ARKTIS TAR PLATS I STORPOLITIKEN
När den norska tidigare diplomaten och veteranpolitikern Thorvald Stoltenberg i februari lade fram rapporten ”Nordisk samarbeid om utenriks- og sikkerhets- politikk” till de nordiska utrikesministrarna fanns föga förvånande farvattnen i Höga Nord, eller Arktis, i fokus.
Den uteblivna överraskningen beror inte bara på att Stoltenberg som utrikesminister för mera än 15 år sedan var initiativtagare till Barentsrådet. Thorvald – med tanke på att han lätt sammanblandas med sonen och statsmi- nistern Jens används fortsättningsvis förnamnet – var tidigt ute med att förstå vikten av samarbetsinitiativ gällande områdena norr och öster om Nordkap. Idag finns många efterföljare.
De initiativ som togs av Thorvald under första hälften av 1990-talet togs framför allt som en följd av att järnridån dragits bort. På Kolahalvön, i Nordens omedelbara grannskap, fanns, och finns ännu, stora militära resurser av strategisk betydelse för Ryssland. Det fanns då, och finns ännu, exempel på hur oenighet råder om hur internationell rätt ska tillämpas i regionen. Det gäller bland annat en tvist mellan Norge och Ryssland om gränsdragningen dem emellan och det gäller exempelvis också hur rätten ska tolkas när det gäller Svalbard mm.
Redan för drygt 15 år sedan fanns visshet om de arktiska farvattnens, och inte minst Barents havs, naturrikedomar. Rika fiskevatten, stora fyndigheter av naturgas och olja (kanske 25 procent av världens ännu icke prospekterade fynd) samt eftertraktade tillgångar på mineraler finns i den folkglesa regionen.
Kunskapen om växthusgasernas påverkan på klimatet fanns förvisso längre tillbaka än för femton år sedan. Men idag har farorna vuxit sig starkare och framför allt har klimathotet fått acceptans i mycket breda, om än inte alla, kret- sar. Arktis är kanske det område som redan påverkats mest och många befarar en omfattande nedsmältning av isarna. Miljöförändringarna kan komma att få stora effekter på djur- och växtliv liksom på kultur- och livsvillkor för de folk som anpassat sig till de arktiska förhållandena, inte minst samer och inuiter.
Men det är knappast risken för att existensvillkoren för människor, andra levande varelser och växter riskerar att förändras drastiskt i Höga Nord, som medför att storpolitiska initiativ nu duggar tätt i fråga om Arktis. Det är i stället den omständigheten att om stora delar av Arktis isbefrias så ökas för- utsättningarna för exploatering av naturrikedomarna. Därtill kan det uppstå helt andra möjligheter till fartygsförbindelser mellan Amerika, Europa och Asien om Nordost- och/eller Nordvästpassagen kan öppnas för kommersiell trafik i stor skala. Det är därför inte bara stater norr om polcirkeln som riktar
starkt intresse mot Arktis, det gör exempelvis också Kina och Japan som med fartygsrutter via arktiska vatten skulle komma närmare några av världens mest köpstarka marknader. Och vi kommer närmare dem!
Det väckte stor uppståndelse när en TV-film, som visade hur en rysk mini- ubåt placerade en rysk flagga på havsbottnen där Nordpolen är belägen, spreds. Det har väckt mindre uppmärksamhet då såväl president Medvedev som regeringschefen Putin gjort uttalanden där det Arktiska området beteck- nats som ett nationellt strategiskt intresse för Ryssland. Och för närvarande lär man i den ryska duman förbereda en lag som avses göra Nordostpassagen till en rysk domän. Rysslands flygvapen har oftare visat sig i regionen i sen tid.
Inte heller USA är passivt i denna fråga, även om det amerikanska intresset främst märkts genom ofta uppflammade dispyter mellan USA och Kanada om vilken rätt som gäller i områden som båda göra anspråk på eller i vart fall anser sig ha rättigheter i.
I en av sina sista ämbetshandlingar på det utrikespolitiska området fast- ställde dåvarande presidenten i USA George W. Bush den 9 januari 2009 ett direktiv vars överskrift är ”Arctic Region Policy”. Som första punkt i direkti- vet anges att ambitionen är att stärka USA:s yttre och inre säkerhet. Men här finns också förord för miljöskydd, varsam exploatering av naturresurser, hän- syn till minoriteter, främjande av forskning och besked om att USA vill stärka institutionerna för samarbete bland de åtta arktiska staterna (de fem nordiska samt USA, Kanada och Ryssland).
