3 Syfte
6.5 Kränkta av lärare
I vår instruktion och genomgång med eleverna hade vi inga exempel på kränkningar från lärare eller andra vuxna. Sexton elevberättelser handlar om lärare som har kränkt elever.
Flickorna skriver om att de räcker upp handen länge, de försöker på olika sätt få lärarens uppmärksamhet men känner att läraren ignorerar dem eller att de inte blir ”sedda” av läraren.”… jag hade räckt upp handen jätte länge sen sa läraren: några andra frågor?
Så viftade jag med handen så sa hon då all gå ut. Då kände jag mig kränkt.”(F33) ” … men mina lärare välkomnade mig dåligt.”( F12)
Pojkarna skriver att de blir orättvist behandlade av sin lärare.”… när vi hade pratat
färdigt om det så kom en annan lärare och sa lite senare på dagen sa han du jag vet hur du sköter dig i skolan precis när jag och min lärare precis hade pratat om det.”(P58)
Lärarna kränker genom att påstå att eleverna är mindre intelligenta eller att de har dåliga ämneskunskaper i det ämne läraren undervisar. ”… sen sa den läraren att jag var
korkad.”(P32) ”… han sa att jag va en idiot och bara till besvär.” (P60)
I Skolverkets senaste attitydundersökning från 2006 framgår det att var tionde elev i årskurs 4-6 uppger att de känner sig illa eller orättvist behandlade av lärare eller andra vuxna i skolan minst en gång i månaden och fyra procent minst en gång veckan. Fyra procent av eleverna i årskurs 7-9 känner sig mobbade eller trakasserade av någon lärare och dessa elever har generellt sätt en sämre relation till sin lärare. De tycker i större
utsträckning än andra elever att lärarna inte behandlar dem rättvist och att lärarna saknar förmåga att engagera och skapa intresse. De känner oftare än andra elever att lärarna inte ger det stöd och den hjälp de behöver i skolarbetet. (Skolverket, 2006 s.81) I Osbeck m.fl. 2003 s.42-43, framgår det att elever inte vågar göra något åt lärarens kränkning av rädsla att få sitt betyg sänkt. I rapporten berättar en flicka att det finns osynliga gränser som eleverna inte får stiga över och alla elever vet det men det är inte alla elever som följer det. ”Men i alla fall så sa min lärare någonting som lät extremt
roligt. Så jag var tvungen att härma det han sa, då fick han ett sjukt stor utbrott på mig och sa att jag inte förstod någonting, att jag var ’ så jävla dålig’ och en massa sånt. Jag vet att jag kanske inte skulle ha härmat men läraren behöver faktiskt inte säga sådana saker som han sa. En lärare har rätt att säga till, men inte att kränka.” (F35) Det som
framförallt utmärker dessa normer är att de uttrycker hierarki och distans. (Skolverket, 2006 s. 42) ”Han gav mig fel på mina läxförhör, prov även om jag hade rätt. Jag kände
mig riktigt värdelös, eftersom dem i min klass brydde sig inte så mycket. Dem sa ju till dem vuxna att min lärare behandla mig illa men dem andra lärarna förstod inte riktigt. Då kände jag mig sjukt kränkt.” (F50) I Osbeck m.fl. berättar elever att de har försökt
göra något åt situationen genom att tala med rektorer eller andra lärare men att de inte fått tillräckligt stöd. Alltför många elever säger sig uppleva att lärare skyddar varandra. (Osbeck m.fl. 2003 s.44)
Äldre elever får större och större självständighet och får undan för undan en mer jämbördig relation till sina lärare. Ett mindre positivt uttryck för detta torde vara att lärare ibland tar mindre hänsyn till sina elever och då kan komma att handla på ett sätt som uppfattas kränkande. (Skolverket, 2003 s.62)
En flicka skriver om en relation till sin lärare som uppfattas som mobbning. Denna lärare kränker flickan både fysiskt och verbalt. Flickan skriver att hon känner sig ”sjukt” kränkt av sin lärare. ”Han slängde ut mig, drog i min arm, tryckte mig i nacken, putta ut
mig osv. Han sa att jag var dum i huvudet och att jag var jättedålig i t ex matte och att jag skrev fult. Han sa att jag var cp. Han ringde till mina föräldrar och ljög för dem om massa saker som jag egentligen inte hade gjort.”(F50)
Aspelin (1999) skriver att enligt Scheff strävar vi efter att förbinda oss med varandra och de sociala banden mellan lärare och elever påverkas beroende på hur individerna beter sig mot varandra. Det viktigaste begreppet enligt Aspelin, är att de individer som kommunicerar med varandra ska befinna sig i ”samklang” för att få en lyckad
kommunikation. Både lärare och elever i dessa berättelser har blivit avvisade, båda parter känner skam och de sociala banden påverkas av detta.
