EU-VALET I NORDEN
I Danmark, Finland och Sverige utvärderas nu valet till Europaparlamentet. Efterskalv till valet kan inte uteslutas. I alla de tre länderna tycks förutsätt- ningarna för fortsatt agerande i EU påverkas till en del. Men möjligen kan de inrikespolitiska konsekvenserna bli ännu större.
Dansk Folkeparti segrade i Danmark
- Dansk Folkeparti blev valets stora segrare. Drygt 26 procent av väl- jarna valde partiets röstsedel och röstmagneten före alla andra blev Morten Messerschmidt som med råge överträffade förra statsministern Poul Nyrup Rasmussens rekord genom att få hela 465 758 kryss. Han bidrog till att Dansk Folkeparti kunde fördubbla antalet mandat, från två till fyra av de 13 mandat som Danmark förfogar över i det Europaparlament som totalt har 751 platser.
- Även Det Radikale Venstre gjorde ett starkt val och med 6,5 procent av rösterna återerövrade partiet det mandat som förlorades i valet 2009. Radikale Venstre är till skillnad från Dansk Folkeparti positivt inställt till fördjupat EU-samarbete. Möjligen är det så att polariseringen gynnat båda partierna.
- Socialdemokraterna blev Danmarks näst största parti och erövrade 19,1 pro- cent av rösterna i detta val. Resultatet innebär dock ett förlorat mandat och när det nya Europaparlamentet samlas är det plats för tre danska socialdemokrater.
- Än större smärta vållar valresultatet troligen i liberala partiet Venstre som inte alls torde vara nöjt med de 16,7 procent av rösterna som partiet fick. I valet 2014 gavs bara två av de tre mandat som Venstre erövrade 2009. Möjligen bidrog splittring i partiet, sedan en diskussion uppstått i valrörelsen om parti- ordförandens Lars Løkke Rasmussens användning av partikassan för vad flera medlemmar menar är privat konsumtion, till resultatet. Mindre än 10 000 röster saknades för att partiet skulle kunna behålla antalet mandat.
- Även Socialistisk Folkeparti (SF) förlorade ett mandat sedan de med 10,9 procent av väljarna nära nog tappat en tredjedel av den andel av valmanskåren som partiet hade 2009. Möjligen har regeringsansvar påverkat SF:s valresultat än mera än socialdemokraternas.
- Konservative erhöll 9,2 procent av rösterna och lyckades därmed bli något större än Folkebevegelsen mod EU. För de Konservative erövrade förre par- tiledaren Berndt Berndsen mandatet medan Folkebevgelsen visade att man kunde försvara sitt mandat i parlamentet även sedan partilegendaren Jens Peder Bonde inte längre finns på partiets röstsedel.
arbetat hårt för att få till stånd, nämligen den Europeiska patentdomstolen. Med 62,5 procent av rösterna blev det mycket klart att också Danmark anslu- ter sig till den europeiska patentdomstolen.
Valdeltagandet i Danmark uppgick till 56,3 procent, en nedgång från 59,5 procent i motsvarande val 2009 men klart över EU:s genomsnitt på 43,09 procent.
Stabilt val gav etablissemanget seger i Finland
- I Finland blev Europaministern Alexander Stubb den stora valvinnaren med 148 000 personliga röster. Partiet lyckades därmed behålla de tre av Finlands 13 mandat som partiet erövrade 2009 och man består också som Finlands största parti i detta sammanhang. I mitten av juni blir det klart om Alexander Stubb väljs till partiordförande i Samlingspartiet. I så fall lär han bli Finlands statsminister istället för ledamot i Europaparlamentet.
- Även Centerpartiet i Finland lyckades behålla sina tre mandat och här drog EU-kommissionären Olli Rehn flest röster, dock bara cirka 1000 flera än förra utrikesministern Paavo Väyrynen.