Nordiska ministerrådet (NMR) sökte under fjolårets svenska ordförande- skap bana väg för att EU ska engagera sig mera kraftfullt i regionen. En kon- ferens med medverkan av EU-kommissionen ordnades i Illulissat på Grönland och i samband med denna presenterade NMR rapporten ”The European Union and the Artic”. NMR har också antagit ett eget samarbetsprogram för åren 2009-2011.
EU har kunnat befatta sig med Arktis via Nordliga dimensionen. Men hit- tills har det skett i mycket måttlig skala och det har då berört initiativ för att undvika radioaktiva katastrofer med ett perspektiv som inte huvudsakligen är arktiskt. I den nyligen utgivna boken ”The New Northern Dimension of the European Neighbourhood” beklagar norskan Indra Øverland att Shtokmanfältet med sina enorma resurser och väldiga potentiella möjligheter för gränsöverskridande aktiviteter så ”iögonfallande lyst med sin frånvaro” i hittillsvarande arbete i Nordliga dimensionen.
I november 2008 presenterade EU-kommissionen ett meddelande angående Europeiska unionen och Arktis. Meddelandet beskrivs ”som ett första steg i riktning mot en EU-politik för Arktis” och bör enligt den slutsats som anges i dokumentet ”utmynna i ett strukturerat och samordnat förhållningssätt i arktiska frågor”. Som strategiska mål anges:
1.) att skydda och bevara Arktis i samarbete med dess befolkning, 2.) att främja hållbar resursanvändning och
3.) att bidra till ett starkare multilateralt styre i Arktis.
När det gäller styrning och rätt finns det också anledning att nämna den kon- ferens som ordnades under fjolåret, även denna i Grönland, angående just rättsordningen. På Danmarks initiativ samlades de arktiska kuststaterna, alla stater i Arktis utom Finland och Sverige. De lyckades ena sig om att FN:s havsrätt ska vara gällande för den rättsordning som styr utnyttjandet av områ- dets resurser, vilket allmänt anses vara positivt.
även om EU-kommissionen inte nämner säkerhetspolitiken explicit i sitt meddelande så genomsyras dokumentet ändå av ett brett säkerhetstänkande. Därtill ska läggas att flertalet EU-stater genom sitt medlemskap i NATO kun- nat uppleva hur främst Norge men även Island i denna organisation under senare tid med framgång fått till stånd ett ökat fokus på Arktis.
Ett centralt initiativ har tagits av Arktiska rådet som inför dess utrikes- ministermöte i Tromsø i april 2009 ska åstadkomma en plan för internatio- nell samordning av övervakning, datahantering och samhällsstatistik i den multinationella arktiska regionen. Förhoppningen är att detta ska resultera i rekommendationer för beslut vid Arktiska rådets ministermöte i april 2009. Arktiska rådet bedöms av många ha en nyckelroll när det gäller politiken i och för Arktis. även FN kan förväntas bli allt mera engagerat med hänsyn till att många arktiska frågor är globala till sin karaktär.
Det är i detta getingbo av svärmande storpolitiska initiativ som Thorvald Stoltenberg lagt sin rapport. Här finns förslag om luft- , havs- och satellit- övervakning liksom om en marin insatsenhet och åtskilligt annat med bäring på det arktiska samarbetet.
Efter det kommande alltingsvalet i Island möts Nordens utrikesministrar för att gå vidare med Thorvalds förslag. Somliga förslag är lättare att förverkliga snabbt än andra, några förslag engagerar alla de fem nordiska staterna från start, andra kanske bara två eller tre under överblickbar framtid.
Under kalla kriget vreds nordiska huvuden oftast mot öst och väst. Därefter har allt flera mestadels blickat söderut. Det är inte osannolikt att huvudena framöver allt oftare kommer att riktas norrut, mot Höga Nord. Här finns stora möjligheter men också stora risker. Ett av de områden som fram tills nu und- gått kolonisering kan snart komma att bli exploaterat. äventyret blir inte min- dre till följd av att koloniseringen framför allt lär ske på havsbottnen i hittills nära nog helt outforskade områden och i en mycket sårbar miljö.