7 Slutsats och diskussion
I vår undersökning har vi sett att det finns olika sätt att kränka varandra. Den mest förekommande och den som eleverna upplever starkast är när man blir kränkt, sviken och övergiven av bästa vän/grupp. Hela tiden är det de sociala banden mellan
individerna som prövas. Ibland brister banden vännerna emellan och ibland lyckas man reparera vänskapen. Flickorna berättar om den tvåsamhet som finns bland tjejer, den speciella relation man har till sin bästa vän. Både pojkar och flickor stämmer hela tiden av relationen till varandra i olika sammanhang, de strävar efter att uppnå ”samklang”. (Aspelin 1999) När de sociala banden hotas av olika skäl, kan man antingen reparera relationen eller överge den. Pojkarna berättar inte om denna nära relation till en specifik vän, utan de har ofta flera kompisar att tillgå.
Kränkning av någon man inte har någon direkt nära relation till varandra ser vi som den näst största gruppen i vår undersökning. Här ser vi att kränkningar yttrar sig annorlunda mot kränkningar av närmsta vän/grupp. Här skriver både pojkar och flickor att man blir kränkt för att man har ett avvikande utseende eller beteende. Man kan också bli kränkt genom ryktesspridning eller att någon tar saker ifrån en. Pojkarna skriver att de blir utsatta för fysiska påhopp, något vi finner obehagligt att ta del av. Ibland ser vi pojkar som ”pucklar” på varandra i korridoren eller ”småtjafsar” med varandra på rasten. Detta handlar enligt pojkarnas uppfattning om kränkningar, där en är i underläge och detta bör vi som lärare vara lyhörda och uppmärksamma på i större grad än vi är.
När vi skulle genomföra vår undersökning hade vi en föreställning om att vi skulle se flera fall av kränkningar via SMS, MSN och MMS, det som Olle Rimsten (2006b s.18) benämner virtuell mobbning. En möjlig orsak att vi inte fick flera berättelser med denna typ av kränkning kan bero på att vi valde att avgränsa oss till skolsituationer.
När det gäller lärare som kränker elever berättar många elever att de har blivit kränkta under tidigare skolår. Det som förvånar oss är att det är så många elever som skriver om kränkningar utförda av lärare. Detta är något vi som blivande lärare måste ta med oss ut i skolorna. Vi har själva upplevt att lärare ibland har en ironisk och nedlåtande ton gentemot eleverna, utan att själva vara medvetna om detta. Efter att vi har tagit del av detta resultat, vet vi att elever kan missuppfatta, misstolka och känna sig kränkta av
lärarens sätt och även att de i vissa situationer är befogade att känna sig kränkta. Vi är medvetna om att också elever i stor utsträckning kränker lärare och kanske vore det intressant att i en annan undersökning titta på detta fenomen.
Vi hade förväntat oss att vi skulle se en större frekvens av verbala kränkningar än vad vi gjorde. Kanske kan det bero på att vi vid presentationen la tonvikten på att de skulle berätta hur den kränkande situationen upplevdes och vilka känslor detta innebar. Något vi reflekterade över när vi var ute och genomförde undersökningen och när vi läste elevernas berättelser är elevernas ansvar och hur de själva agerar. Eleverna måste bli medvetna och ansvariga för sitt eget beteende, och ställa sig frågan om man är bland dem som kränker och varför? För att bevara en god relation till skolkamrater och lärare krävs det att man tar ställning till vilket klimat man vill ha på sin arbetsplats – skolan. När vi var ute och genomförde undersökningarna i klassrummen, frågade vi eleverna om de kunde tala om när kränkningar övergår till mobbning. Skolverket skriver i sin rapport Kränkande handlingar och informella miljöer att möjligen kan det vara så att förekomst av kränkande behandlingar och mobbning som riktas mot någon annan än en själv tenderar att bli osynliga därför att de utmanar existerande system av gemensamt utvecklade regler och motregler, t.ex. att den som blivit utsatt förtjänar det, uppmuntrar till det eller bryr sig inte om det. (Skolverket, 2002 s.39) En annan aspekt på varför eleverna har så svårt att se var gränsen mellan mobbning och kränkningar går kan vara som barn och elevombudsmannen Lars Ahrrenius uttrycker att mobbing får stå för allt ifrån diskriminering till enstaka kränkningar. Han betonar hur viktigt det är att skolorna klargör för eleverna vad som är OK och inte. ”Risken är annars att skolor bara tror att
de aktivt måste arbeta mot mobbning, dvs. upprepade kränkningar mot elever. Men man får aldrig acceptera små konflikter som pågår för det visar sig ofta att dessa