- Socialdemokraterna lyckades behålla sina två mandat trots att röstandelen minskade från 17,5 till 12,3 procent. En uppslitande strid kring partiledarposten som medförde att Jutta Urpilainen fick lämna över ordförandeskapet till fackför- eningsmannen Antti Rinne gjorde kanske att fokus för många i partiet inte rikta- des mot EU-valet. Rinne har nu också tagit över som ny finansminsister i Finland. - Sannfinländarna fick 12,9 procent av rösterna och erhöll två mandat, plus ett jämfört med valet 2009. Det var väsentligt sämre än partiet hoppats på och en rejäl nedgång jämfört med förra riksdagsvalet. En av de valda, Jussi Halla- aho, har tidigare dömts för hets mot folkgrupp.
- Vänstern gjorde ett bra val och fick nu ett mandat som tidigare saknats. Möjligen underlättades det av att partiet lämnat regeringen och på politiska besked om satsning på offentliga välfärdssatsningar – besked som inte social- demokraterna i regeringsställning förmådde matcha.
- Miljöpartiet gör liksom Kristdemokraterna ett relativt dåligt val. Miljöpartiets enda mandat, i valet 2009 fick man två, besätts av veteranen Heidi Hautala medan Kristdemokraterna förlorat sitt mandat och blir helt utan representant i parlamentet.
- Svenska folkpartiet gjorde ett val över flertalets förväntan och kan tack vare 6,7 procent av rösterna se hur Nils Torvalds med god marginal återfår sitt mandat.
Valdeltagandet i Finland blev något högre nu jämfört med valet 2009, 40,9 jämfört med 40,3 procent. Det är dock något under EU:s valresultat. Många hade befarat att detta val skulle leda till många proteströstande. Så blev det inte. Kandidater med ett positivt engagemang är klart mest populära i Finland.
Stora förändringar i Sveriges representation i Europaparlamentet - Socialdemokraterna med 24,2 procent av rösterna blev största parti. Antalet mandat minskar från sex till fem – mindre än 500 röster saknades för att det skulle ha blivit sex. Somliga betonar att det är en minskning med 0,2 procentenheter sedan förra valet och det sämsta socialdemokratiska valet i modern tid. Andra betonar att partiet fick drygt 125 000 flera röster än 2009 och att partiets ställning som störst i Sverige befästs.
- Miljöpartiet blev näst största parti och valet ledde till fyra erövrade man- dat vilket självklart ses som ett stort segerval. Väljarandelen uppgår till 15,4 procent och Isabella Lövin har nu sannolikt etablerat sig som ett starkt namn inte bara i Europaparlamentet utan också i svensk inrikespolitik.
- För moderaterna blev valet något av ett katastrofval. Partiet fick nu bara 13,65 procent av rösterna och sannolikt är den interna diskussionen intensiv med tanke på riksdagsvalet i september. Tre mandat får partiet och Anna Maria Corazza Bildt kryssade sig förbi spetskandidaten Gunnar Hökmark.
- Sverigedemokraterna (SD) ansågs före valet bli en stor segrare. Men när rösterna räknats inskränkte sig mandaten till två dvs. 90 procent av väljarna valda bort Sverigedemokraterna. SD får nu anses tillhöra etablissemanget i svensk politik.
- Folkpartiet fick också två mandat och sannolikt fäster åtskilliga stor vikt vid att liberalerna fick nära nog 10 000 flera röster än Sverigedemokraterna. Men resultatet ger en mandatförlust och Olle Schmidt får göra något annat.
- Centerpartiet och Kristdemokraterna gjorde båda ett bättre val än många förväntat. I Centerpartiet lyckades Fredrik Federley få 32 844 av de 241 101 som röstade på partiet att kryssa hans namn. Det räckte för att ta mandatet från Kent Johansson. I Kristdemokraterna kryssade däremot nära nog varannan väljare på förstanamnet Lars Adaktusson som därmed får göra politik istället för att referera den.
