friktion kontinuerligt längs vägen. Genom dessa mätningar görs också tester på vilka vägytor som behåller sitt slirmotstånd längst. Mätningarna genomförs inom ett rullande program med 2 till 5 års mellanrum som ger en bild av om vägnätets standard förbättras eller försämras. Entreprenörerna kan få tillgång till resultaten av mätningarna och använda som en ”guide” till vägnätets standard och var underhåll och närmare undersökningar bör fokuseras.

Utöver detta används mätningarna för att beräkna vägnätets återstående livslängd. Dessa beräkningar ger en överblick på hur väl underhållet bevarar vägnätets status från år till år, och sammanställs till en vägtillgångsvärdering varje år. Värderingarna kommer från ett digitalt vägförvaltningssystem där alla delkomponenter och beskrivningar av vägar, broar osv. är lagrade. Dessa tillgångsvärderingar visar hur pengarna som spenderas på vägunderhåll ökar tillgångsvärdet, eller alternativt markerar de var bristande investeringar kan leda till ett minskat värde.

Ersättningsmodell

Ersättningsmodellen är tvådelad i de skotska kontrakten. När det gäller rutinunderhåll betalas entreprenörerna en månatlig fast summa. Det bör noteras att även vinterunderhåll genomförs inom ramen för den månatliga summan, vilket innebär att en svår vinter får entreprenören samma betalning

som en normal eller mild vinter. Entreprenörernas anbud granskas ingående avseende vinter då de t.ex. måste förutse hur stor mängd salt som de kommer att behöva under hela kontraktsperioden. När det gäller arbeten som är större än det vanliga rutinunderhållet är betalningsmodellen baserad på ett prisschema som parterna kommer överens om inom anbudsprocessen.

Avgränsningen mellan rutinunderhåll och tilläggsbeställningar bestäms i huvudsak av kostnaderna för att genomföra de nödvändiga åtgärderna. Rutinunderhåll inbegriper incidenter värderade under 10 000 pund, akuta felreparationer under 10 000 pund och mindre upprustningsarbeten värderade under 50 000 pund. Beställda arbeten inbegriper alla större upprustningsarbeten värderade över 50 000 pund samt allt struktur-, förbättrings- eller reinvesteringsunderhåll. De beställda arbetena värderas

individuellt upp till ett värde på 350 000 och levereras normalt av den entreprenör som innehar

områdeskontraktet. För arbeten som värderas över 350 000 upp till 5 miljoner pund sker upphandling i konkurrens under ledning av områdets entreprenör. Vanligen är det områdesentreprenören som

utformar arbetet.

Modellen har i tidigare kontraktsversioner ibland lett till spekulation som liknar den som är vanlig i á-priskontrakt. Entreprenören lägger ett bud med en låg månatlig summa och spekulerar i att den kan göra en vinst på de förväntade tilläggsbeställningarna. Detta tas i beaktande i anbudsprocessen för att minimera ohållbara budgivningsstrategier som påträffas i de anbud som lämnas.