Koppling till Tidigare forskning

Vi upplever att de intervjuade pedagogerna har en positiv attityd mot språk och kultur. Ladberg (2003) belyser också vikten av att barnen ges tillfällen att uttrycka sig både kulturellt och språkligt. Ladberg (2003) anser att kultur och språk bildar en helhet. Vidare beskriver pedagogerna hur de uppmärksammar såväl det svenska språket som de olika språk som talas i gruppen. Cummins (2000) skriver att barns språkutveckling gynnas då flerspråkiga barns alla språk uppmuntras. Modersmålet får då en naturlig plats i verksamheten vilket vårt resultat visat genom att barnen får välja vilket språk de vill räkna på. Thomas och Collier (2002) menar att modersmålet bör förekomma som en självklar del i lärandemiljön. De anser att barnens modersmål ska lyftas och som Skans (2011) skriver så kan detta ske genom att pedagogerna bemöter flerspråkighet med ett tillåtande förhållningssätt.

Ett sådant förhållningssätt som vi har uppmärksammat kan vara att pedagogerna visar att de vill lära sig ord på barnens modersmål. Skans (2011) anser att det kan öka acceptansen av alla olika språk i barngruppen. Pedagogerna i vår studie ser också detta som en användbar metod eftersom de lär sig av barnens språk. Haworth et al. (2006) tar precis som pedagogerna i vår studie upp fördelar med att det finns pedagoger som talar barnets modersmål. Vi har sett att det inte bara ger en trygghet till barnen utan även till övriga pedagoger. Haworth et al. (2006) skriver också om fördelen med att barn kan

översätta till varandra. Det är något som observationerna i vår studie visat på sker under samlingen.

Det gemensamt upplevda ser Skans (2011) som en betydelsefull del av språkutvecklingen eftersom det inspirerar till kommunikation mellan barn och vuxna. Pedagogerna framhåller i intervjuerna att samling skapar en sammanhållning mellan alla barn vilket vi finner kan ge upphov till vidare kommunikation. Skans (2011) ser dock en fördel med att hålla samling i mindre grupper då det ger varje barn mer tid att uttrycka sig i ett meningsfullt sammanhang och få respons tillbaka av pedagogen. Arbete i mindre grupper där barnen får mer utrymme kan ge upphov till fler språkutvecklande samtal. Våra observationer visar att sådana samtal inte ges plats i avdelningens samlingar. Rubinstein Reich (1993) tar upp samtal som en viktig del i samlingen och menar att det kan ge upphov till reflektion och främja verbal språkutveckling.

Trygghet är något som både Kultti (2012) och Rubinstein Reich (1993) tar upp i sina studier. Båda menar att återkommande aktiviteter ses som ett viktigt tillvägagångssätt för att skapa trygghet hos barnen. Upprepning är ett arbetssätt som vi har uppmärksammat under våra observationer. Kultti (2012) skriver att upprepning av planerade aktiviteter kan skapa trygghet och förutsättningar för att möjliggöra språklig kommunikation. Pedagogerna i vår studie använder sig av musik som ett återkommande moment med upprepning av sånger. Ladberg (2003) ser musik som ett pedagogiskt verktyg för språkutveckling. Hon anser att språket upplevs genom hela kroppen och då flera sinnen aktiveras stimuleras språkutveckling.

Ladberg (2003) beskriver en problematik kring flerspråkighet där dilemmat ligger i att olika språk värderas olika högt i samhället. Det är något vi inte såg under våra observationer men eftersom några av pedagogerna talar vissa barns modersmål kan vi anta att de språken får större utrymme och får högre status. En diskussion i arbetslaget kring detta anser vi skulle vara gynnsamt för den språkliga miljön på avdelningen. En annan aspekt som kan lyftas, genom diskussion, är utrymmet den kulturella mångfalden får. Som Lahdenperä (2004) menar så finns det en osäkerhet bland pedagoger kring hur interkulturell pedagogik bör användas i verksamheten. Vi anser att interkulturell

pedagogik är ett sätt att visa på olikheter vilket Läroplan för förskolan (Lpfö rev. 2016) ser som en tillgång som ska lyftas i förskolan.

En missuppfattning som Hedman (2012) tar upp är att flerspråkiga barn går miste om stöd i sin språkutveckling eftersom det finns åsikter om att de barnen har en långsammare språkutveckling. Då studien utförts på en avdelning med uttalad språkinriktning som har en anställd specialpedagog används flera språkstödjande arbetssätt. De metoder som vi beskrivit i studien är användbara, inte bara för flerspråkiga barn, utan går att implementera i de flesta förskoleverksamheter. Avslutningsvis vill vi poängtera att vårt resultat på många sätt överensstämmer med tidigare forskningsresultat.

6.3 Metoddiskussion

Valet att utföra en kvalitativ studie grundar sig i att vi ville få en djupare förståelse för pedagogernas uppfattningar och erfarenheter inom området. Däremot går inte resultatet att generaliseras eftersom studien utgår från pedagogernas personliga åsikter. Troligtvis hade vi fått ett annat resultat om studien gjorts med andra pedagoger eller på en annan förskola.

En sak som kom upp under intervjuerna var att samlingarna ser olika ut under olika delar av året beroende på hur långt barnen kommit i sin språkutveckling. Därför ser vi att tidpunkten då studien genomfördes kan vara avgörande för resultatet. Om studien utförts under en annan tidpunkt på året kunde vi fått andra intervjusvar och då ett annat resultat.

Vi hade kunnat dela ut intervjufrågorna till pedagogerna innan intervjuerna för att ge dem en möjlighet att förbereda sig. Dock såg vi att de då troligtvis hade pratat ihop sig och vi hade inte fått fram varje respondents individuella åsikt. När intervjuerna var genomförda upptäcktes att pedagogerna, på flera frågor, svarat med liknande svar. Det kan bero på att det finns en tydlig uttalad språkinriktning på avdelningen då den skiljer sig från andra avdelningar och att det då är något som reflekteras mer över än på andra förskolor, pedagogerna emellan.