- Det svenska valets kanske största segrare är Feministiskt Initiativ (FI) som med moderna kampanjmetoder och feminism och antirasism som ledande val- budskap med god marginal erövrade ett mandat. Genom Soraya Post sänder FI och Sverige en rom och kvinna till Europaparlamentet. För många är det en stor glädje med tanke på Sverigedemokraternas framgång.
Valdeltagandet i Sverige ökade med drygt 5,5 procent och blev i detta val drygt 51 procent. Årets valdebatt var relativt livlig och så gott som alla dis- kuterade EU-politik. Ja- och nej-barrikaderna har nu övergetts. Valet kom att handla om sakpolitik.
Vilken position får Norden i Europaparlamentet?
Nu har de valda börjat positionera sig för att bidra till att åsiktsfränder får framskjutna positioner i EU. Sannolikt är att Jyrki Katainen får en tung posi- tion i EU-sammanhang efter det att han lämnat posten som statsminister. Möjligen får han leda euro-gruppen då han lär ha Angela Merkels stöd för detta uppdrag. Om det blir fallet lär dörren öppnas för Alexander Stubb som EU-kommissionär även om det säkert finns de som inte vill se två samlings- partister på de två tyngsta positioner som Finland kan besätta.
Att Danmark och Sverige valt utanförskapet i relation till euron leder själv- klart till att de inte kan konkurrera med Katainen i rollen som euro-gruppens ledare. Däremot är de garanterade platser i EU-kommissionen. Danmarks statsminister Helle Thorning-Schmidt har rent av nämnts som en möjlig ord- förande i EU-kommissionen om partiernas spetskandidater underkänns. I så fall blir det helt klart att Connie Hedegaard får lämna uppdraget som kommis- sionär med ansvar för klimatpolitiken. Som svensk kommissionär lär Cecilia Malmström få fortsätta – osäkert dock vilket uppdrag som kommer i fråga.
Innan kommissionen ska tillsättas väljs ledningarna i partigrupperna. Om Alexander Stubb vare sig blir statsminister eller kommissionär lär han bli ett tungt namn för de konservativa. I den liberala gruppen kan kanske Olli Rehn få en stark ställning och i De Grönas grupp kan Isabella Lövin bli ett namn att räkna med.
I Finland förflyttas nu fokus till inrikespolitiken och den regeringsombild- ning som väntar sedan inte bara socialdemokraterna utan också Samlingspartiet bytt partiordförande. Ombildningen sker med nästa riksdagsval i åtanke.
Även i Sverige finns fokus nu på det kommande riksdagsvalet. EU-valet stärkte knappast den regerande alliansens position trots att de två minsta par- tierna förbättrade sina röstetal. Nu lär Feministisk Initiativ hamna i mediernas strålkastarljus. Tillsammans med Miljöpartiet fick FI drygt två tredjedelar av rösterna i Södermalm-Enskedes valkrets!
Även Danmark har fokus på inrikespolitiken. I regeringen kunde enbart De Radikale förbättra sin position. Störst intresse riktas mot diskussionen inom Venstre där Løkke Rasmussen nu kämpar för sin politiska överlevnad. Det parti som tycks ha störst fördel av regeringspartiernas motvind är Dansk Folkeparti.
Hur den nordiska modellen ska stå sig i Europa avgörs också av utveck- lingen i Norge och Island – två länder i väldigt olikartad ekonomisk situa- tion. Och i alla de fem nordiska länderna lär det vara den inhemska politiken som främst avgör om den nordiska välfärden ska hävdas eller inte. Men den europeiska verkligheten kan inte tänkas bort. Alla i Norden är starkt beroende av Europa och förhoppningsvis kan också nordiska företrädare påverka dess utveckling. Sammantaget har valet 2014 inte gjort det enklare. Förmågan till kloka kompromisser utan att vitala mål glöms bort lär sättas på prov.